Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forlikare
187
forlängilse
jeppe laurenssön . . . vederkendes sigli hafwa giort
eth middel ök forlýkan medh sin faderbroder ib 362
(1495). ena kerliga forenan ok forljchan ib 427 (1499).
thesse äpterscreffno ware offuermcn j forlikan ib 430
(1499).
forlikare, m. [Ä. Dan. forligere] försonare,
medlare. war härra jliesus cbristus är . , . forlikare
mitl-lan rätwisan gudh ok brotlika menniskiana MP 4: 95.
forlikilse (-ligelse SDNS 3: 482 (i4i9)), b. pl.
el. f förlikning, försoning, alla the forscrefna stykke,
forlikelse, böoth och sonan hawer jach . . . annamath
SDNS 3: 482 (1419). — förlikning, uppgörelse. Se
Sdw 2: 1219. — försoning (med Gud), j fulla
forli-kilso (reconciliationem) mällan min fadher och
syndaren Mecht 267.
»forliknan (förliknen HSIl 13:126 (1525, Brask)),
f. uppgörelse, underhandling, atli drotningen
mar-garetha gaff sik till handell oc förliknen med the
prydzska om gotland HSH 13: 126 (1526, Brask).
forliknilse (för-, -lign[e]lsae STb 5:171 (1517)),
B. el. f. 1) förlikning, försoning, j fulkomligith
forliknilse mällan myn fadher oc alla syndara Skri
Uppb 153. 2) uppgörelse, bemedling, then
mandz-bot är tha all wtgiffuen effter gode mens forlign[e]lsse
til en fulkömen ändå STb 5: 171 (1517).
förlikning, f. förlikning, uppgörelse. —
»forlik-ninga bref (-ligninge breff STb 5: 101 (i5i6)),
b. förlikningsbrev, skriftlig handling som bekräftar
(och innehåller villkoren för) en ingången förlikning.
stodh clawus bekhussen och begeredhe personlige
stad-zins secret fför thet fforliguinge breff ban jahan ffan
kleffwen giffuit hade wppa thän förligning STb 5:
101 (1516). — »förliknings niadher
(fforligningx-STb 5: 263 (l52o)), m. förlikningsman, medlare,
ffor-ligningxmen: monges budde, jacöb matsson, . . . STb
5 : 263 (l520).
forlof (-loff), b. lov, pris, beröm, precinium ii
fforsägn ok forloff GU C 20 s. 476.
forlop (fore lopp JMÖ 199), n. utgång, slut.
fadhersens ordh thz är gudz son, äpther thimans före
lopp (processu temporis), gaar jn i titli likamliket
lönlika rwm JMÖ 199. — Jfr forelop.
forlossa (för-, -låssa Troj 57. -lose STb B: 88
(l515). impf. -lössede? HSH 15: 18 (1526, Brask)), v.
2) förlossa, befria från obehag, lindra (ngns) obehag o.d.
swa är allés wores . . . bön til ider nådes
högniectug-het om tesse skötter her ligger i stadhen, at ider nåde
wilde verduges förlosse oss thor wdiunen, at noget
bliffuer skicket til andra steder STb 5: 335 (1521,
Kop.). 4) lossa, lösa, göra slut på. om än ban
kwnne faa nagön wälbyrdog qwinna grypa hit tiill
troyam mz hwlka wij matthom forlåssa exione fängilse
oc henne aterfaa for the andra Troj 67. B) lösa,
betala, komme then hielp redelige uth som i wastena
war sonest owerlagd förlössede hon wäl the summa
som therföre giffwen war HSH 15: 18 (1526, Brask).
forlova, v. 1) lova, utlova, ytirmer
forloffwa-dhe hnstrv kadhrin tessom sex godha mannom och
satte gardh och goz til loffwaa före ath the skula
el]gen argba ATb 312 (1469). —■ Jfr forelova.
forlovan (-loffwan. -louen Skotteb 364 (i46i;
Kämn)), f. 1) borgen, birgete ture dragres forlouen
xiij ort. Skotteb 364 (1461; Kämn.). 2) löfte,
utlovande. jac weth thz for wisso myn dotther i gynom
oswykliga gudenas forloffwan Troj 172. kwnne han
ey syn lönliga brynnande elskog jnneholla wthan
öpen-barado honom for bryseidam . . . mäd myket stordt
lyffthe oc forlbffwan ib 169.
forlovare (fore- Mecht 70. pl. -loffuäre
Lagerbring Saml 2: 225 (l44l)), m. löftesman. och sädioni
wi for oss wppa badhä sidhär forloffuäre wppa thät
ath allä thessä forscrefuä artiklä sculä thes fastäre
. . . höides Lagerbring Saml 2: 225 (l44l). tha fik
siälin starka thröst aff tholighom forswarara ok
fore-loffwara Mecht 70.
forlust, ff förlust, alt tet go[z thesse] foraie fyre
factores fforhandle oc förkere skal ware me[nige
sol-skapet til winning oc for]lust STb 5: Sn (l520; Kop).
forlusta, v. — ref. »förlustas, förlusta sig,
glädja sig. thu kan aldrigh giffua . . . mik . . .
lus-telikare gnffuo än thu gör mik aff thiuo hiärta j
hwilko iak oaatskile[li]ka maghe bliffua oc forlustas
Mecht 222.
forliiggia (förlegge. impf. -ladhe. part. pret.
b. -lakt(h) HSH 16: 45 (1526; Brask). Svartb
(Skokl) 523 (1477). pl. -lagde HSH 14 : 30 (1526 ?)),
v. L. 1) förlägga, lägga el. sätta pä orätt plats,
slarva bort. then förbindning som före war giord mod
them hon fins i rikisins register oc haffuom förlakt
then copie wi haffde thoraff tagit HSH 16: 45 (1526?;
Brask), och kenuomps ad wy haffwom forlakth the
breff wy thor pa haffuom Svartb (Skokl) 523 (1477).
2) ödelägga, miss-sköta, vansköta, all sölfberg och
kopparberg äro nu mycket förlagde oc krouones
renta formindskat HSH 14: 30 (1525?). 4) omlägga
(skor under en hästs fötter), lägga (skor under
fram-fötterna på en häst), til ath forleggie skona vnder
en hest STb 3: 353 (1498). HLG 2: 17 (1510). 6)
vedergälla (ngn med ngt), konungen skall . . . heller
medh tiden förlegge almogenom medh någre lättheett
för the hielpene som the hönoni giordho PMSkr 695
(senare avskr.). — Jfr foreliiggia.
förläna (fore- Mecht 168. Sp V 583. part. pret. n.
-lankt ? (för -lånt?) Sp F 480), t). 2) giva, skänka,
förunna, j allom gaffuom oc dygdbom oc nadhom
hänne aff gudhi foreläntom Mecht 168. j foreläntom
(collatis) gaffwom SpV 583. at radha ok främia
wi-thit, som forlänkt (för forlänt?) är til skaparans
hedhir ok människionna gangn ib 480.
forlällgia (för-, impf. -de), v. 1) förlänga;
bildl. utsträcka, föröka, jak förlängde syndena mädh
mino gälniska ök fawitzka ok thu förlängde
lniskun-dena ok milhethena mädh thinom faderlika kärleke
MP 4: 71. — forlängia sik, 2) fördröjas,
uppskjutas. tha spordhe her o[ric] e[ricson] oss ath om
han kunne bliffue thär oforsymat vdi om thätta skipte
förlängde sigh Arfstv 35. ib 95 (l46l).
forlängilse (förlengilse), b. pl. el. f. 2)
dröjsmål, uppskov, framßyttavde. the begäre
förlengilse til xiiil daga frambätre pa then termin her
utj vastena benembd var HSH 17: 193 (1524). effter
legenhetennes begiffwelso haffve wi satt samme möte
til vesterarss med tidsens förlengilse til helige
tre-foldighets sönedag ib 16: 118 (1527).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
