Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liar äran att hafva framdragit och utbildat
sädana verldskunniga storheter, som
systrarna Patti, Albani, Marimon, Bianca 1
)o-nadis ni. fl., hörde miss Thursby i en af
New-Yorks kyrkor, insäg genast den skatt,
som låg gömd i denna röst och
engagerade henne på mycket förmånliga vilkor
för två år. Det var doek ej utan svårighet,
som miss Thursby ingick härpå, emedan
hennes puritanska tro gjorde det offentliga
uppträdandet motbjudande för henne;
också utverkades hennes bifall endast med det
vilkoret, att hon blott skulle låta höra sig
på konserter. Maurice Strakosch öfvertog
nu ledningen af hennes sångundervisning,
och detta, såsom vi sett, med ett lysande
resultat."
Med de egenskaper, af hvilka miss
Thursby är i besittning, tyckes det
emellertid vara skada att hon icke äfven egnat
sig åt scenen, som dock alltid blifver det
vidsträcktaste fältet för den mångsidigaste
utbildning af en stor sångtalang.
Religionen och konsten äro ju dock båda tvenne
sidor i det prisma, som bryter det
himmelska ljuset och uppenbarar dess strålglans
för menniskans ögon. H.
Mozarts bearbetning af Messias.
tTliä äfven i vårt land delade meningar
yppats angående företrädet af
Messias’ uppförande med eller utan Mozarts
instrumentering, torde det ej sakna intresse
att taga kännedom om följande utdrag ur
ett af Robert Franz, den utmärkte
sångkomponisten och Händel-Bach-bearbetaren,
nyligen skrifvet öfvertygande försvar för
Mozarts åtgörande vid nämda verk:
På senare åren har frågan om
»bearbetningar af äldre tonverk» gifvit
anledning till lifliga debatter, hvilka i det
väsentliga dock endast torde vara en tvist
om päfvens skägg. Ordet »bearbetning»
såsom beteckning för en rekonstruerande
verksamhet är icke lyckligt valdt och har
redan vållat allehanda skefva omdömen:
»utförande af ackompagnementet» vore
långt riktigare. Vid Bachs och Händeis
tid var ackompagnementskonsten, d. v. s.
färdigheten att på grund af besiflfringen af
basso continuo utföra den harmoniska
fyll-naden medelst fri improvisation, i hög grad
utvecklad. Mestadels ledde Bach och
Hän-del, personligen ackompagnerande,
konserten från klavecinen eller från orgelbänken:
man föreställe sig i hvilka underbara
former de måtte hafva löst denna uppgift!
Med Haydn och Mozart ändrade sig
dessa förhållanden. Den af dem under
helt andra betingelser grundade orkestern
gjorde det mer och mer till en
nödvändighet att i notskrift fixera de förut ät
improvisation öfverlemnade partierna, hvilket
då ytterligare hade till följd, att
ackom-pagnementskonsten småningom råkade i
förfall. Detta förfall var väl hvad som i
första rummet föranledde Mozart att
medelst bestämda utfyllningar stabilisera
Händeis continuo i Messias. Att han bragte
dessa alldeles nödvändiga utfyllningar i
fulländadt sköna former, derom rader hos
hvarje opartisk endast en mening.
Den nya epoken utbytte vidare
cembalon mot flygeln, som dock pä intet vis
ersätter den förra, ty ett knäppinstrument
utvecklar ju en helt annan tonqvalitet än
ett slaginstrument. Den klara insigten i
detta missförhållande har sannolikt inverkat
derhän, att Mozart tillgrep ett annat
led-sagningsmaterial: livad Händel förut
improviserande anförtrodde åt cembalon i
arierna, öfverflyttade den nye mästaren på
orkesterinstrumenten, och då Messias
blif-vit mycket magert instrumenterad, så
utvidgade han äfven instrumentationen i
körerna. - I förbigående må här anmärkas,
att Händel städse utförde
ackompagnemen-tet af sina arier på cembalo och icke pä
orgel — den senare fungerade blott i
körerna. Detta faktum uppvisar Chrysander i
sin Saul-artikel.
Att nu emellertid Mozart öfverlät
ac-kompagnementet, icke ät orgeln, utan ät
orkestern, detta var just grunden redan till
Thibauts(förf. till »Reinheit der Tonkunst )
angrepp på Mozart. Huru föga dock
verl-den hittills tagit notis om dessa angrepp,
framgår deraf, att man allmänt i
Tyskland, England och Amerika uppfört
Hän-dels Messiås, med Mozarts bearbetning
uteslutande lagd till grund.
Hur litet Thibaut insett sjelfva den
verkliga kärnpunkten af Mozarts
verksamhet, synes också ovederläggligt deraf, att
han förebrår denne mästare att hafva
»om-komponerat Händeis arbete. Om ett
om-komponerande kan icke blifva tal redan
derför, att Mozart ingalunda gjorde sig
skyldig till någon egenmäktig förändring
af Händeis tonsats. Tredje delen af
Messias visar visserligen i flere nummer
afvi-kelser från originalpartituret, men dessa
nummer har Mozart icke på sitt samvete:
de äro fast mer machverk af Adam Hiller,
hvilken under främmande flagg införlifvade
dem med Breitkopf & Härtels upplaga.
Ur Joseph Haydns lif.
Novellett.
(Korts.)
|ä den unge herr van Swieten anlände en
half-timme senare för att fräga efter komponisten,
kunde signor Metastasio icke säga honom, hvart
»Giuseppe» kunde hafva vändt sig.
Da Joseph slutligen efter en lång promenad
stod framför frisörens hus, döko några nya känslor
upp hos honom, ty han skulle ju föreställa sig för
en ung dam och tala med henne, en uppgift, som
med hans blyga väsende och hans obekantskap
med vcrlden föreföll honom verkligen fruktansvärd.
Men det stod icke att ändra, han samlade derföre
allt sitt mod och klappade på dörren. I)cn
öppnades och för den darrande Josephs ögon stod en
täck jungfru om aderton eller nitton år.
Med stor förlägenhet gjorde ynglingen sin
komplimang och framförde stammande mäster
Wen-zels uppdrag. Den täcka Xannerl lyssnade till
hans ord halft skälmaktigt, halft full af medlidande
med den stackars menniskans nöd, tog honom, så
snart han talat ut, till hans icke ringa förskräckelse
vid handen, förde honom till hans boningsrum och
sade i tillvinnande ton: »Stig nu blott in, herr
Haydn; allt är i ordning. Ni kan förlita eder
uppå, att min fader menar väl med er, ty han
intresserar sig för hvarje varelse, som kommer i
hans väg, och skulle taga upp en fattig, uthungrad
stackare i sitt hus, om han blott hade vackert
här på hufvudet. Han har ofta berättat mig om
eder och kan säkerligen lemna er god hjelp, ty
han har ju höga bekantskaper; ni måste blott foga
eder efter’hans lynne något litet, ty han är ibland
något egen -.
Joseph lofvade göra sitt bästa och Nannerl
fortfor: »Äfven efter mitt humör måste ni rätta
eder, herr Haydn, ty märk, här i huset för jag
ensam regimentet och till och med min fader må-
ste göra såsom jag vill. Säg mig nu blott,
hvarmed jag kan uppvakta er. Var icke blyg; det
är redan en god stund sedan middagen och ni
måste vara hungrig af den länga promenaden».
Joseph kunde icke förneka detta och bad
an-spräkslöst om ett stycke bröd och ett glas vatten.
»livad pratar ni för slag», svarade Nannerl
skrattande och lemnade rummet för att efter en
kort stund återkomma med lärgossen, som hon
belastat med kakor, kall stek, en flaska vin och två
glas. Gossen var öfver hufvud packåsnan i huset
och fogade sig tålmodigt i denna tjenst, emedan
han väl visste, att jungfru Nannerl beherskade hela
hushållet och man blott genom skyldig lydnad
kunde ställa sig väl med henne. Nannerl ordnade
beskäftigt bordet, fylde Josephs glas och inbjöd
honom att gripa sig an efter egen smak. Vår
unge vän lät icke säga sig detta tvä gånger och
började först skyggt, men snart med större mod
taga för sig, till dess han slutligen, sedan han
pä Nannerls uppmaning tömt tvä glas vin, blef
helt käck och hemsökte de kalla köttvarorna med
en ifver, som han icke visat på länge. Dervid
gjorde han i sitt inre den anmärkningen, att
mamsell Nanny Keller, om hon ock icke var alldeles
sa bildad och begäfvad som hans hittills varande
högt aktade beskyddarinna, mademoiselle de
Marti-nez, dock kunde tåla en jemförelse med de
ut-märktaste Wienerdamer i afseende pä ungdom,
skönhet och hölligt uppförande. Dä mäster
Wen-zel Keller kom hem ett par timmar senare, fann
han sin gäst i den muntraste sinnesstämning, med
gnistrande ögon, rosigt glödande kinder och i
muntert samspråk med den täcka Nannerl.
Joseph llaydn lefde nu mänga månader i det
hus, som egdes af Wenzel Keller, frisör, borgare
och husegare i Lcopoldstadt, utan att någon i
Wien erfor, hvart den begafvade unge komponisten
hade tagit vägen. Förgäfves sporde hans fä goda
vänner efter honom, förgäfves den unge baron van
Swieten, förgäfves slutligen äfven sjelfva
Metastasio; Joseph tycktes vara spårlöst försvunnen.
Wenzel Keller höll sin gästs vistelseort sorgfälligt dold
och da hans aristokratiska kunder, som förutsatte
om honom, att han visste allt, bädo honom om
upplysning hvar Haydn höll hus, undrade han och
beklagade sig liksom de andra öfver hans förlust.
Han trodde sig hafva goda skäl och äfven en
obe-t vi Ilad rätt till sin förr sä föga iakttagna
tystlåtenhet, emedan han, såsom han sjelf sade, icke hyste
andra afsigter än att göra Joseph till den
lyckligaste man i verlden. Men för detta måls vinnande
måste han arbeta ensam; han behöfde ingen hjelp
och till med hans skyddsling skulle först lära känna
omfanget af hans planer, när han bragt verket till
mognad.
Joseph fogade S’g godmodigt i sin väns
för-mynderskap; han hade dock nu ledighet att ostördt
studera Emanuel bachs verk och försöka sin
kom-positionsskicklighet i qvartetter; för hans lifs
nödtorft sörjde herr Keller och tidsfördrif fattades
honom icke, dä han hvarje timme på dagen kunde
pladdra med den täcka Nannerl. Under sädana
omständigheter föll det honom aldrig in att
föreställa sig, att han så att säga lerde som en fånge
i frisörens hus, i det han hela dagen på sin höjd
kunde röra sig i den angränsande trädgården och
vid sina aftonpromenader städse hade mäster Keller
och dennes dotter till ledsagare. Sä gjorde han
också inga vidare bekantskaper än med tjenstfolket
hos de närmaste grannarne, ibland hvilka han blott
gick under namn.t »herr Joseph», och hela hans
skyldighet bestod blott deri att hvarje lördag
af-lemna ett visst antal menuetter och valser, om
hvilkas användande frisören drog försorg. Denne
föryttrade kompositionerna till dansvärdarne i
Ueo-poldstadt, som för hvarje fullständig menuett
betalte två och för en ländier en och en half gulden
konventionsmynt. På en samlad upplaga vågade
man icke tänka, dä ingen musi k förläggare ville
befatta sig dermed. De sålunda erhållna
penningarna lade Keller sorgfälligt i en sparbössa för att
pä lämplig tid kunna använda dem i Josephs
intresse. Med hänsyn till ett sådant ändamål
försummade han icke att sporra Joseph till
författandet af ett större verk, hvarigenom han kunde sätta
sig i respekt hos den aktningsvärdare delen af
publiken.
»Jag har väl fulländat en qvartett, om hvilken
jag tror att den kan väga sig fram för
offentligheten», sade Joseph, »men hvartill gagnar mig
det? Hvarje förläggare, till hvilken jag erbjöd
den, har skickat den tillbaka till mig, emedan jag
icke är någon förnäm herre, som bestrider
tryckningen på egen bekostnad, och icke en gång eger
någon hög gynnare, till hvilken jag skulle kunna
dedicera den.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
