Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - skatter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skatter
859
skatta bonde (skatto- SD KS 2: 209 (1409).
skatte- FH 4: 60 (1457); GS 31 (1380), 44 (1437),
69 (1491); HSll 19: 139 (1506)), m. L. =
skat-bonde, bidhie wij . . . ider skattebönder landbo
oc mena alinoga som i for:iia götz byggia oc boo
FH 4: 60 (1457). löper niykit mere pa landtborn en
skattebondron FiI/ 501 (i5io). loffuet skattebondren
thot gerne wille vtgöre ib. huat han war Irälses man
eller skatta bonde SD KS 2: 139 (1409). atli thot
for:da torp ok fiskewatn, som ther vin kring liggia,
waro aff häffdath kronone oc skatta bondomin i åby
ib 211 (1409). ib 152 (1409), 209 (lío9). GS 31 (I380),
44 (1437), 54 (1459), 59 (1474), 69 (1491). HSU 19: 139
(i506). — skatta gardher (skatte-), m. skattegård,
gård för hvilken skatt erlägges till kronan, landtgård
som innehafves af skattebonde. kroncnis skattegardhr
och godz IISH 19: 178 (1508). — skatta giiild (med
art. skattagellith IISIl 19: 157 (1506)), n.
erläggande af skatt; skatt, thet skattagellith skulle vara
skarpa spader polöxer och dalapill IISH 19: 157 (1506).
— skatta gods (-godz. -godhz. -götz. skatte
g’OdZ. skatthe godz), n. skattegods, jordegendom
för hvilken skatt erlägges till kronan, jordagods som
innehafves af skattebonde. at al tliena . . . götz
ful-kommelica krunona suattagotz woro BSH 2: 51 (1397).
at frälsisgodhzet war bätre än skattagodhzet SI) KS 2:
70 (140S). dömpdom wy thetta forscripua godz ok jordli
til skatta godz ok scliatta jordli vnder kronona ok
konungadömit at biiua ib 125 (1409). at kronona skatta
godz ok hemtas ingiold eingcn stadh minschas ib 137
(1409), 165 (1409), 166 (1409) o. s. V. GS 54 (1459). 0611
cronenne gaardh . . . met allom landbooni oc
skattha-godzont som til then gardhen här tliil lighat
haffua FH 2: 123 (1440). the bönder, som äro rymdlio
. . . fra sin skatthe godz BSH 5: 533 (i5i3). byggia
eller [boo] oppa skatto godz ib 536 (1513). Jfr
skat-gods. — skatta iorþ (sehatta jordh SI) KS
2: 7o (nos), 125 (1409). skatto jordh ib 1: 438
(1405, nyare afskr.). scatto jordh ib 425 (1405)),
f. L. skattejord, jord för hvilken skatt erlägges Ull
kronan. GS 31 (l38o). vm the skattaiordli ok krono
ingield vndan konuiigeuom ok kronoune kotnin värö
i frelse BSII 2: 66 (1399). vm the skatta jordbor
oc krononne ingiald som kommen waro i frälse ib 67
(1399). ib 69 (1399), 74 (1399), 79 (1399), 85 (1399), 90
(1399), 91, 97 (1399). wtleta the scatta jordh, krono
götz oc bönder, som kronan rät til liafuor SD KS 1:
424 (1405J. ib 438 (1405, nyare afskr.), 2: 125 (1409),
137 (1409), 165 (1409). 166 (1409). häfde köpt saniw
iordh-ona aff enom skattabonda oc war skattajordh ib 152 (1409).
siw örtoghland iordli i mädhilby ok eetli örtogli land i
ödhisglotra skatta iordli ib 154 (1409). ib 1: 425 (1405), 2:
70 (1408). komtngx skatten . . . oc alla andra wtgörder
som aff skatta jord plägs wtgifwas mädan thet skatta
jord är Fil 5: 180 (1500). GS 59 (1474). — skatta iilrn
(skatte-), n. — iärnskatter. järno skatt eller
skattejern BtFII 1: 316 (1413, Joh. Bures utdr.). —
— skatta ko (pl. -kö BSII 5: 491 (1511; på två
5/.)), f. ko som erlägges i skatt. BSII 5: 491 (1 •) 11;
på två st.). — skatta silf (skattasölff.
skatte-sölff. skatthe Sölff), ». silfver som utgår i skatt
(af silfvergrufva), jach inöste i morghen seriffua nytli
mantal oppo skatthe sölff DD 1: 228 (eft. aßr. hos
Langebek). nore skattasölffuit begynner gaa vth ib.
thot skal vel waara plas ath faa skattesölffuit
reder-liga vth i theiiue omgång ib. — skatta Siniir
(skatte-), n. smör som erlägges i skatt till kronan.
thet skattesmör sont i mik befalthe vtkräffuä i
arn-byrdh HSll 20 : 36 (1506). — skatta vidher
(-wedh-er: -wedh BSII 5: 210 (1507)), m. ved som lemnas
i skatt. BSH 5: 210 (1507).
skatting, /. Jfr riitskatting. — skattingis
inan (skatinges-), m. värderingsman. SJ 368 (1470).
skattiling, n. ting vid hvilket utom vanliga
tingsförhandlingar äfven skatteuppbörd förekom? tà war
skatt tingh i asickala BtFII 1: 4 (24 sept. 1467,
nyare afskr.). war skattingh i padasjoki sochn ib 21 (20
febr. 1467, nyare, afskr.). tå war skatt tinget i
padasjoki sochn ib 23 (8 febr. 1471, nyare afskr.). tft war
skatt tingh i tennilä sochn ib 29 (10 febr. 1459,
nyare afskr.). tå war lagmans tingh och skatt tingh i
ten 11 i lä sochn ib (25 nov. 1460, nyare afskr.). ib 30
(1 apr. 1465, nyare afskr.), 32 (9 mars 147S, nyare
afskr.), 41 (24 jan. 1460, nyare afskr.), 57 (IS febr.
1478, nyare afskr.), 58 (12 mars 1482, nyare afskr.),
68 (21 mars 1461, nyare afskr.), 69 (21) nov. 1460,
nyare afskr.), SS (16 febr. 1467, nyare afskr.), 90 (7
okt. 1471. nyare afskr.), 94 (IS jan. 1443, nyare
afskr.), 95 (IG el. 23 juni 1456, nyare afskr.), 96 (28
jan 1456, nyare afskr.), 102 (5 mars 1478, nyare
afskr.), 111 (5 febr. 1471. nyare afskr.), 115 (21 febr.
1478, nyare afskr.).
skava (pres. refl. skaffs Su 18. impf. skoff Di
53. part. pret. (n. pl.) skawin MB 1: 167.
skaf-wen ST 388. imperat. skaff LB 2: 57, 7: 47, 48,
213), v. [lsl. skata] 1) skafva, genom skafning
afskilja, afslcrapa. skoff alt kötit aff theris liuffwod
Di 53. skaff tz ytersta aff hiorta born LB 7: 213.
skal man taka ale thrä ok skaffwa jnrymen ib 2: 32.
— skafva, genom skafning söndersmula el.
pulverisera. skaff honum (barken) i swrt wiin LB 7: 48.
2) skafva, genom skafning jämna, skrapa, glätta, gör
thik 011a arch aff thein träeni som wäl äro skawin oc
tälgdh (lignis levigatis) MB 1: 167. ST 388. swa som
dyrasta thrä i lybano tha thz skärs ällar skaffs Su 18.
tagit . . . j [1] lod färska ingefära oc skaff henne rena
LB 7: 47. — skava af, skafva af, genom skafning
afskilja, tak hyortha horn ok skaff aff (nåml. något
deraf) LB 2: 57.
skaveflnnderi n.t torkad flundra som ätes nkoktl
lxxx skaffwo flwnder IISH 19: 1G6 (1506).
skavel, se skall.
skavethorsker, m. torkad torsk som ätes okokt?
II vordhcr skaffwotorsk IISIl 19: 166 (1506).
skavi, m. [Jfr Sv. dial. skave] redskap hvarmed
man skajver el. glättar, leviga, scaui GU i.
ske (skee Bil 594; RK i; 1025. pres. sker Bir 4:
72. skeer Bo 113; RK l: 124, 1608; Lg 65; Gers
Ars c 4. skär MD (S) 284; Di 221; Lg 3: 28. impf.
skedhe Al 9834; Di 262; MB 2: 130. skede HK
1: 3341. Skedde FI 1S24; RK 1: 4151, 3: 149; Pa
7; Al 10035; FH 3: 92 (1446); BSH 3: 8 (1449, samt.
afskr.), 4: 9 (1471); Di 186, 287; Va 33, 51; MB 2:
174, 320. skeddhe Fil 5: si (i48i); MD i67. skeedde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
