Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 17.
Redaktör: ADOLF LINDGREN.
Förläggare: HUSS & BEER.
Stockholm den 1 September 1881.
Pris: Helt är 6 kr. Hälft är 4 kr.
Qvartal 2 kr. Lösn:r 25 öre.
Lösn:r med musikbilaga 50 öre.
Franz Berwald.
liiografisk skizz af L. N,
pmå tonsättare hafva redan frän första
begynnelsen af sitt
framträdande inför
offentligheten i sina verk visat en
så skarpt utpräglad
sjelf-ständighet som Franz
Berwald. Den äfven hos de
allra största mästare
förekommande utvecklingsperiod, inom hvilken man vid
hvarje nytt verk ser allt flere
och flere individuela drag
framskymta ur
förebildsfysio-nomien, tills slutligen
personligheten står framför oss
på egen grund och botten,
denna utvecklingsperiod har
väl antagligen existerat äfven
hos Berwald, men den
försiggick icke inför våra ögon.
Förhållandet är lätt
förkla-radt. Berwalds först
publicerade verk (3 pianotrios, 2
pianoqvintetter, en sonat för
piano och violoncell) blefvo
synliga i början af
1850-talet. Kompositören hade
då icke blott uppnått utan
äfven ej obetydligt
öfver-skridit hvad man kallar
lif-vets middagshöjd. I ett af
förläggaren till dessa verk
författadt företal få vi veta
att några af dem förvarats i
tonsättarens pulpet i 25 år,
och vi tro på denna
uppgift då den väl skett med
B:s goda minne; å andra
sidan hänvisar deremot
mogenheten i idéer och dessas
utarbetande, den manliga
reflexionen som stödjer och
begränsar fantasien, det allt
igenom förherrskande
mästerskapet i tematisk konst till den
sjelfmed-vetandets tidpunkt, som lemnat -die
Sturm-und Drangperiode» långt bakom sig.
Berwald uppenbarar sig för våra förvånade
blickar med ens som en färdig musiker, en
erfaren mästare åt många håll, och hvad
han gifver oss, det är hans eget.
Att en sådan sällspord företeelse skulle
hafva eröfrat en verld borde förstås af
sig sjelf. Att icke så skett, livad vållar?
Visserligen vederfors Sveriges mest
betydande instrumentalkompositör rättvisan att
vid senaste verldsexpositionen i Paris
representera sitt land med Ess-dur trion,
under stort erkännande af såväl publik
som offentliga domare; visserligen fann
vio-loncellsonaten väg till den
»Tonkiinstler-vereinsfest» som för många år sedan
under den bekante musikhistorikern Brendels
protektion firades i Leipzig. Men, med
undantag af dessa alldeles
enstaka tillfällen, spårar man
förgäfves B:s kompositioner
på konsertprogrammen till
och med i det land
(Tyskland) der de blifvit
publicerade, och der de, enligt
den entusiastiske
förläggarens åsigt, borde hafva gjort
epok. Ja, författaren af dessa
rader har till sin förvåning
märkt att många musici, som
eljest skryta med att känna
hela musikliteraturen, icke
känna Berwald ens till
namnet. Huru kan allt detta
komma sig? Mycket har
sannolikt till detta
missförhållande det redan nämda
företalet bidragit. En god
sak behöfver, strängt taget,
ingen rekommendation, och
har det icke desto mindre
någon gång händt, att en
stor auktoritet tagit till orda
för att förhjelpa en okänd
betydande talent till hastigt
erkännande (se t. ex.
Schu-mann gent emot Brahms)
så är detta något helt
annat än om en förläggare, i
en mycket litet
ogenomskinlig afsigt att befrämja sin
affär, uppträder som siare.
För detta osmakliga
puff-system har Berwald dess
värre fallit offer, ty i stället
för att gagna har detta
åtgörande, så vidt möjligt, ej
obetydligt stängt vägen för
hans verk. Vidare är väl
den form B. under sitt
senare författareskap begagnar
för sina kompositioner ej rätt njutbar för en
större publik; detta formsätt (hvarom senare
närmare skall talas) förutsätter, för att rätt
förstås, hos den stora massan en
öfverskåd-lighet, hvaraf den ej är mägtig. Har B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
