Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid ha
879
tighhire
människian är swa ööin och wsull, ath ey hon gither
sik haidhet aff sömpne, jämwel swa länge ath hon
är j gudhz tiidher (cum divinis inlerest) Mecht
268. siw kirkionna hälgha tiidher ib 280. hwar een,
som wil gudhelika sionga kirkiona tydher (horas
canonicas) ib 281. ib. förste tiidh kallas otosangher
SkrtUppb 215. til thän första thiman läsin ...
thess hälgha anda tidhir ... oc hälgha kors tidhir
... oc jomfru sancte marié tidhir ib 165. SvB
488 (si. av 1400-/.). ib 489 (d:o). här bygynnes
vor-fruwe tydher paa swenskä Sv T l. — om stiftelse
för viss tidegärd. the ijc (l50) march som ware frwe
tijder till höre SJ 2: 242 (1504). ib 243 (1504). —
Jfr arelds-, ars-, fardaglia-, for-, fram-, hälgha
likarna-, högh-, höst-, iul-, iula-, kirkio-,
käm-menära-, lagha-, lifs-, mal-, inidhdags-, midhfasto-,
midlisumars-, mikialsmässo-, natta-, nätter-,
olafsmässo-, paska-, plnglzdags-, prims-, prästa-,
prästamots-, pätarsduglia-, somar-, tärz- (Sdw
2: 693), valborgha mässo- (äv. Sdw 2: 902),
varfru-(äv. Sdw 1: 340), vinter-, vinters- (Sdw 2: 990),
örloghis-tidh. — lidliabok, /. [Isl. tidabók. Mnt.
tidebökj. L. J/r C. E. Thors, Den kristna
terminologien i fornsvenskan 184. — tidhagärdh (tiidha-.
tide-, týde-), /. L. förrättande av böner tillhörande
gudstjänsten; till gudstjänsten hörande böner;
gudstjänst. the begängilse skwlu hallas meth reeff oc
brinnande waxlyws, alla mässo oc tidhaghärd wt
SD NS 3: 550 (1420). annor tiidhagerdin kallas
prima SkrtUppb 210. thridhi tidhagerdhin kallas
tercia ib. ib 217, 218. biscop cort schal haffue sin
týdegerdh j siela koren STb 3: 388 (1498).
Kyrko-liist Årsskr 1920—21 s. 261 (1503). STb 4: 98 (1505).
Jfr tidhgärdh. — tldlia köp (tiidhakööp), n. L. avgift
för själamässa, öndir lagde wt j testament ena
ieinpsca mark kirkione ena iempsca marc
kirkio-herranom jtem ena swensca march j tiidhakööp
Diplomatarium Norvegicum 14: 90 (1471).
*tidha, v. [St;, dial. tida] tima. Jfr Sdw 2: 1314.
hanom opinbaradhe thän liälghande hwat som
tidhande var mz konungsins son Prosadikter
(Barl) 20.
tidhande (tydande GU C 20 s. 383. fiende STb
5: 319 (1521, Kop). tinde ib 3: 134 (1493), 4: 148
(1507). pl. lika med sing. Jfr Sdw 2: 1314 och (ang.
formen tidendh) T. Johannisson, Meijerbergs ark.
f. sv. ordforskn. 4: 39, O. Ahlbäck, Stud. i Nord.
Fil. 40 — 41. 1 s. 96 ), n., vanl. pl., och m.? (STb
3: 134 (1493)) och /.? 1) händelse. — förhållanden,
omständigheter? Jfr Sdw 2: 1314. 2) underrättelse,
nyhet, jach haffuer fangit en ondh tinde mich til
sorgh ok bedröffuilse STb 3: 134 (1493). sades,
ath holken schal liggie, epter the tinde nw a ferde
äre ib 4: 148 (1507). —■ berättelse, rykte, tager ider
wara fforlygnaktige tiende STb 5: 319 (1521, Kop).
— Jfr sorgba tidhande. — »tidhandis bärare, m.
rumigervlus ... tidandhis bärore GU C 20 s. 532.
»tidhans man? m. cerimonialis ... högtidhelighin
tidhans man hälugher oc gudhilekan GU C 20
s. 100.
tidhelika, adv. 1) i tid, i rätt lid. J/r Sdw 2: 1314.
2) tidigt, bittida, han stodh ganzska tidhelica vp
hwar dagh Hel män 270.
tidheliker (-likin), adj. [Mnt. titlik] timlig, the
andra fruct som forbudhin war, war en sak ok
tilfälle til tidelikin dödh SkrtUppb 116. tha grata
the mera sinna wina tidhelikin skadha ... än
thera siäla wadha ok synda fald ib 123 /. temporalis
affliccio cum paciencia thät är tidhelikin plagha
mädh thulimodh ib 124. tidelika plagho ok
mote-gang hafwa alle gudhz wini ib. ib. J/r
höghtidhe-liker (äv. Sdw 1: 573), ävensom söftidheliker.
»tidhelikbet, jfr söftidhelikhet.
tidher (n. tiith. tijt. tidh NMU 1: 153 (1500).
komp. tidare SkrtUppb 153. superi, n. tidhast), adj.
L. 1) som är på färde, som händer, blott i n. Jfr
K. G. Ljunggren, Adjektivering av substantiv i
svenskan 38 ff. achilles sporde honom hwad tiith
war Troj 206. 2) som är av intresse el. betydelse,
viktig, prästin ... vnderstodh aff thorn hälghanda
huat tidhast var, lärdhe han manga dagha oc
döpte han Prosadikter (Barl) 71. nv thäktis
ko-nungenom kungöra sinom son huat som tidhast
var mz hanom ib 88. — n. adv. 1) ofta, titt. — tit
ok opta, titt och ofta. han haffde ... tidh och offte
stempt ... johan besse NMU 1: 153 (1500). hwar
mera tager och kan beuisses, böte iij mark swa
tijt och apta STb 3: 381 (1498). ib 4: 111 (1506). —
komp. oftare, flera gånger, thär een syndogh
människia haffwir fulkomligen wilia til at
off-wirgiffwa synderna, oc ey göra them tidare
SkrtUppb 153.
tidhgärdh (tiid-. pl. -gerder ÅK 58. med art.
-gerdhen ib 60), /. = tidhagärdh. jtem ... bör honum
(o: klockaren) wptenda pa hwart altare liwsen
til tiidgerder ÅK 58. swa thät tiidgerdhen om
matdagana blifue joo wte songhna tha x slaar ib 60.
»tidhian, /. Jfr höghtidhlan.
tidhiiig (tidinge), /. underrättelse, nyhet, ingan
föra nogra tiding, skualder äller rychta, som han
ingan skäll till weth STb 1: 428 (1459, Burspr).
bediendis ider nåde ... at förste tidinge eder nåde
forffare, wele werduges at biude dag oc nat tiil
oss ib 5: 329 (1521, Kop). Jfr nytidlilng.
•tidhkort (týkörth), subst. [Fdan. tithkort. Jfr
Mnt. titkortinge] tidsfördriv, huilke peninga j
býssan waar hade köpmannen forsamleth pa
skv[p]sbardh aff theris týkörth j kortelspeel och
wàrdhtaffuel STb 3: 383 (1498).
’tidhkortnlng (titt-), /• [Mnt. titkortinge]
tidsfördriv. vi sendom eder ... s. revoldi book ... att i för
tittkortning måtte henne läsa i thenne julehelgd
Linkbiblh 1: 195 (1526, Brask).
tiglii (tigell Stock Skb 117, 118 (1519). tigil ib
36 (1517). tygel(l) STb 1: 113 (1477); HLG 2:78
(1517). teg I GU C 20 (hand 2) s. 66. tegel Arnell
Brask Bil 24. teghell PMSkr 182. med art. tiklit
Kumla kyrkas rb 44 (1478?). tigele HLG 2: 78
(1517). teghlith PMSkr 182. dat. thighle Hollman
Bir Extr 234), n. 1) tegel, tegelsten, biörn persson
lontthe mik jra tygel HLG 2: 78 (1517). gaffz iij
marc för viijc tigell Stock Skb 117 (1519). ib
118 (1519). (Fallen äro möjl. alt föra till 2). 2) tegel,
tegelsten, koll. och ss ämnesbeteckning, kyrkian skal
byggias aff steene ok ey aff thighle Hollman Bir
Extr 234. llatericius a um thz off tegl är GU C 20
(hand 2) s. 66. sween xii ora för tiklit [.’] han slo
Kumla kyrkas rb 44 (1478?). tekkia kirkione medh
kalkslaget tygell STb 1: 113 (1477). item en käril,
som tigele lagde jn igen, iiij ortugh HLG 2: 7 8
(1517). Stock Skb 36 (1517). — Jfr hu|-, inbora-,
lödhe-, mur-tighl.
liyhlare (teghler), m. tegelslagare. ss tillnamn.
mattis teghler KTb 101 (1449?).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
