Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svälla
S47
svärdhsllp
nar the kommo jn j skoghen, mötthe them twå
swlthna wargha JMPs 417. — utsvulten, mager.
PMSkr 276. skodha hwath heller han (o: falken)
är fether äller swoltin ib 27 8. breseida ... war
myket fagor ey ... myket spärlymmad ellir
swolten Troj 76. — Jfr forsväita.
svälta, v. 2) svälta, låta (ngn) hungra, uthungra.
hökana skwla ... ey förmykith swältas PMSkr
276. — ’svälta ut, svälla ut, uthungra, (iendana
vtan wmkringh lidha offta mera hwnger än the
som the mentho swälta wth PMSkr 141.
svälter, m. Jfr sutter (Sdiv 2: 545) och sylt (Sdiv
2: 5 76).
’svämma, v. [Si>. Dial. (Götal.) svämma. Ä. Dan.
och D. Dial. svæmme. Mnt. och Mht. swemmen.
T. schwemmen. Jfr Th. Andersson, Namn och
bygd 45:151//.] — ’svämma Ivir, låta (djur)
simma över (vatten), somme binda samman trä oc
ther wppaa läggia harniskith oc swämma hestana
affwer oc syälffwe simma draghandis äffther sig
harniskith som liggher pa trämen PMSkr 147.
Jfr ivirsvämma.
’svänyil (pl. med art. svänglana), m. [Mnt.
swengel] svängel, svängträ. om trästång i orgel för
överförande av tangentrörelsen titi luftlådan, abstrakt.
item til orghavärkith ... item ij ortugh, för
svänglana täldhes HLG 2: 31 (1512). Jfr ib 157.
svänska, f. L. svenska, svenskt språk, en god
prädicare förbätre tässa mörka swänskona äpter
la-tina bokena Saml 6: 174(1495); jfr K. G.Ljunggren,
Skrifter utg. av Nämnden för svensk språkvård
11: 212. tlietta teknith första som är ordh kallas
pa swänsko, lösn PMSkr 143. — text på svenska,
svensk text. glosa är wttydhnigh ällar oplysilse,
oc thy skal enghen wndhra oppa mik, hwi iak
til lägher mykla swänsko, the som täxten ekke
jnne-haldher JMÖ 12. thet skal allom wara kwnnogth
oc känth / at swänskan är aff theras (o: Columellas
m. fl:s) böker wmwänth PMSkr 191.
svänsker (swensker. swiensker: -a FMU 4: 344
(1470). n. swenst Stock Skb 2:221 (1523—24),
242 (1524—25). Jfr Sdw 2: 1310), adf. L. svensk.
Jfr Sdw 2: 1310 och R. Pipping, Kommentar t.
Erikskrön. 177, 768, 783. xx mark ok c swänska
penninga SD 8: 55 (1361, avskr.). siäx hundradha
marker pänninga swenska ib 176 (1362, avskr.). ...
hwitan swenskan pänning fore ena örtugh RP
2: 174 (1389). NMU 1: 83 (1399). viii mark swenska
JTb 53 (1468). vii swenska mark ib 66 (1474).
...är til obestandh i mellan oss swenske men och
danmarks rike BSH 5: 83 (1506, H. Gadh). oppe i
war swenske skär ib 116 (1506, d:o). lop summan
vijc marc swenst mynt ij marc mindre Stock
Skb 242 (1524—25). — ss tillnamn. Jfr Sdw
2: 1310. — substantivt. Jfr Sdw 2: 1310. inthe är
oss mer än sämian mellan idhre tyske och oss
swenske BSH 5: 135 (1506, H. Gadh).
svär (swäär RP 2: 181 (1390)), m. L. svärfader.
ATb 1: 198 (1464), 205 (1465).
svära (obl. swere), f. L. svärmoder. ATb 1: 398
(1472). then garden som lasse hansson oc hans
swära aatthe ib 2: 31 (1474). NMU 1: 149 (1489).
STb 2: 612 (1492). fför thet han hade slagit sine
swere ... ij blaned ib 5: 8i (1515).
svärdli (swerd(h)), n. L. svärd, lyste ... her niels
stwre ... pa burspråket ... swa ath enge herra
tienara och goda manna ellir nogre andra skulo
hwarkin daga ellir nätter bära nogan wäria her j
stadin, huarken swärd, kast ygxer, här hambra
ellir nogan annan skadelig wäria, wiidh liiff oc
götz STb 2: 5 (14 8 3). at han stack en borgcre
twert j genom medh ith swerdh pa malmen j
bastuen ib 517 (1491). — dikur sværdh (VgL),
om oskaftade svärd, svärdsklingor hopbuntade
däcker-vis. Jfr Nat. Lindqvist, K. Hum. Vet.-samf. i
Uppsala. Årsbok 1952 s. 117 ff. — om regaliesvärd.
... oc wndfick hans nåde lagliga sweriges rikes
krone med swärd, spire, äple oc alt annet staadz
oc werdugheyt, som sweriges konungh tilborde
Rydberg Tr 3: 464 (1497). — i uttryck som avse
halshuggning med svärd, han stäk lasse bagga til
dödha ... ty dömpdes han til swerd STb 1: 4
(1474). ib 60 (14 7 6). ty dömpdes the bade i swärd
ib 136 (1477). som then gode herre her sten hade
sielffuer pa antwardit ... walburgh ... j radzstuen
pa rikesins swerdh ii 3: 444 (1499). — Jfr liämda-,
lön-, rövara-, skirmara-, sorgha-, staf-,
stäka-(Sdw 2: 1308) -svärdli. — ’svärds bladh, n.
svärd-blad, svärdsklinga. ensis ... swärdh ok swärdz
bladh GU C 20 s. 220. -— svärds dragh (swörz-.
-drägh), n. dragande av svärd, rafwidh ... kärde och
til bondan om eth swärzdrägh ATb 1: 206 (1465).
ib. bikermestlr sakir vj mark för swärdzdrag ib
2: 6 8 (1476). Jfr svärdhdragh. — ’svärds fegblare
(swerdzffägere), m. [Mnt. swertveger] =
svärdh-feghlare. ss tillnamn. STb 4: 324 (1513). — ’svärds
gräs (-gräss), n. jtem gladiolus est herba quedam
swärdz gräss GU C 20 s. 317. — ’svärds hug,
n. svärdshugg. Hel män 236. — ’svärds klot, n.=
svärdhklot. capulus ... swärdz klot ok hielth ok
bar GU C 20 s. 77. garatronicus är en rödher sten
... aff honom göras swärdz kloth oc skaffth för
the sakena ath winna PMSkr 475. — svärds
slagli (sverdzs-), n. svärdsslag, strid, oss tycker,
att om schåne och halland nogen tidh schulle
komma till sverige igenn uthenn sverdzlag då
schulle thett schee nu i thenne måtte Linkbiblh
2: 179 (1523, Brask), han kan henne jngalwnde
atherfaa wthan mz swärdzs slag Troj 45. — ’svärds
slaghare (-slagore), m. angher cris swärdz slagore
pinare och enahanda ormber GU C 20 s. 23. —
’svärds slipare (swöls-), m. =svärdhslipare. ss
tillnamn. ATb 3: 249 (1511), 294 (1515).
♦svärdhbärare (-börore), m. ensifer ... swärdh
bärore GU C 20 s. 220.
’svärdhdragh (swerdh-), n. = svärds dragh. JTb
48 (1465). rechte oleff pedersson handene for vj
(6) marek til treskyptes for swerdh dragh STb
2: 205 (1487). vort ... hans bagge zacer til vj
marek fore swerdh dragith han giorde jn pa erich
johanson ib 3: 186 (1494). ib.
’svärdher, m. Jfr Sdw 2: 1310, fläska svärdher
samt hovudhsvardher (rätteligen -svärdher).
’svärdhfeghlare (swerd(h)-. -föghiare), m. [Mnt.
swertveger] svärdfejare, vapensmed, ss tillnamn.
KTb 77 (1438), ib 85 (1445). Jfr svärds feghiare.
’svärdhgiurdher (-gördher), p. adj. omgjordad
med svärd, ensatus ... swärd gördher GU C 20
s. 220.
svärdhklot, n. svärdsknapp, han stötte pa
bastuffwu dörrene medh swärdklotit ATb 2: 123
(1478).
’svärdhsllp (swerd-), n.? slipning av svärd, änders
swerdslipere fry for swerdslip SSkb 255 (1507—8).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
