Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förnämt aristokratisk konstnärlighet, en obetingad
aktning för det häfdvunna, för traditionen; detta
gör att man, åtminstone från det »unga Danmark»,
dä och dä hör en klagan öfver brist på frisk luft,
men vare sig att dessa klagomål ock vore långt
mer berättigade än de äro, kan ej förnekas att
musikföreningen under Gades ledning — inom det
område den utstakat för sig — presterar ett arbete
som i konstnärligt afseende nar fullkomligheten
mycket nära.
Dess inflytande skulle utan tvifvel ock —
allmänt taget — vara vida större än det är, om ej
musikföreningen led under samma olägenhet som
t. ex. GewandhaUskonserterna i Leipzig, saknaden
af en tillräckligt stor lokal. Nu äro dess
kon-| serter tillgängliga blott för ett fatal abonnenter, och
för att erhålla en abonnementsplats kan man flere
j är få sta på aspirantlistan.
Konserten den 26 febr. inleddes med en ny
uvertyr af E. Sibon i till Shakespeares »Othello-.
Dess företräden lågo hufvudsakligen i det rent
musikaliska, de kraftiga och välformade motiven, deras
sorgfälliga utarbetande och en färgrik
instrumentering. Såsom ofta händer i liknande fall. ser det
dock ut som om komponisten, genom att knyta
sin uvertyr till ett gifvet ämne och sålunda likasom
påtvinga åhöraren en bestämd utgångspunkt för
uppfattningen, snarare skadat än gagnat sin sak.
I alla händelser fordras härtill en helt annan
gestaltningskraft än den hvaröfver han har att förfoga.
Siboni, som är en lärjunge af gamle Iiartmann,
har tidigare gjort sig känd som en duktig,
rutinerad komponist af kammar- och orkestermusik inom
den Mendelssohn-Schumannska riktningen och hans
senaste arbete jäfvar ingalunda detta anseende.
Af vokalmusik upptog programmet scener ur
andra akten af Glucks >■ Orfeus» (Orfei nedstigande
till underverlden och hans vandring i Elysium),
från tidigare konserter väl bekant äfven för
Stockholms allmänhet.
Mellan detta och föregående satser gafs trenne
satser (menuet, andante och allegro) ur en
intressant svit för stråkorkester (N:o 1, c-dur) af O.
G rimm y f. n., om jag ej misstar mig, kapellmästare
i Miinster. Det är blott sällan man, såsom i dessa
täcka små stycken, finner lärdom och behag
förenade. De äro hållna i sträng kanonsform, men
den kontrapunktiska lärdomen är öfver allt likasom
genomskimrad af den finaste poesi. Särskildt gäller
detta om andantet, skrifvet för tre soloinstrument,
violin, alt och violoncell.
Konserten afslutades med Mendelssohns
A-molls-symjoni (N:o 3), utförd såsom man för närvarande
må hända ingenstädes — ej ens i Gewandhaus,
der eljest Mendelssohns kultur står lofligt högt —
får höra Mendclssohn tolkad. Här visar sig först
Gades storhet som dirigent i sin fullkomning, men
för att rätt förstå och uppskatta denna, måste man
egentligen hafva följt honom äfven pä
repetitionerna, hört huru han kan fila och mejsla snart
sagdt hvarje takt, ända tills han lyckats
sammanfoga de skilda delarne till en skimrande kedja af
välijud, tills han i det hela lyckats ingjuta den
lefvande andan.
En konsert som jag till slut ej kan underlåta
att åtminstone nämna är Ceciliaforeningens andra
ordinarie konsert i universitetets solennitetssal,
hvilken med undantag af Handels »näktergalskor» ur
»Salomon» endast bragte äldre italienska saker till
uppförande. Palestrina var representerad genom
en åttastämmig kör å capella, vidare följde oratoriet
»Jephta» af Giacomo Carissimi (1604—1674),
Benede tto Marc ello (1686—1739) parafras af en af
Davids psalmer, ett ståtligt »magnificat» af
Eran-cesco Dur an te (1686—1755), Orazio Vecchi (1551 —
1605) saltarello för femstämmig stråkorkester och
serenata för 6-stämmig kör, en duett ur Cimarosas
»Il Mercato di Marmantile® samt madrigaler af
Rugicro Giovanelli (—1600—). Det är om man
så vill ett vågstycke — åtminstone efter svenska
musikförhällanden — att fylla ett helt program,
och dertill ett skäligen vidlyftigt, med musik, der
en och samma riktning är sä dominerande, helst
när denna riktning förutsätter ett alldeles specielt
intresse hos åhörarne. Men den omständighet att
den rymliga salen var fyld nästan till sista platsen
visar att detta går för sig åtminstone i Kjöbenhavn.
Den medverkande kören kunde hafva varit något
friskare, men utförandet var allt igenom godt och
atlägger ett i hög grad hedrande vittnesbörd för
den unge dirigenten, Er. Kung, f. n. operarepetitör
vid den kungl. teatern. St.
Jönköping den 27 Mars.
Jönköpings i allmänhet mycket musikfattiga
samhälle har under den senaste tiden haft att glädja
sig åt några musiknöjen af ganska stort intresse.
Den ifver med hvilken publiken begagnat sig af
dessa nöjen, visar, att del musikaliska lif, för
hvilket staden för något årtionde tillbaka var allmänt
känd, icke utdött, ehuru det numera tyckes mera
söka sitt uttryck i de enskilda kretsarne än uti
offentliga prestationer. Huru många ej obetydliga
musikaliska krafter som samhället inom sig kan
uppvisa, ådagalades på ett vackert sätt vid den
soirée, som af ett antal musikvänner den 26 mars
ä härvarande elementarläroverk gafs till förmän för
vår allmänt saknade kompositör professor Josephsons
efterlemnade familj.
På grund af uppmaningar från fpsala, utsända
till några härvarande närmare vänner till den
af-lidne, hopsamlade dessa för någon tid sedan en
kör af vid pass 40 medlemmar, hvilka pä
jemförelse-vis kort tid inöfvade flere af Josephsons
kompositioner. Det torde förtjena att särskildt anmärkas,
att bland dessa voro den berömda hymnen, som
inledde musiken vid 1’psala universitets jubelfest
1877, äfvensom »Islossningen» och »Vårt land»
jemte tvenne smärre kompositioner för blandad kör.
Att vid inöfningen så väl ledarne som de
exeqverande arbetat med allvar och intresse visade
sig vid soiréen af det i hög grad berömvärda sätt,
hvarpå äfven de mera invecklade satserna i
jubelfestmusikens hymn utfördes.
Soiréen, som inleddes af »Vårt land» och vid
hvilken derefter doktor C. O. von Porat på ett
flärdfritt och tilltalande sätt i korthet skildrade den
ädle tonkonstnärens minne, var besökt af en sä
talrik publik, som lokalen kunde rymma. Såsom
solister uppträdde åtskilliga amatörer med flere af
Josephsons allmänt värderade romanser. Man har
derför förhoppning att kunna från vår stad till
Josephsons-fonden insända ett bidrag af 500 kr.
Huruvida ett inom stadens press väckt förslag
att den för tillfället samlade kören skulle
konsit-tuera sig såsom ett fortvarande musiksällskap har
utsigt att kunna realiseras är ej ännu afgjordt.
Dertill erfordras framför allt att inom samhället
finnes någon person, hvars tid och krafter lemna
honom tillfälle att ställa sig i spetsen derför. I)e
enskilda musikvänner, hvilka för ett sådant företag
ega alla erforderliga qvalifikationer, äro emellertid
af sin kallelses pligter så upptagna, att de svårligen
kunna ega tid öfver för musiklifvets ledning. Och
det synes, att döma af rykten från hufvudstaden,
kunna antagas, att den framstående musikern,
direktör W. Ileinze, som hitintills varit en prydnad
för vår stad, snart nog skulle kallas till
Stockholm, hvarest hans mästerliga orgelspel helt visst
lärer vinna allmänt erkännande.
Under den närmast föregående tiden hafva
fröken Signe llebbe och fru Basilier-Magelsen
hedrat staden med tvenne besök. Äfven om man ej
fullt instämmer i de värderade sångerskornas
omdöme om sig sjelfxa, då de i sina annonser i
Göte-borgstidningarne kalla sig nordens »förnämsta
sångerskor», måste man dock skänka sitt fulla
erkännande åt Signe Ilebbes dramatiskt fulländade
föredrag och fru Mageisens alltid lysande koloratur.
Vid den första konserten, som gafs å härvarande
teater, kunde också de frejdade artisterna glädja
sig ät en fullsatt salong; och äfven vid den senare
konserten ä skolsalen var publiken efter vära
förhållanden ganska talrik. Det behöfver ej tilläggas,
att bifallet vid begge tillfällena var högljudt och
ihållande. Fru Mageisen syntes under den sista
konserten hafva lidit af något tillfälligt illamående,
som vållade att fröken llebbe fick utföra några
extranummer under det fru Mageisens andel i
programmet inskränktes. Såsom ackompagnatris
medföljde fröken Dahl, hvilken visade sig ega
tillräckligt stor talent att på ett mer än lofligt bristfälligt
piano åstadkomma verkligt vacker pianomusik.
O.
Ida Basilier-Magelsen och Signe llebbe hafva
på sin konsertturné genom södra Sverige vunnit
det mest odelade bifall. Senast hafva de gifvil
konserter i Malmö och Helsingborg; med
anledning af en sådan yttrar Öresundsposten den 14
mars: Konstnärinnorna, hvilka båda äro
gunstlingar hos vår publik, ega jemte de utomordentligt
sköna stämmor, hvarmed naturen utrustat dem, en
intelligens, själfullhet och aktning för sin konst,
som kommer dem att använda sina röstresurser
med en så fin urskiljning och ädel måtta, att deras
säng verkligen blir konstnärlig i detta sä ofta
missbrukade ords bästa och sannaste betydelse. Den
förstnämnda är en blid, i stillhet samlande ande,
som med ett ädelt qvinnohjertas hela innerlighet
och värma afslöjar sitt väsens ömma och rena inre,
antingen hon jublande kastar omkring sig
kaskader af perlande toner, gnistrande som diamanter i
ett juvelsmycke, eller i folkvisan drömmer, full af
vemod och trånad, eller klagar och söker sjunga
q valen till ro. Fröken llebbe åter eröfrar oss med
sin dramatiska liflfullhet och glödande natur, som
genomtränger och gifver färg ät hennes stämmas
alla skiftningar. Oöfvertrafflig i sitt föredragande
af folkvisor, dem hon med ledning af sin
musikaliska smak och bildning atergifver med just den
måttfullhet, som vid deras sjungande är nödvän
dig, vare sig att de äro af glad eller sentimental
karakter, förvärfvar hon icke mindre del af vära
sympatier, när hon är i tillfälle att med dramatisk
handling gifva relief åt sin sång. I
vansinnes-scenen ur »Hamlet» framstälde fru Basilier som
Ofelia en gripande bild af förtviflan och stilla
vanvett samt föredrog Neckens polska utomordentligt
anslående. I scenen ur »Afrikanskan» fick man
tillfälle att beundra fröken Ilebbes förut påpekade
glänsande egenskaper som dramatisk sångerska och
artist. Hennes framställning af dödsscenen under
mansanillaträdet var af öfverväldigande tragisk kraft
och kommer länge att qvarlefva i publikens
erinring.
O/u Joseph Wieniawski, som konserterar här
i morgon den 2 april (se annonsen), yttrade sig
»Neue Zeitschrift fiir Musik» under den II mars:
Pianisten Joseph Wieniawski fortsätter med
oförminskad framgång sin stora turné genom
Rumänien och Ryssland. I Jassy egde två konserter
rum. I Bukarest gafs den första konserten i den
stora Atheneumsalen, som, rymmande 1,000
personer, var fyld till trängsel. Den särdeles
musikaliska furstinnan af Rumänien utmärkte
konstnären under och efter konserterna på det mest
smickrande sätt. Konserterna i Ryssland hade samma
storartade lycka, så att W. nästan öfverallt
nödgades gifva en extra. W. uppehåller sig nu i sin
hemort Lublin, hvarest stora ovationer egnas
honom. De båda första konserterna voro öfverfylda.
Mänga förnäma, som ditkommo langväga ifrän för
att höra sin berömde landsman, måste nöja sig
med att lyssna i försalen, der blott de starkare
ackorden och applådsalvorna knnde förnimmas.
Den 27 febr. hölls en tredje konsert till förmän
för stadens fattiga. Den 6 mars spelade W. i
Warschaujmed orkester, hvarvid han föredrog
Schu-manns A-moll konsert, den 11 i Hamburg pä en
af Deppe anförd konsert. Härefter följer en turné
genom Skandinavien, Holland och England.
—<83^-
Signora Scalchi har, dä detta skrifves, redan
annonserat sin andra konsert och publiken således
redan varit i tillfälle att genom den första bilda
sig ett omdöme om den frän flera håll mycket
berömda sångerskan.
-&b-
Niels Gade häller på. att komponera ett
oratorium för nästa musikfest i Birmingham.
Libretton, författad pä tyska af Hr Lobedantz, behandlar
en grekisk myth om Psyche.
Dödslista.
Febr.—Mars.
Ferenczy, Erans, kammarsångare vid
hoftea-tern i Weimar, berömd tenorsängare och lyrisk
skådespelare, f. i l’nghwar i Ungern 12/2 1837, j
i Weimar 6/3 1881. — Ferenczy uppträdde med
tyska operasällskap pä Mindre teatern i Stockholm
1876 och 77; återkom hit i början af detta är och
lät dä höra sig pa kgl. teatern såsom Masaniello
(Den Stumma), Raoul (Ilugenotterna), Lohengrin
och Faust (en akt) samt på en matiné.
Lambelé, Gabriel, klarinettvirtuos och
professor vid konservatoriet i Brussel. f derstädes x%.
I. ewy-IIoffman, Josef Rudolf valdhornsvirtuos,
f. 1801. f i Dresden. Under sina konstresor
besökte Lewy äfven Sverige 1833—34 och utnämdes
till musikdirektör af Carl XIV Johan. 1837—52
kammarmusikus i Dresden vid kgl. hofkapellet.
L. har komponerat åtskilligt för sitt instrument och
uppfann det chromatiska valdhornet.
Nicolai, Lu ig i, värderad violinist och
komponist, f i Nizza.
Pirkhert, Eduard Max, professor i
pianospel-ning och utmärkt pedagog, f i Wien, 63 år.
Puchtler, Wilhelm Maria, komponist, f. 1848
T 6/2 i Nizza, der han vistades för sin helsas skull;
har skrifvit originella och gedigna pianosaker.
Rubins te in, Nicolaus, en yngre broder till
Anton Rubinstein, f. i Moskwa 1836, f 23/3 i Paris,
på väg till Nizza för återställande af sin genom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
