Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
obesklkkadher
571
obligera
kin. -sked(h)elighen), adj. 1)otillbörlig; ohyfsad;
oförsynt. brvtus a um faauisker eller obeskederlikin
GU C 20 s. 62. immodicus ... omaathelighen oc
obeskedhelighen ib (hand 2) s. 149. tridia synden
... thät war hans obeskedelikin grymhet MP 4: 91.
2) som saknar urskillning, ojörståndig. jndiscretus
... obeskedelighen GU C 20 (hand 2) s. 23. o huru
månge the liaffwa warith, som j sino ärffwodhe
haffwa lathit see hälaghetenna formam ällir
skapnadh, ok tekn mz sik, än thz kwngiordho the
mz obeske[de]Iikom hogh (indiscrela mente) SpV
29 9. än thog at akthin är obeskedlikin (indiscrela)
j gemvardoghe gärninginne ib 446.
obcskikkadlicr, p. adj. obercdd. — n. adv.
oförberett. Se Sdw 2: 1270.
•obesmittelika (-smitteliga), adv. okränkbart.
slotzlofuen, som obesmitteliga bör at hälles vtan
alt wilkor Rydberg Tr 3: 577 (1512, avskr.).
•obesmittclikcr (-smitteligen), adj. som icke kan
orenas el. bejläckas; kysk, ren. o helager oc
obesmit-teligen jomfrudomer jach weeth ey med huad loff
jach schal tig loflua SvT 6.
•obesmittilse, n. pl. el. f. fläckfrihet, renhet,
kyskhet, andans hälaghet är hogxsins obesmittilse
(incorruptio) SpV 102. sywndhe drothninghen är
renleksens dygdh hwilken som är hogxsens oc
kötzsens obesmittilse JMPs 2 83.
•obespisadher, p. adj. saknande livsmedel el.
proviant, at slotten oc städerna äre obespisade ok
almogen twedrektig HSH 17: 184 (1524).
obestånd (-standt. -stond), n. skada, förtret,
ledsamhet, krångel; skadligt förelag-, uppror, at nogre
ther oppe hoss ider (o: i Dalarna) haffue taghit sig
wradt före och obestond STb 5: 323 (1521, Kop).
ib 332, 338 (1521, Kop).
•obestandeliker (71. -ligt), adj. skadlig,
ofördelaktig. Jfr SAOB O: 74. at nogre kyrkenes personer i
thenne landzcnde skulle haffue bekommit noget
obestandeligt rykte pa eder nadis argesta HSH
16: 74 (1527, Brask).
•obestandoyhet (-stondig-), f. = obestånd. at
nogre ... skalke ... haffue them företaghit stor
offuerdadighet, oraat oc obestondighet STb
5: 324 (1521, Kop).
•obcsuten (-sithen), p. adj. [Á. Dan. ubesidden.
Jfr Mnt. unbesat] obebodd. ... och en stor del aff
staden (a: Stockholm) öde oc obesithen är STb
5: 315 (1520, Kop).
obctaladhcr (pl. vbethalede), p. adj. 1) obetalt,
ogulden, thry hwndrct mark ... som än nw
vbethalede äre aff heela summan STb 4: 170 (1507).
•obcthiinklikcr (/. -tönkliken. -tänkelikin), adj.
[A. Dan. ubetænkelig] som man icke kan tänka el.
föreställa sig, outgrundlig, o hurw stor ok hurw
obe-tänkliken kärleksins älskelikxhet war thät ath
vppa thät ath ... tha antwardade thu j dödin thin
son jhesum christum MP 4: 70. obetänkelikin
godhet ledhe mik SvB 6 (b. av 1500-/.).
obctliänkter (-betönkt(ir). -betenkth), p. adj.
2) som icke har betänkt sig-, oförberedd, ath tw ey
doo aff braddöödh, obetänktir oc oscriptadhir
SvKyrkobr 202. — med prep. um. at jak haffwir ...
warit ... suar til wpbörian, oc obetänkt om
ända-lyktena SvB 139 (omkr. 1500). — obetänksam,
oöverlagd, pussillanimitas är en fawisk ok obetänkt
(inconsiderata) hogxsins nidherkastilse SpV 140.
3) icke betänkt på ngt, ointresserad för ngt. med prep.
pa. j wethen oss ware obetenkth paa i winthers
noghen fogothe vilie haffve haffth ther nidre uthen
epther edert raadh HSH 16: 14 (l526, Brask).
obevaradher (/. obeuaroth), p. adj. 2) [Mnt.
unbeworet] otadlig, ren, intakt, med prep. mädh.
celeps ... celebs iomfru obeuaroth mz wärldene
ok änklinger GU C 20 s. 92. — Jfr unbevaradher
Sdw 2: 808.
obevarin (oboworen), adj. 1) oantastad,
oomtvistad, ställd till fritt förfogande, tha dömdom wi them
... thera fisskäwatin ok thera ström ... frijt ok
frels ok oboworen ok thera scyttings ra SD NS
3: 577 (1420). 2) otadlig, god, gångbar. KP 2: 215
(1391). — Jfr unbevorln Sdw 2: 808.
•obcvislikcr, adj. [Ä. Dan. ubevislig] obevislig;
som icke grundar sig på bevis, thet händher
breff-wen (a: åtkomsthandlingarna) brenna äller
borth-komma / sidhan kombir trätta oc obewislika
dömma PMSkr 193.
•obczladher (obeezlader. f. obedsladh), p. adj.
obetslad, effrenus ... idest sine freno obeezlader sed
translatiue oostyroger GU C 20 s. 291 — bildl.
otyglad, ohämmad, furor är gramska ok obedsladh
(effrenata) idhkelikin framkastan SpV 140.
•obidlieliker (obedeleghen), adj. [Mnt. unbedelik]
som icke låter beveka sig av böner, obeveklig,
jnex-orabilis ... obedeleghen obööghelighen GU C 20
(hand 2) s. 25. Jfr obödhi|jhcr.
•obidhelikhct? (-likit), f. [Jfr Mnl. onbedelijc.
Mht. unbëtelich, som man icke kan el. vilt bedja om,
oblyg] otillbörligt beteende? tha köm dönhoff kalle
oc kärde högelica fore thöm um oret oc obidhelikit,
hon oc scada, som honom ... är skeed ... i idher
stad FMU 3: 175 (1439).
obidhin (-bedhin), p. adj. L. obedd, oombedd, kom
thässe samma qwinna ... her in for rättin,
otrug-had ok obedhin JTb 7 (1456).
•obisprakadhcr (n. obespraket), p. adj. oklandrad,
utan klander, utan att anspråk gjorts gällande.
haffuer nw stondet sidhen ffastelagen oklandret
och obespraket SJ 2: 254 (1494). ib. STb 3: 168
(1494). ib.
obiidha, f. ovänlighet, förbittring, förtrytelse;
ogunst, vrede, then wredhe konungh tedhe thär /
at the salgho qwinnä / ... / sinä oblidho mangha
lundha Fredrik ed Noreen 2466—69
oblidhe (oblide), f. ogunst, vrede, sywnde som os
skal röra til at rädas gudz almänneligha strangha
doom, är domarens högxstha gräselighet oc
oblide JMPs 571.
•oblidhcliker (oblidleghen) adj. oblidkelig,
jnexor-abilis ... obedeleghen obööghelighen oblidleghen
oc omiskundsamber GU C20 (hand 2) s. 25.
oblidher (n. oblyyt), adj. 1) oblid, ogunslig, ovänlig;
förbittrad. Se Sdw 2: 1276, R. Pipping, Kommentar
t. Erikskrönikan 200 och E. Roseli, Prefixet o- i
nordiska språk 1: 93 /., 102. ok tu vsall tholl ok
lidher alla hans vrånghet, ey thalar til hans eeth
hart ordh ok ålder theer hanom thit anlith oblyyt
J Buddes b 177.
•oblldhka (-adhe. -adher), v. göra ngn oblid el.
ogunstig el. förbittrad, gudh, hwilkin wi haffwom
oblidhkath mz warom syndom SpV 36. j hans
andelike skodhan, ok hälgha liffwirne, aff hwilko
hans konunghir haffdhe wordhit oblidhkadhir ib
208. ib 104, 486.
•obligera, v. [Lat. obligare] — "obligera sik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
