- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
437

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - gädda ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gädda 437 gärande

A’i/gum. gysa] rgsa, frysa, ä gös gamal man tho at
han widh eldh sither GO 1047. — opersonl. med
dat. ä giüs thorn gambla tho at han widh eldh sitor
GO 363.

gädda (gedde RK 2: .nr,c. giedda: -o Bil 730.
gyåddä. gen. pl. m. art. geddana RK 2: 6189),
f. [Isl. gödda] gädda, gyiiddä lucius VGL xiv. gäddor
ok braxn flundror ok aall Al 5229. Bil 730. RK 2: 3156,
6189. — ss tillnamn, boro giedda SD 2 : 703 (1300-1310).
— Jfr dagsvärkis-, griis-, saköris-giidda. —
gäddohovudh (gedduhouud), n. gäddhufvud. ss
benämning på en buk. vnum librum vocatuin
gedduhouud SD 2 : 561 (1309). — gadd o öglia (gedde-),
n. gäddüga. LB 7: 341.
giif, se giiif.

giiil, /.?’ [D. dial. goil; jfr Mnt. goilblome]
gnapha-lium arenarinm Lin.! veuusta est quedain horba quo
wlgariter dicitur gäil ot crescit in antiqua torra ot
in agris desolatis LB 2: 65.

giik (gok ST 412. giäk. giek ST 173), m.
[Mnt. gock] gäck, narr, dåre. halda han sannelika
therfürc giäk ok dára KS 58 (145, 64). ST 173, 412.
Ber 290. konungin giorde sik siälff til gäk RK 1:
3923. ib 4371. han skal blifwa gäk oc gook Al 10029.
ware iak folasta faaua gäk ib 1921. han skullo wara
förö thorn som en gäk oc aatlögho MB 2: 123.

giikka (gekke Lg 3: 138. -ar, -adhe), v.
[Mnt. gecken] narra, bedraga, hädha gudh, builkcn
han gäkkar, tha han honom loffwar thz han wil oy
sidhan halla LfK 16. Lg 3: 138, 402. — bedraga,
förföra. swa gäkkadhis tho aff owiuomen Sn 226. MB 2: 361.

giild (giäld. gield. gialdh. geld ST 18, 105,
119; LB 7: 27. giieldh ib 8: 52. Jfr galiu),
f. 1) galenskap, vansinne, ursinne, do i gäld Bu
512. botte onom klärk af giäld Bil 696. Bu 526. Bil
603. MB 1: 428. KL 348, 363. ST 114. Iv 2193.
LB 1: 96, 2: 40, 62, 7: 27, 8: 52. huxsins gäld
(förvirring) Bu 96. KS 44 (112, 47). — galenskap,
dårskap, kom j swa uiykla gäld ok darscap at tho
dyrkadho affgudh Bir 1: 395. Ber 223 . 2) raseri,
ursinnig vrede, räddos ... at ey wara tryggare at
thula loonins gäld än manna wrodho KL 298. mz
fulle gäld ok wredho ib 308. moth iudhana vrodhis
gialdh Ml’ 1: 106. j thinno vrodhis gäld ib 135.
at wäghia oc wndfly thora ondzsko gäld Bir 4: 57.
öpto docius j giäld ok harmo Bil 413. thoko moth
hanom oskiälika giäld ib 869. kom atir giolda fuldir
(full af raseri deröfver), at hon war ey sultin ib 53S.
tho drapo mannon i sinne giäld MB 1: 261. Bil 344.
KL 311, 341, 342. Bu 12, 154, 160, 181. Ml’ 1: 249. Gr
279, (Cod. D) 365. Bir 1: 168, 3 : 274. ST 18, 105. —
Jfr hovudh-, liovuds-, lasta-giild.
giild, se giäld.

gälda (gelda. part. pret. -der. -ter), v. [Isl.
gelda] L. snöpa, kastrera. [köth af] geltom yxknom
LB 3: 109. xill gäldho vodrii HSll 19: 168 (1506).
gälda, se giiilda.
giildinger, m. L.
gälkaro, se giäldkaro.

gälla (pres. gällir. impf. gal. gall. pl. gullu),
v. [Isl. gella, gjalla] gifva från sig ett genomträngande
el. starkt ljud. 1) ropa, skrika, tjuta, tha war

niyrkth vm werlden al ther ihesus christus a korsith
gal MD 17. hon gall oc gretli ib 46. hwa ära the som
swa skälla oc swa iämirlika ropa oc gälla Al 10365.
üpto och gal som ban ii oldo lagho Hu 8. siällan
gällir hund widh bceushugh GO 837. 2) hvina,
dåna, skrälla, swerdin bitu ok hielmanc gullu RK 1:
316. swerdin klwngo ok bredhan gall ib 3031.
giil ma]ior, m. L.

galnas (gelnas. galnas), v. refl. galnas, vara
galen el. rasande, j hwariom oen man golnas wt j
eller girnas kan (kan flnnas raseri el. begärelse) MD
(S) 288. galnas thu j tholike kätho JP 27.

giiluiuger (-ynger), m. galning, gälnyngom oc
affwithom PM xxxvin.

giiluiska (galniska: -o Lg 3: 146, 152. gälnista
(för gälniseaj ib 484. gälniskia: -o G ers Prest
15), f. 1) galenskap, dårskap, huat gälniska är
thz at astunda godz ok tappa himerike MP 1: 281.
mykin gälniska och hardholika piuaskolandc, nar
fulasto mulden säfwyrdher at höra alla thiuga skaparo
talande til sik Ber 223. MB 2 : 202. Lg 3: 152, 484.
LfK 195. G ers Frest 15. 2) raseri, gita sina
ondzsco oc giilnisco iikke längir lönt. Bo 160. Lg 3: 146.
giilskaper, m. L. Jfr giolskapor.
giinielika (gämerlik. gämelik. gameligh.
gammelig), adv. [Mnt. gemelik, adj.; gcmoliko, adv.]
muntert, skämtsamt, konungin swaradho honum
gämerlik C Cod. B gämelik, C gameligh, I), i’gammelig) Fr
3025.

gauge, n. L.

giiuger (geiiger. ». gänkt. gäncht Fil 3:

97 (1447). gänt SD NS 1: 97 (i402)), adj. [/si.
gengr] gångbar, xl marc i godha giilla ok genga,
hwita örtogh päninga SD NS 1: 334 (1404). i swa
dana peninga som nw ära gongo oc gowo hor
landeno ib 147 (1402). päninga som nw ga ok gängha
ära SJ 16 (1432). ib 27 (1425) o. s. v. gifwe en päning
thz mynt som gänkt är (monetai currentis) Bir 2: 336.
SD NS 1: 26 (1401), 62 (1401), 97 (1402). FH 3: 97
(1447).

giillgla, f. träskol giff ey swa änglo at thu gaar
siälwor aa gänghlo (Danska saml. har: træbeu; non
superis ila des quod ca/opedum base vades) GO 616.

gängse (giängxse SJ 361 (1469). giängxssä.
gänkse. giänksse SJ 382 (1472). gänskske ib 224
(1442). gienskse ib 226 (1453)), adj. gängse, gångbar.
swa dana mynt nw är gäfft och gängsso öwer alt
vp-land SJ 174 (1448). swadana mynt tha vppa sama tijt
gäfft oc gänkse war ib 221 (1453)1 stocholms mynth
som nw gänksso är ib 388 (1472). ib 224 (1442), 226
(1453), 361 (1469), 382 (1472). vti gylld myntt oc
giängxssä SD 4 : 585 (öfvers, i hds. fr. si. af
1400-talet).

giira, v. se göra.

gäraude (gärende. gyrende), p. adj. [Mnt.
gömde] eg. begärande, tiggande; ordet nyttjas, dels i
förening med följ. subst, dels ensamt, för att beteckna
kringfarande gycklare el. spelmän; dessa omnämnas
ss uppträdande vid de stores fester, då de rikligen
begåfvades med kläder, hästar och annat af värde.
gärande man, spelmän, gaff han then staff en gärande
man RK 1: 3607. — gäranda thet (jfr Mht. diu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free