Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lakrisn
443
land
skola haffua j sinne kista ... tallerca och lacatratt
Arnell Brask Bi I 29.
»lakrisa, f. Se Sdw 1: 764 s. v. likrisa.
lakkare, ra. buktalare, diu[i]siosius . .. misseniio
görare commvniter lakkare GU C20 s. 196. plagiarius
ii et plagiator ... idest venditor homiuum vel
decep-tor hominum annars tiänare döghiare (träl. fel för:
töghiare) ok lakkare ib 454. ati jnthct wile aktha
eller troo the lackare oc liwgare GPM 2: 241 (1507).
lakkare (lakere), ra. [Fdan. lakkere] rättstjänare,
exekutor? ath honum staar inge mere peninge ther
fore til wtläggende. än j (’/1) marc then lukeren skal
haffua GPM 2: 30 (1511, A. Siggesson).
laktuk? och »laktuka (lathekä GU C 20 (hand 2)
s. 59), f. [Lat. lactuca] laktuk, salatväxt. the ... atlio
thät mädh wille laktuko Skrtüppb 309. PMSkr 351.
— laktuka bladh, ». Se Sdw 2: 1256. — »laktuko
frö, n. laktuksfrö. PMSkr 427.
lama, ti. Jfr förlama.
lamb, ». L. Jfr ra-, yädliur-lainb. —»lamba
liampn, ra. ett lams gestalt el. skepnad, at ey slcule
warghin j lamba hampu, ällir wndhir lamba wllinne
skylas for tik SpFl58. — lamba kiöt (lämeköt), n.
lammkött. Skotteb 450 (1470—71, Kämn). —
»laillba-kiöts sudll (-kötzsodh), n. spad el. soppa kokt
på lammkött. Brasks Matordn 5. — »laillba rygger
(-righa), m. lammrygg. ULG 3: 125 (1529). Jfr
lambrygger. — »lamba stek (lambesteek), f.
lammstek. ULG 2: 43 (1515). — »lamba tuilga, /.
1) lammtunga. GU C 20 s. 318. 2) en växt (av
släktet plantago, groblad?), aruaglossa (fel för
arna-glossa) herba wl[gariter] lanibatwnga GU C20 s. 36.
— ’l;nn b a ul,/. lammull. SpV 158, 237.
laniber (lam), adj. L. 1) utmattad, uttröttad,
svag el. styv i lemmarna, taa är han lain ok haffwer
onth j sin ögon han gither ikke ridith GPM 2: 313
(1508).
»lambryggor (-righa), ra. lammrygg. ULG 3:
124 (i529). Jfr lamba rygger.
lambskin, n. L. — »lambskins fodlier (-skyns
foder), n. foder av lammskinn. STb 3: 163 (1494).
*lamför (-föör), adj. lam. han war lamföör j sin
arm STb 3: 117 (1493).
lami, m. jfr ledliungslami
lampa, f. Hampas ... vel lampada ... lampa
GU C 20 (hand 2) s. 61. — »lauipo trän, f?
lamp-tran. Se Sdw 2: 1256.
lan (laan. gen. landz STb 4: 153 (1507)), n. L.
1) lån, lånt sak, låtit el. ss försträckning lämnat gods.
Svartb 430 (1448). then batin jacop garp tog aff jon
fasbyörnson wtan laan ok lego ATb 1: 76 (1457). ath
jak ... togh til laans xxiiij (24) rinska gyllene
Konslhist. sällsk. publ. 1916 s. 36 (1457—59). tha olaff
jöasson fick olaff henricksson viij (8) mark peninga til
lana STb 1: 12 (1475). ib 4: 83 (l505). togh jach til
landz ... c mark ib 153 (1507). HLG 2: 105 (1521). —
guds lan, Guds lån. om mat el. dryck, vort peder
bagere zacher til xviij mark fore fisken ok gudz laan
han giorde vanheder STb 4: 166 (1507).
»lan (laan), /., lana (pl. -or Brasks Cal 264),
f. L. och lani< ra. Se E. Lidén i Meijerbergs ark. f.
sv. ordforskn. 1: 11 ff. lana, ett slags nät med kil
mellan träramar vilket utsättes i strömmar, (hela sin
ägodel) j skinhusolan, som är half länen Dipl Norcop
63 (1383). ib 158 (1453, vidim. 1604), 241 (1512). jtem
mölnarenom bör binda wädelingh . .. och vakta lanena
widh quernena oc förwara Arnell Brask Bil 26. ffogten
äger faa bonum ökia, liwstra, lan oc litzla notb ib 27.
lanor oc miärda Brasks Cal 264. til ath taka fiska
ärw mangskona konsther oc snille som är mädh . . .
kroka, myärda lana PMSkr 364. — » ortnamn, in
dax-laan SD 4: 181 (l330). — Jfr konungs lan. —
*lana lägbe (laana-), n. ställe avsett för utsättande
av lana. thär ägir clostridh en ström, som haffwer
warit ith laanalägbe VKJ 65 (l48o).
lana (laana. lona. impf. lanthe JMPs 403.
lonthe ATb 2: 174 (1481), 213 (1483); GPM 2: 311
(l508?). pass. lonttis HLG 2: 77 (1517). part. pret.
n. laanth MP 5: 172. supin. lanth ATb 2: 14 (1473)),
v. L. 1) låna, utlåna, lämna såsom lån el.
försträck-ning. tha sagde tywfwen ath hans hustrv klokkareus
hade faath hanom skedhene oc han skulle lanth henno
ps» pa henne ATb 2: 14 (1473). hwat fatigho folke
gilfs thet räknas fore gudhi laanth MP 5: 172. tliee
ij° ... mark ... som iach honom lonthe GPM 2: 311
(1508?). HLG 2: 77 (1517). HSH 17: 186 (1524, Brask).
hon lanthe twå mäktogha greffwa otalika päninglia
JMPs 403. 2) förläna, förunna, gudh haffwer
them lanth (concessit) at wäfwias i them thingom
som wthautil ärw Skrtüppb 67.
land, n. L. 1) land (i motsats till vatten), i
sht strand, tha kerde the aff farza by pa the mwnka
aff pades, ath the stodho pa farzaby land och baffnade
farzaby watn i forzeti SD NS 3: 219 (1417, gammal
avskr.). laxekaar ... som konungen haffuer them
wnt widh konungx land ib. ib. Svartb 251 (1412—17).
2) jord, jordegendom. — (jord)område. Se Sdw 2:
1256. ällofwa örtoghxland jord i ekeby liggiande widh
wästersta landet i gambla vpsala soku SD NS 3: 72
(1415). japer i mädilby ... loot ... katerine
jenissa-dotter i öreslandh jordh i mädilby, vij öre nämaren
östra landit ib 103 (1416). ib. ib 167 (1416), 508 (1419).
4) landskap. Jfr R. Pipping, Kommentar t.
Erikskrönikan 556. EK 2352. Jfr lande. 8) land, dc
i landet boende. Se Sdw 2: 1256. biscopen i abo hä|fde
thet godzit fangit laglika oc skällika epter ty han
ther bewiisthe meth eno opno breffue landzsens .i
alande och foghtens, soin tha ther war SD NS 3:
328 (1418, avskr.). en stor ssamquemd aff al menighe
landhen GPM 2: 129 (l51l). 6) land, landsbygd.
twå bröder bygde j enom by til saman vppa landena
MP 4: 277. the skulo aff by ok vppa landet hielppa
bondauom STb 1: 365 (1482). ath han ecke förde olaga
kiöpmen medh sik vp i landetli ib 378 (1482). bödhz
änders sartor, aff landh kom, fornöye kemmenerana jnnan
solseth wiidh sine iij (3) marek ib 2: 526 (l49l). — (?)
j gamblabötha ... ägher clostrit ena stongli oc ö’/a
alin; affradit är eth aarit 13 gutniska, thet är 11 l/i
huit, oc annat aareth 7 hulta, thet är 1 gard för
eth landh VKJ 139. — Jfr aker-, biskops-, dagh-,
for-, fädheruis-, födslo-, griinz-, halfmarka-,
karp-, kask-, mark-, markskat-, pnnda-,
pän-uinga-, suesa-, span-, spanna-, siidhis-, tun-,
tuuno-, thynia-, ut-, ängia-, ödhe-, öris-, ör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
