Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - kapelle ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kapelle
646
karbunknlsten
herde i Mora, till Svante Kilsson). sanctus lucas,
iomffni maria cappclan Lg 3: 177. lian möde ok qualde
caplan hiinna (Jungfru Marias; om cn prest som kunde
läsa endast mesian "af guz ino[>or"J Bu 27. —
kaplan, husprest, prest som gar biskop el. pdfve till
handa vid hans förrättningar, han (påfven) . . .
bödh sinom cappclancr sik mz honom til redha at
göra fläpilse Lg 662. arkobiscopsons capelian TK 271.
—• ss tillnamn, petrus dictus kaplan SD 2: 515 (1307).
kapelle? m.f = kapel. herra iwan til than
kapolla gar Iv 2645. — kapplla präster
(cap-pala-), m. [Jfr Isl. kapelluprostr] prest som
förrättar gudstjenst i ett kapell, kaplan, hofprest, husprest.
henua (drottningens) capella prester Lg 3: 514.
kal-ladho han til sigli . . . her styrglier kyrkioherra
sa-mastadz oc her iacoh cappalaprest ib 383.
kapitel (capittel ltK 2: 552, en. capitell ib
9537, 3 : 630. capittell SO 117; -ellet RK 2: sol.
eappittell ib s. 334. capital HSH 18: 246 (1497);
-als FH 1: 59 (1486, gammal afskr.). capitul ib
57. capetal: -alsens MD 440. dat. pl.
capit-lom Lg 293), n. [Mnt. kapittel. Lat. capitulum. Jfr
Isl. kapituli, 7H.J 1) kapitel, hufvudstgcke i en
bok el. skrift, som skriffwat staar, johannis i försto
capitlom Lg 293. som skrån vtuiser ok jnnohollor j
fcmpthicude capitel ock artickel SO 118. ib 117. 2)
kapitel, domkapitel, capitelith i linc[öping] BSll 5: 93
(1506). capitelon ... aff strengnäs oc vpsala RK 2:
9471. capitell ... aff skaara ib 9537. ärchebyscop jacob
oc capitelith ib 3: 3657. ib 2: 552, 601, 611, 9504, s. 334.
MD 440. FH 1: 57 (1486, gammal rf skr.), 59. HSIl
18: 246 (1497). liiid skicko en godh fornwmstogh man
aff cappellot (för capitlet) FM 411 (1509, gammal
afskr.). 3) kapitel, högtidlig sammankomst af
medlemmar som tillhöra en orden el. ett kloster, om helghe
likarna tiidli war munka mooth swarthbrödhra capitell
i s tokholm stoodh It K 3 : 630. — kapitels daglier
(capitals-), m. dag då inom ett kloster kapitel
hålles. Bir 4: 28. — kapitels llllS (capitals- ST 285.
capetals- Lg 3: 449), n. kapitelhus, det gemensamma
samlingshuset i ett kloster. ST 285. Lg 3 : 449.
kapitellius (capital-), - kapitels lius. kom
. . . herr otto i frösundhe for oss i capital husot j
swartbrödhre closter HSH 18: 248 (1497).
kapitelval, n. af domkapitel förrättadt val (till
biskop), han fick moth capitel wäl lincöpungz kirkia
til ön commenda MD 507.
kapiten (caputeyn. pl. -er), m. [Mlat.
capita-nus, capitaneus. Ffranska capitaine] = kapiteuare.
cn kwngoiis capiten HSH 24: 104 (1517). medh k. h[ans]
capitonor BSll 5: 272 (1508). med nogne aff the
ypper-sthe caputeyner och bonda kwnger ib 343 (1509).
kapiteuare, m. kapten, höfvidsman, anförare för
en afdelning soldater, capitonaren som regerar oc
skikkar stridz folkith, han skal wara wthwahldher
blandh twsanda yppasta män l’M 1. ib 2, 3, 4, 14, 20
o. s. v.
kapitule, n. [Isl. kapituli, m.] — kapitel 2. mz
waart olskeligo capitules raadz (för raad ?) fulhordan
och godwilio FH 1: 57 (1486, gammal afskr.).
kapp, se kap.
kappara, n. at the skuldo vnna hauom en stadge
aarliga vppo seppälii goz om skat oc allo andre aliigher
vndan tagno länsmanzeus kappara FH 6: 45 (1457).
kappi iiirn (cappi jern), n. 15 marcas
dena-riorum in unum cappi jern SI) 2: 153 (1293, nyare
afskr.).
kapris (pl. caprissar), m.l [Finska kapris, [-kau-ris]-] {+kau-
ris]+} bock. vij sagom inga färska nötha klöff i wor mwn
kom . . . wtau smaa caprissar BSll 5: 186 (1507).
kaprätter (-rater), adj. kapprak, stodh han vpp
kaprätor siolfuer j myllügena Lg 3 : 522.
kapsamber (kapsammer. kampsamer Di
(Cod. B) 330), adj. [Isl. kappsamr] ifrig, driftig.
milder oc kapsammer Di 130. famologer ok kapsammer
ib 131.
kapun (kappvn. -ar), m. [Mnt. kappün. Lat.
capo, gen. -onis] 1) kapun, kastrerad tupp. jak hawir
en fotan kapun KL 110. stokia kapunin ib. ffersk mat
som er höns, capunar, kiid LB 7: 317. 2) snöping,
kastrerad man. ängin mail ma thiäna thärä vtan
han skal kappvn (Cod. A snoptorj vara FI (Cod. B)
1021.
kar (kaar), ». [Isl. kor] L. det hvari något
förvaras, kista, skrin, hofwodhit laa j lukto kari nidher
grafwit Bil 53. lagdhc han (den nyfödde sonen) innan
t h ätas ta car (fi scella) ib 244. MB 1: 278. SD 5: 564
(1346). — kärl. todhe hauum fiughur car (calatos)
thry af gul ok eth af silfuir Bil 283. thera
owirflödho-likhot j gul ok sylff oc karom ok klädhom Bir 2:
75. bäträ är thwnth öl än tompt kaar (bachus quam
ciatus siccus prestat tenuatus) GO 78. gamul mö siar
aal karin syndir ib 150. Al 4637, 4645. FI 2S9, 303, 311,
326. — särsk. dryckeskärl, bägare, giorþe cors teku
for karino Bu 494. skipadho sit kar andrum swone
(gjorde en annan till sin munskänk) Bil 124. MP 1:
124, 183. drikker man mosth aff te yrth thor bwna
hether hwar dagh ith hal|ft kaar LB 2: 31. — bildl.
kar, käril, han är mik oot wtualt kar Bil 897. Bo 146.
Bir 1: 14. Lg 3: 232 hon är renleksins kar Bir 1:
96. — (?) tho sin ordh i mangh kar ladhe RK 3:
1153. — Jfr altara-, bordh-, bro-, broa-,
bryg-gio-, drykkio-, eld-, eter-, font-, fot-, glas-,
gul-, hunags-, hiilghadomo-, hälghodoma-,
iliitis-, kopar-, krisnia-, ler-, löglia-, malm-,
minnis-, lniödh-, lniödha-, mässings-, nytio-,
ost-, pluo-, rökilsa-, sa|iul-, silf-, sten-, svamp-,
tin-, trä-, vatn-, vax-, vidliio-, vigliþa vatns-,
yrta-, öl-, öse-kar. — karsyrt (-ört), f.
[karsört hos Tillandz och Bromelius] mjödört, spiræa
ulmaria Lin. lagen aff . . . kars ört LB 7: 349.
karbadll, ». [Isl. kerbai] karbad. loot eot karbadh
göra Iv 1324. ib 2318. Va 27.
karbnnkule, m. [Lat. carhunculus] karbunkel
(ädelsten), karbuncula oc smaragda Al 8215. ib 8675.
— karbunkula sten (karbunchula-,
karbun-kala- Di 59. karbunkla- ib 129, ui), m. —
kar-builkule. fiim karbunchula stona Di 283. ib 59, 129,
141.
karbnnkulsten (karbunkel steen FI 297.
kar-bunkil sten: -stena Fr 2957. karbunkil steen
FI 988; Fr 162), m. [Jfr Isl, karbunkulisteinn] =
karblinkule. a hwar then knap ther var a standa
karbunkul steua twå Fr 2948. ib 162, 2957. FI 297, 988.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
