Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viktril
1064
vi li
tene som thett wåre malmer ib 6 3 i (senare avskr.).
viktril, n. vitriol. wictril eller atrimentum är
huarken malmer eller sten PMSkr 648 (senare
avskr.). wictril doger till blek, och till suärto ib.
vilbassc (-bose: -a PMSkr 119), m. vildsvin,
vildgalt. Prosadikter (Sju visa m) 122. — Jfr
valbasse.
*vil bi (bij), n. pl. vilda bin. Hwar som ärw stora
skogha thär plägha gärna wara wil bij PMSkr 298
(snarast två ord).
vild (weld), f. L. Jfr A. Nordling, Stud. i Nord.
Fil. 31—32. 8, särsk. s. 54 ff. 2) vilja, önskan,
tycke, nödhoghir vildlie han ok tala them alt
off-mykit j vildh ällir täknath MP 5: 137. 4) välvilja,
kärlek. Se Sdw 2: 1330. 5) partisk välvilja;
partiskhet, väld. Abbedval i Vkl 85. om hon haffwir dömpt
falsligha for weld scul. SvKyrkobr 359. Jfr\ildom.
6) fördel. Se Sdw 2: 1330. 7) vängåva; mellangifl vid
jordbyte; gåva som vid köp av faslighet gives utöver
köpesumman, aff thy mynt som nw gar til wildo SD
10: 17 (1371). han sålde ... olaue ... siw örtughland
jordh ... fore fäm marker ok trätighi päninga ...
ok ther meth ena koo godha om twå marker tel
weld SD NS 3: 622 (1420). Jfr vina yava, vingava.
Se SdmL J 12: 3; G. Hafström, Vängåvan (1951).
— vilda maþer, m. L. man som brukar väld, partisk
man. Jfr A. Nordling a.a. s. 51 f. — *vilda vin,
m. välvillig vän. Jfr A. Nordling a.a. swå som six i
gambio ordquädhe: hwar är sina (o: de sinas)
wilda vin KS 8. — "vildar vitne (weldar-), n.
[ Ä. Nysv. väldavittne] välvilligt vittne, partiskt
vittne. Jfr A. Nordling a.a. s. 52 ff. klaghadhe ...
olaff til andherss och saghdhe ath horsyon var hanss
odhel ok hadhe tw weldar vithne och ville ther
medh haffwa wunnith gossit DN 14: 174 (1504).
— Jfr ovilder.
vildelika (villelige), adv. 2) med väld, partiskt.
hwlkin doom her thure sadhe at k[ongh] käril
hadhe villelige ok oorättelige dömpt Arfstv 49
(1481).
vildcr (.superi, -aster), adj. [Ä. Nysv. vildcr,
velder. Isl. vildr] cg. som är efter önskan. Jfr A.
Nordling, Stud. i Nord. Fil. 31—32. 8 s. 58 /.
1) god, förträfflig, tha skal höfwidzmannen nämpna
tolff män aff them bädzsto borgharom oc wildasto.
oc owildogha Beckman Slud 219. 3) som söker vara
till behag, vänlig, söt, inställsam. ho varder ffödh i
thz tekn (o: capricornus) ... han skal vare ... vill
och vaktig i alle sine ordh LB 14: 18 (s. 48l).
vildcr (n. nom., ack. vilt. ack. m. villan MP 5:
214. dat. f. wille SkrtUppb 309. pl. ack. f. wilia
PMSkr 266. best. form sing. ack. n. wilia SvB 395
(omkr. 1520). komp. willare STb 1: 401 (1482)),
adj. L. 1) vild. om växt: vilt växande, icke odlad.
the ... atho thät (o: lammets kött) mädh wille
lak-tuko oc brödh wtan syro SkrtUppb 309. — om
människor och djur: vild, i fritt naturtillstånd
levande. — otämjd? draghin fram ok dräpin en villan
kalff, vel fethan ok äthom ok pläghom oss wel MP
5: 214. taka wilia graa gääs PMSkr 266. 2) vild,
rasande. — vild, ostadig, tygellös. at jak ... maghe
rättha mith wilia ffula oc wsla liffwerne SvB 395
(omkr. 1520). 7) som far vilse, som icke kan finna
el. komma på det rätta, som misstager sig. — vardha
vilder, bli förvillad, thes meera han wogh, thes
willare worth han STb 1: 401 (1482). — fara vilder,
fara vilse, deuiare aff wägh eller wildher ffara GU
C 20 s. 180. —n. vilt ss. adv. felaktigt, oriktigt, at
pancermakere drengen viderkendes, ath han (o: en
anklagad) skýller hanom intet ok sade, ath han
hade kent vilth, och bad hanom giffue sigh tet til,
at han hade vith[net] hanom tet orettelige STb
3: 175 (1494). — taka vilt, misstaga sig (om ngt)?
med prep. af. for thän skuld os hände aff thino
godho haffwa takit wilt (nos a tuo bono conligil
aberrare) SpV 496. 8) förstärkande i förb. vild
främadha, vilt främmande, fullständigt obekant, en
will främande man FMU 7: 475 (1518). — vilz
öke, 771. L. Se Sdw 2: 1330. — Jfr hovudhviller.
♦vilderfarandc, p. adj. villfarande, som far vilse.
deuius ... wildcrfarande eller off vägh farande GU
C 20 s. 180.
vildiur, n. vilt djur. man skipadhe thöm alla
nadhä / aff wildiwr (ville diwr A) och tamma
badhä Fredrik ed Noreen 37 9 /.
vildogher, jfr ovildoglier.
vildom, adv. [eg. dat. pl. av vild /. ] med väld,
partiskt, accepcio personaruin vildum sköta
per-sonis GU C 20 s. 4.
vilfarilsc, n. pl. el. /.? 1) misslag; missförstånd.
SD NS 3: 125 (1416). 2) villfarelse, hälfwite är
syndogh siäl for wilfarilsanna mörker som thär
är SkrtUppb 115.
"vilgalin (-gallen), adj. rasande, ’vild och galen’.
han sökte om spetzserna som wilgallen nian j syn
jlsko Troj 130.
vilgas (pl. -gös), f. vildgås. PMSkr 266.
vilhet, /. 2) villfarelse, thorn som värö j
död-zsens ok vilhetenne mörkre matthe han aterledha
til sannyndenne lyws oc kundscapp SvKyrkobr
(Lucid B) 152. ib 172. jak manar tik om the vilhet
som tu dyrkär at tu orädder vn mik thet jak
be-dhes J B uddes b 8 3.
vili (wile Hel män 248. obl. kas. vilia. willia
GPM 2: 117, 118 (1498). wiliä KarlM (Ver) 16,
18. uiliä DN 14: 459 (1525). villiä Vis sten 8.
wilie JTb 32 (1460); SJ 2: 270 (1495); GPM 2: 41
(1502); Stock Skb 297 (1512, Skip). vilie STb 3:
460 (1499). wýlie ib 448 (1499); Stock Skb 285
(1499, Skip). ville GPM 2: 96 (1509). wyligia
Rydberg Tr 3: 493 (1502). vilige STb 3: 299 (1496).
wili RK 2: 5863), /n. L. 1) vilja, önskan; det som
ngn vill. thwaru a mot warom wiliä SD 10: 6 2
(1371). thetta war hennar bondlia fullar vili ib
12 3. för een jak hauer hört jther vilia ib 127.
vm thu fa nocat at brytä/a mot gudz helgha
villiä Vis sten 8. sancti andreasse wile var
hänna vili Hel män 248. ... och i ingen matte
the ghode men ther aff trengias eller medh
offuer-waldh aff tliages, vtan nywte och beholle effther
theras eghin wyligia Rydberg Tr 3: 493 (1502).
— särsk. om viljan ss. fri el. frilt bestämmande, ena
swmma peningä som han fförscrifne sin börd
medh wilia fförnögde SJ 2: 249 (1494). ath han
meth wilie och wenskap solth haffuer ... en
half-fuan mwr ib 270 (1495). stode jens biörnsson ...
medh sith frýe moth och vilige vnödh och pantsatte
göstaff olsson sin gardh STb 3: 299 (1496). hwat
han vil medh wýlie giffue lxxx mark äller rýme
rikit ib 448 (1499). 2) egenvilja, godtycke. —
egen-vilja, trots? thet the skole wngellct for then willia
the haffwa bewiist min nådige herre koningen och
rikitzsens radh GPM 2: 117 (1498). ... vthen göre
sadanne spliit twädrecht ville och owilie inhyrdes i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
