Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - röst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röst
204
rövare
röst, f. I [Jfr .Vy g uli ». raust, mod] mod,
frimodighet? wi h&fwom ey mz dario röst (vi hafva ej
frimodighet att strida med Darius?) Al 2554. olaff haffde
tha minno röst MD 367.
roste, n. röst. swaradhc alla mz eetli löste RK 3:
2209. sagde mz klaart roste Lg 3: 384. gaff han opp
röstidh oc sang . . . messona ib 352. Lf K 66.
1’öster, m. röst. frygdhinna röstir (vox laudis)
vantar ther alregh tio 255. — läte, ljud. enskyns
fughcl som kallas koturnix aff sinom löst MB 1: 322.
höris (näml. fogelns) röstir ällir liwdhit aff hans
wingom Su 236.
röster, adj. hraustr] 1) upprättstående,
rak. han hanar . . . röstan vaxt ok iamnan (slaturam
irqualem) Bu 204. swa som han stodhe röscer (för
röster; Cod. C röster loos; se Rydqvist 4: 102 not.) a
bönum (in modum orantis e.eclum) Bil 405. 2)
ståtlig? thänno riddare lian är . . . faghir ok röstir
j vaknom (decorus in armis) Bir 3 : 382. 3) modig,
frimodig, rätte röst(ir) hals for swärdhe Bil 127. öpte
röscer (för röster; Cod. C röster 1008; se Rydqvist
4: 102 not.) mz gudz tröst ib 412. ib 370. 4)
tapper, käck, rask, dugtig, utmärkt, ij godho riddara
röste Al 4340. RK 3: 479, 3276. marghom resa rask oc
röst Al 9431. margh räkko röst ib 9723. en häläth röst
ib 10566. mång en röster drcngh RK 2: 6493. ib 8839,
3: (sista forts.) 4441. MD (S) 250. Di iao. herra porus
konung röst Al 3045. en mäster wiis röst ib 1695.
fughla månge full wäl röste i thera sangä ib 9558.
5) kry, frisk, han wardh karsk röster ok säl Al 2633.
MD (S) 301.
röstleker, m. [lsl. hraustleikr] frimodighet. öpte
. . . miiþ myclom rösclek (bör enl. Rydqvist 4: 102
not. snarare läsas röstlek) sik vara cristen Bu 422.
röstlös, adj. mållös, stum. mallöso älla röstlöse
hunda MP 2: 206.
l-östogher, adj. tapper, nempnas iblan röstoge men
Di 196.
röta (-ar, -adhe), t’, [lsl. rauta] vråla, rårna.
nöteuo hörör at röta Bil 213. rötar (C’od. A riwtcr
216J swa som thiwr MB 1: (Cod. B) 548. liwi hon
(hinden) rötade tha meir en hon var för van Bil 751.
synthes os en hiorthcr rotandes Lg 3: 457. skulu
synas i haffwit fiska oc hafftrull oc röta oc thiwta op
til himilen Iv lxxxviii. Jfr 1’iutn.
röta (-ir, -te, -ter. part. }»-ei n. rööt RK v.
1670), v. [.V. 1’øyta] L. röta, bringa till förruttnelse,
förderfva, somarin haffde thera kost rööt RK 1: 1670.
drukkinscapir . . . rötor blodhin MP 1; 310. at röta
. . . tanua rötirua LB 3: 62. — bildl. hon (o:
liögh-färdh) rote niannin jnnantll oc vtantil Bir 3: 94. at
ey skulu flere smittas ok rötas aff hans vmgangilsom
ib 204. — röta. ss kemiskt uttryck, stöt thz tingit
först oc röth mz salt PM xxx. thz lötta blodith
ib. — ref. 1’ötas, ruttna, opers. tager tz til ath
rötlias i kroppenom LB 7; 81. — ruttna, af
föi-rutt-nelse bortfalla, hans klädhe moghlados oc röttos
snarlika aff hans kropp Lg 670.
röta, f. [Jfr K. røyta] röta, ruttenhet. ey värö the
(kropparne) smittadh mz nakre röto Gr 292. ffor rötho
i saar LB 7: 36. ib 71.
rote (rötthe), f. röta, ruttenhet. fulla mz . . .
allo rötis orenlikhet MR 1: 284. förkomber thz al
rötthe ther i mans mun är LB 8: 46. röthor (för
rothe ?) j saar ib 2; 48.
röteliker (-likin Bir 3: 181; (ack. sing. m.) Su 279.
11. "likit Gr 275; Bir 1: 186; Sn 387), adj. åt
förruttnelse hemfallen, förgänglig, hatom thässe vsla
röte-lica (putridi) kropsins stomanit Bo 255. til sins
röte-lica (putrescibile) kröps lusta Bir 2: 99. ib 1: 310, 2:
286, 3: 181. MP 1: 201. Ber 203. Su 434, 443. tässa
rötcligx (corruptibilis) liffwcs aldher oc ükan MB 2;
297. ängin synd ma finnas j honom . . . änkte
röte-likit (corruptibile) älla vmskiptclikit Bir 1: 186. mz
röteliko gul älla silfwer Su 412. ib 279, 387. — (?)
oiidom . . . skal vardha lif som är röte]ikit
(veder-styggligt?) ok stygdt Gr 275. — Jfr orötelikcr.
rötelikliet, f. 1) rutlenhet, det som är ruttet.
mz alle rötelikhet Gr 273. 2) förgänglighet. husit
som är lieammiu hawir fyra eghelik thing som är
ärlik-het dödhelikhet vmskiptclikhct oc rötelikhct
(corrup-tibi/itatem) Bir 3: 181. Jfr orötelikliet.
rötilse (-ylae LB 7: 60), n. pl. och f. röta,
förruttnelse. for lwkth och rötilse i mwnnen LB 7: 59.
ib 60. städir enga rötilse til sik koma ib 3: 52. ib 63.
— förderf, värna hans siäl af fortappilsa rötilsom
(a corruptione) MP 1: 269.
röva (roxia Bu 7. -ar, -adhe, -adher), v. [Mnt.
roveu] L. 1) ’röfva, med våld borttaga, bortröfva,
abs. el. med sakens ack. röffuar til half mark MEG
(red. A) 56. liuar som minno röffucr ib. ib (red. B)
61. EG 65. thät är löwät ok eigli köppt SD 4: 466
(1335, nyare afskr.). ib 5; 376 (1344, nyare afskr.).
röfuadho the alt hans goz Bil 282. KL 6. xx las höö
. . . som tho ränt och röffuedhe aff hans ladha BtFH
1: 136 (1507). — med sakens ack. och personens
beteckning föregången af prep. af. lough kniffuen . . .
som han ränt och röffuäde aff honom BtFH 1: 138
(l507). röfwadhe af manneuom odödhelikhczsins äro Bo
97. ■ 2) rifva, plundra, bedrifva röfveri. hwi pläger tu
röffwa MD (S) 213. Bir 1; 375. lian begynder röffwe ind
paa then holge kyrkes personer BSII 5; 242 (1508).
3) röfva, plundra, berifva. med aclc. betecknande den
som plundras el. från hvilken något röfvas. hulkin
som röfwadhe skuldo röfwas Bir 1: 375. lät roua alla
þo pär fram foro Bu 7. riddarans suena röuaþo han
ib. Bir 3: 212. röfwadhe han oc ränte mina ängla
ib 46. MD (S) 212. han röuadho manga thera kirkiur
Bil 345. röfua hans klostir ib 697. — med personens
ack. och sakens gen. som han vildo röfua sins
renliuis Bil 784. — med personens och sakens ack. leth
poder lycke röffwe en fatigli clerch i [l] mark alth thot
han haffde BSII 5; 242 (1508). — med personens ack.
och sakens beteckning föregången af prep. af el. i.
han röfuadhe mik af minne äro (spoliavit me gloria
mea) MP 1; 276. skipniännene ränas ok röfwas aff thy
gozo Bir 3: 312. jak är röuadhir j miliö walde ib 266.
lat then hørran mik aldrigh röffua i minom
brudlie-lika prydilsom Lg 3 : 290. — röva bort, bortrijfva.
RK l: (Albr) s. 212. Jfr bort röva. — Jfr
beröva, orövadber.
röran, /. röfveri. MEG (red. A) 53.
rövare, m. [lsl. raufari, rcyfari. Mnt. rover] L.
röfvare, en ]iiuvar ok röuare Bu 26. gauo Ii jniglian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
