Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s venså: musiktidning.
ss
bättre saker, dels att ej ens en kunglig
institution är fritagen från pligter, mot både
konsten och publiken.
Hr Tolbecque lät på samma konsert å
nyo höra sitt vackra instrument och gaf
tidigare en egen. konsert jämte hr
Zcttcr-qvist, en ung svensk violinist med redbar
teknik, om ock ännu ej fullfjädrad. .Man
fick då äfven höra hr Brinks ärliga och
goda pianospel.
Konserten för prof. Josephsons familj var
väl besökt och stämningen hög och
angenäm. Om solosången den gången ej utföll
fullt lycklig, var manskören så mycket bättre
och gjorde särskildt i de friska
student-qvartetterna en alldeles ypperlig verkan.
A. L.
Från in- och utlandet.
Kristiana d. 4 Febr. 1881.
Under januari månad har här hållits blott två
konserter af någon betydelse, och kan man på
sätt och vis säga att vårt musiklif år 1881
inleddes med Johan Svendsens den 29 Jan. för fullt
hus och under rikligt bifall hållna konsert i
frimurarelogens stora sal. Såsom vanligtvis på hans
hans konserter utfördes äfven denna gång mest
egna kompositioner. Såsom slutnummer var i
förstone pä programmet upptagen ouvertyren till
Rossinis »Wilhelm Tell», men enär kapellmästaren
llennum och violisten Böhn, hvilkas biträde dervid
var oundgängligt, hade insjuknat, ersattes detta
nummer med »Rapsodi N:o 3» af Svendsen,
hvilket nummer dock icke utfördes så väl, som man
kunnat vänta af Svendsens orkester, hvars
prestationer annars förtjena allt beröm. Jag kan icke
frångå, det jag alltid tyckt denna egendomliga och
utomordentligt vackra rapsodi i sina hufvuddrag
något påminner om Beethovens B-dur symfoni, som
denna afton var konsertens första nummer och nu
som förut gjorde så lifligt intryck, som naturen
sjelf en varm vårdag. Svendsens »Zorahayda»
uppfördes äfven denna gang. Denna legend för
orkester — som framställer Jacinta sittande ensam,
gråtande och öfvergifven i en af Alhambras salar,
då Zorahayda kommer uppstigande ur vattnet och
lofvar henne ett slut på hennes smärta, om hon
genom dopet vill förskaffa Zorahayda hvila,
hvilket äfven sker, hvarefter Zorahayda försvinner —
vittnar om den rikaste fantasi och är full af den
mest tjusande poesi. Oafsedt detta har Svendsen
gifvit det bästa uttryck ät de olika känslor, som
genomgå denna stämningsfulla sagodikt. Tråden
tappas icke bort i ett dunkelt drömmeri eller ett
haf af obegripligheter, utan hvar takt är en liten
bild af sjelfva dikten. — Blott 14 år gammal läste
Svendsen denna legend, som pä den redan dä med
musik mycket sysselsatte gossen gjorde det
lifligaste intryck och bevarades i minnet, tilldess den
vuxne mannen gaf densamma musikalisk form. —
Förutom tvenne för stråkinstrument särdeles
vackert arrangerade svenska folkmelodier utfördes
äfven fyra af Svendsens .sånger af en musikälskarinna.
Ehuru denna pä ett ganska förtjenstfullt sätt gjorde
ifrån sig sin ingalunda lätta uppgift, kan jag
likväl ej gä in på, att detta slags konstnärer skola
kunna göra anspråk på en lika utförlig kritik eller
åtnjuta lika stor erkänsamhet från publikens sida
som en verklig artist. Jag anser snarare att det
tillhörer alla större konstnärer och dem, hvilka
så-såsom direktörer, impresarier o. d. hafva i sin
magt att se konstens kraf tillgodo och föra
publikens smak fram ät det bästa, att söka hålla allt
dilettant väsen Qerran från konsertsalen och all
»médiocrité» frän denna och operan. Men så länge
kritiken icke påvisar det skadliga häri, utan
behandlar en amatör lika så omständligt som en
konstnär, på samma gang som det sker i de
skonsammaste uttryck, sä länge skall äfven publiken taga
fel och vänja sig vid att höra det medelmåttiga
och aldrig förstå det stora. Det kan icke nekas,
att vi under de sista åren tyvärr gått ganska långt
i detta hänseende. Det är ej sällsynt att en
amatör blir lifligare applåderad än en konstnär, ej
heller att se en konsert eller en representation af
dilettanter draga fullt hus, under det en eller annan
erkänd storhet knapt får in mera än hvad som
betäcker omkostnaderna och kanske något mera. Jag
skulle kunna framdraga flere exempel härpå, men
må det vara nog med anförandet af detta
förhållande, som näppeligen lärer förändras, förrän hrr
kritici taga skeden i annan hand, men härtill är
för närvarande föga utsigt.
Ilr Kloeds konsert hinner blott omnämnas
denna gång. S.
. -as>-
Kyrkmusik. Under loppet af denna månad
ämnar en blandad sångkör, med ledning af professor
Byström, i Jakobs kyrka utföra åtskillig kyrkmusik,
hvaribland flere originalpsalmer frän förgångna
tider. Som intresset för kyrksängen alltid i värt
land varit lilligt, men numer ytterligare blifvit
steg-radt, torde ock tiden vara inne att låta den större
allmänheten få höra, huru våra sköna psalmer tona
i sitt ursprungliga skick.
På Bouffes Parisiens har gifvits en ny
treakts-opera »La Mascotte» af Chivot och Duru med musik
af E. Audran, kompositör till den här bekanta
operetten »Olivettes bröllop». La mascotte, ett af
författarne uppfunnet ord, betyder på det språk, som
talas i det uppdiktade konungariket Piombino —
der stycket spelar — motsatsen till det. italienska
»jettatore», d, v. s. ett qvinligt väsen som
öfver-allt för lyckan med sig. Bettina, gås vak terskan
är denna »mascotte». Vid hofvet hos den dittills
af olyckan förföljda Lorenzo XVII blir hon genom
denna sin förmåga mycket uppburen. Då hennes
makt emellertid är beroende af det vilkor, att hon
aldrig får hysa en jordisk kärlek, och hon
förälskar sig i herden Pippo, varar hennes
undergörande kraft ej så länge, utan hon återvänder, efter
åtskilliga öden, vid Pippos sida till sitt hem.
Stycket är ett mellanting af feeri, komisk opera och
operett, hopfogadt af en teatervan hand och rätt
underhallande. Musiken beskrifves såsom lätt och
behaglig utan större djup eller bredare anläggning.
M:lle Montbazon och M:r Morlet utmärka sig som
debutanter i hufvudrollerna.
På Opéra-Cornique har för första gången
gifvits »L’Amour médecin» (kärleken såsom läkare),
en komisk opera i tre akter efter Moliéres bekanta
lustspel af Charles Monselet, musik af Ferdin.
Poise (•(• 1829, kompositören till »God natt
granne» m. m). Den moliérska satiren vann bifall
äfven i denna form, helst som textdiktaren med
mycken pietet hållit sig till mästarens dialog och
komponisten bemödat sig om att skrifva med
texten öfverensstämmande musik i gammaldags
Lully-stil.
På Folies-dramatiq ues har gifvits en ny
operett af Hervé »La mére des compagnons» i 3
akter med text af Chivot och Duru. Handlingen
som spelar under restaurationen, påminner om
»Regimentets dotter». Musiken hör till det bästa
Hervé skrifvit och är rik på omvexling.
I Brest har operan »Le batard de Cerdagne»
af Pierre Germain (text af L. Metjé) gått öfver
scenen med stort bifall.
Utgifterna f ör stora operan i Paris uppgingo
förlidet år till 4,070,000 fre, hvaraf 1,200,000 fre
till personalen, 500,000 till honorarier och
understöd, 240,000 till gas etc. Uppsättningen af »Aida»
har kostat 240,000, af Rossinis »Comte Gry»
30,000, balletten »Korrigane» 80,000 fro.
Inkomsterna uppgå nästan till utgiftssumman — dock
med fränräknande af subventioner.
»Jean de Nivelle» uppfördes den 6 Jan. för
loo:de gången i Paris. Vid detta tillfälle
förärades af kompositören åt hvar och en af de i operan
medverkande artisterna ett praktexemplar af
operan, hvarjemte Delibes på Café riche hade en
splendid supé för orkestern, hvars medlemmar då
presenterade honom en hederskrans. Genom en diné
för de lyriska artisterna visade kompositören sedan
sin tacksamhet för deras bidrag till operans stora
framgång. Delibes håller nu pä med sin nya opera
»Jacques Callot» med text af Jean de Nivelies
författare.
På stora operan pågå repetitionerna till
Gou-nods nya opera »Tribut de Zamora» med mycken
flit. — Den nya operetten »La Roussotte» af
Meil-hac med musik af Marius Boullard och Hervé
har gjort lycka på Variété-teatern; libretten
beskrifves såsom mycket roande och musiken pikant
och anslående. -— Samma framgång har icke
tillkommit Lecocqs senaste opus »Janot.»
I Florens har en ny opera »Stella» af
Anteri-Manzocchi gått öfver scenen med ovanlig framgång.
—■iiS—
Turin kommer under första hälften af juni att
blifva platsen för en intcrnationel musikfest. Alla
musik- och sångföreningar samt militärkapell äro
inbjudna till densamma. Festen tyckes emellertid,
af inbjudningen att döma, egentligen hafva
militärmusiken i sigte.
Petersburg. Anton Rubinstein har, efter att
hafva tillbragt julen hos sin familj i Peterhof, varit
inbjuden till en musikmatiné hos Davidoflf, direktör
för konservatoriet, hvilken matiné bevistades af ett
stort antal Rubinsteins-beundrare. Rubinstein
spelade med DavidotT sin D-dur-sonat och den
se-nares nya stråkqvartett skulle också ha gifvits, men
måste inställas till följd af Auers resa till
War-schau. Med Brassin föredrog Rubinstein några
nummer af sin »Bal Costumé» för 4 händer. — Den
nya stjernan på den italienska operans himmel,
Ma reella Sembrich, sjöng sånger af Hartmann och
final-arian i »Sömngångerskan» med samma
framgång som hennes metallrena stämma och
oöfver-träffliga koloratur beredt henne i »Lucie». — Paul
Viardot, den framstående violinisten, som för
närvarande vistas i Petersburg, väckte mycket bifall.
Canzonettan ur den Goddard’ska violinkonserten
måste han spela da capo likasom Tschaikowskys
capriccio. Med samma framgång har han i
kammarmusikföreningen deltagit i qvartetter af Mozart
och Schumann.
-3?^-
Fru Pauline Lucca kommer den 1 april att
börja ett längre gästspel vid operan i Berlin.
Mo-zarts »Cosi fan tutte» kommer då att upptagas
ånyo.
Madame Desirée Artbt har under sitt
uppträdande i Hamburg blifvit utomordentligt firad såsom
»Carmen» och Rosina i »Barberaren».
Miss Emma Thursby, hvilken såsom
solosångerska blifvit en ny magnet i Tyskland, har i
Braunschweig firat stora triumfer, synnerligast
genom arian med två obligata flöjter ur Meyerbeers
»Nordstjernan». Äfven den henne åtföljande
pianisten Fischhopf från Wien berömmes för sitt spel.
Arrigo Boitos »Mefstofele», som gjort stor
lycka i England, tyckes komma att gå öfver de
flesta större teatrar. Operan är redan gifven i
Newyork och likaledes helt nyligen i Petersburg
och Warschau. — Ett par andra italienska operor,
som vunnit framgång äro Ponchiellis »11 figlio
pro-digo» med text af Manzoni och »Il Bandito» — i
hvilken Salvator Rosa är hjelten — af Emilio
Ferrari, båda mycket »Verdiska».
Nyare tyska operor. Af Ignaz Briill,
»Guldkorsets» kompositör har en ny tvåaktsopera
»Bian-ca» med text af Ad. Scherner, uppförts på
hof-operan i Wien. Denna nya opera star långt efter
den förstnämda och har ej vunnit bifall.
Iluf-vudrolens utförande af den omtyckta sångerskan
Biancha-Bianchi räddade operan från fiasko. —
Th. Leschetizkys enaktiga komiska opera »Die
erste Falte» har för första gången gifvits i
Wies-baden med afgjord framgang. Den anslående
texten är af Mosenthal; musiken i franskt manér
är mycket spirituel. — »Apajune, der
Wasser-man» är en operettnovitet frän Wien med text af
Genée och Zell, musik af kapellmästaren
Mil-löcker. Texten, som är full af humor och lustiga
situationer, lär hålla publiken i godt lynne frän
början till slut. Musiken röjer en med scenen
bekant författare och innehåller flere anslående
saker. — Strauss* nya operett »Das Spitzentuch
der Königin» lärer, åtminstone hvad texten
beträffar, vara mindre lyckad än hans föregående
operor. — Uppförandet af Richard Wagners i
partitur fullständigt färdiga »Parcifal», hvilket lärer
ske genom medlemmar af hofoperan och
hoforke-stern i Mitnchen, kominer att ega rum i Bayreuth
sommaren 1S82.
-35-
I Brussel har Gcvaerts treaktsopera »Quentin
Durvard», som ej gifvits sedan 1862, derstädes
blifvit ånyo upptagen och under kompositörens
ledning gifvits med stort bifall ä stora operan (»La
monnaie»). — Denna opera gafs här i Stockholm
i Dec. 1865, men lades snart åter ned.
På nationalteatern i Pesth har en ny opera
»Namnlösa hjeltar» af den nu 70-årige
kompositören Franz Erkel blifvit uppförd. Hans
föregående opera »Hunyadi Laszlo», som å denna teater
upplefvat 200 representationer, är dock af högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
