- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 2:2. Þ(TH)-Ö /
912

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - vanfrägdheliker ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vaiifrägdlieliker

912

vauliop

cristen ib 157. tilbör at then som nakon wanfrägdha
mz lyngh athergiffwi honoin sina frägdh ib. Bir 1: 159,
2 : 221, 3 : 429, 440. en fagher frw war ther fore rögdh
oc wanfriiydhath, at hon födde blamanna barn MB 1:
223. — bringa i vanrykte, vanära, wardher prcstadüttor
gripin i löskaläghe, tha skal hona bränna a baale, thy
at hon wanfräydhadhe sin fadher MB 1: 370. thz
wan-früghdhar . . . idhra rykt Al 1260. — part. pret.
van-fräjdad, illa beryktad, illa känd, som har dåligt rykte.
rädhandis at han skuli ällighins hawas älla wardha
wanfrägdadhir Bir 1: 327. herrau . . . hördlie hustruna
vara illa vanfrogdadha ib 3: 181. hördlie twå hälagha
iomfrur . . . wara wanfrägdhadha vm sins iomfrudoms
hövizslikhet A’L 118. wanfriiydhath skökia MB 1: 370.
— vnilfrSgdha sik, bringa sig i vanrykte, vanära
sig. är them hardhare dorn, som wanfrilydha sik siälwa
MB 1: 370. — refl. vanfriigdlias, komma i
vanrykte. at tha hon vardh hawande skulde hon ey
van-frägdhas Bo (Cod. B) 310. vm nokur oskäliclieit oc
oqnämlicheyt görs aff them, aff huilkom ordenin smittas
ellir clostirsins stadge wanfrägdhadhis VKR 5. — Jfr

vaufrägdher.

vanfriigdheliker («. -liket LfK 157), adj.
van-fräjdande, vanhederlig, i thy som nakot
wanfräghdo-liket är LfK 157.

vaufrägdher, p. adj. vanfräjdad, illa beryktad.
minuis thik af lästiune ena van frägdhasta mariani
til lasta Lg 272. frestande tik wanfrägdaudo (sannolikt
för wanfrägdanj oc ledan göra för allom som tik älska
Su 192.

vanfriigdhilfne, n. pl. och f. vanfräjdande. mz
lygn oc bakdantan oc wanfrägdilse Su 126. mz
wan-frägdilsenna stcnom ib 62. thz förbannadha
wanfrägd-ilsanua ordh LfK 107.

vauför, adj. [lsl. vanfærr] L. 1) vanför, som
är ur stånd att el. har svårt för att röra sig, lidande
af skröplighet el. kroppslyte som hindrar fri rörelse
el. förlamar arbetskraften, skröplig, bräcklig, svag,
som är ur stånd till arbete el. krigstjenst, som iir
invalid. ii rom var eet hus bygkt vanföroni riddarom
ok aldroghom tel värn Bu 64. iak är ecn gamal,
vp-nötter ok wanför man SD NS 2: 33 (140S). Al 837.
wauför kriplingher Bil 108. wanför a helium ib 610. j
allom ]imom var ban vanför Bir 2: 179. nomin oc
wanför j allum lyrnuin ST 37. vanföre blinde oc halte
MP 1: 199. ib 321, 322, 323. ij ärin rask ok ey
wan-füra Al 1870. han mente hänne (sin hafvande hustru)
fara swa wanföra ok thunge j sio wadha Bil 268. hau
war swa vanför at sweua baro ban ib 158. Lg 3: 221.
2) ur stånd, oförmögen, oduglig, mins mik likanians
huru . . . vanför (niiml. han är) tol äruupes Bu 141.
wi ärom . . . raske ok snare ... til alt thz wi sktilom
göra aff ängo hinder ärom wi wanföra Al 6126.

van förslå, f. vanförhet. ginstan kom helsan oc
ivanförslan flyddo vndan Lg 3: 221. gambla manzins
wanförsla ib 226.

vaug, se vaghu.

vanger, m. [Lsl. vangr. Fdan. vang] fält, mark.
1) område, findz hon (själen) wthan syndena wangh
MD 121. 2) vång, inhägnade egor, gärde, i
ortnamn. datum wanga SD 3: 550 (1322). lego . . . vuum
agrum in møllowaug ib 4: 596 (1338, gammal afskr.).

— (?) i latiniserad form. in vno vangerio dicto fæmeke
SD 4: 616 (1338). Jfr in awangcrio ib.

vailgiiilda, v. brista i afkastning, inbringa el.
af-kasta mindre (än ett visst belopp), skal ban räkna
liwath iordhin skyldadhe, sidlian han sålde hona oc
til thäs dagx, oc thz som iordhin hawer wangullith,
thz skal han fulla them som köpte, oc eghna siälwer
sina iordh MB 1: 374.

vailgiiver, adj. som ej har anseende, föraktad.
thän sami war en samaritanus swa mykith som han
ware en wangäfwan wtlänninge JP 49.

vangiilliu, f. [Jfr lsl. vangeyma, ».] L. vanvård,
vårdslöshet, försumlighet, iþur priuilegia oc forn bref . ..
värö iþar borto firi vangöino Jierrä inannä som pöm i
gömo skuldo haua SD b: 636 (1347). opta fa barnin skadlia
for flata foräldra wangönio Hel. mäns lefv. s. 220. Bu
156. MB l: 291, 336. — vaiigönio elder, >». L.

vailgöinsla, f. [Fnor. vangeynisla] L. -
vail-göllia. aff hwilka manna wangömslo skadhi thimar
MEG (red. A) 55. EG 65.

vailhninadher, p. adj. vmstäld. hans bälgha
liof-wa än lito war fyyl (trol. för fy yl t) oc wanhamat som
a spitälskom maune ST 172.

vailheþei’, m. [/s/. vauheiír] vanheder, vanära,
vanärande, skymf, kränkning, förolämpning, thz är
giort tliem til hedhcr ok haniim til ängin wauhedher
Bil 295. potrus ok pau|lis vildo eigh längar þola guz
van lieþar Bu 102. Bil 105. inz wanhodor guz uampns
ib 692. göra vanheþar guz bärbärgbo Bu 13. BSIL 5:
538 (1514). ban thok vndra wm sidlio hwi män giordho
swa mykin wanhodber af hanum som waro förra vani
at liedhra Bil 486. ward|| bort kördbir mz wanhedhir
Bir 1: 232.

vanliedherliker («. -likit Bir l: 271, 3: 183;
Ber 30), adj. vanhederlig; otillbörlig, opassande, vm
nakot wanhodhirlikit (inhonestum) älla ohöuist fins j
hänna athäfivm Bir 1: 271. at ey finnes nakat
van-hodhirlikit (indecorum) älla dylst j |länna thankoin
älla ordbom älla gerningom ib 3: 183. Ber 30.

vanhedhra, v. vanhedra, vanära, hans fadhir
van-hedhradhis af them. särlica i theni stadh som the
skullo ban mäst liedhra Bo 121. jak är liinierikis
droth-ning . . . thw scalt wita for visso, at alt mins sons
lo|f är mith lo|f. ok hwilkin som wnnhedhra ban,
wan-hedbrar mik Bir 1: 21. vm the saghin sin vin
van-hodhras ok dröuas ib 3: 168. ib 1: 112, 231, 3 : 464.
bödli gudh ... at presto skulo ey hans nampn smitta
oc wanhedhra MB 1: 370.

vnnhel (-häl),/.? [A vanheld] olycka, af mängs
riks manz vanhäl Lg 965.

Ynilhelsa, /. [lsl. vanheilsa] ohelsa. siivkdoom ok
wanhelso tha fa the som blifiva vnder tholikt ce Al
6137.

vanhop (-hopp LfK 76; -hoppet ib 105. dat.
-hope KL 362. -hopi Ber 89), n. [Fdan. vanhob.
Mnt. wanhop, -hope] brist på hopp; misströstan,
förtviflan. tha ban wantröste sik ok fiol när j vanhop
Ta 23. thu faller swa som j wanhop ällir miströst
Lg S13. MB 1: 163. KL 280. ST 137, 372. LfK 76,
105. BSIl 5: 123 (1506). insände ban honom . . .
wanhop (desperationem) at the skuldin ey hopas helso
Bir 1: 252. vanhop aff nadli ib 3: 180. alla godha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:55:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/3/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free