Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
Redaktion:
Adolf lindgren
FR. VOLT von STEIJERN.
Stockholm [len 1 Juli 1881.
Pris: Helt ar G kr. Hal ft ar 4 kr.
Qvartal 2 kr. Lösn:r 25 öre.
Lösn:r med musikbilaga 50 öre.
David Popper i Kjöbenhavn.
DAVID POPPER.
ÆAen 23 April i år var Kasinos lilla sal
i Kjöbenhavn om aftonen alldeles
öfverfyld af en elegant och utsökt publik.
Det var David Popper, den berömde
violoncellisten, som vi danskar för första
gangen skulle göra bekantskap med;
förväntningarna voro stora, mycket stora till
och med, — ty tidningsreklamerna hade
gjort allt för att spänna intresset för den
unge musikaliske gästen och de i
konst-handlarnes fönster utstälda porträtten af
Popper hade tilldragit sig mer än allmän
uppmärksamhet, — särdeles hos det »svaga»
könet — för det vackra Byron-lika hufvud
de framstälde. Också det, att David
Popper hade inskränkt förutteckningen af
biljetter till ett visst antal — och det ändå
till utomordentligt höga pris — såsom ett
vilkor för sin hitresa, hade väckt
nyfikenheten och bragt spänningen i vår
musikaliska verld till något utöfver det vanliga.
— Popper bragte ej heller dessa
förväntningar på skam. —
Det var efter första aftonen svårt att
säga, livad det egentligen var, som utgjorde
David Poppers »force»; hvilket som var
»det bästa i hans spel, och hvilken
egenskap hos honom, som förnämligast spelade
honom in i åhörarnes hjertan denna afton
och bragte bifallet upp till en sådan höjd,
som sällan uppnås hos ett konsertpuhlikum
i Kjöbenhavn. Konstnärens yttre, — hvad
man »efter hörsägen» kände om hans
sällsynta intellektuela gåfvor, hans
kompositioner, hans spel, — ja, hans
instrument, — allt smälte tillsammans till ett,
när man hörde honom spela, — till
»musik», och en sällsynt musik: berusande,
smekande, — öfverlägsen, sprittande —
mystisk-klassisk och dagsklar-modern. I och
för sig gjorde denna »musik» allra först
intrycket af en ypperlig virtuosmessig
färdighet i förening med en ytterst elegant
och smidig stråkföring — men man kom
snart på det klara med, att dessa lätta,
sirliga stråkdrag icke ensamt förmådde
frambringa den nobless och elegans, som
hvilade öfver Poppers spel, att den
sprittande vivacitet och den smittande
munterhet, hvaraf hans toner strömmade öfver,
icke uteslutande hade sin grund i den
venstra handens • nästan otroligt rapida
tekniska färdighet. Nej »musiken» låg ej
hvarken i den ena eller andra af dessa
faktorer, ej heller i dem båda tillsammans,
— den låg helt enkelt i Poppers »konst .
Ty Popper är en konstnär ända ut i
fingerspetsarne; det är sällan man träffar
komponist och virtuos så innerligt föienade,
som hos honom, och derför slog han
kanske mest an, när han föredrog sina egna
saker. Han gjorde nästan intrycket af att
improvisera, när han med ett behag och
en säkerhet, som söker sin like, utförde
dessa förtjusande småsaker, hvilka redan i
flere år med rätta blifvit räknade bland
violoncell-litteraturens perlor, men hvilka
säkerligen endast han sjelf till fullo kan
göra gällande, icke derför att de böra
räknas till den med en viss rätt mindre
ansedda kategorien »virtuos-kompositioner
— ingalunda! nej helt enkelt derför, att
de äro ett fullt uttryck för en bestämd
personlighet, en afslutad
konstnärsindivi-dualitet och derför svårligen kunna vara
skilda från denna person.
Det var hans förtjusande »Elfdans»,
hvilken hos oss, liksom nyss förut i Paris,
vann publiken för honom så fullständigt,
och hur kunde det vara annorlunda! Hans
virtuositet visade sig här så öfverlägsen och
fulländad, att till och med violoncellister
af första rang här hemma studsade och
erkände, att Popper i grunden kunde allt
hvad som kunde utföras på en violoncell
och — kanske lite till. Hans
flageolett-spel, hans nästan otroliga säkerhet i
begagnandet af tumfingerpositionen, å ena
sidan, — hans spiccato, hvari han endast
kan jemforas med violinisten Wieniawski,
å andra sidan, och så öfver det hela denna
midsommarnatts-romantik, som verkade så
hänryckande och fängslande; — nej, det
är visst, att den bifallsstorm, som första
aftonen uppstod, icke var någon för stor
hyllning, och på alla konserterna hos oss
måste också Popper spela sin »Elfdans»;
stod den icke på programmet, så
formligen tvang honom publiken att gifva den
som extranummer.
Jag märker hur svårt det värf är, som
jag åtagit 111ig, att i några få och fattliga
ord gifva utanför stående och ined saken
obekanta personer ett någorlunda
fullständigt begrepp om den njutning, David
Popper med sina konserter härstädes beredde
oss. Ett sådant spel som Poppers låter sig
sannerligen endast höras, icke beskrifvas.
Jag har gjort ett svagt försök dermed och
skall nu till sist lemna några flygtiga drag
af konstnärens biografi samt helt kort
meddela hur stor lycka han gjort i vår
hufvud-stad, der hans succés kan mätas efter
antalet konserter och den närvarande
publikens talrikhet. För att begynna med det
sista, följer här den upplysningen, att
Popper från den 23 April — hans
debutkonsert — till den 1 7 Maj — hans
afskeds-konsert — i allt gaf fem konserter här,
alla för utsåldt, ja öfverfyldt hus, och af
dessa höllos två konserter i Kasinos stora
sal, vår största lokal härstädes, medan en
tredje egde rum i hotel Fcenix’ mindre
lokal, men denna afton kostade biljetterna
också 10 kronor pro persona.
Popper är son af en köpman och född
i Prag den 18 Juni 1846. Redan som
helt ung gälde han för ett musikaliskt
underbarn och var Pragerkonservatoriets
stolthet, särskildt lärarens, Julius
Golter-manns. 1 sitt femtonde år gaf han sin
första offentliga konsert och har sedan gifvit
konserter i Tyskland, Holland, Schweiz,
England, Frankrike, — nästan öfver allt
i Europa, bland annat i sällskap med Ade-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
