Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land
444
land
togha-land. — *landa’ beskrifning, /. geografi.
GU C 20 s. 312. — *landa beskrivare, m. geograf.
GU C 20 s. 312. — *landa böe, m. = landboe 1.
VKJ 108 (H80). — landa üläre (pl. best. -en
Prosadikter (Karl M) 265. pl. -er I1SH 13: 74 (1524,
Brask), pl. lannamäare ib 16: 111 (1527, Brask)),
n. L. landamäre, gräns mellan jordområden, land el.
landskap, sänder jak idher ena vtscript af
landamä-romen j liwat mato the wurdho tha stadhgath FMU
1: 350 (1374). tliässe tolff höffdhingia hioldo qwar i
landamäreno Prosadikter (Karl M) 265. oss minnes
och hafva sett en gambla swensk lagbook, ther swa
stod skrifvet at sveriges landamärer gaa i medja
ströma mellan gulland och prydsiska siddhen IISH
13: 74 (1524, Brask). — *landa skil (landha
skill), n.f [ Jfr Fda. landoskæl] gräns, diuersifiuium
... diuisi[o] inter diuersas terras landha skill ok
mong wägha moth GU G 20 s. 196. — *lailds böe
(landzboo), m. — landboe 1? wij havom ... i
Bommer tenchtt oss till leena thill vår landzboo
Link-bibih 1:190 (1526, Brask). — *lands bonde (landz-),
m. bonde, rusticus ... rusticanus ... landz bonde
GU C20 s. 534. — lands bygdli (landz-. -bygd.
-biugd: -enn Priv f Sv st 214 (1494, avskr.). -bögd:
-en STb 1: 494 (1482, Burspr), ib 2: 496 (l490)), /.
landsbygd. ATb 1: 138 (1461). wore gode men och
almoge som her j landet bo bade på landzbygdh och
köpstadz Reuterdalil Kyrkohist 111 2: 537 (1464). —
»lands bygning (landzbigningh),/. landsbygd.
flere aff wort capital, som tiil thenne tiid mäste pa
landzbigninghen sythit haffua Svartb 550 (1486). —
lands del (lans-), fra. 2) jordlott, fem öra land
iordh ij östresom. fem öra näst östra lansdelenom.
ok sa the fem örana i sama by RP 2: 350 (1398).
Jfr lands låter. — lands domare (landz-.
lans-), m. L. landsdomare, domare över land el.
landskap, överdomare, tha biwdhom wi ... allom
lagh-mannom häritzhöffdhiugom laudzdomarom stadz
fo-gattom borgamestarom oc radhmannom i köpstädhumen
Priv o skyddsbr 179 (1442). — domare på Åland. Jfr
V. Voionmaa, Finska Fornminnesföns tidskr. 27: 85./".
SD NS 2: 304 (1410, gammal avskr.). — lands
fogliate ("fogte. med art. lanssffoothen ATb 3:
293 (l515)), m. L. landsfogde, ämbetsman som inom
ett visst område (av landsbygden) förestår
förvaltningen och uppbörden, landsfogten eller ridfogtens
em-bite Arnell Brask Bil 15. —lands folk (landz(s)-),
n. de som bo i landet, landets inbyggare., ther stygo
the j land, oc wordo hederliga ananiadhe aff
laudz-folkeno Troj 66. hon ... offwerlagde mz si i th
landz-folk ath the jngalwnde skulle taga diomedem jn j
riket jgän ib 285. ib 287. Jfr laildfolk. — »lands
forradliare (landz förrädare), m. landsförrädare
GU C 20 s. 412. — *lands fästa (landz-), /.
landfäste, fäste vid land. wthan skipith laghe j haffn,
äller haffde landz fästo PMSkr 91. Jfr laildfästa.
— *lands gilde (lanssgylldhe), n. =
land-gilde. Vg Fommt 1 8—9: 104 (isis). — "lands
giäld (landzgel), n. pastorat på landsbygden. GPM
2: 92 (1499). — lands gods (land(h)z-. -godz.
-götz. -gootz), n. lantgods, (jord)egendom på
landsbygden. iach ... hafuer gifuit helghandzhuse när
stokholm alla the retheet, söm iach hafuer i thesso
landzgodze SD NS 3: 341 (1418). ib 612 (1420). STb
1: 135 (1477), 4: 101 (1505), 110 (1506). Jfr landgods.
— *lands helaglier (n. landzheligt), adj. om
dag: som hålles i helgd över hela landet. Cod. Holm.
A 85 enl. S. Kroon, Kyrkohist Arsskr 1947, s. 67.
Jfr lands höghtidh. — *lands linsfru (landz
hustrv),/. bondhustru. ATb 1: 305 (1469). rustica
... landz hustrv GU C 20 s. 534. — lands lliilTa
(-herre), m. L. landsherre. — den som fi konungens
vägnar utövar högsta myndigheten i ett rike el. ett
landskap el. län. Se Sdto 2: 1257. RP 1: 3S1 (1373).
— *lands höghtidh (landz högtiid), /. [Jfr
Lat. festum terrie] högtid som firas över hela landet.
Jfr S. Kroon, Kyrkohist Årsskr 194 7, s. 61 ff. om
sykne daghana öc uaar ekke landz högtiid är eller
förrerörde octaue, skulw ther messär siwngas som ...
Svartb (Skokl) 543 {omkr. 1480). Jfr lands helaglier.
— *lands höghtidhis dagher (landzhögtidis-),
m. Jfr lands höghtidh. om swnnedaghana oc andra
landzhögtidis daghana Svartb (Skokl) 543 (omkr. 1480).
— lands insighle (landtzinoigle), n.
landskapssigill. Gummerus Syn-stat 37 (1425, avskr.). — lands
kirkia (landz-), f. lantkyrka. MP 4: 211. —
’lands knekt (pl. -er), m. [Mnt. Iandeskneclit]
landsknekt, värvad fotsoldat, olaff törgelsons hustru
... klagade på ... vår k 11 herres landssknekter fför
et diirabrot ATb 3: 398 (1532). — lands köp (landz-.
lanz-. -köpp. -kiöp), n. L. landsköp, (olaglig)
handel som idkas på landsbygden. ATb 1: 40 (1456).
Svartb 466 (1457). hinrik finne bilaten pa ij mark
för lanzköpp ATb 1: 273 (1467). STb 1: 353 (1482).
at ther fara någre köpmän när ider, bruka oc göra
landzköp, hulkit som är mot lagen Uppspriv 16 (1488).
Jfr laudköp. — lands köpare (landz-), m. L.
en som idkar (olagligt) landsköp. Uppspriv 12 (1444).
— lands lagh (lanz-. laanslaag), n.pt.L.
landslag. a) i land el. rike gällande lag, borgerlig lag.
Se Sdw 2: 1257. b) landskapets allmänna lag. äpther
thy war laanslaag bewisa SD NS 3: 38 (1415) (möjl.
att föra till a), d) i landskapet el. landet stadgad
ordning, enl. landskapets el. landets lag brukade
formaliteter. tha laghlyste jak ok fastadhe méth allom
lanzlaghom wärdhoghom herra ... biscop andris ...
tw öresland jordh SD NS 3: 383 (1418). — lands
luter (lanzluther), m. jordlott. SD NS 3: 460
(i4i9). Jfr lands del. — lands man (landz-),
m. L. 1) lantman, lantbo. GU C 20 s. 534 . 3)
person från samma land som ngn annan, än thy then
bertil war ey swärikis jnfödder man lydde han sinom
landz mannom tyskom. och dyäffwlsens jnskywtilse
PMBref 3to (i5i2). Jfr laudman. — *lands
miärdhre (landzmiärdre), m. mjärde invid landf
Svartb 402 (i442). ib. — lands nämd
(landhz-nämpdh), f. L. landskapsnämnd. SD NS 3: 452
(1419). — lands provaster (landz prouast),
m. landsprost, kontraktsprost. Svartb 533 (1477). —
*lailds resa, f. färd el. vandring i landet el. på
landsbygden. Se Sdw 2: 1257. — *lauds 1’ygger?
(landzrygga), m.t bergsrygg, om (norra delen av)
"Kölen"1? reperivntvr ... pleræque aues diuersæ
speciel ... in vasta solitudine versus polum landzrygga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
