Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alleluia lius
14
almänniugre
»alleluia lius (alleluya liws), n. ljus som
tändes vid sjungandet af halleluja. AK 58.
allita (allyoha), adv. [Mnt. a 11 i k e J alldeles lika.
offuen och nedan allycha bredh SJ 2: 207 (1492).
allikoviil (alikawell. alleguel J1SH 13: 40
(1524, Brask), allegeual ib 64 (1524, Brask)), adv.
[Mnt. allikewol] likväl, det oaktadt, vra något skedde
inotli theniie fridli . . . tlia skall forscreffna dagh oc
fridh ey ther medh wara brothen . . . oc fredhon
alikawell bliffwa widli syn niacht Rydberg Tr 3: 308 (1471).
lisa 13 : 40 (1524, Brask), 64 (1524, Brask).
*alinannavägsbro (almenna-), /. bro som
hörer till allmän väg. spiirdbe jak nempdina oc alla the
tlia a thingine värö, om tliz var almeiniaucxbro
Up/isPriv 14 (1454).
almoghe (-muge), m. L. och *almogha, f.f
1) menighet (såsom sammanfattning af de menniskor som
tillhöra ett visst samfund el. område), wij meniga
al-moga innan lula sochn SJ 2: 173 (1489). 2)
folk-hop, folk, menniskor, th a mykin almoga waro staddo
(för stadde) när warom härra jhesu ch ris to MP 4: 135.
3) allmoge, menige man (i motsats till de högre
klasserna). wii , . . heise ider alle friborna frelsesmäu,
händer, landbo oc meniga almoga, som byggia oc boo
kringom vpsale UppsPriv. 15 (1488). jach sten sture
. , , helser eder alle cronenis skatskylloge bänder,
landbor och menige alnuiga som byggio och bo i
kiindt Vg FornmT 1 8 — 9: 106 (1518). — *alniOgha
lliater, m. menige mans el. ringare folks mat. dapes
sunt nobilium epule priuatorum almoga mather GU
C 20 s. 164.
almosa (-mossa MP 4: 114; -mossom ib 85.
-misa: -miser Saml 24: 149 (c. ím). -missa
MP 4: 277; -missom ib I3l), /. [Jfr Ä. Dan.
al-misse. Mnt. almese, almisse] L. 1) almosa. MP i: 86,
111, 277. — sing. koll. almosor. MP 4: 114. — guds
almosa (se 1: 28j. aff gudz almoso hafuer iak (Erik
Vastesson, föreståndare för sankt Birgittas hus i Rom)
mer bätrath husins äghor i bygning än her birglie i
sinom ti ni a Troil 5: 19S (1447). — Jfr gulalmOSa. —
almosofolk, ». fattiga menniskor, tiggare,
bastwge-qwinnor, som almosofolketh twadde HLG 2: 89 (1518).
— fattig person, göra eth ärffue eptor then dödha
meth xx prester oc xx almosofolk SD NS 3: 370
(141»). — *alinosogubbe (almosa-), m. fattig
gubbe, tiggare, alinosagubbe Bergström Arb Kr 1:
156. — *almoso lins (almossa-), n. [Ä. [-Dan-almissehus]-] {+Dan-
almissehus]+} hus hvarest almosor utdelasf hus
tillhörigt söndagsalmosanf fattighus? swnnan almossa liusit
SJ 2: 212 (i492). — almoso karl (almosa-), m.
en af de fattiga gamla män som tillhöra en viss
för deras försörjning afsedd stiftelse? atho skattade
bådo then kellaren, som skipper symon haffner, oc
swa then, som almosa karllane haffua, och lagdo them
swa i millom, ath skipper symon skal giffua
karlla-brödramo viij (s) marek och hehalla then kellaren,
som wndher hans gaard är STb 1: 140 (1477). Jfr
karlabrödlier. — almoso man (almosa-. al-
mosse-), m. L. man som lefver af almosor, fattig
man, tiggare, en fatigher almosse mail som het
lazarus MP 4: 85. om odinsdaghin viij (8) daga skulo
almosa niennene ok almosa quinnoner koma til siäla-
bad STb 2: 136 (1486). — almoso piiuningar
(almosa peningar), m. pl. penningar som äro
afsedda att utdelas såsom almosor. SSkb 194 (1505), —
’alllioso qvinna (almosa-), /. qvinna som lefver
af almosor, fattig qvinna, tiggerska. STb 2: 136 (se
under almoso man).
almnuda vägher (almonna- Svartb 300 (Skokl
c. 1422,). almona- ii), m. landsväg, tlior är en stoor
almunda väägli IISII 17: 168 (1523? Brask). Svartb
300 (Skokl c. 1422J.
almiiktogher (all-), adj. allsmäktig, thu som är
allmäktokasta liärre SvB 459 (I400-ia/e<).
*almäktogliet,/, allmakt, liärre gud ffadir thiii[n]e
almektoghet beffeilir jac mina troo SvB 470 (c.
1500).
aluiiill, adj. L. allmän, vanlig, sam (för som)
al-menth är ok gamalth ok for warit haffiier Svartb 56J
(1513). — ti. aliniillt, adv. med afs. på det som är
gemensamt (för alla), i allmänhet, här byrghiaj fiärdhe
bokiu j liwilke först sigbx aff människiom almänth
allom (in generali) Mecht 299. — vanligen, på vanligt
el. allmänt brukadt språk (d. v. s. Finska), for idart
prestebol, som mot ider aluient kallas maanpoli Svartb
70 (1345? öfvers, af senare datum?), haffuom wy giffuit
... en järnspada oc en rydliie lie, som alment kallas
sapuri ib 518 (1474, Skokl).
almiinne, n. L. — -almännis sapaJ (almans-),
f. för allmänt el. gemensamt bruk afsedd såpa? för
wedh til almftns-sapona VKU 73 (1553).
almiinnelika (almänligha), adv. L. samfäldt,
gemensamt, ath alt tliz sknpadb är, skuli wara
almänne-ligliit, hwilkit aff enoni gudhi är allom forlänth
almänligha (communiter) SpV 462.
almiinneliker (almennelighen Svartb 70 (1345?
öfvers, af senare datum?), almänligll: -ligha
Prosadikter (Barl) 102. ». almänneüghit Sp V 462.
almenneligit Svartb 70 (1345? öfvers, af senare
datum?). altmänliget Troj 96), adj. L. 1) för alla
gemensam, allmän, äru somlighin frestilse
aliaäuue-ligliin (generalis), somlighin enkannelikin (tpecialis)
5;jF673. inböghis tliätta almännelika ordhith (generale
dictum) ... til enkannelikit kön (se ad speciem
in-flectit) ib 827. brwdhin ... ok almännelika (catholica)
modhren ib 579. 5) beteende sig såsom jämlike,
"gemen", ey skal hon . . . wara formykit almeniiolikin
(communis) SpV 174.
almälinelikhet, /. 1) allmänlighet, det som
omfattar el. gäller det hela. om saa är, at i
alinänne-likhetinne takx enkte wndan, tlia fins ok enkto tliz
som tarffwas nakon athskiliiadh j delonom (nihil
re-linquitur quod distinguatur in parte) SpV 573. —
allmänlighet, fullhet. thätta talidh siw withnar . . . j
honom haffwa waridh alla gaffwo almälinelikhet
(gene-ralitatem) SpV 543. — allmänlighet, befintlighet hos
alla. almennelikhetinna hälaghet (btatitudo communis)
SpV 202. 2) menighet, almäiinelighetens langliga
gangn oc bestand Troj 192.
almiinninge, m. allmänning, gemensam mark, jord
som tillhör ett samhälle, om bys allmänning, thet är
thinna for:de fyra bya alniäniiinghe Svartb 426 (1447).
— *almiiiiiiinga bya mark (almenninge-), f.
bys gemensamma mark el. skog. ath han hade in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
