- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
665

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - klostergivin ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klostergivin

665

klnfväghin

klostergivin, p. adj. som gifvit sig i kloster,
tillhörande kloster, han är 011 klosther giffuen man FM
519 (1511).

klosteriuilgfru (-iomfFru), f. klosterjungfru,
nunna, closter iomffrwm som gudh i til wigdha oc til
cnadha ärw Lf K 73. aff iomffrwlekom renlek som godha
closter iomffrur skulw älska ib 75.

klosterlifnadher, m. [Isl. klaustrlifnaär]
kloster-lefnad, lefnad i ett kloster, munk- el. nunnelefnad. wi
haffuom os foro takit clostirliffuadh at gudhi thiäna
Bir 5: 45. — munk- el. nunne-orden. aff enom klostir
lifnad, som hetir duniacensis (för cluniacensis) Bil
845. giwas i kloster lifnath MB 1: 453. — Jfr klosters
lifuadher. — klosterlifuads kliidhe (kloster-

lifnaz-), n. pl. ordensdrägt. SD AS 2: 213 (1409).

klosterliker (closterleker: -leco Fil 2: 128
(1441). closterlig: -ligo Lg 3: 5S3. n. closterliket
Lg 3: 453. pl. nom. n. olosterliken Lf K 7), adj.
klosterlig, kloster tillhörande, the som closterlika uiiffst
oc stränghet wilia wnfly Su 71. Lg 3 : 394. closterliket
liffwerne ib 453. ib 583. tliin clostorlika professio
(klosterlöfte) Su 155. ib 257. closterliken klädho Lf K 7.
mot closterleco inlykke FH 2: 128 (1441).
klosterliverue (kloatir liuärne. closter liff-

Uftrne), n. kloster lefnad, munk- el. nunnelefnad.
ödh-miukt oc lydhna är klostir liuärnis (religionis)
ful-kompnilso Bir 2: 193. som . . . haffua . . . bundit
sik til strengt closter liffuerne FH 2: 128 (1141). VKR
63. Lf K 13. — kloster, til closter iiffuärncs förstandhara
Su 57.

klosterlovail, f. klosterlöfte. VKR 63.
klosterlyft, f. = klosters lyft. naar som closter
lyfften är giordh Bir 4: 68.

klosterlöpare, m. [/a/, klaustrhlaupari] L.
person som lupit bort från el. öfvergifvit ett kloster,
för-lupen munk el. nunna, thu ower gaf thz hälgha
lif-wemit thu vast i komin oc äst en closter löpare Bil
598. han är ronlifwis man ok muukir j klädhabonadh
ok sinne vidhirgango ok klostir löpare j sidhom Bir
1: 401. Bu 23. Bil 597. Bir 3: 178, 189. Su 60, 406.

klosteriuail, m. [Jfr Isl. klaustramair] munk. gaf
sik ii guz ]iiänist ok guz moþor allan sin aldar maþ
clostarmannom Bu 27. j sancti petri clostro war en
sälughir closter man Bil 116. Bu 194. Bil 344. MB 1:
135, 451, 452. KL 236. Bir 2: 76, 3: 117. VKR 21. Po
(Tung) 33.

klostermuilker, m. munk. Lg 116.
klosterilllir, m. klostermur. widh clostormuren SJ
161 (1447).

klostermäliuiskia, /. menniska som lefver i
kloster, munk el. nttnna. VKR 15. Ber 243, 245, 256. Su
59, 354, 429. Lf K 3, 4.

klosterlie 1 n. kloster, meth thy pafwans oc
klo-sternis (för klosterins el. klostersinsVJ o ff re’ SD AS 1:
415 (1405).

klostcrsidlier, m. klostersed. tha han vard giordir
til munk, oc var tyktadher oc lärdhir medh
klostor-sidhom (tonsuratus atque in monasticis disciplinis
po-situs) Ansg 177.

klosterstadlier, m. ställe för kloster, keesa therra
closterstadh innan for:da hälghaa gaardz äghodeelom
Fil 1: 17 (1441, nyare afskr.). i’i 2: 136 (1442).

Ordbok.

klosterstova (kloster stwa RK 2: 4471. ack.
sing. med art. closter Stwlfn ib 5286. closter
stwffwn ib 5288), f. klosterstuga, stuga el. sal i ett
kloster. RK 2 : 4471, 5286 , 5288.

klostersystir, f. [Jfr Isl. klaustrasystir]
klostersyster, nunna. Bil 110.

klostertliiuver (olosther tywffuer: -tywffua

Su 56), m. kloslertjuf, person som stjäl från ett
kloster. Su 56.

klosterthorp, n. torp som tillhör el. har tillhört
ett kloster, jak hauer giwith honne . . . klostirthorpit
meth allum tillaghom som jak thet köpte SD AS 1:
215 (1403).

klostervadlli, m. klosterområde, huruledhis oc j
huat måtto the skulu wtan closterwadhan
(motsvarande ställe VKR 5: clostersins hägn) ällir til
landz-herra wtfara Bir 4: 96. ban lagh her i closter
vadhe-nom (för -anoni) T K 271.
kloster vigsl, /. L.

klostre (clöstre), «. [Isl. klaustri, m.] =
kloster. at warefrwbergha clöstre oc renlifwes jomfrwar
ther sama ][staz atto thessom jordha guoz SD 2: 433
(Öfvers.), at hindra dröfwa älla tiugia fornempda
clöstre ällas jomfrwar offwar tesso fornempda goze ib.
afeggiadho han aff klostris (kanske skriffel för
klo-stirsj jngang Bil 784.

klot (klod), n. [Mnt. klöt] 1) klot, kula. Jfr
blyklot. 2) svärdsknapp, bådo hielt oc klod oc
handfang (hiolt hans oc metalkafii) Di 76. ib 71. sloo
mz clotith för hans brysth ib 274. Jfr sviirdll-

klot.

klovare, m. [Mnt. klöver] tjenare (hos en
riddare), vapensven? ss tillnamn, hermannus clouæri SD
4 : 603 (1338, gammal afskr.).

klovi, m. [Isl. klofi] 1) klyfta, stenklyfta. i
ortnamn, clovasten SD 1: 688 (1210-16, nyare afskr.).
2) klufven gren el. stång; hop fisk som fästes i en
sådan, ett visst antal fisk; hundra el. hundratjugu
fiskar. Jfr Falkman, Om mått och vigt 1: 453. Ii kloffue
spiitfiisk IISH 19: 166 (1506). — klova hug, n. hugg
el. slag med ss vapen nyttjad klufven stock? velie the
före oss hilt theris gingerdh i polyxer armborsth och
klowahwgh BSII 5 : 229 (1507).

kloza, f. [Mnt. klotze] yttersko, träsko’/ patena,
kloza GU 6.

klubba (klobba: -an Va 28; -ona ib; -o ib 28,
30, 36), f. [Isl. klumba, klubba] klubba, mina händir äru
swasom klyuda älla klubba Bir 3: 139. studdo sik vidh
sina klubbo lv 284. Va 28, 30, 32, 33, 36, 38. MB 2:
292. Jfr träklubba. — klubbo här (klobba
här), m. med klubbor beväpnad härf fäm wikor laa
han tbär mz enom mäktoghom klobba här (Cod. A
mz en storan kräfftigh skip liarj RK 1: (Cod. B,
C) 2903.

klllddoghcr, adj. klumpig, grof, simpel, groft oc
kluddoght oc ofannokt äru ödhmiuktenna födha (rudia
et grossa sunt humilitatis fomenta) Bo 17.

klufna (klofna. -ar, -adhe), v. [Isl. klofna]
klyfvas. thz skiollin klofuar (för klofnarj sunder ij
twå FI 1847. axeelon han kluffnadho widhor RK 3:
2701.

klufvägliin, adj. L.

84

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0675.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free