Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - ordhsidher ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordhsidlier
171
orivin
kvjetfi] talesätt. hans urdbquädhe war et thätta. hanar
hðxstor innan bland manna som minst w(audar) j hwars
händo itr wäraldin Bil 382. alnioghans ordhquädho var
swa om han Gr 281. Bir 1: 394. — ordspråk, swa som
*ix i gainblo ordquädhe: hwar är sina wilda win KS s
(17, 8). ib 46 (117, 49), 7 (119, 51), 467 (165, 73), 70 (173, 77),
71 ( 175, 78). .Su 85. Bir 2: 66, 141. hawa wiiso klärka
fore ordhqwädhe, at ängin liknilso rinder allom fyrom
fotom MB 1: 397. äfto almänneiiko ordhqwädhe KL
302. Bir 2: 55, 3: 151, 333. thz ordhquädhot som mz
marghom är alt ofgäft Su 423. thz bansatta
ordhquädhot ib 421. — ordspråk, visa, spe, gäckeri. vardh
thorn til ordhquädho (factus est il/is in parabolam)
Bo 182. Jfr ordlia qvad lie.
ord ||si|l||er, m. talesätt, iir än nw en ordsidh far
väl ok stat j floda fridh RK 1: (LRK) s. 217.
ordhsteilboilll, ,/". hömbod af sten. then ordh
sleuhodli nieth en kellare SJ 349 (1468).
ordlisteilhus, n. hörnhus af sten. SJ 58 (1430).
ord||stäf (ordlistaff), n. [Isl. oristofj 1)
talesätt, stående uttryck! refräng, slutordt til hwaria
sauli ther marsken swara ordstäffuit nionde jw swa
wara wtaii man kan thz swa Duna at the honom
medh rottha offuervinna the scu]o honom lydha och
skatta tha heller the seulo alfändens vllykka fa RK
2: 4743. 2) inledningsstrof! thera forman gärlekir
lian biirdhe oc sang tlizta ord||stä|f: redhu kompana
redhobono jwcr thiokka skogha: oc gildo mz synd
venisto jomfrw Bil 877.
oredder (orädder), p. adj. [Isl. lireiddr]
oförberedd. äru alzstiugis orädde oc obeskikkadho Sn 293.
oredha? (ooreedha. oredhe), f i oreda,
oordning, förvirring, thz ban nldrigh giorde thenne
ooreedha RK 3 : 760. göre ther stoor oredhe bland
al-mogen BSH 4: 293 (1501).
oredhelika (oredelige), adr. |Mnt. unrodelikon]
oredligt, som emot them oredeligo giordt hade HSH
24: 76 (1516).
oredhoboiit (oredhaboin: -bona Ml’ l: 6.
o-redheboin: -bone Ber 154), p. adj. oförberedd, at
wi skolom ey finnas orodobone (imparati) uar owinine
koma Bir 1: 192. Ml’ 1: 6. Ber 154.
oren (oreen. vren Bil 308; vreno Bu 135. ören:
Örent Al 1627), adj. [hl. lihreinn] oren. i eg. mening.
thu scalt ensamin dnghlica rensa alt thz oreent är i
clostrcno KL 301. vatn som är thiokt oc orent Bir 2: 31.
mz swarto oc orono ogns sote Gr 277. Lg 95. tlien fughil
üront gör sit näste Al 1627. — oren. i sedlig el.
religiös mening, gak hiiþau ren fra vreno Bu 135. sua
hauar iak [10 rönt mik sialuan sköran ok orenan ib.
Bil 308. oren (immundus) ande Ml’ 1: 93. Bir 3: 73.
Ilieii orono andin ib 197. Lg 3: 413. af renom (för
orcn-0111) liuxsilsom. ordhom ok gärningom MP 2: 73. —
oren. enl. den Mosaiska cerenwniallagen. wara sik fore
oskiran mat oc orenom MB 1: 371. hannar oroen thing
ib. sidlian ban ward||er malata, eller andra ledh oreen
ib. tho diwr som ey drypia theras födho, hwilkin j
lagliin forbwdhos at offra swasom oren Su 293. —
icke renad, ännu i skärselden varande, lör alla orena
siäla wägna 1)D 1: 154 (1494, nyare afskr.).
orenleker, m. orenhet, at sta mote kötzsins
oronlek KL 328.
orenlika (wrenlika Bil 308), adv. [hl. [-lihrein-liga]-] {+lihrein-
liga]+} orent, ulan renlighet, orenlika byggia Al 1631.
KS 24 (58, 26), 43 (ltO, 46). — orent, i sedlig mening.
wrenlika lifwa Bil 308.
orenliker (vrenliker: -lik Bil 305. «.
vren-likit Bir 2: 50), adj. oren, oren/ig. vin nakat
vren-likit drypir owan til a han Bir 2: 50. all vrenlik
thing (som naturen kräfde) Bil 305. — oren, smutsig,
som afser orenlighet el. smuts, bolalto henne thz
Inlasta oc oronlikasta ämbito . . . j klostreno war (jfr
molsv, ställe KL 301: biwdhir iac tiiic at thu scalt
ensamin daghlica rensa alt thz oreent är i clostrcno)
ST 272.
orenlikliet (-heet MB 1: 507. oreenlicheet
VKR 2. orenlighet air 4: loo; Lg 69, 823: MB 2:
269. orenliglieeth LB 7: 79. orenlekhet: -hetz
Bir 3: 153. pl. -ir), /. och m.! (Bir 1: (Cod. B) 350;
Ml’ 1: 28) [Fdan. urenlighedh] del som är orent,
orenlighet, smuts, träck, mz tliriik oc allo orenlikhet Bo
182. tarmana . . . iirw opfylthc mz klympado och
ginoni-härde orenliglieeth LB 7: 79. fiädhallin hauir . . .
lönlikin vtgang sins orenlikhetz Bir 1: (Cod. B) 350.
KL 245. MP 1: 6. Gr 280. Bir 1: 68, 156, 27S. MB 2:
269. kasta wt oreenlicheet alf clostrono VKR 2. Bir
4: 100. wtwriika aff clostrcno orenlikheter ib 5: 30.
— oren beskaffenhet, orenhet, orenlighet, likainins
oren-likhet MB 1: 506. ib 507. for korsens orenlikhet ok
fulo lokt KL 87. Bir 2: 31. — orenlighet, orenhet, i
sedlig el. religiös mening, anduarþaþc sik alle
oronlik-hot oc wranglikhoet KL 186. tho böniii . . . skal vara
fräls af alle orenlikhet Bo 103. fly alla syndenna
orenlighet Lg 823. orell|i khotzscns ande MP 1: 28. KL
196. Bir 1: 95, 2: 107, 114, 3: 153. Lg 69. hafua
skür-lifnadz mäniskior orenlikhetz (orena) huxilse ord ok
gärniugha MP 1: 71.
orf (urf), n.f L.
orfegdh, se urfegdk.
orgha (oorgha: -or Su 286. vrgha: -onar
KL 345; Lg 3: 569), f. [A’. orga. Lat. organum. Jfr
Isl. organ] orgel, harpo oc orghor (cithara et organo)
at leka MB 1: 161. lekandis j orghoni ib 2: 173.
vrgh-oriar styniadhe Lg 3 : 569. hördlio hon . . . vrghonar
leka KL 345. Bir 4: 59, 60. MB 2: 23o. Su 137, 172,
201,. 286, 327, 411. wärdzlik qwiiina är diäfwlsins orgha
Ber 159. — orglio leker (orghalekir MB 2: 247.
orgha leekir Su 213), m. orgelmusik. MB 2 : 247.
Su 213. Lg 3: 131. — orglio niakare
(orgamak-are), m. orgelbyggare, ss tillnamn, mestar lauréus
orgamakare SJ 219 (1456?). — orghoilliistare, m.
[Jfr hl. organsmeistari] orgelbyggare, ss tillnamn, lot
vp liiester laurcnssc orgouiestara thot stenhuset SJ
249 (1456?). — orglio sånger (vrgho-. orgha-),
m. [Jfr Isl. organasöngr] orgelmusik, gliiþias . . . viþ
vrgho sang (tympanu et organa audi re) Bu 491.
glädh-ias til orgha sang (sonitum organi) MP 1: 59. orglio
sangx lindh ib 28.
orghelniakare (orgelmakere), m. orgelmakare,
orgelbyggare, ss tillnamn, vndher mostor lauréus
orgelmakere hus SJ 285 (1460).
orillllika, adv. [Jfr Mnt. unrim, »».] orimligt,
0-skäligt. GS 30 (1380).
01’iviu (v-), adj. orifeen, oförstörd, the fuuiiu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
