Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortretliker
200
fortkighla
. . . nakor . . . forthredheligha star moth sinom
forman Mecht 808. — oförsynt, vilde han fortreetzliga
horras ok byudha ouer alla andra engla SvKyrkobr
130. — trotsigt, smädligt, i ii gån giffwe stadzsens
thie-uare . . . vnna ordh eller sware them fortrekliga STb
1: 441 (i46i; Burspr).
fortretliker (fortreteliker: -a Sv Kyrkobr 312),
adj. trotsig, tredskande, oförsynt, haffwer jak . . .
opta dröfft annan mz mino fortretelika ilzska
SvKyrkobr 312.
»fortröst, /. [i’. Dan. fortrøst] tilltro el. tillit till
egen förmåga, självtillit, självsäkerhet, vphof at allo
ondo är manzins dirwe oc fortröst Bel män 106.
fortrösta, v. [Mnt. vorfrösten] 1) förtrösta.
— part. pres. förtröstansfull, hoppfull, aff huilkit
wij eders nådes fatige wndersathe . . . storlige
til-gladdes ock her medt mykid fortröstande ok wnseth
wordnä äre STb 5: 359 (1522; Kop). 2) gripas
av självtillit el. självsäkerhet, hwa ey rädhis han
rasklika fortröstir Bel män 106. — fortrösta Sik,
3) lita (på), förlita sig (på), med prep. i. brönian
brasth j hwlka mereus myket siig fortröstade Troj
131. 4) hysa självtillit, vara självsäker, sywnda
(av högfärdens tolv trappor består i alt) mz dyrffwe
forthrösta sig SvKyrkobr 353.
*fortällillg, /. [Jfr Mnt. vortellinge] redogörelsef
niels eodem iiii march for fortällingh till byfoghotheu
iii for en satli retth JTb 85 (1505).
fortära (för-, impf. foretäradhe FMU 3; 147
(i438).’ fore terdhe ib 147 (1438). part. pret. n.
fortä-rit Priv o. skyddsbr 180), v. 1) göra siutpå, förtära,
förbruka, utgiva, använda, forthärde jac 2 öre suenska
niällan sthokholm oc iiychöpungh VKJ Bil 284 (1466).
j march förtärde wij j scriffuerid Stock Skb 41 (1518).
2) förtära, äta el. dricka upp. magnus hade . . .
fortärt hans öl ok hans math ATb 59 (1456). 4)
komma att täras bort, komma att avtyna, förinta.
mine präste, oc mine älles män ärw förtärdhe
(con-sumpti sunt) i stadhen thy at the opploetho sik maath
til at widherqwekia sina siäl JMÖ 145. — reß.
*for-täras bort, helt och hållet täras bort, försvinna.
brennes thett sidan aldrestarkast få förtäres
brenne-stenen bortt PMSkr 616 (senare avskr.). — Jfr
ofor-tärd ber.
förtäring (fforteringk SSkb 27 (1501).
förtärning), f. 2) mat och dryck, kost. them som
strida skal ey j förtärningenne fattas PMSkr 165.
3) omkostnad, utgift, fforteringk i thetta aritli i
Bkothusitt SSkb 27 (1501). stadzsens folk schulle
liggie pa hans fortoringh STb 3: 261 (1495). 5)
förtärande, inmundigande (av mat el. dryck), swa
skulle the hälga mjölken otuwändhas til fförtärningh,
smältningh oc wtkasthningh som annar math JM
Ps 467.
fortöfra (för-), v. 2) fördröja; hindra, vi
fortöfradom thet at the ey fengo hanom skada giort
ATb 200 (l464). — hindra, besvära, thänne
himils-like stadhin magh ällir kan nakot thz j sik ha|fwa,
aff hwilko jnnehyggiarene omakas ällir förtöffras
(quid-quam haberet ojfensionis) SpV 51. — Jfr ofortöf-
radher.
*fortögkra (part. pret. n. fortogradtt FMU 5:
484 (1495)), v. [Jfr Mnt. vortogeren] förhålla,
undanhålla. att sökia sijnn systers arf, som honom medh
rette tilkommer . . . det honom fortogradtt är FMU
5: 484 (1495).
fortörna (för-), v. 1) förtärna, göra vred.
jngen dirffwes förtörna the städher oc rike hwilken
som jamlika mång örlögx skip baffwa PMSkr 171.
thän som fortörnar höxta wärnarins liöghra
(of-fendentem dextram summi defensoris) SpV 572. —
förnärma, förolämpa, förorätta, hernian kleholth
for-törnade olaff matsson STb 1: 70 (i47g). ib 86 (1477).
2) attackera, ansätta, the ridhande . . . ränne
fiiär-mer vmkringli at förtörna fiendana PMSkr 153.
tro-yaner . . . waro myket trötthe oc formatte nogliga siig
wäria än seger (o: än mindre) androm fortörna (vis alios
offendere) Troj 138. tha kwnne aldrig troyaner saa
fortörnas (offendi), at grecana komma någon tiid tiill
segerwinnan Troj 151.
*fortÖrnare, m. slcadebringare, plågoris, hector
är al ena troyaners wäriare oc beskärmare, oc
gre-canas dråpeligen fortörnare oc haskeligen fordärffware
Troj 151. at wij ... hämiiom offwer wara fyender oc
fortörnara ib 42.
*fortÖrililse (för-), n. pl. el. f. [Jfr Mnt. [-vor-tornisse]-] {+vor-
tornisse]+} oförrätt, ath han wthan alla fortörnelse
sak dryffwer oss här j fra thetta land Troj 6. mz
lythen oc föga fortörnelses sak sökten j lians faders
land oc rike ib 43. — oförrätt, skada, förfång, ath
the ey skulle föra krij oc örlig mz grecana oc at
the skulle them jngen fortörnelse göra Troj 267. —
guds fortörnilse, missgärning, och ider herredüme
tecktes swadana gudz förtörnilse och förder|f bethaga
med nogon wenlig förhandling Rydberg Tr 3: 600
(1518).
*fortÖrning,/. förfång, skada, fördärv, wij . . .
haffwom . . . haffdt här swar fortörning oc fangit häär
storan . . . skadl.a Troj 201. laath skippen tiil
redas som skullo tiill greciam grechomou tiill
fortörning ib 51.
fortöva, v. Jfr ofortövadher.
forthakka, se forethakka.
forthanke (för-, före- PMSkr 707 (senare
avskr.)), m. 1) betänkande, övervägande,
överläggning. konungen skall i inge tingh medh ssine
ger-ninger ware hastiger, vthen haffwe gode företanker
PMSkr 707 (senare avskr.). thz giordhe han ey aff
ilhärdzsko, äller aff myklom forthaukom Mecht 348.
Jfr 2. 2) föresats, uppsåt, at han thet ey giorde
aff ondho ellor fortanke men aff rätte onfallugheet SD
A’S 3: 275 (1417). 3) omsorg, förtänksamhet. tha
maa han hielppa sik aff sitt eghit, hurw han hätzst
kan, doch sinom niaglie ecke til trwg ellir skada meth
oträngdom fortancka STb 2: 52 (1484).
forthigliia (inf. pass. fortýgias STb 3: 219
(1495). part. pret. n. fortiet BLG 1: 111 (1467)), v.
L. 1) förtiga, hemlighålla, at naturen är en
le-dhirska til the tliing, som osynlikin äru, haffwer ey
sanctus paulus forteghat Sp V 29. 2) genom
tigande, d. v. s. underlåtenhet att framställa anspråk,
förlora, at thet (o: arvet) ey scal fordölies jnnen
nat.li och aar eller fortygias STb 3: 219 (i495). —
*forthighia Sik, underlåta alt ge sig till känna, at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
