Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dröghilse
124
duker
1) träns, draga ut på, förhala, procitare idkelica
bidhia ok gylia ok bönomaal drögia GU C 20 s. 487.
— uppskjuta, the som sin scrifftemall drögä jn til
yterstä stundena SvKyrkobr 205. 2) intr. dröja,
vänta (med), begorendis . . . vor keriste nådige herre
eeke skulle lengher dröie med sin kröning HSH 16: 7
(1526). — opers. sade hans, ath tet saa haffuer latat
dröge (o: kommit alt dröja) aar fran nar, swa ath
ther jngen arffskyffting kunne affworda STb 4: 169
(1507). — »drögllia sik, fördröja sig, fördröjas.
thet ärindet häfde drökt sigk ther mädher, swa ath
thet inuttho hafwa kommit idher liaadh till mera
owilja Lindblom Äbtal 9. — Jfr for-,
fraill-drö-ghia.
drögllilso (-else), n. pl. el. f. dröjsmål. Sr för
swadane drögelse skull stort hinder kommit HSH 18:
93 (1524).
dröma, v. drömma, opers. (med personobj. i ack.).
swa drömer ok soena gäfuäst om drafuet thy at hon
thz mäst älskar SvKyrkobr 221.
drömber, m. Jfr natta dröiuber.
dröpa, v. låta drypa; låta droppa, drypa. —
*drÖpa in, drypa in, hälla in (ngt) droppvis, skär
eth hol oc thär dröp jn honagh PMSkr 298.
dröva (part. pret. gen. sing. m. dröfs SpV 140),
v. oroa, bekymra. — part. pret. orolig, tristicia Sr
dröfs hogx (turbate mentis) änxla j mothegang,
lyf-teno omskipto SpV 140. — Jfr be-, for-dröva.
"drövelika?, adv. [Mnt. drouivelik] hotfullt. EK
2073, 2165. Enl. K. Pipping, Erikskrön.’s ljudl. s.
64 f, id., Erikskrön.’s ordskatt s. 20, jfr id., Kom.
till Erikskrön. s. 530. Annorlunda Sdw 1: 204.
dröveliker, adj. Jfr odröveliker.
*drövilsa (sg. gen. med art. dröf(f )wilsonna
Skrt Uppb 126. Mecht 312. pl. -or MP 3: 298), f.
1) bedrövelse, sorg. dröfwilsonna stionga fingo
apost-lana i sit hiärta, thäntidh ihesus christus i sinom
ytthersta natwardh sagdhe sins dödhz oc pino
när-waiu äller nalkan Skrt Uppb 126. — bedrövelse,
sorgsenhet. nar hon hindras aff dröffwilsonnn mörkro (cum
involvitur tenebris tristitia), gango wppa hopsens bärgli
Mecht 312. 2) vedermöda, lidande, tholomot j di
ö-wilssor MP 3: 298.
drövilse (drowilse, av utg. rättat till
dröwil-se: -in Skrt Uppb 390, -en ib, -en ib m (bis),
-om ü), n. pl. och f. Jfr värulds drövilse. —
»drövilsa band (dröffilse-), n. bildl. band el. boja
som håller ngn fången i bedrövelse och vedermöda.
jak bidher tik äwärdheliken gudh oc iniskundinna
fa-dher fför thät bandh thu wast bwndit mädh j th in
barndoms thima at thu . . . wärdogha tik til at lösa
thässa fatigha siälena n aff alle sinne pino oc
dröff-uilse bandom SvB 192.
dubel, se dobl.
»dudhra frö, n. = dudhra korn. Jfr
Smedberg, Peder Månssons landsmansskap s. 48. dogher
oc enkannelika thär til dwdhra frö äller klinth stöth
j pwlwer PMSkr 226.
dudhra korn (dlldher-), re. agrostemma githago
Lin. Se Sdw 2: 1210. nigella dudherkorn
Växtför-teckn. fr. si. av 1400-talet hos Th. M. Fries, Ark. f.
Bot. Bd 3 nr i4, s. 7. Jfr dudhra frö.
dufna (dumpna), v. bli kraftlös, the som
tiill uggo baro opta aat at hugga oc enkte beet vppa vtan
swasom halmstra dumpnadho swärdhin Hel män 208.
dugha (irnpf dochde STb 2: 347 (1489). part.
pret. n. dughat SvKyrkobr 317), v. duga, vara
bruk-bar. jacob vyiiman . . . warede cristiern wiidh ath
ij (2) fath (av ölet) dochde jntet STb 2: 347 (1489).
— Jfr lika dugha.
*dughan (doghan), f. starkhet, duktighet; makt.
hwat wiliom wi siighia om judith j holofärne . . .
hwat är jael j sisara niadianitarum liöffdbinga, thy
är thässins wansklikare könsins doghan doxe, ällir
mindre makt, enkte annath wthan at ödhmiwktin
al-tidh forgaar högfärdhinne, j hwaria enne hälgha
manna professione, thz är wisdom ällir
widherkiin-nilBe (jfr Lat. an ignoras ut obmittam . . . q nid
iu-dith in holoferne . . . quid iahel in sisara
madiani-tarum principe fecerint que ualentia sexus infirmioris
nihil aliud est nisi quod humilitas semper præualet
superbie in quacunque sanctorum professione) SpV 162.
duglise (duxe. doxe), adj. duglig, duktig;
utmärkt, framstående, frvgi oninis generis
indeclina-bile nyttoger göder ok duxe GU C 20 s. 295. hic
et hec prestabilis lis [et hoc] le myk[i]t doxo eller
mäktoger ii s. 482. mädhan ey fins nakor dygdh
mera dwxe (prcestantior), j blandh them som stridha
Sp V 83. — tjänlig, användbar, lämplig, somme
plan-terandis winträ taka the wnga qwistaua som ärw
nidhre widher jordena swa ath nokoth fölyer mädh
aff rothenne, iin then planteringen är ey alstingis
dogxe PMSkr 309.
duka, v. Jfr nidherduka.
dukat, m. — »dukata mynt, n. (guld-)mynt av
visst slag, s. k. dukat, all land oc riike ther eij
slaass ungorst eller ducata mynt forwerre sig pa
mynthen HSH 15: 12 (1526?).
duker (duck STb 3: 108 (1493)), m. L. bordduk.
man rensar hwsitli oc brodher hwitan dwk a bordhith
SvKyrkobr 33. alla ther huss och lieman vppeholle
medh disk och duck maglia köpa rogh STb 3: 108
(1493). Jfr bitzara-, bryst-, danze-, fasto-,
fo-dlier-, for-, gul-, hals-, näsa-, sar-, sikto-,
silkis-, svepe-duker. — »duka nal (dooka naal
STb 1: 331 (1482). dokenal ii 5: 164 (1517)), f. nål
till ett huvudkläde1 STb 1: 331 (1482), 6: 164 (1517).
— »duka sveil (duke-), m. tjänare som har att
svara för borddukarna och att ombesörja
borddukningen. han (0: bakaren) äglier oc wara dukoswen
och hielpa redeswennen gömma mathen Arnell Brask
Bi’ 25. ib 7. — »duka yaskirska (doke- Skotteb
173 (1464-65), 205 (1465-66), 234 (1466-67), 325 (1468-69).
docha- Slb 2: 307 (1488), 3: 146 (1494), 173 (l494),
SSkb 252 (1507-08), 254 (1507-08). döke- Skotteb 239
(1466-67), jfr följ. art. -waskerska. -waskerske.
-wasserske Skotteb 173 (1464-65)), /. doktvätterska,
kvinna som tvättar huvudkläden, then grita ole kanna,
som docha waskerskan pa thaler STb 2: 307 (1488). —
ss tillnamn, birgcte dokewasserske Skotteb 173 (1464-65).
ii 205 (1465-66), 239 (1466-67). STb 3: 146 (1494), 173
(1494). karin dokewaskerske Skotteb 234 (1466-67). SSkb
252 (1507-08), 254 (i507-08). — »duka vävirska?
(döke- Skotteb 281 (1467-68)), /. dokväverska, ss till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
