Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forfal
181
forflughin
näruarande opno breffue oss met samtykkio
stadh-fästh, vath ok giffuit haffua wart gooz dyghernäs . . .
met allom tillaghom til sancti johannis ok marié
magdalene prebenda j wyborgh for war forfadhers sie),
her tordh bonda röricxson, som han stichtadhe j sin
liiffs thyma FMU 2: 301 (1422). 2) företräinre «
ämbetet, giffwa en päning aarligha . . . wastena
clost-re til bygning hwilka hälgha pawa oc ware (o.-
Kristian hs) forfädher swerikis konuiiga oc drotninger
nlla biscopa oc meue rikinsens radh . . . fornämpda
clostre . . . giffwit Vårfrup 142. som ware (o: konung
Kristoffers) forfiidher konung magnus oc konung erie
oc höghborin forstinna drötnung margareta thät oc
them vnto oc gaffuo Priv o skyddsbr 176. ib 177. af
vorom fürfädrom erchebiscopum, biscopum ok
prela-tum her i sverige Hist Handl Vill 1: 38 (1474). anno
domini mcdlxxxiiij . . . tha hade forscrifne myn
forfader ingewaldh stadzscriffuer thette forsumetb
in-scriffue i thenne jordaboock SJ 2: 130 (1469). HSH
13: 45 (1524?, Brask), 100 (1524, Brask), 14: 36 (l525?,
Brask). — företrädare i äktenskapet. Se F. de Brun,
Språk o. stil 19: 28 ff, 20: 82 ff, 222 ff, S. O.
Nordberg ib 19 : 230 ff, 20: 219 ff. niels mangsson . . .
kien-dis sik vel ffornögd&n wara ffor allan then arffuedeell
bade i lösa och fasta som hans forfadher olaff
klena-sniidh och honom tillfallen är pa sina hustrua vegna
SJ 1: 402 (1473). STb 1: 92 (1477), 147 (1478), 154 (1478).
lauréus som war . . . storbiörns forfadher som ban
fick hustruna efftir magdalona ib 2: 179 (1486). thette
epterscriffne merke är marten wlffs, som thagit
haffuer epter Bin forfader hinrik finné, som hustrvne förre
atte ib 3: 201 (1494). ath han fore sigh fan swaar
gieldh medh sina kera hustrv epter sin forfader ib
4: 169 (1507). (— om styvsvärfar. STb 1: 379.(1482).
Se F. de Brun, Språk o. stil 19: 30, 20: 87 f, S. 0.
Nordberg, ib 19: 232 \ jfr 1). 3) fader i överförd
bem. om normgivande kristna gestalter i det förgångna,
kyrkofäder, martyrer etc., oftast i plur. som övers, av
lat. patres. aff forfädhraniia (patrum) scrifft ok thera
dikt haffwer thu, huru thu ska]t wndhirstanda hwat
människian är SpV 355. som scriffuat staar j ganibla
forfäderanna bokom MP 5: 118. här aff haffwom wi
äptirdöme aff enom godhom man, ok gamblom, forfadhir
som heeth tobias ib 198. SkrtUppb 42.
forfal (fore- STb 3: 216 (1495)), n. L. 1)
förefallande omständighet el. händelse, wy wiliom met
gudz hielp thet swa förswara, at ther sculu ey
swa-dana forfal vtliy koma som förre giort war tho thenne
sedwänian afflagdis Svartb 383 (l44o). — förfall,
hinder. stode fore retten laurens pungernakere,
fulmech-toger pa laurens gregerssons wegne, epter ban laga
foreffal hade pa sengena STb 3: 216 (1495). Jfr döds
forfal. — forfalz vitne (för-, forfaldz-), n. L.
person som avger vittnesbörd om laga förfall för en
annan, hon kom ey, wthan sändhe hith sin forfaldz
withno herra swartha jönis riddhara ok sin eghin son
nighils micliilson SD NS 3: 343 (1418). Svartb 363
(1438). HSH 16: 73 (i527, Brask). — forfalz äraude
(-erinde), n. ärende som vållar förfall för någon
att infinna sig. samma dagh gaffs änders suensson
löss fore calmarna resan thenne tijdh fore hans store
forfalz erinde skul STb 3: 227 (l495).
förfalla (för-), v. — part. pret. forfallin, 1)
förfallen, thy at bastuen oc träbygningh är alt
förfallit oc nider rothit STb 6: 244 (1519). 2) fälld (i
rättegång), at ban . . . skulle komma oc staa for:de
mester h. till rette för the ärende han hanom tillakt
haffde om han ey wille wärde förfallen i saken HSH
16: 95 (1527).
*forfalna (för-), v. vissna bort. eg. o. bildl.
som-likin korn fyollo oppa bergh hellor ok grunt landh
swa ath thet forfalnadis j bruddenum MP 6: 166. thän
hälge propbeten sitiandhe ok förfalnande i sinom
krauk-dom ib 4: 23.
forfalska, v. förfalska, thet ölith, som forfalsket
warth i swa motto, ath thet saaldes fore eemyst ööl
STb 1: 21 (1475). en wärslikin konunger straffar
päningen som ogilder är ok forfalskadher MP 4:
262. ib.
förfång, n. L. förfång; ingrepp (i någons rätt),
skada, preiudicium . . . offuer räth forfangh GU C
20 s. 478.
forfara, t>, L. 6) förstöra, fördärva, tha
gior-de magnus bonktzson sin rät ther oppa at han äldre
forfor ara käxe älir nagat thet i batenom war tha
ban bade pädhar haralsons bat ATb 85 (1458). —
bringa om livet, quinnan, som barnith hade forfarit
STb 3: 160 (1494). — övervinna, thän daghin är
wär-dhir loff . . . oppa hwilkom thu min kä’a fru sancta
elizabeth mädh sigher forfoor thän gamb]a ren]ifsens
owen SvB 401. 6) förlora, förspilla, förverka,
haffuer war nadugo herra koningsens nåde forbudit rt at
föra allahande ethena warer ok hesta widlier xl (40)
inarck bodh ok gosset medh förfaret STb 1: 444 (1462;
burspr.). —refl. forfaras, förstöras, fördärvas,
ma-thin är redha oc förstår oc forfars Hel män 262.
*forfare (för- SJ 1: 329 (1465)), m. [Mnt. vorvare]
företrädare (i äktenskapet). Jfr S. O. Nordberg, Språk
O. stil 19 : 230 f. hans forfare knut skräddare SJ 1:
68 (1437). ib 329 (1465).
*forfarilse (för-), n. pl. el. f. möjlighet att
förfaras. för breffs spillon oc förfarilsse haffue wij
eff-ter samme oleff biörsons beger thette swä latliit
scriffue oc optekne j wor stadz tenkeboch STb 5: 277
(1520).
forfarin, p. adj. [Efter Mnt. vorvare, m.]
föregående. för troskap ok wiliogha tienst, sora ware
elskelige tro men oc vndhersata, borgamästara,
radli-men ok gantzka menehethen i war stad stocholm os
oc wara forfarna konunga ok waro rike swerige
tro-ligha giort ok bewisat haffwa Priv f Sv st 132 (1456).
ib. Jfr Sdw art. forfara 3.
»förfela (impf. -te), v. — »förfela sik, (genom
felsägning) röja sig. i desso ärende forfelte . . .
oleff scriffuere sich sielff STb 3: 11 (1492).
forfinna, v. — »forfinna til, tilldöma. the
for-fwnno . . . mattls guldsmet sit fulla alna thaal til
STb 3: 111 (1493).
»forflugllin, p. adj. förflugen, oöverlagd, miin ...
forflogne scriffuilse HSH 24: 34 (1512). (Jfr Sdw 2:
1344,). — förflugen, obetänksam, haffuer jag sagt nogre
forflugne ord j min dryckenskap och daarskap STb
6: 228 (1519). mz mangom forflwgnom straffligom
ordom Troj 202.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
