Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
SVENSK MUSIKTIDNING.
två toner, som böra följa hvarandra,
komme att ljuda samtidigt;
/>) man bör undvika ett så tätt
användande af pedalen, att åhörarnes öron
der-igenom tröttas. Det synes omöjligt att
begagna pedalen hvarje gång så är
föreskrif-vet i de första åtta takterna i nocturnen i
ass-dnr (op. 32), eller i trion af
fantasie-impromptu (op. 66). Stora artister
föredraga ofta att ej nogare föreskrifva
pedalens bruk, utan öfverlemna detta åt
exeku-törcns eget omdöme (såsom Schumann,
hvilken ibland skrifver 1 ’cd. en gång för
alla vid början af ett stycke);
4:0) de högre oktaverna på pianot
med-gifva ett oftare och uthålligare användande
af pedalen, än de lägre;
5:0) för att stärka vissa toner i
sång-melodien är det ofta af nytta att taga
perialen sedan tonen anslagits. l*å det sättet
binder man förträffligt på hvarandra
följande akkord:
p « T T i- 1 -*■ J -*■ T * f \
r 1 1 r f- r etc.
Æ, * h* V Vf1 ItiO—-—4 0 -0-0 v Nv V 0 0-0 é
1
pp tlentando
9ä
rjy u c
Pedalens användande är här angifvel
genom noter plaserade på ett särskildt
liniesystem. Hela detta parti af nocturnen i
g-moll ljuder, speladt på detta sätt,
underbart likt orgeln. På samma sätt bör man
binda klocktonerna i marche funébre.
6:0) Understundom släpper man
pedalen för ett mycket hastigt ögonblick för att
derigenom klargöra en melodisk figur eller
för att undvika en dissonans.
Kombinationen af två pedaler dref
Cho-pin ända till fullkomlighet. Man känner
dessa fioriturer, som äro så täcka med
pianopedal (nocturnen i fiss, 2 delen;
nocturnen i g-moll; konserten i J-moll,
larg-hetto; impromptut i ass, trio, etc.).
Cho-pin öfvergick ofta från fortepedalen till den
andra, särdeles i enharmoniska
modulationer. Exempel: första takten af solot i
larghetto ur /’-/«ö//konserten; polonäsen i
c-moll op. 40 vid trions återtagande:
||?IsT -’.*1* IÉ^g|p
mi
åttonde takten af mazurkan i a-moll op.
17; 2 delen takt 9 af polonäsen i
ciss-tnoll op. 26, etc.
Med pianopedalens effekter bör man
dock hushålla. Många saker vinna till och
med på att spelas utan någon pedal alls,
t. ex. första delen af nocturnen i F (op. 15),
midtelpartiet af andante spianato (op. 22).
Musiken en folkmakt,
bildade härom dagen temat i det föredrag,
hvarmed hofpredikanten Frommel öppnade
sin cykel af föreläsningar, af det slag, som
Vetenskapliga Föreningen årligen
föranstal-i Berlin. Hufvudsaken i föredraget
l.ase-sade på det påståendet, att musiken
verkligen vore en makt — en god eller dålig
— för folket; att densamma har förmågan
att kunna verka förädlande, sedolärande
eller ock raka motsatsen, förvekligande och
demoraliserande; och detta till svar på
frågan: hvad ha folkens tänkande vänner,
de må nu vara statsmän, lärde eller
industriella i sitt kall, framför allt livad ha
äf-ven föräldrar i sitt hem att beflita sig om
på det musiken ej må verka såsom
narco-tieum på den uppväxande ungdomen, utan
blifva en leksyster, en väninna och en källa
till sann glädje för dem.
Hvarje folk är mottagligt för musik,
äfven den mindre bildade folkklassen, och
obegripligt blir det ofta hur en bildad
men-niska kan säga, att hon ej är musikalisk.
Vi äro det i högre grad än vi ana, och
det kommer bara an på, att den goda
viljan är med; de äro säkerligen få, för hvilka
musiken endast är det angenämaste buller,
och de som påstå, att de ej kunna känna
något vid musik, stå bra öfvergifna på sin
filosofiska höjd. I.uther har väl rätt, då
han säger, att de som ej finna någon glädje
af den älskliga musiken, ej vore annat än
ohyflade stockar. Det är någonting
underbart, hur nära röst och stämning ligga
bredi id hvarandra, och huru esomoftast en
enda ton förmår utöfva en -så egendomlig
inverkan på menniskan, att situationer och
händelser i lifvet, hvilka hon för
längesedan ansåg förgätna, åter framträda för
själen. Walter Scott berättar om en man,
hvilken ej förmådde återfinna sitt hem’;
hans öga bedrar honom öfverallt — då hör
han oförmodadt en sång, hvilken han blott
hört en gång i sitt lif, blott en gång, der
han var hemma, och då visste han genast:
der är mitt fädernehem! Så ingriper
musiken med denna stämning i vårt husliga,
kyrkliga och nationella lif. Vid barnets
säng, \ id vaggan sitter modern och sjunger
den lilla verldsborgaren till sömns; dessa
moderns ljufva vaggvisor uppdyka
aningsfullt åter i den fullvuxnes lif, de ledsaga
ynglingen och tillbakahålla honom från allt
oädelt och gement, uppfylla honom med
kärlek till fädernesland och frihet. Så går
han genom den grönskande, sjungande
verlden, sjelf med ett af sånger rikt
upp-fyldt bröst. Musiken föresväfvar mannen
vid arbetsbordet och emottar honom på
aftonen i kretsen af hans familj, lugnande
och tröstande hans trötta sinne. Och när
det ändtligen lider till slutet, när man
följer den trötte pilgrimen till grafven, dä lju-,
der ännu afskedssången öfver densamma,
och mer än alla gudsnådliga ord skänker
sången tröst.
Så gir musiken som en trogen
följe-slagarinna och väninna med oss genom
hela lifvet. Men hennes inflytande
inskränker sig ej allenast till vår husliga krets,
äfven de stora företeelserna i folkens lif
äro oftast ledsagade af henne. Karl den
store hade snart kommit till insigt om att
musiken bättre än svärdet skulle förmå
sachsarne till underkastelse och omvändelse.
Mer än alla tal från tribunen verkar
tonen; framförd på »sångens vingar tänder
den våra hjertan och väcker åtrån efter
bedrifter. Marseillaisen, frihetssångerna
ända ner till socialdemokratiens brandvisor,
alla ha uträttat mer än de vackraste tal.
En professor i kyrkohistorien har
påstått att man ledd af musikens hand skall
kunna ådagalägga kyrkans utveckling i alla
dess phaser, och han har i sanning rätt
deri, då man följer de stadier, hvilka
musiken genomgått i detta hänseende, ålen
likaväl som musiken har förmågan att verka
tröstande, upplyftande, förädlande, så har
den ock makt att verka retande,
förvekligande och demoraliserande. Våra dårhus
bevisa det tillfyllest. Hur oförnuftigt är
det t. ex. ej att låta en 16-årig Hicka sjunga
den Schumannska sången »Ich grolle nieht»!
Hvad har flickan för begrepp om harm och
groll? Hon sjunger ju sålunda visan utan
allt förstånd, hvilket vore allrabäst, eller
ock med förstånd, och då kan man med
rätta utropa: o ve! I hvarje hus fins nu
för tiden tyvärr ett klaver att klinka på, i
hvarje hus någon musikvurm; man
musicerar ej för litet, tvärtom för mycket och för
dåligt. Man behandlar musiken som ett
plagg, som ett njutningsmedel, och detta
förderfvar vår ungdom, skämmer dess smak.
Hvad skall man t. ex. tänka derom, och
hvilken verkan måste det ej utöfva på de
värnpligtige, när efter en så allvarlig
handling, som afläggandet af fan-eden,
musikkåren blåser upp Fatinitza-marschen! — 1
detta afseende syndas förskräckligt.
Talaren öfvergår härpå till frågan: hvad
åligger oss att göra, för att bibringa folket
musiken såsom en förädlande, sedliggörande
makt: och söker bevisa, att det före-
trädesvis vore kyrkans åliggande att söka
verka på folkets musikaliska sinne. Kyrkan
bör ej allenast bjuda på goda predikningar,
utan äfven pä god kyrkomusik, hvarpå hon
har riklig tillgång. Dit hör då i främsta
rummet sångföreningarnas vård, hvarmed
presterskapet mer än hittills borde sätta
sig i beröring. Äfven i skolorna måste
hållas mer pä musikalisk bildning; i
folkskolorna har häruti förbättring inträdt, men
hur ser det ut pä gymnasierna dermed?
Man uppoffrar der oändligt mycken tid på
studiet af de gamla greker och romare, och
betänker ej, att just i Grekland och Rom
musiken var ett hufvudmedel för bildning.
Få landet är tillståndet än tröstlösare; der
fins i allmänhet ej tid för sångens vård.
Detta kommer oftast skollärarne till last,
hvilka sjclfva ej kunna sjunga. Och hur
ser det i följd af allt detta ut i våra
sällskapskretsar? Der sitter ej sällan det unga
folket, med hufvudet fyldt af fackvetenskap,
och förstå ej alt underhålla eller lifva ett
vanligt förnuftigt samtal, så snart det ej
rör sig omkring deras fackvetenskap; de
trötta ut sig och andra. Hur annorlunda
vore det, om de förstode något af musik,
hur annorlunda vore deras välbefinnande,
deras glädje äfvensom deras omgifnings!
Föredraget slutar med en appell till
husfäder och mödrar att vinnlägga sig mer om
musiken i hemmet, att vara noga i valet
af för ungdomen passande rätta stycken.
Ett kritiklöst musicerande åstadkommer blott
ett tankspridt tänkande.
Från scenen och konsertsalen.
hR land don störtsjö af musiknöjen,
kon-serter, soaréer och matinéer af alla
slag, som don sista tiden bokstafligen trängts»
med hvarandra, ha Scalehi-konserterna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
