Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - karpland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
k ar pl a ml
648
kasta
afskr.). vna planata carpa aueno ib. tributuni nostrum
de finlandia et alandia jn pellibus variis . . . ac carpo
rcgio prouenions ib 739 (1340). Jfr rogllkarp.
karpland (carpelandh BtFff l: 109 (1470, nyare
afskr.). carpe landh ib 51 (1477, nyare afskr.)),
71. karpland, ett i Finland brukadt ytmått
betecknande sn mycken jord som kan besås med en karp
sad. mit rätte arffua godz iii ’/i cnrP land i aker
FII 5: 207 (1512). dömdes knwt towrolaynen i [1] karp
land ffri med aarswexten aff lauris kandaia BtFII 1:
131 (1506). haffua vj karpland i vrdialaby ib 146 (1506).
ib 51 (1477, nyare afskr.), 109 (1470, nyare afskr.), 156
(1507), 246 (1508), 248 (1508), 297 (1509).
karsker (karseh. n. karsth), adj. [Fdan. karsk.
Mnt. karscb] 1) dugtig, rask, liflig, munter, kry.
hon haffdhø thre söner karsk Al 7699. MB 2: 260.
Su 140. RK 3: 3451. födho drotningon karskan oc
faghran son Lg 219. hans moodh war karsth RK 3:
39. wnghor karskcr hoghor (recens animus) Su 74. —
dugtig, stark, styf, modig, han war en man til ordh
swa karsk Ml) 388. — dugtig, kry, frisk, han wardh
karsk röstor ok säl Al 2633. han vardh . . . karskir
oc friskir af sik ra 20. om afthonen karsk om
morgonen död RK 2: 3191. hon war karsk oc helbrygdha
oc all honna saar waro läkt ST 265. karscli och swnd
BSII 5: 503 (1512). FM 350 (1507), 492 (1510). Lg 3: 37,
232, 253, 273. 2) vacker, ståtlig, han var karsker oc
resogliir i sino änlite (vultu decorus) Ansg 183. lian
fik . . . kärlek til enna faglira oc karska iomfrw Lg
3: 58. kom til hänna ön mäktoghor grewe, myndogher
oc karsker man Lg 332. ban är wnghor oc karsker ib 333.
karskhot (karshet), /. 1) välbefinnande,
helsa. ath gudh thöm och idhor hölle i all swnhoot och
kars[k]het BSH 5: 107 (1506). 2) skönhet, fik ban
se . . . ena wänasto pigho, aff huilkas karskhet lian
wart gripin i sith hiärta Lg 3: 64. ib 294, 386.
karskliker (-leker), adj. vacker, präktig? mz
frwom hawa the wärm klädhe oc fagher oc karsklek
(Cod. A tharfflik 135J MB 1: (Cod. B) 537.
karsyrt, se under kar.
karta naghl (karta nagel), m. = kartnaghl.
LB 7: 115.
kartenspel, n. [Jfr Mht. kartenspil] kortspel. !’M 29.
kartor? m.t [Si;. dial. kart. Jfr N. kartnæver]
Jfr birke-, eke-karter.
kart is, se kirtis.
kartnaghl, m. [Isl. kartuagl] kartnagel, kartuäghle
lang Iv 271.
kartog (pl. -er),/.? [Mnt. kartouwo. Jfr
Grimm-Hildebrand, Wörterb. 5: 233] ett slags stor kanon.
brwchodo han sino kartogor och andhro swore skoth
BSH 5 : 364 (1509). för södreportt i stocholms by
giordo jagli medh kartogor stor gny It K 3: (yngre
till. om Chr. 11) s. 232.
kartyser, m. [Jfr Mht. karthiuser] kartusian. etli
miraculum aff en cartysor Lg 3: 691. — kartysa
ordin (kartwse orden), m. kartusianorden. ladho
sina twnge saa släth, ath inghen prädikare i kartwse
orden kwnne mer winläggia sig iin thee bade giorde
BSH B: 303 (1508).
karughhet (karugheet), /. snålhet, wi elskom
ey nidhskap äller karugheet Al 6321. Jfr karghor.
kärve, m. [hl. karfi. Mint. carabus] ett slags
mindre, lättgående fartyg, then stadh liafwer mist badhe
folk ok karfwa Al 1767. snäkkior ok karwa oc löpe
skutor RK 1: 3562. OB 213.
kärve (karffwa), m. [Al kärve, I»., karvi, B.
ocli karv, n, Mnt. karwo. Franska carvi] kärv, kummil,
carum carvi Lin. karffwa dygdh LB 8: 45. danstli
commin hether karffwa ib. Jfr karni.
karver J m. [Sp. dial .karv. Mnt. korv. Lat. corbis]
korg. the liaffdo nakra brotna brödh stompa i sinom
karffwom Lg 3: 298. Jfr korgher.
kasi, m. [Jfr Sv. dial. kase, sängvärm9. Jfr
äfven Kygutn. kas, f. mos] värme, sängvärme ? mos,
gröt? thz synis wäl a kin hwar kasi masaar (constat
maxillis quantum quis mandit in illis) GO 142.
kasklaild (kaske-), n. [Finska kaski, kaskimaa,
kaskisto] svedjefall, land der trän fällas el. blifvit fälda
(för svedjande)? nystolä boar hade huggit kask landh
vthöfuer råån lit Fil 1: 26 (1486, nyare afskr.). om ther
woro något kaskelandh, som the kundo bruka på både
sijdor, thz skullo ocli inge thcre hindra lniar annan,
vthan dho skullo taga rcnnewedh och näffuor ramattha
fiätha huar medh androm öfuor thenna råå ib 43 (1465,
nyare afskr.). huilken töre haffucr giort ogongh wppo
then annars kaske land ib 2G1 (1508). för owerk som
ban giordo pa raguald jonsson cpaiala kaskeland ib.
kaskstokker, m. fä/d stock? togho timber och
kaskstockar öfuor vrajorfuis råår BtFII 1: 4 (1467,
nyare afskr.).
kasna vargher (kasnä warghär SR 41.
kaxna wargher £.), m. L. mordbrännare. SR 41.
kast, n. [hl. kast] L. 1) kast, kastande, eth
kast kastade lian modli en sten BSH B: 147 (1507). —
kastning, stöt. thz (skeppet) kom i maangh kasth saa ath
baandith aff eena twnna brasth It K 3: 255. 2)
tärningkast. thorn faller fast soos j hwart kast MD 395.
— bildl. pröva kast, göra försök, the pröffua mz
honum all kasth RK 3: 2960. ib 2525. lian pröffuar all
sin kasth (uppbjuder alla sina krafter) ib 1635. ib 2776.
tha tw hadhc pröffuadh thz kasth (inlåtit dig i det
företaget, företagit dig detta) ib 191. huar sin kasth
pröffuer (försöker sin lycka, får stå sitt kast) ib 3044.
3) skalkstycke. the fore mz liisth och ondh kasth RK
3: 1617. 4) kast, antal af fyra. vid räkning af sill.
vt parrochiani . . . jn myklaby xv kasth . . . jn
myreby vn kast . . . jn myklaby vn kast . . . jn
sandby vin kasth ... in grosgardh xv kast de
quo-libet reti cum alecia coperint soluerc teneantur SI)
5 : 620 (1346, diplom från Oland; gammal afskr.).
— vid räkning af mynt (jfr Mnt. worp). vtaff tesse
for:no march wägnä skal han skrodlia trätige firä
kasth, en ponuingh mynna HSII 19: 12 (1480). vppa
thonna wägna march skal ban skrodho femtigi och
try kast ib. ib 14 (1497). — Jfr blidllO-, fore-,
guls-, ivir-, kapo-, koto-, sten-, vajia-kast.
kasta (-ar, -aþe, -aþer), v. [hl. kasta] L. eg.
kasta i hög? 1) kasta, uppkasta, genom kastning
åstadkomma (en hög), kastadho storan stena högh vpa
thera hälgha likaina Bil 850. 2) kasta, slunga,
med dat. el. i dess ställe ack. betecknande det föremål
som kastas, nu skiutär man spiuti. ällr kastär steno
iwir hus UplL M 4. the skulu ok sik wänia skapt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
