Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - skalf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skalf
352
skamber
skal/rande el. skramlande ljud åstadkommes. täudrina
. . . skaldradho (collidehantur) Bir 3: 136. ib 140.
skalf, n. Jfr iordliskalf.
skalliskor, m. [Jfr Fnor. skelfiskr] i vatten
lefvande skaldjur, snäcka, päl giordhis aff enskoiis
skal-liskom som (iittis innan liaffwino oc hafstrand MB 1:
(Cod. B) 487.
skalkoliker (-likin), adj. nedrig, dålig, ond.
heth han nøro ncquam som tydher wandwiiter äller
skalkelikin Bil 307. ST 357.
skalkor (schalker. -ar), m. [lsl. skálkr. Mnt.
schalk] L. eg. tjenare. 1) lågsinnad el. nedrig
person, skälm, usling, räkkir halsin til tliäs fula
skalksins stupogrefwans budhi (ad jussum vilts et
ne-quam spiculatoris) Bo 82. koin iudas . . . ga ligan de for
thorn suödho skalkomen ib 188. libballa oc skalka ib
190. af fulum mannom ok ondom skalkom KS 35 (90,
37). een stoor skalkor MB 2: 291. the haffdo manga
skalka i thera färd UK 1: 3099. lop en förrädare ocli
skalk fran mik BSII 5: 366 (1509). thu gör som skalk
ok ey ridderlik Al 2083. o thu högfäidogaste skalker
Lg 3: 683. likare . . . enom qwättä karla ok skalka
herbärgerara ib 541. Al 716, 2091, 2710, 10456. RK 2:
1929, 5821. MD (S) 260. lli 68. MB 2: 248, 253, 292,
305. gyltra skalka skrymptelikhet Ber 3. ib 31. kallar
nager sin brodher tywff schalk eller herransson SO
79. ib 98, 109. 2) odàga, lätting, slyngel, swa är
skalk i scola som fämpta liiwl i wangn GO 1068.
swa iir skalk i bland folk som vggla i bland krako
(turbant bttbonem volucres wlgus nebulonem) ib 1012.
3) person som är begifven på ett sysslolöst el. yppigt
lif, fråssare. man skal enom skalk fylla för öghon
än maghan GO 981. — Jfr marskalk. — skalka
mtinder, m. ond el. svår mun. the hatfdhe en skalka
mwn Bsii 5: 132 (i506). — skalka par, n. 1)
skälmstycke, iak giordhe idher äldre skalka par At
1254 . 2) vrångt el. falskt påståendef gat han ey
länger lidhit thora skalka par (calumniam) Ansg 205.
—• skalka suille, f. illslughet. mz fulkompne skalka
snille Al 10100.
skalkeri (skalkari MB 2: 197. skalkri), n.
nedrighet, ondska, mz orät oc skalkeri Su 66. hans
skalkri oc skrymptelika falskhet ib 70. MB 2: 197.
skalkliet (-heet),/. [Mnt. schaltheit] nedrighet,
ondska, thu bränner aff skalkhcet Al 2086. — nedrigt
el. svekfullt anslag, svek. ther war skalkheet saman
lagdh Al 2082. the liaffdo sad hanne skal[k]heth for
bender FM 418 (1509). — nedrigt el. simpelt beteende.
saghde thz alle skalkhet wara MD (S) 260. — dåligt
beteende, lastbarhet, pa niyna swäna hölth iag
skäl-ighen agha ath inghen skulle tliem för skalkhet klaga
RK 3: (sista forts.) 5844.
skalle, m. [/s/. skalli] 1) skalle, hufvudskål,
hufvud, cerebellum, scallc GU 6. konungen drak
manliga got wiin oc böriade hethua j skallan MB 2: 188.
Jfr liorudhskalle. 2) skalligt hufvud, äfven
skallig person, v plär haarlös skalle (åseende calve)
MP 2: 103 (kan föras till 1). — ss tillnamn, ger mund i
skalla SD 4: 611 (1338). karl skalle Bil 756, 757. ib
758. 3) ? the liaalla tbaghar ympse leek rät som
skalle bardhe geet Al 1762.
skallotter (skallotlier: -e LB 4: 353. skall-
ottir Mil 1: 363. scallutter: -an Bil 250.
skall-Uttir MP 2: 103), adj. [lsl. sköllöttr] skallig,
skall-uttir man MP 2: 103. go 98. MP 1: 363. LB 4: 353.
skalloth hoffiiidh ib 2: 41. Iiafdbe . . . scalluttan nacca
Bil 250. Jfr flinskallotter.
skalmeia (skalmeya: -er Lf K 246.
skal-meyia), /. [Mnt. schalmeide. Xht. sehnlmei,
schal-moie. Ffranska chalemio] skalmeja, mz alla handa
lek-ara anbudh orghom ludhom baswnom harpom
fidli-loin skalmeyiom oc krokharpom MB 2: 230. Lf K 24G.
skalpa, v. L.
skålpund (akaal pund), n. — skala pund.
Lg 3: 96.
skam (pl. dat. skammom ST 32; Lg 164), /.
[lsl. skömmj L. 1) blygsel, firi skam: at ban ängen
kost gat haldet Bu 18. oscriptadh for blygdh ok skam
skuld Bir 3: 200. ib 1: 97. — pl. löss aff bandoin ok
ey aff skanimoni Lg 164. 2) skam, vanära, at minna
niopor skam är hold Bu 136. mindre skam ware mik
trodas wndi carmans fotum Bil 542. skam är os
lärdh-0111 mannom. at olärde fa himerike ok wi boklärde
siwnkom til hüluitis ib 648. thess haffuer tw skam Di
179. ban . . . ther alle ware släkt haffwir skam giort
(conturbavit; bragt på skam) Lg 41. i skulin . . . göra
coclarum mera skam, än the idher giordho Bil 236.
tappar thu sigher ok gör skam cristno tliro ib 619.
symon gik . . . tliädhan mädh skam ib 104. bort ältc
folkit han af stadhenom mz skam oc bliugdh KL 192.
Bil 356. gik alf metb skam Lg 3: 115. tlietta or skam
ocli mera en skam ib. oppa thz jag ekko star tiill
skam (ne stein confusus) ib 63. — pl. the (djäflarne)
foro thera wegh mz skammom ST 32. 3) förtret,
förargelse, thina gerninga äru thunga ok göra os
skam (scandalum) Bjr 1: 158. 4) skada, bödli sik
vnder gudz dom at taka vars herra licama sik til
skam oc fördömilso en ban thes sakir waro Bil 779;
jfr 2. mädhan iak eer (för ey) mera gitor alexandro
giort til skam Al 8399. then mannen gör mik inga
skam RK 3: 1295; jfr 3. manga fruso saa the fingo
skam ib 1002. 5) den som blyges el. har anledning
att blygas, utskämd person, thz ban sik siälffwer hiolt
for skam Iv 82. diäwlin . . . badh hona ey göra mero
skam af sik (ej skämma mera ut honom, ej tillfoga
honom mera skam) Bil 542. lätliin i göra skam aff idher
(d. v. s. låten 1 den skammen gå öfver eder) ath en
quinna skall cdher forwynna Lg 3: 115, — skändlig
varelse, föraktlig menniska, som han Iiafdbe varit
fulasta skam. thz man pläghir kalla mansknm Bo
196. — Jfr manskam. 6) blygd, qvinlig
födslolem. LB 7: 72.
skamber (/. scam Bu 520. n. skämt, skampt.
ack. m. skamman MB l: 1, 10, 12; FI 595; Al
9074. skampman Iv 3901. skampnan (för
skamp-man) ib 536i. skaman Bu 156; RK 1: 46, 47; Ml>
1S8. /. skamma Iv 643; RK 1: 2652. dat. f.
skam-me Iv 3598. pl. nom. m. skammir MB l: (Cod. B)
551. komp. skämbre MB 1: 183. skembre Bil 588.
ss adv. komp. (svarande till det ss adv. nyttjade n.
skämt; skamber Iv 241«), adj. [lsl. skammr] L.
kort. a) om rum el. utsträckning, han . . . leedh
. . . skamma leedh Iv 643. ousebium lät ban j kysto
läggia skembre 011 ban war langher Bil 588. b) om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
