Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - ödhkna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ödliknn
1164
njiniluker
Ödllkllft (ökna), f. öken, tidemark. tlio gnuiblo
waro allo j ödhknonne dödhe ST lo. willo fuglila föddo
ban j ödhknonne ib 101. — bil dl. ensamhet, ban (3:
var berra) vil andans oc äkko licaminans ökiio
(so/i-tudinem) Bo 47. j tliässo ökuonne skalt thu opta
sökia värn herra ib 48.
ödllklillder, adj. [Fdan. ødhkænd] lätt känd, lätt
igenkänd, på ett utmärkande sätt länd, utmärkt, the
köna (får kolm) är ödhkänd a uäsuin som vaniba
kluta hawir fala GO 632. ärlikin creatura skapadh til
at taka . . . alzunlloghi gudz äro, nf bullins godhloek
hon är skapat, ödhkänd af hans likuilso (similitudine
insignita) Bo 130. thu . . . som ... äst af allom märkt
ok Odhkänd ib 147. i bland alla vardher ban
ödli-känder ok enkannelika märkter Su 422. (ödhkändir
för okilndir: wlff är ödhkändir man GO 632; se Kock,
Medeltidsordspr. 2: 278.)
Ö|ila (ydhla), /. [Isl. oydla] (liten) orm;
ödla-julianus ... lät in tol |länna . . . tua öþlor ok tua
siar. ok tua orma (dtias aspides, duas viperas, duos
colubros) Bu 506. tha fly thu fra mik. ok styggis
som widh en orm ellir üdhlo (velut a serpente territus
fugits) Bil 455. ydhlan (vipera) dräps af sinom wngom
blifwandom i hänna qwidli Ber 101. etherful ödhla
(vipera) Su 44. ödlilnn är ful mz eter. oc hon
stinger hardhelika So. Kyrkobruk 9. o ödhlo barn
(progenies viperarum) ib. orma ok ydhlo Iv 280. Jfr
eterödhla. — ödlilo eter, n. ormgift, mz ödhlo
etor (veneno viperino) Ber 101. — ödlilo hovildll,
n. ormhufvud. flughur ödlo hofwdh (aspidum capita)
Bil 614. — Ödlilo släkt, /. orms/ägt, ormlik slägt.
een mail aff ödhlo släkt (de raclice viperea) Bir
3: 365.
ödhlllillka, f. Ödmjukhet, ffor renleksins ok
ödh-miiikonna dygdbe Bir 3: 220.
öþniiuka (-myuka. öthmiyka: -e VKR 68.
pres. -ar. impf. -ape. -te. part. pret. -aþer. -ter),
1». [Fdan. ødhmyuge. Jfr Isl. auSmýkja] 1)
ödmjuka, göra ödmjuk, förödmjuka, wiliande ödhmiuka
(humiliare) hans sin. at ban sculde ey böghfärdhas
KL 218. 2) förödmjuka, nedtrycka, undertrycka,
leufva, förnedra, iak ödhmiukadhe höghfärdhogha Bir
3: 391. vi räknadhom ban swa som spitälskan. oc
ödbmiuktan af gudlii Bo 194. ödhmyukto (humiliavit)
gudh jabin cauanenns konungh j then daghen j israels
söners närwaru MB 2: 80. warth äller israel mykit
ödhmyuktir oc nidhradher j madians åsyn ib 84. waro
owenir^ wordho ödhmyukto ib 263. 3) förnedra,
kränka, skända, jak haffwir ena dotter . . . oc thenne
mannen haffwir hustru iak skal them wt ledha til
idher at j tliem ödhmyuken (humilietis) oc fulkompnen
edlian wärsta kröps lwsta MB 2: 132. — Ö|illlillkn
Sik, ödmjuka sig, förödmjuka sig; förnedra sig. var
herra ihesus ödhmiukadhe sik siäluaii Bo 32. Lg 819.
thänkiaiide sin gudh . . . hawa sik swa ödhmiukat ok
misvyrt at lian var tliorftoghir aat licamlicom mat
Bo 62. hwilkin som sik ödhmiwkar ban skal wphöghias
Ber 114. ödhmiwka thik wndi gudliz waldogho hand
ib 113. öþmiukin ipir i guz asyn KL 190. sua som
bon diuplica ödhmiukadhe sik j budbafolksins asyn
Bir 2: 139. thakkadho the frugha innerlik thz hon
vilde swa ödlimywka sik lo 1553. — med dat. nar kon-
uiigiii konibir lil pafuan ödhmluke sik bonum
(liumi-liet se ei) aff nllo hiärta Bir 3: 456. liwru myklo mor
thu äst swa myklo mer ödhmiwka thik allom Ber 59.
ib 215, 226. — ödmjuka sig, ödmjukt böja sig, ödmjukt
nedfalla, vi sagliom huru tekn förarano ödhmiukto
sik (quomodo inclinaverunt signiferi) ok bndho til
iliesum KL 380. MB 2: 375. öthmiyko sik oc
nidlior-btighe nidhor a jordheua ofuer sith äntlito adueniam
(humiliel se ad veniam super fadern suam) VKR 68.
ödhmiuko sik aduoniam owir sith änlile Bir 4: 21.
nar ban sangh lil liouiia ödhmyukto bon sigli nidlier
til iordhona (adorarit eum prosternens se super terram)
MB 2: 163. — ödmjukt böja sig (för), buga sig (för),
nedfalla (för), med dat. jord hin ok vatnit syntis
oplyptas til liimilin oc al the thing j thorn värö
ödhmiukto sik valdino mz wyrdhning (humiliabant se
et c um reverentia incuriabant se potestati) Bir 3: 470.
tlio som värö j liuseno . . . bögdho oc ödhmiukto sik
valdino mz wyrdhning (inclinabant se potestati cum
reverentia) ib 471. — med prep. mnchabeus oc lians
män ödlimyuknde sigli storliga til gud strödhande
jorden a sin huffwodh oc . . . alle n knä fallande
kringh 0111 altaret badlio innerliga til gudh nt han
willo wara them mildher MB 2: 3lo>. — refl,
öji-iliillkas, 1) ödmjuka sig, vara el. blifva ödmjuk.
öþmiukas ban. nar ban v 11 dir staar högholikaro dygjio
i androm, än i sik siälwui KL 181. the niunka som
halda sik siälfwa rätuisa höghfärdliandlis i sino hiärta
oc ödhmiukas ey inbyrdhis ib 225. jak koin ödhmiukir
at mannin skulle ödhmiukas ok uiuia ödhniiwkt Bir
2: 302. 2) ödmjuka sig, förödmjuka sig; förnedra
sig. hwat ey ödhmiuktis ban moor än man kan sigliia.
tha lian tholdo dödliin a korseno Bo 32. —
förödmjukas, förnedras, hafdhe iak komit välloghast ok
hedbirlicast huru hafdhe tha högfärdbogbir ödhniiukafz
Bir 2: 302. at manna höghfärdh skulle nidliir tllrykkias
ok ödhmiukas ib 301. hwilkin som sik wphöghe ska)
ödhiniwkas Ber 114.
ödhinitlkdoinbor, m. [Ä. Dan. edniygdoiu]
ödmjukhet. thu swarado honom mz inykiii ödiniiikdom
MD 32.
öþmiiiker (yd-. -myuker. -mywker.
-miyk-er: -miykom VKR 59. -myker. komp. -are.
superi. -aster), adj. [Isl. auímjiikr. Jfr Mnt. ötniöt,
ötmode; Fsax. ódmðdi; Ays. eádmód, eàdmëde] 1)
ödmjuk; anspråkslös. o?n person, grogorius war swa
ödbmiuker at ban wilde af engluiui thola sik louadan
Bil 714. thätta giordho var H|erra for thy at tlio
skul|o kännas vidh sin vanskilse oc vara thes
ödh-niiuknre Bo 244. hon war . .. aldra ödmiukastj sinom
scriptamalom VKR xiii. göra sigli liyghia oc ffanyttha
stadgha, om hwilka the skrymtandis lnattbe synas
wara ödhmyukaren oc ffullbordogaren än andra Bir
5: 105. wm hwlkiu skal mill anda liwilas hwat ey
öfwer ödhmiwkan och rolikan Ber 114. jak kom
ödhmiukir (humilis) Bir 2 : 301, 302; jfr 3. war stadhuglir
i gen värdo, ok ödhiuiukr tå tik alt wäl gàngr (in
prosperis cautus et humilis) KS 25 (63. 27). thes möre
man tu äst, thes häldr skalt tu ödhmiukr wara i allom
tinom ithäuom (quanto magnus es, humilia te in
om-nibus) ib 35 (92, 38). skal kunungur tliz warna, at
han so ey sua ödhmiukr olin ofinykit hemelikr allom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
