Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som likt vansinniga applådera skriket vid slutet af
ett stycke, hvars mellansats kanske blifvit helt
medelmåttigt utförd.
Man gör här i Tyskland alltför mycket musik
och konsten har ingen fromma af detta slöseri :
hvad derigenom vinnes för den stora allmänheten
förloras i afseende på värdighet och fullkomning.
Fra Diavolo är en märkvärdig rol, som
endast genom stor finess i detaljutförandet kan hållas
uppe. Jag har hört tvifvel uttalas rörande det
comme il faut hos den förnäme herrn, hvilket jag
| inlägger hos honom i de båda första akterna, lust
] häri ligger det originella, det riktiga i
uppfattnin-I gen. Denne bandit får icke blott gifva sig utseende
af grand seigneur, han måste i verkligheten vara
det. Det är hans utpreglade karaktär, som skiljer
honom från hans trupp och höjer honom öfver
i dessa; jag vet ej heller något förskräckligare, än
den förnäma kallblodighet, med hvilken han hotar
att slå in skallen pa Beppo. Detta är hundrade
gånger mera imponerande, än brutala hotelser. —
Må vara att Marschners Templer und Jiidin
innehåller åtskilliga vackra saker, men, min Gud,
hvilket musikaliskt system! en evigt full, i
oupphörlig rörelse försatt orkester, som nödgar till
fördubbling af instrumenten, till fyrfaldigande af
röst-| styrkan och behandlar rösten som ett
orkesterin-| strument. Det är sant, att nyanseringskonsten är
, just ej den tyska sångkonstens starka sida; piano
I och forte förstå de sig nog på, men att sjunga
! åtta takter starkt och åtta takter svagt är en
barn-’ lek och en effekt som hela verlden känner. Något
annat är det att finna de fina nyanser som framgå
ur ämnet, ur ordens mening, att göra den hastiga
systemvexlingen, det tempo rubato, som
åstadkommer en så skön färgskiftning i operan.
Komponisterna äro vana att såsom sina tolkar ega att
tillgå mer eller mindre vackra röster, hvilka dock
ej äro förädlade genom konstnärlig insigt, och de
äro sålunda tvungna att behandla orkestern
fullkomligt symfoniskt. —
Aprés la chasse. 27 Juillet 1859, sept heures
du soir. Dicté å Fanny (hans fru): Il me reste un
bras! ... et du coeur*. — — Jag kan öppet
framlägga denna dagbok. Om jag deri ofta talat
om mina framgångar, sä nämner jag dem med
sådan uppriktighet, att man ej kan tillräkna mig att
vara öfvermodig. Och om jag har framgångar att
uppvisa, sä har jag städse arbetat på att göra mig
fortjent deraf. Jag har uppnått dem, emedan det
just är tillåtet en ärlig konstnär att eröfra dem.
Aldrig har jag skattat åt mängdens vexlande smak,
jag älskar konsten lidelsefullt; hon har varit min
lefnads kult och om jag nätt så långt att kunna
fröjda mig öfver det bifall som belönat mina
ansträngningar, så var jag stolt häröfver ej för den
obetydliga prestens skull, som jag var, utan för den
gudomlighet’ jag tjenade.
—«♦*—
Från scenen och konsertsalen.
iäserligen halva vi denna gång all
skär-skada de sceniska företeelserna under
ej mindre än en hel månads tid, men
bristen på materiel är dock, det oaktadt, blott
alltför känbar. Två operarepriser, en liten
operettnyhet — hvad kan dermed
åstadkommas, helst ingenting är all förmäla vare
sig om gästspel eller debuter?
Men denna slillje i vår teaterverld torde
endast vara öfvergående, tro och hoppas vi.
Vår första lyriska scen har ju omplanterat
Siegfred Salomans Karpathemas ros i
svensk jordmån, der den nu som bäst
häller på att slå rot, för att snart nog spira
upp med tvenne knoppar pä samma
stängel: man ämnar nemligen låta pjesen
framträda i två olika upplagor, d. v. s. med
alla rolerna dubblerade, en uppmärksamhet
mot tonsättaren och hans opus för hvilken
denne bör känna sig dess mera smickrad,
som icke ens de allra yppersta verk som
prydt och pryda k. teaterns spellista veder-
Roger hade den olyckan alt 1859 skjuta sönder sin ena
arm, som derefter måste amputeras. Han uppträdde
derefter på scenen med en mekanisk arm, och var efter detta
en lika stor gunstling hos publiken som förr.
farits något dylikt. Nva teatern som, dä
della skrifves, just värfvat 011 rekryt af
Heland, rustar sig att med Drottningens
spetsnäsduk vifta samman den ystra
operettmusikens beundrare, dock riskerande att
med denna manöver sjunka i aktning hos
den del af allmänheten som hållit
teaterstyrelsen räkning för dess pä sista tiden
ådagalagda urskiljning i fråga om valet af
pjeser. Vid Mindre teatern smider man på
Den lilla slafvinnans bojor, med hvilka
man vill fängsla samma publikum som kort
derefter skall snärjas i Sköna Helenas»
måhända mera förföriska garn. Som synes,
lofvar den närmast förestående teaterperioden
att i fråga om nyheter erbjuda all
önskvärd omvexling — och våra teaterrevver
med den.
Endast i förbigående vilja vi omnämna
k. teaterns tvenne senaste operarerepriser:
Hallströms Den bergtagna» och Aubers
»Svarta dominon , båda med några smärre
förändringar i rollbesättningen. Den förra
var i synnerhet af intresse och äfven ur
ekonomisk synpunkt lyckligt vald: stvckels
tyvärr blott till en del äkta gammalnordiska
hållning, Hallströms ibland genialiska,
mindre ofta originella, men alltid fyndiga och
välklingande musik, som i fraga om
melodisk uppfinning och stilens enhet står
ojem-förligt mycket högre än Vikingarne ,
vidare fröken Grabows aldrig svikande
popularitet, de lysande balletterna, den för denna
teater rätt sällsporda dekorations- och
ko-stymprakten, utgöra ju ganska mäktiga
faklorer för atl tillsammantaget bilda — en
kassapjes. Bergakungen och Ingeborg ega
samma förträffliga represenlanter som förr:
hr Arnoldson och fröken Gra bov.
Rerga-drottningen har onekligen vunnit på att
anförtros åt fröken As, som här visar
tydliga framsteg och röjer en god dramatisk
begåfning. Vissa ojemnheter i hennes
malmfulla röst, särdeles höjd och djup, äro
ännu i behof att afslipas. Annars är mot
sångmaneret föga alt anmärka.
»Césarine är namnet pä den nva
Ire-aktsoperetten, som i dagarne gått öfver
Mindre teaterns tiljor. Att dess lilslängd
der ej blir synnerligen läng, torde väl fä
antagas, hvilket doek icke bör skrifvas på
de utförandes ulan på hrr Schirmers och
Wolfs, text förfall arens och kompositörens
räkning. I stycket inga visserligen icke
dessa tvetvdiga, dumma och barnsligt
orimliga ingredienser som tyckas vara sa
oåt-skiljaktiga frän den moderna operettkulten,
vare sig nu atl den leder sitt ursprung från
Offenbachs eller Suppés hemland. Men
äfven om den beskedliga handlingen icke
saknar en viss poetisk lyftning, är den a
andra sidan genom sin svaga intrigbygnad
och föga muntrande karakter icke egnad
all väcka någon lifiigare stämning hos
publiken. Tonsättaren har förgäfves sökt att
bättra upp saken genom ett brokigt
potpourri af mer eller mindre kända melodier,
till en del slentrialmessiga och triviala, till
en del, hvilket ju ock är berättigadt af
pjesens innehåll — af en mera stadgad
prägel samt med omsorg utarbetade. Till
det senare slaget vilja vi räkna Césarines
drömkupletter och valsduetter mellan henne
och markisen samt Louison och chevaliern,
älvensom en verksam qvartett i tredje
akten. Hufvudrollerna gifvas med godt
samspel af fröken Wiberg, fru Hjortberg, hrr
Sjöberg, Sellman och Linden. Den se-
nares i lal och spel öfverdrifna affektion är
icke på sin plats.
Från scenen till konsertsalen!
Den märkligaste insatsen i värt
konsert-lif är naturligtvis Musikföreningens sedan
någon tid förebådade och derefter mycket
omskrifna uppförande af Handels Messias
vid en fulltaligt besökt konsert i
Ladugårdslands kyrka den 3 dennes, Det i tid och
otid upprepade uttrycket musikalisk
högtid vilja vi utan tvekan tillämpa på denna
verkligt njutningsrika musikfest. För att
söka dess närmast föregående motstycke
här på platsen måste man gä sä långt
tillbaka i tiden som till 1871.
Att nu inlåta oss i någon detaljerad
analys af Messias och dess ovanskliga
skön-heter eller någon utförligare granskning af
Musikföreningens prestationer torde vara
mindre behöfligt och är ej heller vår
mening. Della skulle för öfrigt föra oss vida
j utom del spaltområde, hvaröfver dessa
re-^ vyer ha alt förfoga. Det vilja vi emellertid
säga att man att döma af den på det hela
rätt lyckliga tolkningen af Messias bör kunna
vara förvissad om all oratorie- och
kvrk-mtisiken i den nva musikföreningen kommer
all ega en både driftig och pietetfuJl främjare.
De anmäl kningar, som man i ett eller
annat afseende skulle kunna framställa mot
utförandet, syfta endast företrädesvis pä
några af solisterna, hvaremo! den väl
sam-spelta, väldiga orkestern och den tydligen
med omsorg inöfvade, redan nu rätt godt
samsjungna kören i allmänhet förtjena
lof-ord. Sa fann man I. ex. all del i sig sjelf
sa vackra allpartiet icke kom lill sin fulla
rätt med fru Rubens svaga och osäkra samt
mindre rena säng, detta med liflig hågkomst
af det präktiga föredrag som I. ex. fru
Trebelli, ehuru icke någon egentlig
»Hän-dels&ngerska» härom året gaf åt den
herrliga arian n:o 8 (O! Tliou that tellest good
tidings . Hr Landquist sjöng varmt och
redbart som alltid, med mycket tydlig art i- i
kulalion, men något jemntjockt och vid de |
högre tonerna ej ulan ansträngning. Mot
olämplighelen atl anförtro hr L.
tenorpartier har ock kritiken vid ett liknande
tillfälle i fjor (ska pelse konserten med rätta i
höjt sin röst.
Att fröknarna Grabcrw och Niehoff samt |
hr Lange ännu icke äro mogna för kyrk
sangen, som ju kräfver sitt föredrag, torde
knapt förnekas, med skyldig aktning dock
åt de förras alllid korrekta, klockrena och
välljudande sång.
I öfverensstämmelse med den af
Mo-zart verkstälda bearbetningen hade man
vid konserten uteslutit tre nummer. Delta
j torde så mycket mindre kunna göras till
föremål för anmärkning som Messias I. o. m.
i England aldrig gifves fullständigt. Tvärtom
skulle man, som ock någonstädes anmärkts,
kunna ifrågasätta lämpligheten af ännu (lere
förkortningar (särskild skulle vi för vår del
velat påyrka uteslutandet af duetten mellan
alt och tenor »Du död livar är din udd»,
på grund af dess mindre lyckliga exekution).
Sannolikt är väl ock atl om Musikföreningen
hade tillmötesgått en frän åtskilliga håll
framstäld önskan och gifvit en ytterligare
Messiaskonsert, skulle oratoriet fåll
undergå betydliga förkortningar. Enligt ett i
dagarne fattadt beslut lärer dock någon
dy-lik konsert ieke komma atl ega rum, utan
förbereder föreningen till uppförande
Men-delssohns Walpurgisnacht.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
