- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
120

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dråpare

120

driva

mail (dråpe- Troj 207)j m. baneman. besporde han
sakteliga aff paris om hans dråpe man war död
Troj 207.

drapare (dräpare GU C 20 s. 3*1), m. /.. GU
C 20 s. 341. — Jfr man-, siiila-drapare.

»draplika (-liga), adv. till döds. liwlket
grecana grant fornwmnio at thz war hector aff the hwg
ban dråpliga hwg mz siith swiildh (quem greci ilico
cognouerunt in letalibus ictibus ensis sni) Troj 184.

»drapliker (dråpelig), adj. dräpande, är oss
bätree här wara iin falla mz androm j wara fiendes
händer, och forgaa wndy thera grymma dråpoliga
swärd (satis est melins nobis hic esse quam hostili
gladio seuiente perire) Troj 172.

dregliare (dreger(e)), se draghare och
drii-ghare.

dreghla, dreghlare, se drighla, drighlare.
(|rif, ». 2) dragare som är van att gå lös
kringstrykande dragaref Se Kock, Medeltidsordspr.
2: 112 (Sdw 2: 1209). 8) drev, av gamla tåg
utredd hampa, iiij pennings vägarenom som driffuit
vogx Skotteb 466 (1472; Kämn). Se Lidén, Ark.f.
Nord-Fil. 45: 199 /.

»drifta (dryffta: -nde Skr t Uppb 368, jfr ib
382), v. driva omkring, [wy] warum förra dryfftande
(hs C drifftande) ok landliflyctoglie här j thessom
synda dall Skri Uppb 368.

»driftehäster (dreffte- HSH 13:103 (1524, Brask)),
m. kringstrykande vilsekommen häst. wi haffue oc
scrifuet epter wor fugate jogan pursson wilien de
(för wiliende) ransaka 0111 the drefftebestar som j
schriffue HSH 13: 103 (1524, Brask).

*drifteko (-qo), f. kringstrykande vilsekommen
ko. Bergström, Arb Kr 157.

»drigllla (dregla: -r PMSkr 229), v. dregla.
nar fää haffwer skälffwo soth tha rinna ögonen . . .
mwnne[n] dreglar langth PMSkr 229.

»drighlare (dreglare GU C 20 s. 121, 278), m.
person som dreglar, fleumaticus deeglare i ta
exponi-tur commvniter dreglare GU C 20 s. 121. ib s. 278.

»drighl (drighil GU C 20 ». 566. drigiil ib s.
278), subst, dregel. flegma . . . vnus de 4or
priuci-palibus humoribus buniani corporis commvniter drigiil
GU C 20 s. 278. senecia . . . fiska geell oc drighil
ib s. 566.

drikka (drykka MP 5: i87. driikka ib 53.
impf. drak. dragx (refl.) HLG 2: 47 (1516). pl.
drukko. drokko SpV 22. drokka JTb 86 (1495).
part. pret. drukkin. drookin STb 5: 9 (1514)), v. L.
1) dricka. Jfr Sdw 2: 1209. iohannes (var) . . .
flängdliir slaghin . . . mädh etliir drikka giffwin
Skri Uppb 313. — dricka (ngn) till, skåla (med),
med prep. til. sedhan reddis bord, oc thän
okunno-ghe ma[u]nen s.itthis nästh kateriuam, oc the drwkko
hwarth til annadh JMPs 322. — dricka (ngns
välkomstskål). drukko tha alle hans wälkouimith
Prosadikter (Karl M) 264. — dricka, uppsupa, uppsuga
(en vätska), draga (till sig). Jfr Sdw 2: 1209. kasta
them (tegelstenarna) j godha ganibla olyo, liitandis
them thär j liggia j viij dagha ath drikka olyoua j
segh PMSkr 405. swa gangher bly th borth somth j
röken oc somth drikker tästen ib 412. — drikka in i

sik, bildl. insupa, thän yrthagardh . . . liwar hälagho
hoghane drikka thz in j sik (inbibunt), hwilkit the
fw]konipligare sidhan skulu äglia Sp V 155. 2)
genom drickande fra, hålla (dryckeslag), tha schal
samma gille drickus medh bröder och systrar STb 2:
340 (1489). ib. thot hände swa j eth sin j enom
köpstad ath dyäkna pläghadho drykka gylle a sancti
nicholai dag MP 5: 187. 3) abs.: dricka, förtära
starka drycker, tho sata hem til hwstrv katrina
ingemars ath (för ok) drokka JTb 2: 86 (1495). ban
. . . tilstodh, ath han drack modh hanom STb 3: 347
(1498). — part. pret. dl’llkkill, 1) drucken,
berusad, rusig. thz hände om en dagh tha han sik
giorth haffdhe inykit drukkin ... ok mykit
drwkua-ren ok löslatogharen än han plägadhe för SpV 317.
2) som i sig uppsugit (en vätska); genomdränkt (med),
med prep. mädh. järn filspaau drwkken äller wätli
mädh ätikkio PMSkr 384. — Jfr af-, for-, ill-,
saiuan-, np-, nt-drikka samt odrukkin.

»drikbailde, n. drickande. Lg 3: 192. ätandhe
och drikkande Flores ed. Olson 602 » var.

drikkare, »1. Jfr samandrikkare.
»drikkeliker (dryoke- STb 2: 330 (hss). n.
-legit Saml 6: 174), adj. drickbar, som lämpar sig
till dryck, thz vaare got atj hafdlien twå bothor
vin thz drikkelegit är om aaret annat om sommaren
ok annat oin vintreu Saml 6: 174. — som beslår av
dryckesvaror, erick joansson och erich jönsson och
jon jönsson radmen schulte annaine nydana til jacob
wyiimans kellere och bethale hwariom sith thot
drycke-ligith är, som j kellcron komit är j win myödh ok
kerszedranck STb 2: 330 (1489).

drikker, drikkia, se drykker, drykkia.
drinkare, m. Jfr gildis-, liovudh-,
snpa-driukare.

»drinkirska (-erska), /. drinkerska. potatrix
drinkerska GU C 20 s. 473.

»drista, f. dristighet, djärvhet, mod. huru mänga
jblandh hedh[n]ingana haffwa the qwinnor warith, som
haffwa hafth manna dristho ok mz örlöghe wndhir
sik wnnith inangh rike SpV 162.

drista (drysta: -ade Troj 11), v. 1) göra
dristig, uppmuntra, egga. kärleken drystade hänue
tiill ath oplata siith synne for jasonem oc
blygaktog-lieten stod moth oc fortog henne thz Troj U. 2)
Ii t n, förtrösta, med prep. (up)a. thz är först thz han
ey skal forniykit dristha oppa sik siälffwan ok thz
andhra at lian ey skal wantrösta til gudz hiälp SpV
399. ib. — Jfr for-, til-(lrista.

»dr is t het, f. förmätenhet. aff sinom eghnom
for-skullilsom enghin dristhet liakon tidh (de propriis
meritis nulla unquam prcesumptio) SpV 161.

dristogliet, f. dristighet, djärvhet, mod. j theras
dristoglieth häugher menogha rikesens wälfärdh oc
se-gher J’MSkr 125. — tillförsikt, sjähtillit. wakta at
skadhelika tron ällir dristoghotin (noxia confidentia)
gör tik ekke skadha swikande tik SpV 447.

driva (dryffwa), L. 1) sätta i rörelse,
driva (framåt), föra. bildl. annar är kötzsins ande,
aff foräldranna kön ok släkthe ällir wälbyrdoghet
driff-wande (impellens) in i blindena SpV 427 . 2)
gendriva, få underkänd, niauricius haffuer dag tiil tre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free