Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lins
466
liverne
mark, för lian skwradhe stakana och optendhe Iwssen
ib 125 (1524). — om ljus som sä/tes i en döendes
händer. tha than siwke thaler sik liwsit j sin ytersta
tiidh SvB 506 (I400-Í.), war ther ok en groo brodher
hos honom som honom hölth lijws ij handh j lians
ytherssta G PM 2 : 318 (1508). 4) koll. el. abstr.
ljus, belysning. Se Sdw 2: 1260. — Jfr ftlMllill-,
blusa-, boka-, elds-, gildis-, kirkiomässo-,
krono-, kyndilmässo-, injrka ottosangs-,
paska-, piinnings-, staka-, üghna-lius. — linsa
bränder (lywsa-), m. 1) skare på ljus. warda
lywsa brandana klwmpotte, thet merker rägn äller
snyö PMSkr 294. — *lilisa bärare, m. ljusbärare.
fiärdha wigxle heter acolitus oc är swa mykith som
liwsabärare SvKyrkobr 56. — ’lilisa gari| (1ÍUS6-.
lwsee- IILG 2: 112 (1522). lwsse- ib i46 (1527)),
n. ljusvekegarn. HLG 2 : 4 (1509), 20 (l510). Arnell
Brask Bil 25. — *liusa gärning
(liwseger-nyngh), /. ljusstöpning. HLG 2: 55 (l516j, 85 (1517),
89 (1518). — *liusa nöpa, /. ljussax, emungtoriiim
liusa nöpa GU C 20 s. 218. — liusa staki (lyusa-),
m. ljusstake. ATb 1: 214 (1465), 227 (1456?). —
*llUSa-staka stolpe (liwsastako-), m. stav el. käpp
avsedd att uppbära ett ljus! ljusstake! basti|e ...
gläffwinstaki ok liwsastako stolpe GU C 20 s. 327.—
♦liusastaka studh (linsa stako stödh), f! el.
n.! = liusastaka stolpe. GU C 20 s. 66. — ’liusa
veke, m. ljusveke. GU C 20 s. 106, 299.
llus (lýws: -an STb 3: 10 (1492)), adj. L. 1)
ljus, lysande, klar. om lýwsan dagen klockan j
mellen eth och tw STb 3: 10 (1492). GU C 20 (hand 2)
s. 87. 3) ljus, klar, klart seende, loffuar ban them
liwst samwith, at the maghen witho hwat gudhi är
täkkelighid SkrtUppb 351. — Jfr genomlius.
liusa, se lysa.
*liusblar (lyWS-), adj. ljusblå. PMSkr 488.
’liusföraildeJ p. adj. som för med sig ljus.
lucifer ... hwilkit nampn swa mikit tyddhe swasom
lins förandhe, ällir androm lysandhe MP 5: 38 (möjl.
att fatta som två ord).
liuske (liwska GU C 20 (hand 2) s. 10.
liwffs-ke), m. ljumske. Se E. Smedberg, Peder Månssons
landsmansskap 57. Troj 185. — *liuska värker
(lywsko-), m. verk i ljumskarna. PMSkr 472.
liuslika (lyuslegir), adv. L. 2) klart tydligt.
fasbiörn olfson var hanom swa mykit skyllogir som
klarlegir oc lyuslegir j hans räkinskap stodli scrifuat
ATb l: 197 (1464).
*liusliker (liuss-. -likin. -ligin. -are.
-aster), adj. 1) ljus, klar. hälghe mäu mnglio oc
manas wm the ärlighasta liwsligasta frä[l]slighasta ti 1—
redliningh Mecht 157. nitrum ... är ty lit som skiffuor
liussligitt till see PMSkr 646. 2) klar, tydlig. SpV
565. kwngör än atskililigharen thz som thu sigher,
at bäggias atskilnadhir maghin liwslikariu wardha
(patent apertius) ib 568. 3) lysande, llucibilis ...
quod aptum est vt luceat CU C 20 (hand 2) s. 99.
liusstaki, m. ljusstake. ÅK 57. Jfr liusa staki.
liustra, f. L. ljuster, mölnaren skal haffua sin
eglien ökia ... med ... liwstra och brandiärn Arnell
Brask Bi I 26. ib 29.
liuta (part. pret. luttin), ti. L. 1) få på sin
lott. — erhålla, bekomma, en ring af gul luttin til
pant JTb 9 (1456). 4) få, komma (att), med inf.
Se B. Hesselman, Språkformen i MBl 36.
liuver (liwffuer. liwir Ilel män 143. liwg(h)er
GU C 20 (hand 2) s. 1, 159), adj. L. 2) kär, täck,
behaglig, ljuv. Jfr R. Pipping, Kommentar till
Eriks-krönikan 306. thz war sunimum liwfft ok somum leet
EK 651. han skulle giffue hanom liýre, hwat tet ware
hanom let eller lýwfft STb 3: 383 (1498). Ilepos ...
lywff thalan GU C 20 (hand 2) s. 75. 3) mild,
vänlig, god. tho iir thu liwir them tliic älska oc
astuuda Hel män 143. humaiius liwgher spagher
mis-kunsaniber GU C 20 (hand 2) s. 1. ib s. 80.
liva (liffua SkrtUppb 369; SvT 7i; -ande SJ
2: 262 (1494); -endis SD NS 8: 68 (ui5); -endes
STb 5: 23 (1514). lyffua: -ende GP.M 2: 389 (1491).
leffua GU C 20 (hand 2) s. 24; -ande SJ 2: 253
(1494); -ende STb 3: 198 (1494), 397 (i49s); -erides
ib 4: 56 (1505). impf. lifdhe MPFr 242. Se Sdw 2:
1260), e. L. 1) Itva, hava liv, vara vid liv. samma
dach swor gudmwndh j aspasundh en banth til sic||
medh sin leffuende witue, swa ath han miste batin j
fiordh STb 3: 397 (l498). at the tet hörde aff henne
leffuendes niwn STb 4 : 56 (1505). 4) leva (på visst
sätt), föra (liv el. levnadssätt), skörligha leffua GU
C 20 (hand 2) s. 24. — med dat. at thu maghe
syn-deune döö, ok gudhi liffua SkrtUppb 369. — med ack.
tha scal fördömas ... ok alt thät thu lifdhe hulkit
som ey var styrt till gudz wilia MPFr 242. — part.
pres. 6) med pass. betydelse: som leves. vti lians
liffuendis liiff SD NS 3: 68 (1415). SJ 2: 253, 262
(1494). tho äre alle än nw j leffuende liffue STb 3:
198 (1494). 6) part. pres. i livet ådagalagd el.
uttryckt! tha haffuer iacli mik nw thet pa tagith, epter
hans lyffiiende begär och then goda troo ban sielff til
mik häfde, at hans gnfwor och testement ... skulle
bliffue orygget och widh makt liollit GPM 2: 389 (l4»l).
— *liva fram, leva, framleva, genomleva, thu gi|f
mich swa liffua mijt liffwerne fram SvT 71. Jfr
frani-liva. — *liva äptir, leva kvar. MB 1: 195, 196.
— Jfr af-, lit-, iiptir-liva, ävensom half-,
lifs-livande, renlivandis, renlivadher och
renlif-dher.
*livandegüra (lifuandhe-), v. göra levande,
ingjuta liv i. gudhz sons sn ii lie lifuandhe göre mik
SvB 26 (omkr. 1470—80).
*live, n. Se Sdw 2: 1260. Jfr renlive.
Ii ver (lewer. leffuer),/. lever. GU C 20 (hand
2) s. 9. Sex ekon tr 274.
*liveradher, f. vena hepatica; en åder på högra
armen. Se Sdw 2: 1260.
liverbrun (liffwer-. lifwir-, lefuer-. -bryn),
adj. lererbrun, rödbrun. Jfr E. Noreen, Meijerbergs
ark. f. sv. ordforskn. 6: 33 f. benkt ... ok 11 i ils . ..
skattado i lifwirbrwnaii kiortil ATb 1: 63 (1456).
nar iak swa opta omskipte mill klädlie, nw i hwit
nw j purpura kläde oc nw j coccinea som är
liffwer-brunt Mecht 238. SvKyrkobr (Lucid B) 152. ib 153.
J Buddes b 19. ib.
liverne (liffuirne), n. 3) leverne, levnad,
levnadssätt. MP 5: 56. — Jfr kriisilliite-,
reil-1 i vis-, skalka-, iingla-, äruiita-liverne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
