- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
69

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blunda

69

blyghet’

tha lienrik friare skip forgiks STb 1: 63 (1476). 4)
värnlös, all tlion deel jag ilgher ligger hiir oppaa en
blot garilli, »omeckie staar thil ath försvara VgFornmt
II 1: 16 (l52l). 6) ensam, enda. Se Sdio 2: 1201.
7) best. form utan föregående artikel, blott, bara,
allenast. hulkin tompt sigurd sad ho sigh köpt haffue
aff aswidh siffridsson fför v (4’/,) marek blotthe
tompthen och nw soltb haffue för vij mark medh
thess bygningh SJ 2: 1«» (l49o). Jfr 1. blotta
bög-ningen for vtan tompton STb 3: 368 (l49S). han
scliulle aff brytlie och bort före then bögningh, som
han haffuer wiidh giiudh(?), vtau blotta cappelleth magh
qwartli staa ib 2: 207 (1487). Arnell Brask Bi1 33.
see rothinna frukt, aff liwilko the människian liffwer,
som kallas animalis, thz är thän som alth wii skikka
ok skipa aff blwtta naturinne, wthan nadhinna liws
SpV 151.

blunda, V. blunda, vara sluten (om ögonen), hon
. . . laa ... mz blundande (clausis) öghon Mecht
217.

*blunka, v. [Ä. Nysv., Sv. dial. blunka] blinka.
tha ypna the (hökarna) ögonen oc offtha läta them
samman oc blwnka ey gitandis seeth mädh them
stadolika PMSkr 275.

bins (bios), n. bloss, fackla, bildl. apostlana,
borghara oc herrans gudz hemelike . . . wener til—
komme os i d»gh, bärandhes bloseth oc oplysandhes
fädhernes landot JMÖ 162. — "blusa lins (-liwss),
ii. ett slags ljus. (Jfr Hildebrand Sv. Med. 3: 554,
ävensom Lasch-Borchling, Mnd. Handwb. blüielichtj.
bör honum (klockaren) göra all boka liws oc staka
liwss til höga koren, stakaliwss menass mäder blusa
liwss kyrkiomesso liwss oc mörke ottesangx liws
qwin-dil messo liws oc alleluya liws AK 58. — *blusa
staki (bluse-), m. ljusstav, bloss-stav. Jfr
Hildebrand Sv. Med. 3: 551 jf. j par bluse staka met
äng-lom Skotteb 353 (1440; Borgm). Jfr blusstaki.

*bluslÖn (blyss- Skotteb 393 (1465; Kämn)), n.
pl. och f. arvode för bärande av bloss. Skotteb 393
(1465; Kämn).

*bluspänningar (bluss penninge. bios-,
blöss- Skotteb 417 (1468; Kämn)), m. pl. arvode för
bärande av bloss, stadztiänere xxxiiij mark thäre
löön oc for bluss penninge Skotteb 409 (1467; Kämn).
ib 452 (1472; Kämn). byswenomen ij (2) mark bluss
pen i n ge ib 434 (1470; Kämn). ib 417 (1468; Kämn).

♦blusstaki (bios-, pl. -er), m. = blusa staki.
blosstaker Urk. fr. 1510 (enl. uppgift av
riksarkivarien E. Hildebrand). Jfr Hildebrand Sv. Med. 3: 554.
*blyaska,/. blyaska. PMSkr 530.
*blyblandadher, p. adj. blyhlandad, med bly
uppblandad. 6 ptindli blyblandat teon VKU 122 (1566).

*blyflol (-fyöl), f. blyskiva, til ath slätta nokra
stena ma haffwas en hal|f andra spann» long tiok bly
fyöl PMSkr 507.

*blyghaktelika (blig-), adv. blygt, sedesamt,
höviskt, hon resto sig op liwflliga oc bligakteliga
Troj 11.

*blygkaktoglier (blig-), adj. blyg, sedesam, än
tha at hon war bligaktog kwnne hon ey tämpra syn
ögnasyn Troj 10.

*blygliaktogkhet (blig-),/, blyghet, kärleken oc

bligaktogheton stridde tiill hopa j liänna hiärta oc
liwg Troj ii.

blyghdh (bligdh Hel män 210. bligd Nunneinv
352. blygh SvB 276 (början av ISOO-t.J. bligh SvB
436 (början av U00-t.). blydh MP 6: 204. gen. sing.
blygdes Troj 129. best. gen. sing. blyugxsens JMÖ
189), /. 1) blygsel, ey dyliande nokra sina
syn-dhir fore räddogha skuldh ällir fore blydh skuldh
MP 5 : 204. 2) blygsamhet, sedesamhet; kyskhet.
thu föddo . . . wtan pino mz blyugxsens lylio (cum
pu-doris lilio) JMÖ 189. 3) skam, vanära. MP 5: 204.
SvB 436 (början av 1500-1.), ib 276 (början av 1500-t).
tiilsfädeu j thz, tha blyffwen j oc edra arffwonga oc
alföda beskämda mi en ewigzs blygdes smettha Troj
129. engaledhis nakar sorg ällir bligd draghir mik
til thätta ting (0: inträde i kloster) Nunneinv 352.
4) skymf, the . . . kalladha hona en awita dara oc
at hon hafdhe warit drukkin tha henne tholkit drömde
oc thögdho hona mädh smälikhet. hon togli höfligha
the bligdliena Hel män 210. — Jfr oblygdh.

»blyghdhfulder (blydh- GU C 20 s. 225.
-fuller), adj. full av blygsel; blygsam, sedesam, ärbar.
pudorosus et pudorus . . . blygdfuller GU C 20 s. 500.
ib s. 225.

blyghdhlika (bligdeliga Troj 154, 239), adv.
1) med blygsel, j magen bligdeliga skämmas ath j
lathe eder saa oärliga drapas aff qwinnors händer
Troj 239. 2) på ett förödmjukande sätt, neslig en.
konwng priamj natwrliga söner . . . brwkade the mäkta
mandom then dagen, manga dräpande then dagen aff
greconien 00 thera konwnga myket bligdeliga
forarg-ande Troj 154.

blyghelika (blygliga), adv. på ett sätt som
länder till skam el. vanära, nesligen. rymdhe the
blygliga till strandena jgen tiill syn skyp Troj 31.

blygheliker, adj. sedesam, kysk. eth blyghelikit
(pudica) liffwirne, j blandh frestilsinna tagga ok
stionga, j allom tima ällir hwariom tima, haffwer thz
rosa ok lilia kräselikhet SpV 236. — Jfr
oblyghe-liker.

blyghelikket (blyghlikhet),/. sedesamhet,
tuk-tighet, ärbarhet, kyskhet, thär är ronlikhetzsius lilia
hwith, ödhmiwktinua viola är skinandhe,
blyghlikho-tinna (verecundiæ) roos är rödh SpV 10. aff ...
blygh-likhetzsins ämpne fulkomnilse j christi limmom, ällir
ophoffwit aat waare samtalan, är haffwaskolandis thz
blomstridh (ordens rätta ordningar: blyghlikhetzsins
fulkomnilse j christi limmom, ämpne ällir ophoffwit
—för ämpne ällir ophof eller ämpnit ällir ophoffwit —
aat waare samtnlan är haffwaskolandis thz blomstridh;
jfr lat. consummatione in christi membris pudicitice.
materia aut exordium collationis nostræ flos ille
po-nendus est) ib 9. hänna blomstirlika blyghelikhetz
for-tappilse ib 68. — Jfr oblyghelikhet.

blygher (blwgher: -a ty K 15. n. blykt SpV

383), adj. blygsam, sedesam, ärbar, kysk, ren. thz
half for fulla sannindh, at nye sanghin j thännom
wauskeliga kroppenom är hoghin ok eth blygtli
(pudica) liffwirne SpV 203. kärlekin thän rene til
christum, han rensar ämwäl them som orene äru, ok them
som blyglie (pudicos) äru j kyteno gör han ythermera
rena ib 99. blwglia brwdhgomans blwglia brwdliir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free