Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING.
der borta, och af ett oeh annat att döma,
såg det ut som skulle man behöfva att i
tid varna den unge pianisten för den fara
som ligger i en för allt verkligt
konstnärs-skap förderflig benägenhet att ej laga
uppgiften på fullt allvar och att, niir
svårigheterna blifva allt för stora, låta udda vara
jemt. St.
Från in- och utlandet.
Lund den 4 Maj 1SS1.
Af gammalt har Lunds studentsångförening
icke inskränkt sig till de vanliga små
studentkörerna utan någon gång gripit sig an med något
större arbete. Redan i Otto Lindblads dagar
utfördes sånger med orkesterackompagnement, och
det är från denna tid t. ex. den friska manskören
ur Rossinis opera »Comte d’Ory» blifvit populär
i våra bygder.
Under de senare åren har man vant sig att
vid vårkonserterna se samhällets musikaliska krafter
äfvensom värdefullt understöd från Malmö och
Kjöbenhavn, särskildt till orkesterns fyllande och
förstärkande, samla sig omkring
studentsångföreningen för att gemensamt åvägabringa något, som
vi skulle vilja kalla »Ej blot til Lyst».
Vid konserten i fredags utfördes inga
orkesternummer och ackompagnementet till körerna bestod
endast af piano och stråkorkester, men mer än
tillräcklig ersättning härför hade beredts publiken
genom medverkan af Kongl. Kammersanger N.
Simonsen från Kjöbenhavns opera. Utom de på
programmet upptagna numren, ett »Ave Maria» af
Robert Franz, arrangeradt för baryton-solo och
ackompagnerande kör af Otto Mailing, ledaren af
Kjöbenhavns studentsångförening, en säng vid piano
kallad »Vuggerne» af samme komponist, Kjerulfs
»Serenade ved Strandbredden» samt Rubinsteins
»Sehnsucht» hade herr Simonsen den artigheten att
belöna publikens lifliga bi fal Isytt ringar med tvenne
romanser af Kjerulf samt slutligen Figaros aria ur
»B arbe rar en i Sevilla», hvilka framkallade
stormande applåder. Pianoackompagnementet utfördes
af Herr Mailing på ett sätt som endast den
fulländade pianisten är mäktig.
Konsertens egentliga novitet var Max Bruchs
ståtliga »Römischer Triumphgesang», som på ett
förtjenstfullt sätt återgafs. I detta arbete, som oss
veterligt ej förut gifvits i norden, ehuru det redan
länge haft en plats i musikhistorien, har Bruch
genom kontrasten mellan unisona bas- och
tenorpartier äfvensom genom rytmisk omvexling
åstadkommit ett färgspel, som förflyttar fantasien till
söderns skiftande lif, på samma gång han
utvecklat en imponerande kraft, som frammanar bilden
af den gamla väldiga verldsstaden Rom.
Dessutom gafs äfvenledes med
ackompagne-ment den lilla täcka manskören ur »I Provence»
af 1 P. E. Hartmann.
Programmet upptog i öfrigt körer af (>tto
Lindblad m. fl. samt folkvisan »Per Svinaherde»,
arrangerad fyrstämmigt af sånganföraren, som
an-vändt den af Ave upptecknade texten. Det var på
en gäng intressant och mindre vanligt att i
konsertsalen få höra en svensk folkvisa, i hvilken det
episka elementet kommit till sin rätt; man har i
senare tider tyvärr omdanat alltför många till en
blott lyrisk stämning, stundom till och med
främmande för visans ursprungliga karakter.
Konserten i dess helhet mottogs med det
lifligaste intresse och qvarlemnar det angenämaste
intryck. —n.
Jönköping den 6 Maj 18S1.
Sedan Jönköping upphörde att vara en
hufvud-station vid linien Malmö-Stockholm, har man
der-städes måst vänja sig att ofta förgäfves hoppas på
besök af de musikaliska storheter, som gästa
Stockholm. tSå mycket större var derföre härvarande
musikvänners glädje, då man erfor att herr och
fru Heckmann samt herr Tolbecque ämnade härstädes
gifva en konsert. Den 30 nästlidne april hade ock
en tacksam publik nöjet beundra de talangfulla
artisternas föredrag af sådana tonkonstens
mästerverk som Beethovens »Kreuzersonat», Boccherinis
sonat för violoncel 1 och tvenne satser ur Haydns
trio i g-dur. Åhörarnes förtjusning ökades med
hvarje nummer och kulminerade efter artisternas
snillrika tolkning af Haydns trio, utan att man
dock lyckades locka någon af dem att med ett
extranummer glädja publiken, som fann bekant-
skapen med konstnärerna alltför angenäm för att
så hastigt afbrytas.
Under den sista tiden har direktör W. Hcintze
med två kyrkokonserter, begge af stort värde, visat
samhället hvilken förlust det lider, då herr Heintze
inom kort flyttar till Stockholm. Den första gafs
den 23 april till förmån för Jönköpings regementes
musikkårs enke- och pupillkassa; och medverkade
dervid, utom musikkåren, direktör Heintze sjelf
genom 2 nummer för orgel och en talrik kör af
amatörer, som, ackompagnerad af en till större
delen af amatörer sammansatt orkester, utförde
hymnen ur prof. Josephsons jubelfest-musik från år
1877 samt finalen ur Beethovens oratorium
»Kristus på Oljoberget».
Vid den senare den 4 dennes gifna konserten,
som direktör Heintze sjelf kallade sin
afskedskon-sert, utförde han med beundransvärd konst två
betydande nummer på orgel. Några nummer för
blandad kör och en sträkqvintett, som spelade
adagiot ur Mozarts G-molls-qvintett, gåfvo
omvexling åt konserten, hvilkeh var besökt af en
synnerligen talrik skara åhörare. O.
K ris ti a nia d. 4 maj 18S1.
Dels för det att påsken nu en gång tillhörer
april, dels för det man under loppet af en 8
dagar varit så stilla och litet företagsam som om man
sutit i kyrkan hela tiden, samt dels emedan
Scalchi-konserterna och nyligen organisten Otto
Winter-Iljelms konsert blifvit instälda, äro vi, trots
vår-månaden, som i år slätt icke är någon vårmånad,
icke så öfverflyglade med konserter, som fallet
stundom brukar vara denna årstid. Förutom att jag
1 förbigående vill nämna, att musikföreningens sista
konsert — Beethovens 9: de symfoni — gafs om
för alldeles fullt hus, vill jag först omtala fru Ida
Basilier-Magelsens konsert i Gymnastiklokalen den
17 April. Huset var i det allranärmaste fullt och
konsertgifvarinnan, hvilken nu som vanligt röjde
sitt mästerskap i sångkonsten, skördade det lifligaste
bifall. Af större saker föredrog fru
Basilier-Magel-sen »O riante nature» ur »Philemon och Baucis»,
Vansinnighetsscenen i »Hamlet» samt Philines aria
ur »Mignon», Förutom en serenad af Robondi,
en fransk folkvisa och »Björken berättar» af Agathe
Backer-Gröndahl, föredrog konsertgifvarinnan
tillsammans med sångföreningen »Polyhymnia», som
under Bredo Lassens anförande äfven sjöng
»Nec-kens polska» och »Biåsen nu alla», äfven
»Ingeborgs Brautzug» ur operan »Frithiof», Fru
Basilier-Magelsen har med samma bifall sedermera sjungit
på Kristiania teater och senast assisterat vid en
deklamatorisk underhållning, som fru Winter-Hjelm
hade i lördags, då fru Mageisens vackra och
tilltalande utförande af Philines aria i synnerhet var
det, som i musikaliskt hänseende slog mest an på
publiken.
Den 19 April hade fru Hildur Schirmer, som
mer eller mindre lyckligt assisterat på åtskilliga
konserter, en egen konsert härstädes i bröderna Hals’
konsertlokal, hvarvid några sånger ur Schumanns
»Frauenliebe» : »Seit ich ihn gesehen», »Er, der
herrlichste», »Ich kann’s nicht fassen», 3 af Johan
Selmer: »Agnes, min dejlige sommerfugl», »Den
förrådda kärleken» (nygrekisk folkpoesi), »Jeg
vælger mig April», — af hvilka den nygrekiska ny
—, Chr. Sindings »Sulamiths sång ur Salamos
Höga visa» föredrogos af konsertgifvarinnan,
medan det öfriga programmet — förutom en duett ur
»Flygande Holländaren», sjungen af fru Schirmer
och herr Lammers — bestod af Camille
Saint-Saens’ »Variations pour deux pianos sur une th&me
de Beethoven» och Henselts étude — också för
2 pianon — »Si oisseau j’etais», samt
aflvarHol-ter två sånger »An den Mond» och »Der
Eich-wald brauset». — Denna Selmers nya sång är af
samma natur, som hans andra kompositioner; en
massa ideer som presentera sig i bizarra
enskildheter. Om Holters sånger kan man trygt säga,
att de äro rättframma och mycket naturliga. De
hafva framsprungit ur en stämning och äro ej
utarbetade i en form, som gifver diktandet prägel
af att hafva kommit in pä ett experimentalfalt.
Sindings sång innehåller också åtskilligt godt.
Utförandet af den vokala delen var i det hela laget
rätt bra, men glanspunkten var dock fruarna
Lie-Nissens och Backer-Gröndahls två nummer.
Trio-soaréernas sista följd afslutades den 29
med Gades »F-durs-trio», Beethovens bekanta
»Serenad» för violin, viola och violoncell samt Haydns
»G-durs-trio». På denna soaré uppträdde en
debutant fröken Dagny Mordt, som föredrog två
Händelska arier och »O Salutaris» ur Rossinis
Messias. Hon visade, att hon var i besittning af
en vacker och stark altröst. Den 7 Maj skall Lam-
S?
mers låta uppföra i:a och 2:a afdelningarna af
I ländels Messias genom sin körförening, hvartill
han erhållit tillstånd. — Kyrkokonserter har man
nämligen svårt att få gifva här.
Svendsen håller nu på med kantaten till
Wer-gelandsfesten. I anledning af den samma är redan
tryckt, men ej ännu utgifven, en enkel festmarsch
af Chr. Teilmann, ett stycke, som trots sin
anspråkslöshet och icke synnerligt stora originalitet likväl
är ett litet nätt arbete.
Om en sanguppvisning i Kjöbenhavns lyforenede
Kirkcskolen) för någon tid sedan skrifves till
»Korrespondenten frän Landskrona»:
Jag skall nu endast nämna några få ord om
den vackra sängpresentationen, enär jag inom
kort blir i tillfälle meddela åt edert blad en något
utförligare beskrifning öfver denna märkliga
mönsterskola, som man måste beklaga är för svenskarne
nästan okänd, fastän vi hafva henne så nära till
hands.
Sedan några af skolans klasser blifvit för
främ-lingarne förevisade och en del skrifböcker,
teckningar, läroböcker och annan undervisningsmateriel
samt handarbeten af dem tagits i betraktande,
börjades omkring kl. 1 sånguppvisningen. Först
åda-galades barnens (gossars och flickors) skicklighet i
»tonträffning», ackord- och skalsång samt deras
kännedom om tonarterna. Derefter följde en rad
af 3- och 4-stämmiga sånger, som afsjöngos på ett
sätt, så rent och vackert, ja, stundom till och med
så poetiskt fulländadt i nyansering och uttryck, att
man knappast ville tro sig här höra folskolebarn
mellan 11 och 14 år gamla. Af verkligen rörande
effekt var i synnerhet vår sköna svenska sång »Du
gamla, du friska, du fjellhöga nord», som föredrogs
såsom solosång med refrängen i kör.
Efter slutad sång stäldes på barnen några
frågor om danske, svenske och tyske tonsättare och
deras verk i allmänhet, och svaren visade, att
läraren äfven i denna del inslagit och följt en god
riktning, som förtjenar upptagas och efterföljas af
hvarje sånglärare. Men huru många sådana finnas
väl i vårt land? Vi ha ännu icke begrepp 0111
sångens höga betydelse såsom bildningsmedel.
Slutligen blef en af främlingarne anmodad på
nottaflun uppskrifva ett par improviserade melodier,
som af barnen skulle »a prima vista» sjungas. Att
här »vankades hårda nötter att knäcka», är
alldeles visst, men vid andra genomsjungningen lyckades
den svåra uppgiften ganska väl.
Efter uppvisningens slut uppvaktade
främlingarne skolans vördade gamle inspektor, theol. kand.
Wohusen, som till följd af en rheumatisk åkomma
nödgades hålla sig inom hus.
Endast ett fåtal inbjudna hade infunnit sig.
Den kungliga begrafningen förhindrade de danske
notabiliteterna att tillstädeskomma. Af de inbjudne
svenskarne hade endast tre kunnat infinna sig. De
fleste hade anmält sjukdomshinder.
På aftonen — efter sången i kyrkan, som
kräfver ett särskildt kapitel — voro svenskarne
jemte två af danskarne inbjudna till hr Sanne,
hvarest några timmar tillbragtes under intressanta
samtal, sång och musik.
-ae-
Paris. På Folies-Dramatiques har gifvits en
ny opera comique »Les poupées de Pinfantes»
(Infantinnans dockor) text af Henri Bocage och
Armand Liorat, musik af Charles Grisart.
Operan, som är luxuriöst uppsatt, gjorde lycka äfven
i musikaliskt hänseende; så blef andra akten
bis-serad nästan från början till slut. I m:lle Frandin
»la charmante débutante» (som vunnit första priset
vid konservatoriet) hade man funnit en verklig
artist och teatralisk talang, som i ej ringa mån
bidrog till styckets framgång. Om Charles Grisart s
värde som kompositör yttrar en fransk recensent:
»hans penna är alltid elegant och distinguerad,
omsorgsfullt undvikande alla stötande trivaliteter».
— På stora operan i Paris har man nyligen
firat 700-.de representationen af »Hugenotterna».
— Vid en musikföreställning, som rnr Croiser
föranstaltat till åhörande af hans pianoelever,
förekom ett af honom komponeradt stycke, »Le
passage du regiment», för — 16 händer! Eleverna
löste sin uppgift på ett hedrande sätt.
— Gounods nya opera »Tribut de Zamora»,
hvars premiére förskaffade den omtyckte maestron
en så storartad hyllning, lärer enligt kritikens dom
ingalunda kunna mäta sig med hans första
mästerverk. De tvenne första akterna lemna publiken
kall, texten lär vara svag. Sant-Saens lärer hafva
förklarat att fröken Krauss kan tillräkna sig första
aftonens triumf. En duett mellan m:lle Krauss och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
