- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
631

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

qvnrstanda

631

qvlkkcr

qvarstanda, se qvartstanda.

qvarsätia (impf. quarste STb 3: 103 (1493)), v.
1) kvarlämna. ... hanom, som theris schip och götz
vndhförde som týwffua, och quarste them pa
landit ok löp sin wegh iran thöm medh skip ok
godz STb 3: 103 (1493). 2) kvarhålla, hindra, jak
hade gerna strax farith hem, än iak war
qwar-satter at swara med herr päder Spegel Skrbev 145
(1513). — sälta el. lägga i kvarstad, ther näst kom
rotker olsson och quarsatthe baade godzen FMU
4: 453 (1473). ib 454 (1 473). konona hans som oc
vntrymde for henne quarsatte wij oc ena kista
ATb 2: 403 (1492). ib 3: 112 (1500). — Jfr
qvart-sätla.

»qvartel, se qvarter.

qvarter (quarteer Gadolin Pants Bil 276 (1373).
quartir. qwartyr. qwartel Svartb 528 (1477). ib.
quartil Uppl Fornmt 46: 194 (1513). ii), n. L. 1)
fjärdedel. — fjärding, avdelning (av en stad). STb
2: 201 (1487). j östra quarter ib 202 (1487). twå ...
träboder offuan ghatan ligge innan tet inra
quar-teredh SJ 2: 114 (1488). södra quarter SSkb 9
(1501—02). — koll. invånare i en stadsdel, tha al
quarter wore ter (a: på Södermalm) j daxuerke
STb 4: 303 (1513). — fjärdedels aln, kvarter. Se
Sdw 2: 1282. thesse sami tompnt är östantil
fäm alna ok thrätighi ok halft quarteer breedh
Gadolin Pants Bil 276 (1378). tua stenger jordh
try quarther mindre Svartb 360 (1437). eth
qwar-tir oc xix alna ATb 1: 192 (1463). ib 199 (1464).
et qwarttir amstirdampsth ib 203 (1464). Svartb
528 (1477). ib. VKJ 156. Svartb 561 (1509). Uppl
Fornmt 46: 194 (1513). — Jfr innanmura-,
innan-inurs-, iiiur-qvarter samt qvartere. — »qvarters
karl, m. person som i ngt avseende har överinseende
över en mindre del (en »fjärding») av ett hell. i
swerige ... ther herrerne haffwe skriffwitt rijkitt
sigh emellen och waritt qwarters karla PMSkr 67 7
(avskr.). — *qvarters man, m. = qvarters karl.
PMBref 327 (1518). — »qvarters mästare, m.
en av de två huvudmän som enligt stadslagen årligen
skulle förordnas i varje fjärding (kvarter) i
Stockholm och ansvara för brandskydd m. m. Jfr H.
Schück, Stockholm vid fjortonhundratalets slut 108,
213 /. N. Ahnlund, Stockholms historia före Gustav

Vasa 181. StÄmb 55 (1453). STb 1: 478 (1481?)____

ath ij (2) aff radit skolo gha j hwart quarther
medh quartersmesterne och see om theris harnisk
ib 2: 201 (1487). ib 202 (1487). StÄmb 114 (1487).
ib. STb 2: 497 (1490), 5: 277 (1520). Jfr
qvartere-mästare.

»qvartere, n. fjärdedel. — fjärding, avdelning (av
en stad), östre quartere STb 1: 55 (1476). SSkb 3
(1501—02). — fjärdedels aln, kvarter. SJ 2: 12
(1475). ... ena tompt ... huilken som är pa
läng-denä ... sunnan till xxxij (32) alna och eth
quarttere STb 1: 47 (1476). Jfr qvarter.

»qvarteremästare, m. = qvarters mästare. STb
1: 57 (1476). SlÄmb 227 (1539), 229 (l540), 233
(1542).

»qvarterslanga, f. ett slags mindre kanon. Jfr
Hildebrand. Sv. Medelt. 2: 844.

»qvarthalda (-halla), v. kvarhålla. GU C 20 s. 179.
detinere quarthalla ok hindra ib s. 180.

»qvartstanda (-stonda. -staa), v. 1) stå kvar,
fortfarande äga bestånd. ... vtan blotta cappelleth
magh qwarth staa STb 2: 207 (1487). 2) återstå,

kvarstå, vppa huilket huss ... joan ... tet andra
quartstandande vpbere schal STb 3: 211 (1495).
SJ 2: 264 (1495).

»qvartsätia, v. = qvarsätia. thet cläde, som oleff
biornson quartsatte ner honum STb 5: 5 6 (1515).

»qvasiniodogenitisunnodagher (-sundach), m.
första söndagen efter påsk. STb 2: 523 (l49i).

qvaster, m. L. Se Sdw 2: 1282. kvast, sopkvast.
SVklE 161. swa som man rensar et hws mz qwast
oc skowel oc sidhen thwar man thz mz rent watn
SvKyrkobr 2 3. — kvast, knippa, en qwast aff
pafughlefiedre Bergius Nytt förråd 191 (1431). —
Jfr badh-, badhstovu-, flugliu-, klädha-,
yrta-qvaster saml koster,
qvater? se qvadlier.

»qvatern, subst, och »qvaterna, subst, lägg av
fyra (inom varandra lagda) ark. quaternus ni
quaterna scilicet iunctura octo foliorum vnde
quaternare göra quatern GU C 20 s. 509.
qvckia, v. Jfr up-, vidlier-qvckia.
»qvekilse, n. pl. Jfr vidherqvekilse.
»qvekliker, jfr vidherqvekliker.
»qvekning, f. Jfr vidherqvekning Sdw 2: 958.
qvesa, f. L. blemma, varblåsa? Se Sdw 2: 1282.
qvesyrt, f. kvesört. Se Sdw 2: 1282.
qvidli, m.? [Fda. kvid] sorg, oro, ängslan. Jfr V.
Jansson, Eufemiavisorna 212.

qvidha (pres. qwidar GU C 20 (hand 2) s. 17),
v. 4) banna? jmproperare quidha oc medha GU
C 20 (hand 2) s. 17. jacobi primo dat omnibus
affluenter et non improperat gudh giffuer allom
offuerflythelica oc qwidar ikche äpther ib.

qvidha, /. — qvidho lös, adj. utan besvär el.
svårighet, lätt. Se Sdw 2: 1282.

»qvidhan, /. sorg, oro, ängslan, fruktan, jak
takkar tik, for then änxlan oc qwidan, skälfnat
oc darran, som thu hafdhe aff pinona SvB 53
(mot si. av 1400-/.).

»qvidhbrodhir (qwidbroder), m. köttslig broder.
Troj 291.

qvidlier (med art. qwiddhen SpV 147. quedhen
SvKyrkobr (Lucid B) 135), m. L. 1) venter, buk,
måge. quedhen tagher til sik alla vädzsko swa som
hafuet all vatn j sik swelger SvKyrkobr (Lucid B)
135. —- bälg, säck. hwat är högfärdhogh människia
ok inblästh, wthan qwiddhen (uler) fullir mz
wädhir SpV 147. — »qvids värker, m. smärta i
livmodern. Se Sdw 2: 1282.

qvigha, f. L. kviga. Jfr D. O. Zetterholm, Nordiska
ordgeografiska studier 98 ff. ... swa manga stuta,
köör ok qwighor, som jak hawer NMU 1: 109
(1434). GU C 20 (hand 2) s. 53. — »qvlgho hudh,
/. kvighud. et deker koo- oc quige-hwder V KU
122 (1566). — qvlgho kalver (quige-), m.
kvig-kalv. VKU 150 (1594).

qvikande, p. adj.? L. Se Sdw 2: 1282.
qvikfä, n. L. fäkreatur. Abbedval i Vkl 8 3.
»qvikkende, n. [Sw. Dial. (Finl.) kvikkende.
Isl. kvikindi] levande varelse. Jfr O. Ahlbäck,
Studier i Nord. Fil. 40—41. 1 s. 146. ... oc ey
minzta dywr eller quikkende thz mannen hafuer
naghat syn döör eller ok sywkt varder vthan gudz
doom ok foreskipan SvKyrkobr (Lucid B) 18 3.

qvikker (quiker:-o MP 5: 159. n. qwekt Troj 88.
komp. qwikaren SkrtUppb 96), adj. L. 1) levande.
jnghen boskap eller ok noghat annath qwikt
Svartb 497 (1470). thy (o: för stölden) dömbdis hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0645.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free