Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spany
784
sparre
/. Nord. Fil. 65: 182, 192 /. 1) en till kronan
utgående utskyld i säd. Jfr F. Dovring, De stående
skatterna på jord 1400—1600 s. 27 ff., 271. RP 1: 99
(1357). Jfr spanmale. 2) spannmål, ther bytto the
alla lösöra ... ok ingin spannamala ok äy sädinna
oppa jordinne stod A Tb 1: 9 3 (145 8). /6. enge ogipte
borgare ... skulo cngin spannemaala kiöpa STb
1: 328 (1482). — *spanna iiiärklare (-merkiare), m.
person som har i uppdrag att kontrollera bl.a.
rymdmått (och till bevis om måttets riktighet märka detta).
ATb 1: 20 (1453). — »spanna miitare (spanne-,
-metare, -metere. -mettare), m. = spanna mürkiare.
StÄmb 231 (1541), 234 (1542), 236 (1543), 238
(1544). — ss tillnamn, marit spannemetares Stock
Skb 28 (1516—17). — *spanna sädbe, n. jord varpå
en spann säd utsås, thy hawer iac ... vplatith ...
herra haquone ... eeth luthfal i hwario gerdheno ...
spannasädhe moth spannasädhe SD NS 3: 25
(1415).
spång (pl. spenger), f. L. 1) smal el. tunn skiva,
plåt; spänne, breueran ... meth ... spangum ok
naghlum forgyltum SD NS 3: 613 (i42o). et hwit
belte med flate spenger STb 5: 17 (1514). Jfr
kopar-, silfbältis-, ärma-spang. 2) spång, gångbro.
Jfr yanyo spång.
*spanliaki, m. [Mnt. spanhake] (i bälte fäst) hake
vari armborststrängen fästes, då den spändes, arpax
brvnzkroker ok span haky GU C 20 s. 36. JTb
70 (1479). STb 1: 388 (1482). tha skattadhe haral
... oeh benkt ... eth arposth och eth bandh och
en span haka ATb 2: 299 (1486). han hade hanom
slagit medh en spanhaka öffuer pannan STb 3: 7
(1492). ATb 3: 181 (1506).
•spaning, f. [Jfr Sv. Dial. spåna, spånläcka]
spåntäckning. Kumla kyrkas rb 59 (1488). ib. Jfr
spaning.
•spanland, n. = spänna land. eth span landkorn
(för spanland korn) Uppl Fornmt 46: 179 (1502). j
span landhrog (för spanlandh rog) ib 180 (1502).
spanmale, m. - spänna niale 1. eodem anno
(0: 1247) communitas rusticorum vplandie
sparsät-rum amisit victoriam libertatis sue et inposite sunt
eis spannale (för spanmale) et skypuiste et honera
plura Annales Siglunenses i Ser. rer. suec. III.
1: 4 (b. av 1300-/., efter äldre or.).
•spanna? f. Jfr bältespanna.
♦spannarp’?, m. spannmakare? spannmärkare? ss
tillnamn, per spannare ATb 1: 72 (1457). ib 101
(1459). ib 130 (1460), 182 (1463). JTb 43 (1464).
STb 2: 145 (1479). Ordet kan möjl. i stället fattas
som ett spanare, späntäckare; jfr spana, spiina,
spänare och spännare.
•spannyr (/. spany), adj. (Isl. spánnýr, spánýr]
alldeles ny, splitter ny. een spany snekkie wcel
ferdog Arfstv 62 (1474—75).
•spansyrön(spanis-Skotteb 407(1466—67,Kämn),
417 (1467—68, d:o)), subst. [Mnt. spansgrön]
spanskgröna, basiskt kopparacetat, jtem ij öre for
sigle wax, tärbentin oc spansgrön Skotteb 401
(1465—66, Kämn). j mark wax oc spansgrön til
sägel wax ib 429 (1469—70, Kämn). Jfr spansgrön
(Sdiv 2: 476).
•spanyr, se spannyr.
spåqvinna, f. =spakona. thenne kesarin ... loth
spöria ath ena gudhelica quinno, sibillam som
thera spaquinna war MP 5: 17.
spar, adj. L. Jfr sanspar (Sdw 2: 317).
spar, adj. sparsam, njugg, parcus ... spar GU
C 20 s. 409. Jfr for-, o-spar.
spara (impf. -dhe. imperat. spar), v. spara,
bevara orörd el. oskadd. 1) spara, förvara för
framtiden, icke låta komma Ull användning. —- spara,
bespara. Se Sdw 2: 1304. 5) spara, hålla tillbaka,
dämpa, stilla, med dat. JMÖ 119 (se nedan under
8). 8) spara, skona (med avs. pä lidande el. straff,
arbete o. s. v.), med dat. el. ack. spar ware
wanzske-likhet, thu som för wara skuld ey spardhe thinne
wärdoghet (parce nostre fragilitate, qui pro nobis
non pepercisti lue magne dignitate) JMÖ 119. —
opers. med dat. jngen gisse ath honom skal sparas
wm han bryther j härenom PMSkr 149. 9) visa
skonsamhet mot, ha förbarmande el. överseende med.
med dat. härra spar minom syndom SvB 10 (b. av
1500-/.). — Jfr ospardhor.
•sparankare (-ankar), n. murankare. HLG 2: 77
(1517).
•sparasmidher, se sporasmldher.
•sparfliknilse, n.? el. /.? sparvgestalt, acladius ...
sik omvendendes j sparff liknilse flögh ok sette sik
... J Buddes b 95. Jfr sparver.
•sparhaki, m. = sparslädh. Jfr E. Holmkvist, Ark.
f. Nord. Fil. 65: 113 ff. ATb 1: 70 (1457). ib. Jfr:
laris sparasmidh sagdis för rätta at han skulle
bitala niels ... för een haka ellir oc sin haka i geen
innan xiiii dagha ib 313 (1409).
•sparhet (-heeth. gen. -hedz), f. sparsamhet,
njugghet. parcitas ... sparheeth ... et designat
quando-que virtutem quandoque vicium GU C 20 s. 409.
jeiunium är i indra wakwnna beskedeligx sparhedz
göma (ieiunium est in interiori vigilantia
parsi-monie custodia) SpV 144.
sparlakan (-laghen GU C 20 (hand 2) s. 64, 70),
n. tygstycke som ulbredes el. utspännes, förhänge,
sparlakan. Se Sdw 2: 1304. peripetasma (hs.
peripatasma) ... bon[a]der sparlakan et tiäll GU
C 20 s. 4 36. laquearia sunt que cameram
subte-gunt et ornant sparlaghen ib (hand 2) s. 64. eth
gamalt hwit sparlakan Inv cur Tynnelsö 5. Jfr
silke- (Sdw 2: 332), siikis-sparlakan.
sparlika, adv. 2) sparsamt, sällan, jnkte aat han
annat än yrtir oc rötir som vaxte j ödhknene oc
aat än aff thorn sparlika Prosadikter (Barl) 96.
sparra (-ad her), v. förse med sparrar el.
sparr-verk. llaqueatus ... idest laquearibus ornata |l]
hymnath oc sparradh GU C 20 (hand 2) s. 64.
sparre (pl. -ar. -or HLG 2: 47 (1516). sparar ib.
sparre Bergius Nytt förråd 191 (14 31)), m. 1) sparre.
STb 1: 12 (1475). jenis andrisson maa och skal
egha niwta och brwka fornempda halffua mwr
och sin anckara och sparra ther inleggia SJ 2: 45
(1478). ib 60 (1480). STb 1: 266 (1480). skulle han
... makth haffua ath haffue sina ancker och balker
(ä. fr. sparrer) j hans mwr ib 4: 76 (1505). byggias
oc stwndom mädh sparra och brädhy högh torn
PMSkr 168. 2) sparre, två sammanlöpande
snedbjälkar i vapensköld. Jfr Hildebrand, Sv. Medelt.
2: 557 (1431). two sparre then ene rödh oc then
annen bla Bergius Nytt förråd 191 (1431). —
•sparra band, n. suggrunda de locus inter tectum
et parietem sparra bandh GU C 20 s. 323. llaquear
aris coniunccio trabium in summitate domus
sparra lagh oc sparra bandh ib (hand 2) s. 64. Jfr
sparra lagh. — *sparra lagh, n. två sammanlöpande
taksparrar. cupla ple dicuntur partes edificiorum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
