Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utelüsa
1013
utfarþ
utelüsa, v. utelàsa, utestänga, naar hon förnam
sigh wtelästa wara höstade hon oppaa dörena
Prosadikter (Sju vise m C) 239.
utcstanda, v. L. vara utestående, vara obetald.
alla the päningaschuld ok gäld, som wtestanda
meth riddara, swena, bonda ok bokaria SD NS 3:
67 (1415). andhirs gaf hustrw margitte qwitta
liduga ok löösa om fornämpt arff ... for wtan the
panta ther ära ok the päninga ther wte sta A Tb
1: 69 (1457). ib 76 (1457). annor stadzsens schuld
som ute staar Stock Skb 281 (1489? Skip). the gieldh
... som vte stode STb 4: no (i507). at inkreffia
oc vpbera all hans vtestande (sannolikt för
-stan-dande) giäld ib 1: 2 (1474). all hans vtestandande
skyld ib 314 (i48i). ib. ib 3: 394 (1498). — vara
pantsatt (för visst belopp), her oleff hesse anname
the xxx mark, som j rettin stande, som han siger
tompten vte staar fore STb 3: 424 (1499). Vg
Fornml I 8—9: 105 (1515). — hava nokot
utestan-dande mädh nokrom, ha ngt ouppgjort med ngn,
vara i tvist med ngn. nw viste han sig eller hans
stalbroder sig medh nagrom nagat haffue
vtestan-dende STb 2: 249 (1488). — Jfr standa ute (äv.
Sdw 2: 1306), ävensom utstanda.
utestängia, v. 1) utestänga; avvisa, bortstöta.
them wthestängdha thakir äwärdelikin dödhir,
the hälgha jomfrunar som inganga, taka mz trygge
wälsignilse ... SpV 278. MP 4: 87. äpther nokon
tidh wthestängdc brodher bertil mik aff sancte
bir-gitte hwss PM Bref 310 (1512). — Jjr stängia ute.
*utcsütia, v. — "utcsätia sik, försätta sig utanför
(ngt), göra sig förvisad (från ngt), hwru eua
sam-tykkiande ormsens ordh wthe satte sik mz adam
aff hymerikis rike JMÖ 64.
ulfa (-faa), v. L. 1) utfå, utbekomma. ...oc meth
lagh oc rät thöm (o: pengarna) wtkräfwia om han
them ey annars kan wtffa SD NS 2: 86i (1414).
2) utlämna, utgiva, jtem vtfath j fat järn til pile
Skotteb 438 (1469—70, Kämn) oleff guldssmet schal
göre sin vederuikt fult, som han haffuer vtfangit mot
tet söluet han hade annameth STb 3: 425 (1499).
ib 5: 17 (1514). at han skulle ffa then humlen ffran
sig, som han solt hade ... och han jngelunde wille
honum vtffaa ib 27 (1514). wtfongit ij tunnor öl...
daxuerkes folket Stock Skb 190 (1521). PMSkr
23. — utbetala, vppa hwilken gardh ... her erich
hade lij (52) marek vtgiffuit ok ecke war lagelica
giort eller wtfangit STb 2: 337 (1489). ib 3: 474
(1500). — Jfr fa ut.
*utfalda (-falla: -ar), v. utveckla, veckla ut. eg.
och bildl. swa som nathurlighit är somlighom
blomstrom, sik wtuidha aff solinna warma, ok
wärmanom jnne j blomstreno warande, giffwer
blomstridh sik j fällor, ällir sina twppa wtfallande
(cirros suos explicare) SpV 455. wilin rörir,
wis-domen skipar, maktin wtfallar (explicat) ällir
wttrykkir ib 192.
utfalla (impf. -fall. pl. 3 pers. -fullo), v. 1) utfalla,
falla ut, falla ned. jacop offuerscherares piga, som
vtfall aff hans windh STb 2: 577 (1491). hymerike
war pryth mz faghro blomstrc, thz är mz hälghom
änglom aff huilkom en deel wisnadhe, tha the
on-dhe ängla wt fullo JMÖ 59. ib 40, 49.
utfara, v. [Fdan. udfare. Mnt. ütvaren] fara ut,
fara bort, begiva sig ut el. åstad, cnge v öres borgara
skulo vtfare, for än xx:dag (20:dag) jwla ok retta
marcknade äro STb 1: 433 (1459, Burspr).
♦utiarin, p. adj. [Sy. dial. utfarin, utfaren]
illa medfaren? usel, eländig? här kombir fiondhin
... ok han bindher for människiona twsanda
frestil-sinna näth, alt oppa thz at han maghe swika thän,
som nw är opnyadhir j nadinne, hwilkin han j
longhom tima haffwer hafft j sinne thiänist, ok allan
wtfarnan ok aff syndomen fordarffwadan (in
peccatis inveleratum) SpV 574.
♦utflodhan, /. Jfr vatu utflodhan.
♦utflut, n. = utflytning. thryk jn j hans hiärta
thrc kwssa, thakkandis honom for thz wthflwtidh,
hwilkit som wthflöth j thik (pro effluxu illo quo ...
in te ... effluxil) Mecht 74.
ulflygha (-flyghia), v. flyga ut. hänna siäl ...
maghe sälika hädhan wtflyghia (evolare) i
siälff-uan gudh Mecht 123.
utflyia (-fly), v. fly ut, fly undan, fly bort. elabor
... vtskrida ok vtfly GU C 20 s. 212.
utflyta, y. utflyta, utslrömma, rinna ut. Mecht 74
(se under utflut). Jfr flyta ut.
ulflytilse, n. pl. och f. utflytande, flytning. —
bildl. utflöde, alla nadh, och andhelika wthflytilse
(influxione), mädh hwilke gudh ... wärdhoghis
jngiwtha mannenom sins hälghasta wilia
wältek-nadh Mecht 282.
♦utflytning, /. utflytande, utflöde, hwilka lampor
alla omkring offwerfluthu oc rwnno mz swa store
bräzsko at största dropa aff the wtflytningena
(supereffluxione) sprungo oc kastadhos alla
wägh-na Mecht 210.
♦utftödlie? (-flötha), n. utflöde, meo ... are gaa oc
flytha vnde meatus ... songer (hör/el för gonger)
oc wthflötha (för -flöthe?) GU C 20 (hand 2) s. 134.
♦utilödhning, f. flumen ... flytande watn fluuius
ii vtflödningh GU C 20 s. 281.
♦utfodhra, v. fodra upp, förbruka genom fodrande.
jak haffuer wth ffodrath alth thet korn GPM 2:
307 (1508).
utfraglia, v. 1) utfråga, genom frågor utforska. —
utröna, utreda (hur ngt förhåller sig), lät hwar
annan qwit ... for alle tiltalan vm thet fornempda
arff ... vtan thet silffuit ... ok the päningana som
j lübeko standa kan thetta nagharstadzs vtfraghas
thet niwta the vppa badha sidhor ok skifthcn som
wedherbör K Tb 80 (1441).
♦utfrakta, v. uthyra (fartyg för transport av varor).
epter the bade schute sigh til köbenhaffn ... ther
schipet först vth fractades STb 2: 567 (1491).
♦utfylghia (-fölia. impf. -folgde), v. 1) följa (ngn)
ut. widerkendes han, at han ... rasmus ... pa gatan
vthfolgde STb 3: 347 (1498). 2) följa med (ngn) ut,
åtfölja, jtem ffodermarsken bör ey flere hesta
leg-gia än the honum wtfölia Arnell Brask Bil 33.
utfarþ (-ferdh. -fferdth), /. L. 1) utfärd, bortresa.
jtem skall ingen ... wara plictoghe tiil ath ffelle
siith segl j infferdth eller wthfferdth ffor
eelffz-borgh Priv f Sv st 17 9 (147 4, avskr.). 2) utgång,
bortgång, hädanfärd, at hon ålder skal döö aff
pestilencia eller braadh dödh, vtan scal faa fore
syna vtferdh gudz verdoga lichame SvKyrkobr 289.
om gudh vil vnna tik cristelika wtfärdh aff tesse
wärldhinne MP 5: 17 2. 3) utförande (av lik),
jordafärd. Jfr C.-E. Thors, Den kristna terminologien i
fsv. 297. ther epter at the liws wi ... skepom
epter oss göras, j wore wtfärdh ärw forenöth
Svartb 429 (1448). — utfär]ia daglier, m. L.
begravningsdag. item (skola prästerna hava) theris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
