Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konfirmation
413
konunger
— »qvinna fora, f. föremål hörande till en kvinnas
utrustning, j deldermynnisk kraga kapa, j rödh leysk
kiort.il, j scrin, ther vtj eth badelaknn medh andra
quinna förer STb 3: 289 (1496). — qvinna kapa, /.
kvinnokåpa, kvinnokappa. STb 3: 73 (1493). —
»qvinna sull|a, f. kvinnosida, för kvinnor avsedd del el.
avdelning av byggnad, vppa quinnasydan y
bastu-ghannft HLG 2: 12 (1509). ib 35 (1512).
»konfirmation, /. [Lat. confirmatio] konfirmation,
stadfästelse, bekräftelse (på ämbete, privilegier o. d.).
... till at faa min conflrmation af helge fader pawen
pa upsala arko-biscopsdömo Lagerbring Saml 2: 285
(1469).
konfirmera (-adhe), v. bekräfta, stadfästa,
antaga. Bisk Nils’ vis-st 194.
konflikt (-fekt(h)), n. konfekt. J Buddes b 91.
SkrtUppb 55. swa som wi samman stötoni nakot
con-ffekt aff manghskona bästa yrthom JMÖ 124. thässin
yrtag[ard]hor bär kräselikoin människiom, j sinom
alfwäxt, omskiptlieliliin confäkt, thz är fridhzsins
ok rätwisonna frukt SpV 10. Stock Skb 192 (l52l).
laborare in apotheca göre confecth pillulas ipoeras
clarret marspau HSB 13: 115 (1524, Brask), confect
pa ingefära Sex ekon tr 271.
konsteliker (-lygher), adj. 1) skicklig,
sinnrik. gudz wndhirstandh är sannoligha mykit
mästir-likit ok konstelikit SpV 508. 4) konstmässigt el.
konstrikt arbetad, konstelygh (hskr.: konstekygh) kar
GU C 20 s. 38. — Jfr kynsteliker.
konstogher (-oger. komp. -are), adj. 1)
kunnig, skicklig, then älzste ... som rikaster war ok
konstoghare oc wäl talandhe Prosadikter (Sju vise m B)
175. — med gen. bilinguis ... tweggia mala
konst-oger ok twetaloger GU C 20 s. 56.
kontrakt, m. 1) kontrakt, överenskommelse.
STb 5: 91 (1516).
konunger (konunghir Sþ F 433. konnunger
SD 6: 343 (1352). koningher Prosadikter (Joan
Prest) 345; -ingom SvB 130 (omkr. 1500). konnugh
JMÖ 49. konnogh ib. konigh GPM 2: 9 (1502).
konger: kong(h) ATb 1: 109 (1459); GPM 2: 155
(1502); konghen GU C 20 (hand 2) s. 18;
kong-xins ATb 1: 121 (i46o); kongxens ib 163 (1462);
kongens GPM 2: 13 (1504). kuninger GU C 20
s. 521; kuninghen Arfstv 100 (1472), knnger:
kung Reuterdahl Kyrkohist 111 2: 548 (1471?), GPM
2: 151 (1501); kungen Peulerdahl Kyrkohist III 2: 544
(1471?). Se Sdto 2: 1251), m. L. 1) konung. Se
Sdw 2: 1251, O. v. Friesen, Saga och sed 1932 s. 15 ff.
O. Heinertz, Acta Philologica Scandinavica 10: 145 ff’.,
R. Ekblom, Studia Neophilologica 17: 1 ff. oppa
kong karls wägna ATb 1: 109 (1459). xij mark
wart han sakir . . . benadadir oppa iiij kongxens ok
stadzens deel ib 163 (1462). . . . hurw thet kungen
kom ... til vpsala Reuterdahl Kyrkohist III 2: 544
(l47l?). jach ioan presth ...som är koningher offuer
alla koningha Prosadikter (Joan Prest) 345. ... eder
her med gud oc sancte erie kung tiil ewig tiid
bofalendes GPM 2: 151 (l50l). jngo wiss tydinge äre
här aff konigh hans ib 9 (1502). — om Kristus,
kommen oc hedhren änglanna konnugh, thz är ihesum
JMO 49. ib. — styresman, herre, vara konunger ivir
sin landbo. Jfr Schlyter, Jur. Afh. 1: 52 (2 uppl.),
C. G. Björling, Om bötesstraffet 78, Hildebrand, Sv.
Medelt. 2: 195. 2) vise, bidrottning, konwngana
ärw större än the andro bin oc longe PMSkr 300. —
Jfr fiighla-, fiidkernis-, ornia-koniinger. —
koiltlllga bok, f. konungabok (i bibeln). JMÖ 33.
— konunga dome (koninghe-), n. konungadöme,
konungarike. Priv f Sv st 61 (1400, avskr.). thy villiom
vi tik kungöra ... i huilkom lundom war koningho
dome ärw Prosadikter (Joan Prest) 345. Jfr
konungs dome. — »konuiiga kliidlie, ». kunglig
dräkt, tha iak war fördhir i konunga klädhis skrudh
SkrtUppb 397. — konunga lianui, n. konungsnamn,
namn av konung. PMBref 335 (1519). — konunga
synil’, m. pl. L. konungasöner, prinsar. SkrtUppb 62.
— »konungs bo, ». Se Sdw 2: 1242. — konungs
bref, n. kungabrev. rauidh haffde konungxbreff medh
hulko han ville förswara sik ATb 1: 292 (1468). —
"konungs del (konox-), m. 1) = konungs
tkridhiunger 1? fför tet ffo[i]then gaff sin zach til
konungx deel STb 4 : 264 (1512). 2) = konungs
tliridlliuilger 2? köpte per erikson aff mans iwarson
en tridiwngh j ön tömpt konox delen j liws ok j jordh
ATb 3: 129 (1502). — koilUllgS doillber, m. 2)
konungs domsrätt. Rydberg Tr 2: 246 (1357). jtem en
aff rikens radh, som the andra thertil nempnä, skal
haffua konungs dorn Svartb 351 (1435). — konungs
döllie, n. L. 2) konungadöme, konungs makt el.
välde, alt thet godz oc bönder, som the fornämpde
fogdha . . . hawa fangit fra konungxdömit . . . thet
scal alt i geen dömas Rydberg Tr 2: 656 (1396). —
konungs tlske, n. kronofiske. AktKungsådr 31 (1520-«.,
senare avskr.). — koilUllgS fodhrillg, f. Se Sdw
2: 1252. — konungs foghate, m. kunglig fogde.
JTb 40 (1463). Svartb 518 (1474). — "koilUllgS
for-1) lid fi, av konung utfärdat förbud. STb 5: 260 (1519).
— konungs frillher, m. L. i konungens namn
påbjuden rättssäkerhet till person och egendom. JTb 40
(1463). Uppl Lagmansdomb 86 (1493). jtem samme tiid
böd mi herre sielff konungx frid emellom hans
larens-son och kort drvgenall STb 5: 19 (1514). jtem sades
konungx ffridh wid li|f och goz emellom
myntemesta-ren och the bönder, som slogx med honum ib 55 (1515).
ib 56, 69, si (1515), los (1516). — konungs gardher
(konunkz-), »1. L. 1) konungs gård,
lcunga-boning. bildl. o maria . . . thu renasta til reddhe
änglannas herra brytzsens (för brystens) konungx
gardli i thinom hälgasta jnälffwom JMO 132. 3)
kungsgård, konungen och kronan tillhörig gård. i kumo
sokn i konunkz gardhin Svartb 415 (1445). STb 1: 332
(1482). — »koiiungsgards gömare (-gaarz), m.
auliciis . . . konungs gaarz gömare GU C 20 s. 44.
— konungs gläld (kongx-, kwngx-, -gel(l)), «.
kungligt gäll, regalt pastorat. GPM 2: 172 (l504). thee
ij þ: 2] kwngxgell sorunda oc gnaswnge ib 209 (1506?).
— »konungs hofsiud (konugs hofluosynne),
m. person tillhörande en konungs hov. GU C20 s. 44.
— konungs hus (konugs-), n. konungahus,
konungaborg. aula le konugs liws ok skrin GU C 20
s. 44. — »konungs kravel (-kraffel), m. kronan
tillhörig karavel. STb 4: 253 (1512). — konungs
kröker, m. i Finland: jordområde av visst omfång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
