Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - ströma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
struma
523
studera
563 (|346). — betäcka, bfverhö/ja. var vidha striit mz
dyra klädhe badho guul ok röt Iv 1759. ffar til rom
thor iiru gatiinar strödda medh guld VKR xvil. Bir
2: 9. gatona som strödda äru ok stänkta mz mina
hälgha manna blodhe (plateas stratas sanctorum
meo-rum sanguine) ib 245. ib 3: 164. henna klädhe värö
mz blodhit strüdlie Fr 1411. — strö. med två ack.
af hvilka den ene är ett adj. uttryckande handlingens
verkan, hon . . . strödde thz (sitt hufvud) fult mz
myklo asko KL 340. — Jfr SUllder-, llt-ströia.
struma (-al", -adhe), v. [Fnor. streyma] strömma,
framvälla, strömadhc ther klarasta watn MB 2: 119.
— striima lit, utströmma, i ymnighet utflyta, utgjuta
sig. thu . . . hyölt jnne ordhon sporleka, som stibordet
wat.net i qwärnenne, än nw haffwer thu takit fra
stibordit, oc strömar wt hwart thz ordh wti tik är,
som watn i forsen LfK 143. Jfr utströma.
ström ber (strömer, se härads strömber.
strömer Lg 3: 560. ack. ström, strööm KL ss.
Ström Lg 3: 560. dat. Strööm VAII 24: 318 (1414).
med art. Strömenom Bo 188; Sl> KS 2: 209 (1409).
pl. strömar), m. [Isl. straumr] L. 1) ström,
strömmande, forsunde, vtflöt hlodliit ginstan swa
ful-stopljca aff thy saareno swa som blodz flodh mz ström
(cutn impetu) Bir 3: 274. — ström, flöde, flödande massa
af ratten el. annat flytande ämne, brast up ii sama
liuseno en oleo kälda vällande ok rau allan
dagh-on stri|ioni strömoni Bu 65. läk lughande
brenne-stens baal swa som stridhaste strömber Pa 23. starko
ströma aff blodhith rau Al 3361. skal iak sända thik
mina rätuiso suasom stridhastan ström Bir 2: 184.
alla gatwnar woro . . . fulla aff watn oc ström OB
215. nar jordanis flodh drogli sin ström til ryggä Lg
3 : 560. aterdrogh sik flodhens stromor ib. —
strömmande vatten, haf. en frij soglass till fliilandh,
norre-botn, calmarna och anderstedz i skären, saa langlit.
som rigsens strömar sigh vtstrecke BSII 5: 289 (1508).
2) ström, flod. han druknade i then ström RK 1:
2316. han . . . thwadhe blodhit af i strömenom som
ther var näär Bo 188. — ström, fors. loto tha flyta
for strömen nidh RK 1: 1526. the rytza giordo aff
thörran widh flota ... ok loto ... nid för
strömen ränna ib 1530. han ... fiol vt aff bronne j
stridhastan strööm KL 85. Lg 3: 579. then starke strömen ib
226. ib 225. — ström, qvarnström, vppa . . . wätinge
ström oc ena qwärn i samma strömenom SI) NS 2: 209
(1409). all thesso forscrepno götz oc jordlier . . . skär,
ströma, quiirna ib. metli ... quärnostadhoni ok strömoni
ib 225 (1409). opa ena awerkan i enom strööm i dwodal
VAII 24: 318 (1414). kenuomps wi tildömpt forscriffiio
wreta clostro awerkin aff them ström i duwodal ligger
ili. ib 319 (1414), 322 (1442). — i ortnamn, recognosco
mo . . . johanni holmgersson quendani torrentem
dic-tum alæstrøm infra vaghlcuisbro et thorisliueen situm
cuni suis omnibns adiacencijs prope vel remoto
posi-tis ... dimisisse SJ) 2 : 700 (1300-1310). — Jfr blods-,
hytto-, härads-, konungs-, ini|)-, liiylno-,
qvärn-, qvärna-, vatu-strömber, äfvensom
miþ-strömis. — ströms vntn, n. L. Jfr strömvatn.
strömber (». strömpt J/1948), adj. [Isl. streymr]
strömmande, häftigt rinnande, strid, swa är thz watn
. . . strömpt Al 1948.
strömfnl (-fall), n. [Jfr Isl. straumfall] strömfall,
lutning el. fall i en ström och deraf föranledt snabbt
lopp. thridhia flodhin heter tigris, aff fughle them
som snarast äyghor thy at hon hawer mykith
strömfall MB 1: 159.
ströniinger (strömynger: -yng BtFll l: 326
(1463), 327, 332), to. strömming. FM 195 (1504). iij [3]
lostor nijsalthet strömingh ib 360 (1508). i [l] fierding
torsk oc ströming BSH i: 241 (1498). m tunnor
ström-ing HSH 19: 166 (1506). j [l] tunna ströinyng BtFH
1: 326 (1463), 327. ib 332, 341 (1464). at vthgiöra en
waal strömming SO 290. att vthgiöra en fierding torsk
eller ströming af båtlieii eller snöret ib. ib 291, 306.
— strümillgs fiske, n. strömmingsfiske, uppenhare
hafs strand, stenstrand och skogsholma må de niuta
och bruka tillsammans effter strömmings fiskie FH 5:
128 (1488, nyare afskr.).
strömlinger, »>. [Mnt. stromelink] =
ström-inger. gifwe konungen en waal strömling af hwario
tunna SO 306.
strömvatn, n. [Fnor. straumvatn] strömvatten.
tagh . . . ena kanno ström vatn LB 7: 48. Jfr ströms
vatn.
ströniugiuin (-gum), adv. L.
stubbe (stobbe), m. [hl. stubbi] L. 1) nedre
delen af en afbruten el. afskuren växtstam; stubbe,
trästubbe, han sprang op a een höghan stubba (stofn)
Iv 283. BtFII 1: 75 (1167, nyare afskr.). — nedre
delen af ett halmstrå, en herra var hulkom lians
thiän-are sagdhe see thin aknr är örktir oc rötirna äru
oprykta nar skal hwetit sas herran sagdhe än tho at
rötirna äro oprifna tho blifwa än rotne stobba (trunci
et stipites) atir Bir 2: 329. — koll. stubb, i jorden
qvarstående stumpar af halmstrån, hwat göra hors i
korn vtan aff axit (för bita aff axit?) ok migha i
stubban (spicis precisis equs inf ert stercora culmis)
GO 967. — ss tillnamn, cognato meo kanuto dicto
stubbœ SD 2: 564 (1309). ib 565 (1309). — Jfr
foru-stubbe. 2) stump, jfr rep-, repa-stubbe. —
stubbakarl (stybbä-), m. karl som rödt upp mark
i skog; slubbekarl, nybyggare (i allmänning. Jfr
Styffe, BSII 1: xcvn; Dens., Skandinavien und.
unionstiden, 2 uppl., s. 100; Hildebrand, Sveriges medeltid
1: 86. de stybbækarlum xl marche ii skippund lardi
BSH 1; 77 (1366). xl marche de stubbakarla leuata
ib 78. BtFH 1: 307 (1413, Joh. Bures utdr.), 316.
stubbotter (stubbother: -othom Su 37.
stwbbother: -otha LB 7: i6. stobboter: -otom
Bir 4: 204), adj. [Fdan. stubbet. N. stubbutt]
trubbig, slö. tha thina hälghasta händer korsfestos mz
stobbotom (obtusis) iärnspikom Bir 4 : 204. händir oc
föter mz stubbottom spikom ginom stunghne ib 172.
ib 198, 5: 74. Su 37. LB 7: 16.
student (pl. -er Lg 3: 717), m. [Jfr Mht.
stu-dente, student. Lat. studcns, -tis] student, qwit och
löss göre ön student, hetendes jens andersson, som
gripen oc fangen wort på then lybeske holkeen . . .
hvil]ken student wtsend hade . . . biscop mattis i
strengnäs BSII 5: 95 (1506). Lg 3: 34, 713. nakra aff
the stwdenter som mz honom haffdo standit i studio
i praga ib 717.
studera (studdera. -ar, -aþe, -aþer), v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
