- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
579

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oliughnellka

579

ok

fore claghat at jach ider tesse ohwgnade och
sörgelige tidinge scal til scriffue Mon Dipl Sv
54 (148S).

ohughnelikn (ohugnelica. ohunghnelika), adv.
otröstligt, ohjälpligt, bittert, svårt, häftigt, (de)
skulu ohugnelica (inconsolabiliter) syrghia 9 kap
ur Bir 37. dödz hardasta stiungha, som
ohunghnelika gingho intil hans hälgasta siäl SkrtUppb 317.

•ohvil, adj. icke utvilad, trött, kom jach tiil
wlffuosä ganskä tröth oc ohwiil GPM 2:294 (i 508?).

*oliyldc (ohylle), f. [Fdan. uhylde] = oliyllist.
kesarfn ... hafdhe honum sinnä ohylle gifuit Vis
sten 3.

ohylllst, f. ogunst, onåd. ath han ey flyr sig eller
sin herra ohyllisth ner landhbon eller annarstadz
j länith Arnell Brask Bil 24.

ohyra, f. och n. 1) koll. varelser som genom storlek
el. ovanligt utseende väcka förskräckelse el. känsla av
obehag, vidunder. — om mindre skadedjur: ohyra.
see huru madhka oc ohyra bidha thic (ecce vermes
te ... exspectant) oc äptir thinom licama: at the
måtto faa han til at slita Hel män 120.
oliyre, /.?=oliyra 1. Se Sdw 2: 1277.
ohügdhom, adv. ohejdat. Se E. Rosell, Prefixet
o- i nordiska språk 1: 55.

♦oliügbnndlier (ohägnader), m. frånvaro av hägn
el. stängsel, swa at ey gaar ohägnader vpa byana
til skadha SD NS 3: 452 (1419).

ohiimdcr (n. ohämt), p. adj. ohämnad. — n. adv.
ohämnat, ostraffat. wee then dagh jak födh war ath
mik saa stor blygd skal öwör gaa ohämt
Prosadikter (Sju vise m C) 241.

*oliüiidciikcr? (ohendelig), adj. [Jfr Ä. Dan.
uhændelig] ohanterlig, mycket stor? cernuus ...
idest magnus infinitus stor ok ohendelig GU C 20
s. 101 (möjl. att i st. föra till oündcliker).

*ohündo(|hor (ohendoger), adj. icke händig,
otymplig, segnis ... lather oc ohendoger ffofengher
oc onytthogher GU C 20 s. s. 582.

ohürliker (-likin. -liken. n. -likith), adj. 1) oerhörd,
exempellös, ofta i dålig bem.: förskräcklig, skändlig.
the thing som ey äru kommin fore människio
öron, ällir ohörlikin (inaudita) äru SpV 248. nw
ridhcr hwar fran sinom härra mädh omynne til en
annan härra oc tyäna j eno rike hwilkith oärlikit
oc ohörlikith är PMSkr 134. ohörlikin oc näpliga
troande iärthekne JMPs 19. ib 406. skal han (o:
Antikrist) ... dräpa them mädh ohörlikom pinom
ib 561.

ohörogher (ohörige), adj. olydig, sades for retta
tet albrict sutor scal forlicha sich medh skomagere
embetet ... och ey her epter vare thöm ohörige
STb 3: 141 (1494).

ohövciika (ohöffliga), adv. på ett opassande säll,
oanständigt, exionam ... som tw ohöffliga tracterar
j thiit wmgänghe Troj 44.

oliövclikcr (ohöwelighen. ohöflighin. n.
ohöfflig-hit), adj. 1) opassande, otillbörlig, ohöflighin
(in-decens) hogsins rörilse SpV 159. 2) olämplig,
otjänlig. samuledis skulum wi tilsaman binda alt thz
som flytandhe ällir owirflödoght är j warom hogh,
ok j warom krop, mz gudz räddogha, at enkte
olofflighit ällir ohöfflighit skuli finnas mz os SpV
124. 4) otjänlig, oskicklig, jncompetens ...
ohöwelighen GU C 20 (hand 2) s. 20. wana gloria är een
ohöfligin (incompetens) jndhra ok ytra manzsins
ältan, at täkkias androm SpV 141.

ohöviska, f. otillbörlighet. propina ... täffuerne ok
een ohöuiska GU C 20 s. 494.

ohövisker (n. vhöffuitz), adj. 1) ohövisk, opassande
otillbörlig, vhöffuitz taal STb 3: 460 (1499).

ohüviskliker (pl. n. ohöffweskligen), adj. =
ohövisker 1. ohöffweskligen ord Troj 94.

•oidher (oohydher), adj. overksam, trög, lat.
infrequens ... oohydher et piger GU C 20 s. 291.

niillnni (-iidh-), f. overksamhet, tröghet. Se E.
Rosell, Prefixet o- i nordiska språk 1: 172. SvB 36 8
(b. av ISOO-t.).

"olgcnkaliande (vighenkallendes), p. adj. [Fdan.
uigenkaldendes] oåterkallelig. ... skulle ... haffue
vighenkallendes fuldmagt at fuldgiöre then recess
... vti malmö giort wort Rydberg Tr 3: 5 82 (1513).

olordhadher (oiordad(h)er), p. adj. 1) icke jordad.
inhumatus ... oiordadher. GU C 20 (hand 2) s.
2. hon ... laa saa länge offwer jord ojordad Troj
289. 2) utan odlingsbar jord, ofruktbar, jnops ...
quod est terra ograffwin oc oiordadher GU C 20
(hand 2) s. 30.

♦oivlrgangliker (oowirgangelighin), adj.
oöver-träfflig. han är hallin for thy, at j sinne stadoghet
är han oowirgangelighin (insuperabilis) SpV 283.

♦oivirskorln (n. o offuerskorith GU C 20 (hand
2) s. 22. o aaffuerskurith ib s. 38), p. adj. oskuren,
icke överskuren. Jfr ivirskära.

♦oivlrvinnclikcr (ooffwirwinnelighin), adj.
oöver-vinnlig. könith ... som syntis wara
ooffwirwinnelighin (insuperabile) SpV 16 5.

"olvirvunnin (oowirwnnen), p. adj. oövervunnen,
oöverträffad. SpV 2 87.

*oiiimkudlicr, p. adj. oskiftad. Se Sdw 2: 127 7.
*oliimlika (oiämplega), adv. ojämnt; med ojämna
tag. diremigare oiämplega roo GU C 20 s. 522.

oiämn (oiämpn. n. oiempnt. oieffn. ooiefn), adj.
5) ojämn, obillig, orättvis, jniquus ... ooiefn oc
orätwiiss GU C 20 (hand 2) s. 29. ey käre iac at
thät är orät oc oiempnt thät thu swa giordhe Hel
män 160. 6) om tal: icke delbar med 2, udda. inpar
oiämpn ok vdda GU C 20 s. 407. ib (hand 2) s. 14.

oläinnadlier (-iämpn-), m. L. 2) ojämnhet (i fråga
om vikt), diäfflana ... nedher drogo syndenars del
(o: vågskålen med synderna), hädandhis jomffru
maria. sighiandhis hänne haffwa giorth oiämpnadh
j wicthenne JMPs 416. 3) orättvisa, partiskhet. —
orättfärdighet, j thinom bönom hwilka thu offra
skal härranom bortkasta oiämpnadhin
(iniquita-tem), thz är syndena, ok thak thz godha SpV 35.
ib 310.

♦oiüvande, p. adj. icke fruktande el.
misstänkande. ey var han en oiäuande tha han räddis en
falsca Iistä Vis sten 4.
ok, n. se uk.

ok (oc. och. ogh GU C 20 s. 89. vk ib s. 75, 105.
aa Troj 163. Se Sdw 2: 1277), adv. och konj. L.
1) ock, också, hulkin arffdel och lop ije (200) mark
SJ 2: 194 (1491). tesligis wpenbarede och
ffor-scrifne gode men at fförscrifne hustru cicila hade
giffuit sin bonda ighen ib 252 (1494). lasse bagge
... hade giffuit sine hustrv hwar iij:e peningh aff
alt tet the aghe, om en the och gardh eller grvndh
hade, swa wel som lösörene STb 3: 227 (1495).item
en meesse, som her bertil köpthe ... och for iiij
ortugh HLG 2: 84 (1517). — till och med; rent av.
wilt thu witha thz (svar.) gärna ok (etiam) SpV
529. — ok äkke, ej heller, haffdhe ok ekke skadhe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0593.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free