- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
494

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - hiona ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liiona

494

hlrdhdr änger

166. kom fram eth hyonelagh, ananias oc saphira hans
hwstru Lf Kil. saa hon ther jumfrvr, onkior och
hiona-lagh Pa (Tung) 32. ib 33. Lg 3: 40, 523. huart par
hionalagh SO 202. ib iao. — hionalagha fiilaghi
(hione-)J m.t äkta make. mz . . . eghno hwstru,
ällar hionolagha fälagh (för fälagha?) LfK 207. —
hioiialags band (hionalagx-), n. äktenskapligt
band. Lg 3: 197. — hionalag8 folk (hionolax-),
n. menniskor sum lefva i äktenskap, äkta folk. ST
208. - hioiialags fiilaghi (hionalagx- Bir 1:
147. hionalax- ib 3: 15i), m. äkta make. Bir 1:
147, 3: 151. — hioiialags fiista (hionalaghs-,
hionalagx-), f. äktenskaps stadfästande! hcdhne
hafdho ey fasta hionalaghs fiistu (Cod. C henne war
ey aff hedhnom laghom rath hionalagx fästa 997) Bil
357. — trolofning? han (påfven Evaristus) skipadhe
at göra hionalagx fästo foro fadher oc modher oc
nästo winom oc malsmannom oc sidhan wighias aff
presto til samkomo (c öns ti tu it ... ut conjugium a
parentibus publice sponsetur el deinum a sacerdote
benedicalur sollemniter) Lg 999. — hioiialags [-koill-]iauska]ter-] {+koill-
]iauska]ter+} (hionelax-), m. äktenskaplig förening.
owergiffwandes hionolax kompanskap LfK 22. —
hioiialags liverne (hionelax liffuerne), n.
äktenskapligt lif; äktenskap. Su 166. — hioiialags lypte
(hionalagx ), n. äktenskapslöfte. Bir 4: 16. —
hioiialags sambland (hionalax-), n.
äktenskapligt umgänge. Bir 2: 106. — ]lioillllagS saillfögllilse
(hionalagx- Bir 3: 318; Lg 3: 40. hionalax- Bir
3: 69. hionalax samföghelse KL 314), n. pl.
äktenskaplig förening, laghlik hionalax samföghilso
Bir 3: 69. ib 318. KL 314. Lg 3: 40. — hioiialags
stailhge (hionelagx- Lg 3: 64, 386. hionelax- ib
272, 390, 478), wi. äktenskapsstånd, äkta stånd. Lg 3: 64,
272, 386, 390, 478. — hioiialags siäng (hjonalags
säng), f. äkta säng. Lg 3 : 345. — hioiialags
troskaper (hionalax-), m. trohet i äktenskap,
äktenskaplig trohet. Bir 3: 68. — h|olla lliali, m. L.
— liiona spanan l (-span), /. L. — hlona
vigli-ning, f. L.
liiona (hiöna), n. L.

llionalaghlika, adv. äktenskapligt, tilfögdhc sik
annantima hionalaghlika (mati-imonialiler) the sammo
sinne hustru Bir i: (Likt) 231.

hionalaghskap, ».? äktenskap, säthia venskap oc
samhindningh j maghskap mz them mz
hio[najlagx-skap MB 2: 62.

hiongardher, m. = hiouagardher. theii tiidh
jak härodztingh liiölt medh almoghen som vnder
liadhendall liggia j hiongardhen Fil 5: 116 (1487).

hior|), f. [lsl. hjörit] L. hjord, boskapshjord, ii
hiorþenne varo änge ygsn Bu 167. MP 2: 36, 37.
CO 386. — bildl. Bo 237. at hau (abboten) waki biitir
owir sinne hiordh KL 79. — Jf r fara-, fii-, geta-,
liöta-hiordh, äfvensom hiordker. — hiorliahiig
(hiorfähog), n. L. Jfr hiordhhug. —
hior|ia-löt, /. L. Jfr hior]ilöt. — hiordha mark
(hyordha-), f. betesmark, met hyordhamarkom ok
fägangom FH 3: 119 (1448). aker ok äugh skogh ok
hiordha mark ib 4: 1 (1410, gammal afskr.). Jfr
hiordlimark.

hiordlier, m. = hiorþ. bildl. godhe hyrdhin
vakar owir sins litla hiordz gömo Bo 188. ärom vi
hans folk oc lians hiordz faar ib 231.

lliordhganger, m. rättighet att låta boskap gå
i bet. haffua tröggan hiordgang med sith fää huar
honom tekkis SD 5: 27 (öfvers. fr. medlet af
1400-talet). — betesmark, eoth goodz . . . medh aaker,
änger, hiordtgangh, skoog II SD 6: 56 (öfvers, fr.
UOO-talet). mot . . . hiordhgangoin DD 3 : 9 (1369,
afskr.).

hiorþgata, /. L.

Ilioi|lliald, ii. L. vallgång med boskapshjord. GS
41. — hior|ihalds man, m. L.

hiordhhug (hiordhug), n. L. Jfr liiorþa
hug.

hiorþhunder, m. [Isl. hjarihundr] L. vallhund.
swa som hiordhhunder biitor faar, som skullo wiiria
faar fore warghe MB 1: 335.

hior|ilöt (hyordh-), f. L. betesmark, j
hyordh-löthum DD 1: 128 (1479). Jfr hior|ialöt.

hiordlimark (hyordh-), /. betesmark, j fota
och lostogha hiordmarka MB 2 : 408. met
hyordh-markom ok fägangom FH 3: 107 (1447). ib 109 (1447),
146 (1449), 4: 12 (1451). met hiordhmark oc fägangom
ib 3: 148 (1449). Jfr hiordha mark.

hiorþvalder, m. L. betesmark, pascua dicta
hiord-waldæ SD 4 : 78 (1328, gammal afskr.).

hiorter (hyorter. -ar), m. [Isl. björtr] hjort.
liäptaliin skal wardha en wtwiistor hiorter (cervus
emissus) MB 1: 266. sardi sprungo som andre hiorta Al
1508. hiortiu löper aldra diwra mäst MB 1: 266. thz är
seent at taka hunda sidhan hiortin är lupin gynom by
GO 756. swa styres barn aff byrdh som hiorth aff horn
ib 1067. Bil 372. MP 1: 19. Bo 113. Bir 3: 117, 5: 45. Iv
2547. Al 3060. RK 1: (Ny början of Gamla Krön.) s. 164.
MD 485. LB 3: 59. — ss tillnamn, touo hyort SD 3:
128 (1313, nyare afskr.). — Moi’ta llOl’U
(hyortha-LB 2: 54, 57. hiorthe-), n. [Fnor. bjartarhorn]
hjorthorn, fiilnyngh aff hiorthe horn LB 7: 33. thagh
horn skalf aff hiortha horn ib 152. ib 2: 54, 57, 3: 166,
169, 7: 213, 258, 286. — hiorta hovtldll, n.
hjort-hufvud. then stenen som fynnis i hiorta hoffwdit LB
7: 204. — hiorta mftrgher (hyortha merger),
m. hjortmärg. tak hyortha merg LB 2: 59. — hiorta
tunga, /. [Mnt. hertostungo] scolopendrium officinarum

Sm. — hiorta tungo bladh (hiorta tunga-),

n. blad af Iliorta tunga, tag . . . hiorta tunga
blad LB 7 : 239. ib 240.

lliortkalver, m. hjortkalf. Su 75, 164.
hira, /. dial. hira] svindel, yrsel, tekna thässa
myrko wärldena hoffwdz gäld oc hiro anda MP 2:
276. Jfr Var. rer. voc. s. 44 "vertigo . . . hijra."

hirdha (hyrdhe. härdha. -der), v. [lsl. hirda]
vakta, vårda? gömma? förvara? the wilia barnith
drepa oc myrdhe thy scalt thu thz i annen stadh
hyrdhe MD 13. — Ilirdha sik, gömma sig. j skogha
haffdo the sik härt RK 1: 3136.

liirdhdränger (hyrdränger. hördrenger), m.

[Fnor. hiridrengr, troligen från Fornsv., se Maurer,
Das älteste Hofrecht Nordens s. 12 /.] till hirden
(d. v. s. en konungs el. stormans följe) hörande
tjenare. thz gaff man hördrengiom ok fantom RK 1:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free