Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
þingvalder
935
þiuver
♦þingvnlder, m. [Isl. pingvöllr] tingsplats. Se
Sdw 2: 1319.
þingvite, n. L. Jfr F. Dovring, De stående
skatterna på jord 1400—leoo s. 271.
þinkta (ting(h)ta. -adhe), o. L. hålla ting. placitare
tinghta ok dagtinga GU C 20 s. 45 3. tha iao (o:
häradshövdingen) tingtadhe mz almoghanom i
örabro vppa retthom tingzstadh NMU 1: 142
(1483).
*thlnktan (tinktan), f. tingsförhandling, jngen
behöfuer mik stempnä til naghat verldzligit tingh
eller tinktan J Buddes b na.
*thiokarmadher (tiok-), p. adj. med tjocka el.
kraftiga armar, nestor härtoge war lang wäxsen
stor lymmad tiok armad Troj 7 5.
*thiokbrädlie (tiok-. pl. -brädhen), n. bräda av
grövre dimensioner. HLG 2: 14 (1510). ib.
thiokliet (tiok-. tyok-), /. 1) tjocklek, vidd.
llinea ... snöre oc lynye längd vthen weedh
(sannol. fel för bre(e)dh; Cathol.: et linea eliam
longitudo dicitur sine latiludine) oc tiokheth
GU C 20 (hand 2) s. 87. qwistha ... brythes langth
wppe aff til lialffz ath the kwnna wäxa pa
tiok-hetena oc ey pa längdena PMSkr 313. hölen pa
kringlommen laghis äffther axwllens tiokheth ib
509. 2) tjocklek, tyokhethen (pd klockan) skal wara
en fingers tyokheth PMSkr 569.
thiokker (tyock Kumla kyrkas rb 109 (1521).
n. tiocht SJ 2: 147 (1486). tiogt STb 1: 266 (1480).
pl. m. tioke PMSkr 335. tyck BSH 5: 421 (1510).
komp. tickere ib), adj. 1) tjock, vid. om föremål som
har el. närmar sig cylindrisk form. saagis godhe
oc länge, slätte oc färske grena tioke som en arm
aff olyo träm PMSkr 335. — om person, ss
tillnamn. niels tyock Kumla kyrkas rb 109 (1521). —
tjock, vid (i förhållande till andra föremål), c (lOO)
fambne trosse, swa tyck som en thwme eller
noghet tickere BSH 5: 421 (1510). — n. adv.
tjockt, med angivande av utsträckningens mått. ...
och siden lata vpmwra fra sama balka låghet
tweggia stena tiogt STb 1: 266 (1480). ingewal ...
scal lata mwra i tet hans öffre stenhus vp medh
pedher michelssons mwr en stens tiocht medh en
brandhmwr SJ 2: 147 (1486). — Jfr allns- (Sdw
2: 1188), famns- (Sdw 2: 1214), fingers- (äv. Sdw
2: 1216), for-, lialfstena-, stens-thiokker.
thiokna (-adhe), v. 1) tjockna. — tjockna, bli
uppsvälld pä grund av havandeskap, jomfrunna
liff thioknadhe, hännas iomfrudom oc lönlika
inälwom oskaddom SvKyrkobr 332.
þistil (tistell GU C 20 (hand 2) s. 96. tystiil MP
5: 132. dat. med art. tislenom ib 4: 145. pl. nom.
tistelä SvKyrkobr (Lucid B) 172. ack. tysla SpV 20.
med art. tyslana MP 5: 132. dal. thistelom
SvKyrkobr (Lucid B) 2 33. tislom JMPs 14), m. L.
tistel, llolium ... klynth oc tistell GU C 20 (hand 2)
s. 96. tha alla tistelä äru opbrende sankar han
kornet j syna laara SvKyrkobr (Lucid B) 172.
jngen kan taga ... fikon aff tislenom MP 4: 145.
— koll. tha ... kom thera owin ok sådde ther
offwan j tystiil ok klinth, ok annor ogräsan
MP 5: 132. — *tliistla iulder (tizla-), adj. glissosus
a um tizla fulth ok fulth mz skräppo bladh GU
C 20 s. 318. — *thistla üdlikn (tydzsla-), f. öken
el. ödemark bevuxen med tistlar, diäffwllin ...
wtdreff them höxsta bodsins brytara, aff the
blomstrandhe fädhirnislandeno, ok in j thänna
tyrna ok tydzsla ödhknena SpV 199.
þit (thijt. tiith. tijdh STb 2: 408 (1489)), adv. L.
dit. collegare delegare hiith oc tiith sända GU
C 20 (hand 2) s. 71. tha slogh han långt omkringk
hijt och thijt STb 4: 97 (1505).
*thiufaktelika (tiwff-, -akteliga. -achtelige.
-aff-theliga), adv. 1) pä ett tjuvaktigt säll, genom stöld.
epter han (o: en oxe) war hanom tiwffachtelige
frän komen STb 2: 487 (1490). thet swerdit ...
war hanom tiwffafftheliga aff stolith ib 3: 256
(1495). 2) hemligen, i smyg. några onda män ...
sagdo ath palamides wardt ey slagen j striid,
wtan lönliga mörder oc tiwffakteliga dräpen aff
vlixe oc diomede Troj 279.
*thiufdragliare (tiwff-), m. — thiuva draghare.
ss tillnamn, hustrv elseby tiwff dragercs STb
5: 163 (1517).
þiufnadher (tyuffnader. ack. med art. tywfnan
ATb 1: 244 (1466)), m. L. 1) tjuvnad, stöld, gyorde
han ssygh wr tyuffnade medh lyslinga wytnom
ATb 3: 198 (1506). och drängen sagde ney fore
at han henne inthe vitthe nokon tywfnan ib
1: 244 (1466). — Jfr urthiufnadhcr.
þiufsak (pl. tiwfsacher), /. L. anklagelse för stöld.
erich bennctsson ... j tiwfsacher kendes haffua
stolit aff marten i farsta och en akere ena kapa
STb 3: 209 (1495).
þiufstuliu (tiwff-. -stolin), p. adj. L. stulen.
ther war i räthen en kätil grypa och i nysthe, ther
för:ne sigeridh kändes widher, ath tz war henne
thiwf stolith i fran JTb 36 (1463). ib 6i (1462).
thenne ii vitnadha ok swora mz gäwa kwnsson
vm en silffskedh ... som honom war tiwffstvlin
ib 75 (1481).
þiur (thyr), m. L. tjur. Skotteb 366 (1460—61)
Kämn. jtem for en thyr xxj öre til stadzbehoff ib
402 (1465—66, d:o).
þiuta (tiwta), v. 1) tjuta. — med obj. gm tjut
tillkännagiva, tjuta över. mangom stadhum j
affgudha mönstrom hördhos opinbarlika diäflana
grata oc tiwta thera eghna ysäld Prosadikter
(Barl) 87.
þiuver (tivff ATb 1:6 (1452). dat. med art.
tywenom MP 5: 52. ack. tiwgh STb 1: 94 (1477).
pl. tiwffwa ATb 1: 382 (1472). gen. tyuffua GU
C 20 (hand 2) s. 68), m. L. 1) tjuv. llauerna ne
tyuffua oc röffuare offgudynna GU C 20 (hand 2)
s. 68. rauedh ... sagde strax at japer skredare at
thu haff er stulit min bath oc star jac fvldliga til at
thu est min tivff om lagboken skal wara reth ta
magh jac skylda tich for ransman eldher for
tivff ATb 1: 6 (1452). vakthin jdhir ... oppa thet
ath gudhz domadaghir ok hembd sculi idhir ey
bradelica offuir koma, som ena snaro a halsin a
tywenom MP 5: 52. 2) ss skymford. tha sagde
eskilz hustrv i panten mik som tiwffwa och
skökinsöner ATb 1:382 (1472). han kallade ...
olaff beltare skiögensson ok tiwgh STb 1: 94
(147 7). — Jfr dags-, dagh-, fä-, liovudh-, liästa-,
kirkio-, konungs-, osta-, sio-, smathiuver, ävensom
urþiuva. — thiuva draghare (tiwffwa-), m. en
som i smyg el. olovligen utövar en bärares yrke.
STb 1: 410 (1483). samme dach rechte dragarana
handena for iij (3) marek for öl tunnan the togo
aff tywffua dragarana ok vpdrucko, thy the
baro tet ecke tijdh som thet schulle beres aff the
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
