Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grinia 260 groa
penning) som gives till den som håller en häst el. leder
hem en ny häst. honom (0: stallsvennen på Linköpings
gård) bör gammalt ridtyyg oc skoo oc
grimmepen-ning for hwar hest, herren bortgiffuer aff stallet
Arnell Brask Btf 37. — griiiiu skapt
(gryma-J Buddes b 152. -Skafft(h)), re. L. grimskaft. tha
niosko maghen j äller nokor tänkia ath jak gör thet
förty jak wi] här syälffwer bliffwa oc ey hem til
clost-red j geen säyandis ath jak wil ha|fwa swa langth
grimoskaffth som jak är nw wän PMBref 318 (1512).
»grima, jfr begriina.
grind (grin GU C 20 (hand 2) s. 5),/. L. grind.
gaffz per bok iij mark för grinden för södre port Stock
Skb 159 (1520). han (o: sågaren) äger ök holla
dammen ferdigan oc grindena för waaglochena Arnell Brask
Bil a6. — dörr i allmänh.f janua e dör oc grin GU
C 20 (hand 2) s. 5. lian star bak ware wägh seandhes
gönom fönstret oc skadhandes gönom grinddenar JMO
143. — Jfr iäru-, viudögha-, viirn-grind. —
»grinda iiiakare (-makore), m. förfärdigare av
grindar, cancellarius cancelär iärngrinda makore ok
grindamakore GU C 20 s. 70.
grinda, v. L. Jfr iUrngrindadker.
gripa (pres. -er. impf. grep. greep. grepp
Reuterdahl Kyrkohist III 2: 533 (l436); ATb 2: 3 (1473).
grippa JTb 94 (1513). part. pret. gripin. grippen
STb 5: 115 (1516); JMPs 359, 864. griipen Skotteb
401 (1466, Kämn). pl. greffne STb 5: 322 (1521, Kop).
sup. grepit ATb 1: 12 (1453). Jfr Sdw 2: 1229),
11. L. 1) gripa, fatta, taga. med ack. tw gripir
mik äkke i dag ATb 1: 128 (1460). — gripa,fasttaga,
fånga, thu äst gripin a sanne gerning Prosadikter
(Sju vise m) 131. ATb 2: 3 (1473). grippen wid ferske
gerning STb 5: 115 (1516). nar han wille ffly warth
han ather grippen oc ffördher fför konunghen JMPs
359. ib 364. JTb 94 (l513). STb B: 322 (1521, Kop).
— gripa hand up a. gripa tag i. inykkel fiinne festhe
i wol förre ad han olaghleghea hafdhe grepit hand
oppa en kwynno ATb 1: 12 (1453). — part. pres.
gripande, rovgirig. jnnan thera Märtha äro the
swik-fulla ok falska swa som andra gripandhe warga MP
4: 145. 2) fånga, intaga; angripa, iin j thy greep
hauom swa th unger sömpn J Buddes b 152. han ble|f
optänder oc grypen j hänne fägrind Troj 62. 7)
gripa till, företaga, gripa fluktena. Se Sdw 2: 1229.
8) begiva sig! vj mark som jach är til achter, tha
jach war griipen til vpsale Skotteb 401 (1466, Kämn).
9) rymma, innehålla. Se E. Noreen, Studier rörande
Eufemiavisorna 2: 56. swa mykit folk man ther sa
som iordh ol: vatn mäst gripa ma Fredrik ed Noreen
2821 f. — *gl"ipa af, beröva, fråntaga, med dubbel
ack. ok grepp mik ther myna swena ok thiänare aff
som iak sende thiit for mik Reuterdahl Kyrkohist III
2: 533 (1436). — gripa up a, beröra, upptaga till
behandling, inlåta sig på! Se R. Pipping, Kommentar
t. Erikskrönikan s. 225/. EK 396. — Jfr be-, fore-,
hand-, saman-, til-gripa.
»gripa fangen, börda (fång) som man kan gripa
om? ss rymdmått, j gripa fang (möjl. fel för garpa
fång) hampar Svartb (Skokl) 586 (1515). Jfr garpa
fang.
»gripeiärn (grype-), 11. järnredskap avsett alt
gripa med. scrofina ne . . . grype iärn GU C 20 s. 557.
griper, m. L. Jfr a-, kätla-griper.
griper (griiper), m. l) grip. GU C 20 s. 323.
2) i Liège präglat guld- el. silvermynt med bilden
av en grip. Se Fr. v. Schrötter, Wörterbuch der
Mümkunde s. 236 och A. Lasch und C. Borchling,
Mittelniederdeutsches I/andwörterbuch I 2: 162. twsende
sware edwerdis nobele oc tu huudrede lödog mark j
stral oc griip Arfstv 56 (börj. av 1470-«.).
"gripfalke, m. häger! rovgirig fågel i allm.?
herodius dii est auis lapacissima wlgariter gripfalke
hcrodion onis idcni GU C 20 s. 332.
»gripi (grepe: grepanom ATb 1: 67 (i456), 221
(1461?). gen. pl. grepa GU C 20 s. 458), m. [Ä. Dan.
grebe. Jfr Nyisl. gripi, främre delen av en vante]
grepe; handtag; öra. ATb 1: 67 (1456). en gamul
gryta hon vog xiij mark medh grepanom ib 221 (1461?).
ansa se gripi ok ]ykkia GU C 20 s. 25. diota te vin
kar mz twom gripwm ib s. 189. plecta te idest calix
habeus duas plausas (fel för ansasj tuäggia grepa kar
ib s. 458. Jfr kätilgripi. — »gripa kar (grepa-),
re. kärl med handtag el. öron. auasatum (felför
ansa-tum) grepakar vel slagfath GU C 20 s. 25.
*gripilse, jfr begripilse.
gripliker, adj. Jfr begripliker.
»griplikiiet, jfr begriplikliet.
gript (grift: gryfften Troj m. pl. grifter
MP 4: 150. grefft Troj 145, 179), /. L. grift, grav,
särsk. välvd el. murad grav. patroculi grefft bigdes
oc mwrades aff dyrom niärkeligom marmorsten Troj 145.
gryfften skulle ey aterlykkas ib 167. Jfr
marmorstens-, sten-gript. — »gripta bakke (griffto-),
m. [Jfr Fsv. griptar bakke L.] begravningsplats,
kyrkogård. aa griffto bakka wittradh war ok oppenbartb
rp 2: 379 (1399).
gris (pl. -ar: grisana PMSkr 215. ack. grisa
Prosadikter (Barl) 68. -ir-. grise PMSkr 218), t».
L. gris, uuge av svin, spädgris; svin (oberoende av
ålder och storlek), dyrka the oskälik diwr for gudha
somi kallfa . . . somi grisa, somi ftigla Prosadikter
(Barl) 68. SvKyrkobr 165. lamben skolo dij iiij
manadh» . . . oc grisana ij inanadha modherena PMSkr
215. ib 217, 216. lioppes oss at i them (o: några av
biskop Brask översända skrifter) ey försyinme wele
uthen hellre ypne secken med grifeu (för grisen) är
giffiien e hvad som hwar seger HSB 14: 28 (1525,
Brask). — ss maträtt, koköth gris Brasks Mat ordn 1.
ib 2. — »grisa kiöt (-köt(t)h), 11. griskött, galree
giorth paa grisakötth Sex ekon tr 270. PMSkr 281. —
»grisa korn (grisse-), n. säd till grisföda. HLG
3: 124, 130 (1529). — *grisa inaglli, m. grismage.
tak en swina magha äller grisa magha PMSkr 517.
*grisa, v. grisa, få grisar, the (o: suggorna)
börya grisa när the ärw tw aara gamble PMSkr 217.
grisla, /. = grissel. en, som hög wed oc giorde
grislor VKU 137 (1569). — ss tillnamn. Se Sdw 2: 1229.
grislöker, m. ängslök. Se Sdw 2: 1229.
»grissel (pl. -ar), m. [Ä. Dan. grissel. N. grisl.
Jfr Mnt. gerstel] grissel, brödspade, slogo honom medh
grislar ok stängher STb 1:*205 (1479).
»grisstek, /. grisstek. Brasks Cal 263.
groa (impf. groddhe), v. 1) växa, gro; till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
