Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
489
mndher
sus. konwngen. fläsk, bröd PMSkr 143. Arnell Brask
Bi1 19. ib 20.
lösn, f. (Sdw 1: 816 sp. 1—2). Se hälgha lösn.
*lösna, f. Jfr aterlösna.
lösning, /. 3) lösande, förlossning, befrielse.
äpther lösningena ok wtledhningena af mörkastwfwnne,
thär mankönet warit hafdhe wäl i fäm tusanda ar
ok än iller SvKyrkobr 326. — Jfr ater-, beil-,
ÍS-lösning. — *lösninga iordli (löösningha-), f.
slrögodst alla thö löösningha iordli som wm kringh
ligher RP 2 : 349 (i398). — lösninga karl
(1ÖS-llinge-), m. lösdrivare. ma j vete, att noger göre
galne aff sig her i vpland, lösningekarle pa göstaff
ericsons vegne STb 5: 339 (1521, Kop). Jfr lösinga
karl. — *lösninga smält are, m. smältare utan
fast anställning. Se Sdw 2: 1264.
*lÖSOrdll, n. löst el. lättsinnigt tal. thy at al swa
dana lösläte .. . oc lösordh som draglia til gifftomaal
ällir wärdzligliin tidhande ... skal flyas FOVkl 217.
*lÖSSinnogIiet (-synnog-), f. lättsinne,
obetänksamhet. oppa thyn konwngs lössyunoghet forwndrar
jac myket (de tui levitate regis admiratione multa
commoveor) Troj 44. ib 56.
*10sskära? (part. pret. lÖSSZ skorin), v. skära
(ngn) lös, medelst skärande befria, at ban för var
for tiwffnat grepin ok var lössz skorin STb 2: 558
(1491) (möjl. alt fatta som två ord).
lösvittinger (för lösvistingerf), m. L. Se
Ilolm-bäck-Wessén, Sv. landskapslagar 5: 49 f.
lösöre (lösör STb 4: 224 (l51l)), m. L.
lösegendom, losöre. kendes the tliöm ... ware offuer ente
och forlichte om lösörena som om grunden SJ 2: 149
(1489) ib 284 (1495). — *lösöra ärve (lösöre
erffue), ». arv(gods) bestående av lösöre. STb 6:
255 (1519). — *lösöris iigliodelar (lössöres
äge-deler), m. pl. = lösöre. PMSkr 690.
löt (löth. -ir -er), /. [S». dial. löt. hl. laut]
L. eg. lutning, sluttning, (lågt liggande) mark,
betesmark, fält. Se Sdw 2: 1264 och J. Sahlgren, Namn
och bygd 7: 96 ff. bymän ... kärdha om thera lötir
ok giordbgangli ok thera raamerke Meddelanden från
Östergötlands Fornminnes- och Museiförening 1916
s. 91 (i384). vtan the löthona offuan gropenä ligger
Svartb 309 (1423). SJ 2: 186 (1491). hwort mere
räth-vise liggiä eller jordas pa löther kerrom eller
markorn ... altidh hwilas the j thes helga kirkenne
sköte SvKyrkobr (Lucid B) 206. Jfr hiordll-,
ler-löt. — *löta bodli (löt(h)e-! -boodh), f. På
betesmark belägen bodt Se Sdw 2: 1264. Linkbiblh
(ny serie) 3: 284 (1458). bärtil ... vplält [så!] ... i
gardh i gatubodh i lötabodh ATb 1: 391 (1472). ib
2: 270 (1485), 3: 160 (1504), 224 (l509).
lövogher (löffuoger), adj. försedd med löv,
lövrik. GU C 20 s. 283.
M.
*maagh? GU C 20 (hand 2) s. 136. Se maker.
*maamel? GU C20 (hand 2) s. 152. Se mandel.
Iliadll, f. mad, sänk äng. Se Sdw 2: 1265. SD
NS 8: 52 (1415). llendex ... änger som är i madli
GU C 20 (hand 2) s. 73.
liiadher el. nian (gen. mans. mannes. PMSkr
478. mantz STb 2: 302 (i488). dat. månne. best.
mannenom Prosadikter (Barl) 48. pl. nom. män.
men SvKyrkobr 357. menne STb 5: 60 (1515).
best. männene Mecht 307. gen. manna, månne
FMU 4: 170 (i46i, avskr.). mannas JMÖ 87. mans
FMU 4: 94 (omkr. 1455). ib. Svartb 587 (1515). ib.
mennes STb 5: 207 (1519). Se Sdw 2: 1265), m. L.
1) människa, ängin creatur ey ängil ok ey man (Bir
människiaj var ödhmiukare än iak Nio kap ur Bir 27.
christus är man wordhen Mecht 233. jndre mannen
som är sielen SvKyrkobr (Lucid B) 145. SpV 325.
all thänna wärldzsligha wälbyrdoghetin är hällir
til-läggiande gambla mannenom än them nya (magis
ve-tusto homini quam nov o) Sp V 426. Prosadikter (Barl)
48. SvB 329 (4. av 1500-i.). the hälga kyrkia, thz är
allas cristna mannas samqwämdh JMÖ 87. all kar
ther i strömmen ... äre all ny affuerke oc ey warit
aff ålder ower månne minne ESII 14: 68 (1525? Brask,
möjl. att fatta som ett ord). — vuxen el. till mogen
ålder kommen människa. Jfr under 2. ther til the
(o: barnen) komo til mantz eller the sungo tlieris
första messo STb 2: 302 (1488). giffue barnomtn thor
affh xvi (16) mark tiil kosth hwarth aar thil the
Ordbok.
komma til manna fförstondh och synne SJ 2: 285 (1495).
STb B: 77 (1515). — åtföljt av ordningstal betecknande
den ordning i vilken människor räknas vara besläktade
med varandra, swmme lagböger vdtrycke, at fyärdhe
man skal ärve met syskyne BSll 6: 101 (1506). ib 228
(1507, nyare avskr.). — led, generation, gregress
aiidersson ... war en man nämare en the andra
ärff-uingena epter benkt michelson Svartb 513 (1472).
2) 1nan, karl. i motsats till kvinna, om thu
astwn-dar människio äller manna älsknad SkrtUppb 83 (möjl.
att föra till 1). jdeus är en sten ... vörd|]en som
en mannes twmme PMSkr 478. — man, till mogen
ålder kommen. Jfr under 1. algot ... war ey än tha
kornen thil man älla forstandilse SD NS 3: 226 (1417).
— man i mera allmän betydelse (icke alltid med
säkerhet att skilja från 1), även man ss medlem av ett
samhälle, krigare, bonde o. s. v. Se Sdw 2: 1265. jtem
salaiärwj iiij mans skogä FMU 4: 94 (omkr. 1455).
jtem sarejärwj skoga iij mans deel ib (jfr mailZ del),
jtem pääjärffuä vj manna skoga ib. ib 170 (1461, avskr.).
jtem aff birka| ij mans skoga Svartb 587 (1515). ib.
erligh och welfornwmpstog man her niels pedersson
borgamestare SJ 2 : 54 (1479). hwa annerledis ffodrar
... ware swa man som then sins herre versta vi
vetha Arnell Brask Bi1 33. — man, person. Se Sdw 2:
1265. — sing. koll. i förening med adj. menogher.
före meniga mans oc rikesins bestå PMSkr 134. ib 138.
— man, med framhållande av begrepp som kraft,
duglighet, anseende, mykin bläst hnfwer thz hornith
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
