Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - rot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rot
2fi7
roveri
(för rosteringh) thor oppaa (på godset) till tess
i aoh faar mith igen HSIl 20: 161 (1507).
rot. (root. pl. röter), /. [hl. rot] L. 1) rot
af en växt. grouo tol rotenna Bu 7. vndir th|is trä
(för träs) rotorn Lg 91. — rotfrukt, atö inz honom
ran kal. sudhnan mat som iir gräs oc rötir Bo 22.
— Jfr bölmofrü-, <lil-, dilla-, dilz-, eke-, (lola-,
frö-, fiinika-, fiinikal-, fiinikals-, galigo-,
griis-, liovudli-, humbla-, hundatungo-, hyllo-,
kal-, kattosta-, lilio-, lybbestikko-, malyrta-,
mandoltrii-, moro-, liiitlo-, ormagräs-,
pipro-rot. 2) rot af en kroppsdel, ronsä väl vt
kirts-länä oc [>erä rötir Hästläkedom i AS 137. — särsk. i
andlig tnening i fråga om hjärtat: dt t innersta, hon
åstundade sins brudhgoma ihesu christi . . .
viu-fämpnilse ... af alloin sins hiärta rotorn VKR u.
skal min siäl tik warkunua aff innorsta mins hiärta
rothom Su 3o. — Jfr hiärta-, hiärtans-, kirtla-,
tuilg’o-rot. 3) fot aj’ ett berg. som bodho widh
rothena (radices) härgsens hormon MB 2: 32. 4)
rot, upphof, hedhir giri. ther root är at mangom
androm lastom Bo 96. 5) rot, grund, rykken opp
onth mz rother UK 3: 3370. — i röter, i grund.
brandö tho lödesa alt i röter RK 1: 2270. ib 482, 3268,
3396, 2: 8720, 3: (sista forts.) 5952. Ansg 233. Va 33.
MB 2: 233. skyunaden stadhon ok landeth j rüthor HK
1: (sfgn) s. 184. — til röterna, d. s. fördarffwade
alzstingis stad hen til rötherna MB 2: 101. — rota
gärd hor, m. rf trärötter gjord gärdsgård, hwlkä
tccther athskyldho ärä medh en rothagardh j fran
ridwegen Dl) I: 222 (1515). — rota klubba, /.
[Fnor. rritaklumhaj rotklubba. BSH 5: 273 (1508).
rota (-ar, -adhe, -adher), v. göra rotfast,
bildl. skal iak rota ok stadhfästa (rarlicabo) min ordh
j minna vina hiärtom Bir 1: 179. — part. pret.
rot-adlier, rotad, rotfast, eg. och bildl. skal thiisse rotin
. . . vara stark ok thiok ok diuplica rotadh j
jordli-innc swa skal thin vili vara . . . diuplica rotadhir j
sanne ödhmiukt Bir 3: 62. vm träit är väl rotat ib
63. ängin är swa rotadhir (radicatus) mz diälleuom j
thesse wärld at then hälgho ande sökir oy ok röro
stundom lians hiärta ib 1: 188. ib 380. kötzsins luste
är rotadhir j honum ib 2: 196. ib 3: 464. enfaldogh
ordh oc faa grunddat oc rothat (fimdata) j the hälgo
script läsningh ib 4: 74. — rota sik, rotfästas,
inrota sig. faar ten siwkdomcn först rotha sig LB 7:
286. — ref. rotas, slå rot, hafva rot, rotfästas. eg.
och bildl. jak skal planta mik en nyan wiingardh j
hwilkin skulu bäras wiinqwistana oc fastelika rothas
(mittent radices) Bir 4: 5. af them fatikdomcnom som
rotas (radicatur) i hiärtano Bo 127. Bir 1: 132, 133,
155, 156, 178, 2: 30. Lf K 199. at kristendomen matte
thor rotas oc stadfästas Ansg 225. hcdliiiinga oc omilla
män. hulka ther oc rotadhos oc stadfästes
(convalue-runt) MB 2: 220.
rota, v. [Isl. röta] L. rota (i), gräfva (i), alle wilia
wara riddara nota ok ingin wil j akrell rota Ml) (S) 256.
rötan, f. L.
rotaskaperi m.f [Jfr Mnt. rotterie] flock, skara.
the fly fast ij rotaskap Al 2453.
rot O (roothe), m. [hl. roti. Mnt. rote. Ffranska
rote. Mlat. ruptaj 1) skara, afdelning (af krigare).
the skulo färdhas näst them första rotanoui MB 1:
385. skikkade swa sin almoga j treo rootha
(ordini-bus) ib 2: 234. ib 237, 244, 277. hwar han stempde a
een rothe RK 1: 916. en rote gik til ok annar fra ib
1752. ib 1703, 3123, 3147, 3885. reed|] bcrtogli Waldemar
. . . alf stokholin med en wänan rotha ib 3324. ib 1866.
i hertogh criks rota ib 1424. ib 546, 1558, 1563. södher
pa landith äro ij (2) rota alf otte ruts folk, xii (12)
karle i roten, sollenäro och hoffmen och tyske i hwar
rote BSH 5: 219 (1507). — skara, hop, parti, folkunga
rothe HK 1: 37. the skylias i rotha twå ib 3: 856.
2) rote, distrikt på landsbygden? thenne rätter scal
swa longo ok swa viit staa j köpstadhiim och rothoin
(motsv. ställe red. B har vtan 62) som myn herre ok
lians jngcsinno hans riddarscapp ok swena liggia MF.G
(red. A) 57. — rotauiästare (rotemestere), m.
[Jfr Mnt. rotmestor] rotemästare, den S’ini inom en rote
el. ett distrikt liar tillsyn öfver fullgörandet af
inbyggarnes försvarspligt. skolii tilskickis i alle sokner i
fornompnde lagsagur en rotemestere och en
ficrdings-man som skullo ransako ath hwar man skall haffuo
sin verijä ferdogh och vapen BSll 20: 294 (1510?).
ingen skall opskäro budkafflo vthan fogoten
rothe-inesteren äller fjerdingsmannen ib 295.
rol faster (root- Lg 93), adj. [/.«/. rötfastr]
rotfast, med sina rötter fast i jorden, sätte quistin
rotfastan ifuir sins fadhers graf Bil 88. Lg 93.
rotfiista, i’, [hl. rötfestaj — refl. rotfästas,
rotfästas, slå rötter, bildl. at thin hälgasta likanio rot
fiistis (radicetur) j liänna hiärta Bir 1: 302. rotfästis
ban i hoghonom mz tlirem rotum Ml’ 2: 105. — part.
pret. rotfäster, = rotfaster, qwistin skalt thu
sätia rötfästan (för rot-) a lybano biergh Bil 88.
rotin, se rntin.
rotinskaper (roten-), m. [Jfr Mnt. rotterie]
sammansvärjning, myteri, binda the band mz
roton-skap RM 19. Jfr rotskaper.
rottne, se rutme.
rol na, se rutna.
rotskaper {ack. rotacapp EG 66), m. = rot
inskaper. hwar som sik forbinder till saman mz
rot-scapp fyro ellir siäx flere ellir färre EG 66.
rotta,/. [Mm. rotte] råtta. ST 388. Su 119. LB 7:
46. — rotto skarn (rotta-), n. råttskarn,
rätt-smuts. tag rotta skarn LB 7: 336.
ro v a (roffa: -or LB 7: 48), f. [Jfr Mnt. rove] L.
röfva, rnpula roffua LB 3: 56. ib 1: 96, 7 : 48, 60. tijo
famnar roffuor BtFH 1: 17 (1494, nyare afskr.). —
valsk rova, murgröna, haffuandis a lioffdheno krantza
aff cedera bladhoin thz är valsk roffwa blad MB 2:
296. — rofna aker (romna-), m. L. — rofna
ruj>a (romna-),/. L. — rofna ry|iia (romna-),
f. L. — rofna sviþia (rompna-), f. L. — rofna
vreter, m. L. — rofna viirk, n. L. — rovo
hvarva (rova-), /. L. — rovo kal
(roffwa-kal), m. rofkål. rowor oc roffwakal LB 1: 96. —
rovo ryp, /.? L. ■— rovo ry]iia (rova-),/. L.
roveri, n. [Mnt. roverie] röfveri, plundring, haffuo
giort her stor schada met theris roffuerij FM 308
(1507). ib 657 (1516). BSll 5: 434 (1511). brukadho the
oc öffwadho roffworidh (Jör roffweri’!) oc mord MB
2: 99. Jfr riiveri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
