Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o II.
Redaktion:
ADOLF LINDGREN.
FR. VULT von STEIJERN.
Pris: Helt år 6 kr. Halft år 4- kr. „
Stockholm den 1 Juni 1881. Qvartal 2 kr. Lösn:r 25 öre. I
Lösn:r med musikbilaga 50 öre.
Om oratoriet.
f en förutgående artikel om operan äro
^ några antydanden gifna rörande
förhållandet mellan dess form och oratoriets.
Redan der visades, att det finnes ämnen, som
genom framställning i operaform skulle
förlora den i förhållande till den yttre ändliga
verlden ideala ståndpunkt, från hvilken
ensamt de kunna vinna en deras betydelse
värdig åskådning. Man ihågkomme, att fantasien
gerna hos utomordentliga menniskor frånser
från alla förringande små förhållanden, som
vidlåda deras jordiska tillvaro. Sålunda
upp-stodo det grekiska folkets heroer; den kristna
fantasien lösryckte icke blott kristna kyrkans
grundläggare, utan äfven ett stort antal af
densammas förnämligare stödjepelare från
den jordiska tillvaron, i det den omgaf
dem alla med det underbaras sken, och
vid den tid, då folkfantasien skapade och
verkade som omedelbarast, bemäktigade sig
sagan med ifver framstående hjeltar och
ovanligare tilldragelser, för att äfven
der-medelst förvandla dem till utomordentliga
uppenbarelser och undanrycka dem
verklighetens verld. För framställandet af denna
i fantasien skapade eller omgestaltade verld
är oratoriet den rätta, motsvarande formen.
»Den sköna Melusina», »Trollkarlen
Mer-lin», -Sagan om de sju korparne»,
»Paradiset och Perin» m. fl. låta äfven bearbeta
sig för skådebanan, men derigenom förlora
de alltid nödvändigt en god del af sin
ur-I sprungliga trollkraft. Den mest raffinerade
dekorationskonst förmår icke utplåna de
mellan verklighet och dröm dragna
gränser, hvilka fantasien med lätthet
öfversprin-ger. Derföre är det långt ändamålsenligare
att konstnärligt förarbeta dessa sagolika
ämnen blott för fantasien, i form af
oratorium.
Af samma skäl och icke i egenskap af
religiösa ämnen äro jemväl de från bibeln
och de heliga skrifterna lånade lämpligare
att bearbeta för oratoriet än för
skådebanan. Dessa hafva vanligtvis en så stor
verldshistorisk betydelse, att man icke kan
tänka sig dem annorlunda än i ett så
omfattande förhållande till verlden i sin
helhet, att äfven den mest imposanta
teaterverklighet vid jemförelse dermed blifver en
vrångbild. Sådana dramatiska ämnen som
»Moses» eller »Samson», »Elias» eller
»Paulus», »Judas Makkabeus», »Josua» eller
»Skapelsen» böra blott skådas med det
inre ögat och kunna lätteligen umbära
hvarje yttre utrustning. Visserligen har
man äfven behandlat Jesu Kristi
lefnads-och pinohistoria såsom ämne för dramat,
och passionsspelet i Ober-Ammergau har
hittills efterlemnat det lifligaste intryck hos
största delen af publiken; men dels är
framställningen der mer storartad än hvad
någon annan teater förmår åstadkomma,
dels är i den samma hela tragediens
verlds-förlossande moment knappast an tyd t; der
framställes för oss blott den lidande, icke
den återlösande frälsaren, hvilken deremot
oratoriet och synnerligen passionsmusiken
för oss framhåller, såsom den der för oss
lidit döden, på det vi måtte fa frid. I de
från gamla testamentet hemtade ämnena
bildar folket alltigenom en vigtig faktor i
det helas utveckling; men att fullständigt
framställa detta på skådebanan skall
aldrig lyckas, äfven med användandet af all
den massa folk, som der kan framföras, då
deremot äfven den minsta sångkör förmår
värdigt representera detsamma i oratoriet;
der, på skådebanan, skall det synas i sin
kroppsliga tillvaro, här i oratoriet blott i
sin tanke- och känsloverksamhet och denna
förkroppsligas i enkla, af få sångare utförda
körer. Dermed är tillika antydt att den andel
som musiken vinner i oratoriet är mycket
mera betydande, än i operan. Denna
fäster icke obetydlig vigt vid det yttre, vid
iscensättningen. Hon låter handlingen
försiggå äfven för ögat och musiken är
derigenom ofta hänvisad blott till de mest
slående och koncentrerade uttryck. Oratoriet
deremot verkar uteslutande genom poesi
och musik och öfvervägande genom den
senare. Det framställer hela det
dramatiska förloppet genom psykologiska
processer, allt är der stämning och alltjemt
fordrar det dennas utbredning och ett
fördjupande i den samma. Detta sträfvande
finner ett verksamt understöd i kören, som
derföre i oratoriet erhåller en allt annat
öfvervägande betydelse. Såsom förut är
nämdt uppbär ofta i gammaltestamentliga
ämnen folket handlingen och derigenom
erhåller den folket företrädande kören hög
dramatisk betydelse. Dessutom erhålla i
oratoriet situationerna en sorgfälligare
motivering, ett kraftigt stöd för den
fortgående utvecklingen, och dertill energisk
afslutning, i det man, sammanförande allt
det förutgångna, fixerar den vunna
stämningen och sålunda bereder jordmånen
för vidare utveckling. Derför förekommer
kören äfven i oratoriet i största mångfald, i
alla former, från den enklaste sång till den
konstfullaste kanon och i bredt genomförda
dubbel- och trippelfugor. Men äfven öfriga
former erhålla högre betydelse. Emedan
oratoriet framställer hela förloppet blott för
fantasien, utan hvarje yttre hjelpmedel,
endast genom musikalisk förmedling, så måste
det äfven använda denna i långt högre
mått, måste blifva mycket omständligare,
bredare uttänja sig, för att lemna tid åt
fantasien och känslan att fördjupa sig.
Recitativ och aria uppträda der i mer utvidgad
form än i operan, icke mindre
ensemblesatserna, och som ett synnerligen mäktigt
medel att inverka på känslan införes äfven
koralen med från densamma härrörande
former.
Synnerligen rikt användande erhåller
äfven instrumentalmusiken. Med anledning
af dess förmåga att belysa och förklara,
måste oratoriet af densamma göra det
vidsträcktaste bruk. Hon egnar sig
synnerligen att sätta i rörelse fantasien, till
hvilken oratoriet framför allt vädjar, och hon
gör det i för-, mellan- och efterspel, i
karakteristiskt ackompanjemang och i
sjelf-ständiga bredt genomförda
instrumentalsatser.
Ton målerier, som i operan oftast äro
öfverflödiga, emedan den eftersträfvade
effekten der lättare ernås genom dekoration
och aktion, blifva deremot i oratoriet
absolut nödvändiga. De enstaka tonbilder i
hvilka det sönderfaller måste mycket
bredare utarbetas och dervid lemnar
instrumentalmusiken en väsentlig hjelp. Ur
detta sträfvande efter en möjligast rik
framställning af särskilda stämningar framgick
koloratur-arian, som Händel och Seb. Bach
ofta använde i sina oratorier, kantater och
passionsmusik. Astundan efter stämningens
fullständigt uttömmande och glänsande
uttryck drifver jemväl sångstämmorna från
den melodiska öfver till den rikt figurerade
sången, och det är blott ett bevis på vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
