Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanka
1036
vanskelikhct
cirkulera, thetta scriffuom wi eder til atj måge
vitha huad sanningen är, ty at osanningen haffuer
förmyckit wankat paa oss i tlienna aaren HSH
17: 103 (1523, Brask), hher äre oc ganschc monge
löös tidende wj eder nåde ej tilschriffue kunne för
then osanning her plägar wanka ib 13: 34 (1524?,
d:o). deeler med oss hvad ther wancker för tidende
i then landzcndc hoos eder ib 16: 36 (1526?, d:o).
"vanka, v. [sannol. eg. samma ord som föreg.;
Sv. dial. vanka. D. vanke] vankas, vara ati få. lier
wanker och ganska twnth til sölffwer DD 1: 226
(1516, efter avtr. hos Langebek).
"vankunna (-con na), /. oklokhet, thz sculde man
görlä acta. / at säliana (o; stenen) ey bort for
varal-sins ödh/thz er ey utan ful vanconna Vis sten 6.
vankunnogher, adj. okunnig, bidheriak thikädhla
mästare ... at thu gör mik redho wankunnoghom
månne pa thz thär iak thik aat spör SvKyrkobr
(Lucid A) 95.
vanliker, adj. Jfr ovanliker.
vanlustp (-löste), m. ond lusta. SvB 64 (senare h.
av 1400-t.).
vanmakt, /. vanmakt, maktlöshet, svaghet, en
roland res op aff wanmakit (it med abbreviatur)
ther han laa i KarlM (El) 95 (tha reeste roland sik
op aff omäghne som han la i Prosadikter (KarlM)
283; likn. ib (KarlM B) 323, KarlM (Ver) 94).
kom offwär hänne ... kropsens wanmakt oc hon ...
fförmatthe nw ey röra hwadzske hand äl[ler] ffooth
JMPs 353. Jfr vanmakt.
vanmaktoyher, adj. 2) vanmäktig, maktlös,
kraftlös, svag, försvagad, war saa wanmaktog aff blodr
... (o: blodros?) ath han mötte äncthe KarlM (El)
95; jfr D. Kornhall, Karl Magnus 240.
vanmägliin, n. vanmakt. SvB 117 (b. av 1500-/.).
vanmäkt, f. L. — vanmakt, wordo otaliga manga
saara oc oföra oc ey formattho staa aff wanmäkt
Troj 206.
♦vanna (pl. wandor),/. [Mht. wannc. Lat. vannus]
vanna, skakkärl för rensning av säd? så, kar? Jfr
C.-G. Pettersson, Nysv. Studier 36: 60 ff.
capisteri-um ... wanna GU C 20 s. 75. saal oc wandor til
bacarastuffwona VKU 94 (1559). — Jfr
kopar-vanna.
vannytia (-ar. -adhe), v. missbruka, hymmelen
klaghar sighiande ... jak gaff lyws oc rörilse nidhra
thinghommen, än syndogha människior
wan-nythiadhe mith liws, j allom sinom rörilsom JMPs
567. ib (på 3 st.), ib 568.
vannytian, f. missbruk, thättha tolde the
räth-wislika fför theras drykkenskap, oc christi blodz
wannythian JMPs 257. ib 568 (på i st. ).
*vannytiande, n. - vannytian. fför
sacramen-tana wannythiandh[e] JMPs 254.
♦vanrykta (-rökta), v. [Ä. Dan. vanrygte]
van-frejda, vanrykta. denobilitare vanhedra eller
fulle-lica hedra [s]traffa ole wanrökta GU C 20 s.
357.
vanrökt (-rycth) f. L. vanvård, vårdslöshet,
försumlighet. Gummerus Syn-stat 43 (1425, vidim.
1440) (se under vanrökta). dør hon aff wanrycth.
tha. gælla han koo jgen æller koo wærdhe. som
rykta, sculde JämtlDipl 199 (1425).
"vanrökta (-rykta), v. vanvårda, wiliom wj oc
biudhom prestomen at the all theras prestabol
rykthe oc engte thera spille mz wanrycth huilken
andraledhis gör böthe biscope iij mark for hwart
wanryktat bol Gummerus Syn-stat 43 (1425,
vidim. 1440).
♦vansalogher (-saliger. -säloger), adj. [Ä. Dan.
vansalig] osalig, olycklig, thu est ey werdiger
wan-säloger lcffwe och ey heller ware min sson som så
flydde medh skamin PMSkr 715 (senare avskr.). ib.
vansamber, se vandsambcr.
vanska (-ar. -adhe), v. 2) vålla svårighet el.
olägenhet. börya waaren xv dagha för äller xv sedermera
än rätter waarthime är thet vanskar ey mykitli
när wäderlekcn sig swa haffwer at gernyngcn kan
fwlkompnas PMSkr 367. — refl. vanskas, 1) tryta,
brista, fattas, ther til at vinit sculi eyg alz stingx
vanscas scal iak planta mik viingardha af nyio
FragmBir ed Gussgard 104. 5) uppgivas, duka under.
nar hon offwermattho slos, swa ath hon
wanska-dhis j allom sinom lymom JMPs 350. — fördärvas,
förstöras sååssom hiertatt i allom diwrom senasth
wanskas eller kränkias PMSkr 679 (senare avskr.).
— Jfr bort- (Sdw 2: 1202), for-vanskas och
ovanskadher.
vanskapa, v. — "vanskapa sik, vanställa sig
(med mask el. dyl.), nw om en aptan tha haffdo
the forklätli sik ok vanskapath MP 5: 187.
vanskapadlier, p. adj. 1) vanskapad; ful, stygg,
vederstygglig, wanskapadha oc stranga
liffwer-nith skylir honom (illam ... vita deformis abscondit)
SpV 450.
vanskapan, /. vanskaplighet, vanskapligt utseende.
gud ... kan ... hwan lyma eller lidha moot
aater-fögiä, vthan alt lyyte eller vanskapan huan j sin
stadh SvKyrkobr (Lucid A) 226.
vanskapilse, n. pl. och /.? 2) vanskaplig el. ful
gestalt. —• vidunder, monstrum, lastanna swmma sik
framteandc mz siw sinom wanskapilsom (cum
sep-timis suis monstris) SpV 136. sanneligha swa margh
wanskapilse (mönstra) dyrkar thu, som thu
haffwer laster ib 148.
vanskapiikcr (-skape-), adj. 1) vanskaplig,
oskaplig, vederstygglig, henna änlithc, som tha war alt
multith ok wanskapelikit MP 5: 130.
vanskelika (-liga), adv. bristfälligt, dåligt,
balbu-tire wanskcliga ok daarlega tala GU C 20 s. 48.
vanskelikcr (-likin. n. -likit), adj. 1) bristfällig,
skröplig, wm nokor skipare ... haffwer räddogha
... aff the ath skipith är vanskelikit äller lithith
PMSkr 25. ib. — skröplig, svag. Jfr Sdw 2: 1328.
lather jak them swa ganga hem til sin fastande tha
forsmakta the ok warda wanskelikin j wägenom
MP 4: 135. ib 191. ib 5: 18. loff oc ära wari gudhi,
huilken wanzskelike modhrenne som war eua
före-saa swadana dotter som war maria (qui fragili
matri talem prouidit filiam) JMÖ 64. oppa thz at
wara wanskelika oc syndogha siäla skulle ekke
äwärdelikx dödzsens swärdh gönom gangha (vt
nostras fragiles animas non pcrtransiret gladius
mortis perpetue) ib 110. liwath ey waro romarannas
häär til strid myndre oc färre än frankarikes,
smärre folk än tyska landz almoge, wanskelikaren
än liyspana män PMSkr 122. — Jfr for-,
o-vanskc-liker.
vanskcliker, adj. svär, besvärlig. Se Sdw 2: 1328.
vanskelikhet (wanzskelikhet. wanskeiighet.
van-skilighet. wanslikhet: -hetinna SpV 517.
wanzlik-het SvB 123 (b. av 1500-/.). wanslighet: -hetz Mecht
10), /. skröplighet, svaghet, thin oseghelica stora
miscundh, oc människione stora vanskilighet böghe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
