Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forfordhra
182
forgivare
*forfordlira (för-), v. befordra, befrämja, främja.
koMioigen är plichtiger almogeii beskerme och
för-fordre laagh och lätt J’MSkr 681 (senare avskr.).
»forfula, v. [Ä. Dan. förfula. Mnt. vervulen] —
refl. »forfulas, ruttna, bli skämd, jtem bör honom
(o-, klockaren) messo watu karet reent holda altiid swa
thät watnet ey for fulass AK 58.
*forfulnadher, adj. 1) förfulad, vanställd.
swa som harith prydhir hoffwdhit, swa prydhir
dygdhinna fägrindh hogliin, wardhor thänna fägrindh
aff-skurin, hwat standhir tha fore, wthan at mäuniskian
forfwlnat (deturpatus) fallir j hoghsins blinde SpV
41. 2) vanartad, urartad, ffornya människiona
hwilkiu Born forfwlnadh war j allo godlio aff
langii-ligho dylsko Mecht 7.
forfylgliia (för-, impf. -folgde Troj i83.
-fol-de: -S STb 5: 358 (1522, Kop). part. pret. n. -flllth
Arfstv 98. -fulleget ib 52. -folgieth ib 22), v. L. 1)
anhäntjiggöra, beivra, draga (en sak inför en dömande
myndighet), thät iak hadhe saa ytherlike förfulleget
thät ok budit mik til retta Arfstv 52 (l46l). buro
her erich erikson haffuer forfulth syna ärande for
hanom (o: kung Kristiern)ü\ retta ib 98 (1461). — abs.
han haffde iorfolgietli in til mic om the skipte ib 22.
— med laga formaliteter överlåta, huilkit huss och
gardh laghbudet och laghstandit är och forfülgt
allaledis epter lagen SJ 2: 102 (1487). 4) utföra, thet
wij myket ytormere her om scriffue skulle och föge
kunne hor jnne förfölie, som nw tilstander, är ey
nyttelighit STb 5: 333 (1521, Kop). 6) förfölja.
aiax trikte mälcteliga oppa troyaner och forfolgde them
haskeliga Troj 183.
»forfiinktn, v. L. göra ngn annan förfång el.
hinder i avseende på hans egendom. ÖGL B 30, 33.
»forfiillkta (part. pret. -ad), v. söka vinna, ivrigt
eftersträva, hwlket rike en tiid forfäuktad (quesitum)
war liardeliga aff mynom fiendom Troj 98.
forfiira, v. 3) frukta, rädas, aff hwlko
gre-cana myket rädda oc förfärande waro Troj 114.
forfiirilse (för-), f. sing. (STb 1: 401 (1482)), m.
sing.f (PMSkr 136) och n. pl. (JMPs ill) förfäran,
förskräckelse, skräck, fasa. STb 1: 401 (1482).
skinande blank harnisk giffwa en förfärilse fiendommen
PMSkr 136. cl teras grynimeligheter oc fförffärilse
JMPs 411. — »forfärilsa ordli (forfärelse ord),
». skräckinjagande ord, ord som avse att injaga skräck.
epter edrom iorfärelso ordom Troj 13.
»forfärliker (för-, forferlig), adj. förfärlig,
förskräcklig, gruvlig. fothgangaranom är pansarith
twngth oc annor wapn til ath bära oc jamwäl
förfär-liken til ath tänkia PMSkr 130. war en ganske
for-ierlig eld STb 5: 59 (1515).
förföra (för-), v. 1) bortföra, bödz aakaremo
vidh vj (6) marek ath bittala her benet smalenninge
the tw fath järn, som the hado forförth honom STb
1: 66 (1476). 4) föra vilse, föra fel. ath ball ey
förföre sins herris folk thil förgeffives Arnell Brask
Bi1 19. aktom granneliga oppa wart folk at wij thz
ey forförom ellir forspillom Troj 26. 6) fplskeligen
anklaga, kort hade förfört hustrv barb[r]o j sa dane
szak baade fför rigsins raad her j tälie och her pa
radzstuen STb 5: H6 (1516).
»forförilse, ra. pl. el. f. — »forförilsa bref
(forförilse-), «. brev varigenom man söker förleda
till avfall o. dyl. sidan screlf han sin forförilsse
bre|f til lynköpung, söderköpnng . . ., hulken gröme
makt konungen [hade] STb 6 : 229 (1519).
»forföta, v. förfota. pedano . . . forföta GU C
20 s. 433.
forföte, ra. strumpfot, pedana . . . fiätur foth-iärn
ok forföthe GU C 20 s. 423. pedules ., . forföthe
ib s. 424.
»forgaddra (för-, part. pret. -adher), v. [Mnt.
vorgad(d)eren] samla, sammandraga (trupper o. dyl.).
herr söverin haffuor förgaddrat vii elle viii jakter
oc ii stor skep HSH 15: 6 (1526?, Brask). —
sammanföra, hopbringaf forlopne uiunka oc andra
saa-dana pa predikestolen til at förkynne for:de morthens
luthers villa med monga forgaddradho fordom fördömbde
falske opinioner HSH 16: 25 (1526, Brask).
forganga (för-, forga. refl. pres. ind. forgars
SpV 224, 225. förga(a)rs JMÖ 118, PMSkr 20, 60, 83,
321), v. L. 2) varda till intet, bliva förbi. Se Sdw
2: 1219. —• gå förlorad, swa skullen ok j jdber barn
tha the waren xij ara, dragha them til godho ök
alwarligha näffsa them aff ondo, tha förgingo ey
månge j reuliffnadhenom ok j andolighom wisdom (tunc
multi non perirent in religione et in spirituali
discip-lina) Mecht 36. 3) fördärvas, liwro tiie kwnne
frälsa siith liiff ath the ey skulle platli forgaa aff
grecomen Troj 244. — förfalla. Se Sdw 2: 1219. —
fördärva, förgöra, the mästarana som widberfresta
at forga idher mz smikrande ordhom Prosadikter (Sju
vise mäst) 123. ban tänkte jämliga hwro ban skulle
forgaa honom Troj 2. the tänkte ath gudena wille
forgaa landet mz flod ib 158. 6) gå förlorad (för
ngn), avhändas (ngn), kwnne thz oc saa ske . . . ath
forscripna agadela eller noget aff them fornempda
wer-dog fader förgingo med nogen rath Brasks Kopieb 20
(1514). — refl. forgangas, förstöras, fördärvas,
ödeläggas. thet gotzeth j skipeno är aather, förgars, äller
därffwas PMSkr 60. ib 20, 83, 321.
»forgangare, m. föregångare, precidaneus . ..
ffor-gangare GU C 20 s. 476.
forgangliker, adj. forganglikhet,/. Jfr
ofor-gangliker, oforganglikhet.
forgifteliker, adj. giftig, bildl. o sancto niathee
senka ey, bort köra forgifftelikin thing oc likamliken
lusta SvB 362.
»forgirugher (». förgirogth), adj. mycket
begärlig, mycket glupsk. — ra. adv. thee (o: bina) ätha
thär aff swa förgirogth PMSkr 301.
forgiva (fförgeffue STb 5: 115 (isi6)), v. L.
1) bortgiva, bortskänka, han forgaff alt thz ban atte
Prosadikter (Sju vise mäst B) 183. 4) fritagafrån
ansvar el. krav angående (räkenskap o. dyl.), hans
]arensson och gorius holste, som ffylmyndige giorde
ware aff henrik dall at fförgeffue och förlate hans
szakk al then rekinskap och hnnteringh, som för:ne
he[n]rik dal och hanB szak til thenne dag til samen
hafft haffue STb 5: 115 (1516). 6) förgifta, ath
hon schulde forgiffwidh ha|fwa lassa swensson SD NS
3: 256 (1417).
»forgivare, m. giftblandare. SvKyrkobr 215.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
