Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kiran
398
kiötmangare
w stugunne ATb 1: 242 (t466). then iorden . . . som
the sin i mellom kiffwande värö ib 2: 77 (1476). —
med prep. upa. ingin kifwar vppa os äller delar.
lYosadikter (Barl) 49.
*kivan (kiffwan), /. kiv, tvistande. SvKyrkobr
344. — (?) jtem kemneren bölte förste sin i kiwan
STb 5: 194 (1518).
*kivo nakke (kiffuo-. kiffua-), m. trätgirig
människa, kverulant, causarius kiffua nakke ok saker
GU C 20 s. 89. contensus . . . qui non recte aliquid
sed sola pertinacia contendit träto drygher ok kilfuö
nakke qui semper contendit ib s. 144.
kivo liäb (kiffue-. kiiffwa-, pl. -ar), m. och n.
ett slags skansverk av trä utanför huvudfästningen.
Se A. Schikk, Arkeol, studier tillägn. II. K. II.
Kronprins Gustaf Adolf 212 ff. tymbermennene, som bugge
kiffuenebben op i watuid pa helgansholmen Stock Skb
123 (l520). — om anordning på el. vid fartyg, först oc
främst skickade grecana hwndrade skip . . . som wäl
forbygda waro mz skermar oc kiiffwa näbbar, the skulle
löpa främst for al lan hopen Troj 106.
*kiiibbe (kebbe), m. [Jfr Sv. Dial. kibbe, sågstock]
penningstock, vari medlemmarna av Stockholms
magistrat liade att nedlägga böter för förfallolöst uteblivande
från och för sen ankomst till sammanträde. Se (G.
Carlsson i) STb 2: 629 ocA jfr SAOB: K 3596. wordo
fogodin . . . borgamestarene och raadet swa ens, ath
x (10) marek peninga jnleggias j kiäbba, som honom
fätes STb 2: 57 (l4S4). samtyck[t]es aff mestan delin
aff radit medh fogatten, ath kebbe schal vtan hinder
bliffue wiidh macht ... är han borta, böte j (1) öre
kommer han sent, böte j (’/a) öre ib 486 (1490).
*kiiifla? (kyeffwio),/. cimbia orum enahandha
drikkekar kyeffwio GU C 20 s. 108.
kiiilke (kälke, kelka), m. kälke. GU C 20 s. 224
IILG 2: 46 (1516). — ss tillnamn, biörn kialki VGL
IV. 14: 2.
*kiäpte (käpte), m. käft. — fiskgäl. GU C 20
s. 6i. — jfr Ilska kiiipte.
kiiipter (käffter), m. 1) käft, käke. taunaköt
oc käffter som ärw sargade läker thet (o: stött korall)
PMSkr 465. ban wndrade a hennes tänder som . . .
jämlika satho j hennes fagra käffte som en syrkell
Troj 62. — ss tillnamn, erik käfft KTb 162 (omkr. 1449).
2) svalg, gap, klyfta, ffaux ... käffter GU C20 s. 258.
— *kiäpta byld (käfftaböldh),/. böld i munnen.
angina ne käfftaböldh ok quärkaböldh GU C 20 s. 23.
klär (keer), n. L. 1) kärr. 01. Magnus llist.
de gent. septentr. 1. vn c. 15. — Jfr frödlia-, lliyS-,
äle-kiär. — *kiärra rot (käära-), /. peucedanum
palustre (Lin.) Mönch. baldimonium kärraroth
Växt-färteckn. fr. si. af UOO-talet hos Th. M. Fries, Ark. f.
Bot. Bd 3 nr i4 s. 7. — *klärra vidliia (kärra-),
f. vidja som vuxit i kärr? . . . hwar tridi blaad ny
veder bindes med kärra vidior oc ey baccha vidjor
Brasks Cal 264.
*kiiirfulder (kärfuller), adj. full a»
kärrmarker). GU C 20 s. 402.
kiilrne, m. Jfr niita-, pttra-, äple-kläriie.
kiäryrt, f. Se Sdw 2: 1249.
kiöl, m. L. 2) höglänt område mellan (bebyggda)
dalar el. låglandsområden? ödemark, utmark? ss ort-
namn. Se C. Lindberg, Terrängordet köl (käl, kielas)
6 fi, 251 ff., 268 ff., Dens., Namn och bygd 31: 108 ß.,
D. Strömbäck ib 29: 150 ff., Ar. Ahnlund, Svenskt och
nordiskt 19 ff.
*kiülar, subst. (Skotteb 477), se kügler.
kiöt (köt. kööt. kyth HLG 3: 137 (1529).
köuth ib 125 (1529). keth ib 97 (l52S). dat. med
art. kyteno JMÖ I88; -illO Prosadikter (Barl) 48.
Se Sdw 2: 1249), n. L. 1) kött (på en kropp).
hans liul oc köt var alt twänat oc bort twingat
Prosadikter (Barl) 50. SvKyrkobr (Lucid B) 166. —
kött av ett slaktat djur och ss födoämne, item . . .
viii mark keth ok j skinka IILG 3: 97 (1528). i sticke
forsk köuth j kålen ib 125 (1529). — kött, kropp,
sinnlighet, tha jak lifdhe äpte kytino thiänandis
syn-dene Prosadikter (Barl) 48. ib. aff syndannas bandh,
aff fiandenom, kyteno oc wärldenne fräls os o maria
JMÖ 188. — Jfr buldra-, buller-, geta-, grisa-,
liöusa-, katto-, kidhlinga-, ko-, lamba-, nöt-,
oxa-, tamm-, tliör-, yxna-kiöt. — *kiöta öx
(pl. kitthahixsa), /. köttyxa. Uppl Fornmt 46 203
(omkr. 1513).
kiötbodll (köt(h)-), /. köttbod, tha badii han
sin kögemestare gaa til kötbodena ok köpa sik färst köt
MP 4: 216. SJ 2: 140 (1489). HLG 2: 82 (1516), 84 (1517).
kiötfulder (köthfuller), adj. köttfull, rik på
kött-(muskler). han (0: stridsmannen) skal ... rättan haffwa
halsen, bredha härdhana oc köthfwlla axla PMSkr 125.
"kiötkar (köt-), n. köttkar. VKU 134 (1569).
kiötkorver (pl. kötkörffua), m. köttkorv,
ny-rökta feta kötkörffua Brasks Matordn 6.
kiötliker (kötsliker: -om MP 4: 19.
köth-lighin SkrtUppb 39. n. kötligit MP 4: 216.
kötzsligen STb i: 8 (1475). kötleghin GU C 20
s. 81), adj. 1) som är av kött. carneus a um
köt-legliin ok fether GU C 20 s. 81. jak weth ey bätre
thät som kötligit är än twngan MP 4: 216. 2)
köttslig, naturlig, hennis kötzsligen fadher STb 1: 8
(1475). 3) lekamlig, sinnlig, materiell, gudh ... är
thän som allom kötslikom creaturum giffuer sina födha
MP 4: 19. köthlighin människia wnderstar ekke
tliäs-sin gudhz suillis lönlik thing SkrtUppb 39.
•kiötlikliet (ködz-),/. sinnlighet, kött. skälighin
dygdhintie framganghir j människionne pröffwas wara
ködzlikhetinne genwärdoghir SpV 367.
*kiötmadllker (kiöth-), m. köttmask. cymex
. . . kiöth madkher GU C 20 s. 108.
kiötiiiangare (köt-, keth- HLG 3: 72 (1525).
-mongare ib. -moggare ib 92 (1527). gen.
-man-gres Skotteb 397 (1465—66, Kämn). pl. -mangara.
-mangare ATb 1: 4 (1450), 5 (1452)), m. L. 1)
köttmånglare, slaktare, jtem thenna skulo wara . . .
kötmangare lasse beltare mätes i boo ATb 1: 4 (l45o).
ib 48 (1455), 67 (1456) o. s. v. — ss tillnamn. HLG l:
30 (1431), 43 (1440). Skotteb 397 (1465 —66, Kämn). STb
1: 218 (1479). IILG 2: 53 (1516), 3: 72 (1525), 92 (1527).
— kiötmaugara bodh (köt-), f. slaktarbod. STb
1: 462 (1476, Burspr). ib 4: 218 (1511). —
*klÖtllian-gara driiltger (köt-), m. slaktardräng. STb 4: 45
(1505). — *kiötmangares sven (kötmangres-),
m. slaktardräng, jtem en kötmangres swen mickel iij
mark Skotteb 412 (1468, Kämn).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
