Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 19.
Redaktör: ADOLF LINDGREN.
Förläggare: HUSS & BEER.
Stockholm den 1 Oktober 1881.
Pris: Helt år 6 kr. Hälft är 4 kr.
Q vari al 2 kr. Lösn:r 25 öre.
Lösn:r med musikbilaga 50 öre.
Kristina Nilsson.
ajjjfet var redan helt tidigt på
eftermid-dagen den io augusti 1876, då
massor af menniskor
strömmade bort emot
Ladu-gårdslandskyrkan. Der
var Kristina Nilssons
första konsert!
»La diva»
uppträder (för första gången
i Stockholm sedan 16
år) vacker, smärt, med
säker hållning,
intelligenta drag och ett visst
barnsligt behag. Hon
ler, hviskar ett ord vid
någon bekant, kastar
en liten befallning åt
ackompanjatören och
låter derpå utströmma
en flod af toner, fulla
ej allenast af det
renaste välljud och en
fulländad konstfärdighet,
utan af ljus och skugga,
af lif och uttryck, af
individuella klangfärger
i hvarje stafvelse. Man
blir genast vid första
takterna slagen af den
öfvertygelsen, att
sångerskan egentligen icke
borde stå här, utan på
scenen. Att publiken
också fullständigt
glömde bort lokalen,
märktes nogsamt på den
storm i ordets egentliga
mening af applåder,
bra-vorop och stampningar,
som ej ens tillät
sångerskan att utan afbrott
afsluta sin aria (ur
Tra-viata). Felades bara
blombuketter och
lagerkransar !
Att utförligt
beskrif-va hela konserten skulle
bli det samma, som att
upprepa det nyss sagda,
blott med den skilnaden,
att stormen växte till en
orkan, sådan den ärevördiga kyrkan
säkerligen aldrig varit vitne till, att
inropnin-garna ökades från en till två och från två
till tre, att tvänne nummer (»Ave Maria»
och »Fjorton år») måste af sångerskan
gif-vas da capo, samt att äfven öfriga
uppträdande fingo del af ett så ovanligt rikligt
bifall, som de säkerligen eljest, utan den
högt -uppdrifna
entusiasmen, icke skulle fått.
Detta var medaljens
rätsida. Afvigsidan kom
i ett samtal, som vi
tillfälligtvis bevitnade
dagen derpå:
»Nå, har du hört
Kristina Nilsson?»
»Hörde henne i går
i
Ladugårdslandskyr-kan.»
»Nåå?»
»Ja, naturligtvis
utmärkt! — Men — —
Trebelli var bättre.»
»Hädare!»
»Dess utom är det
inte passande att i ky
i-kan utföra ’la traviata’,
ej häller ...»
»Olycklige!»
»Ej häller den der
slagdängan ’Fjorton år’
-— som för öfrigt sjöngs
med osmak.»
»Apage, satan!»
Sådana der hädiska
uttryck förekommo
verkligen och det icke så
sällan, om än bland dem
äfven blandade sig
utrop af sann beundran
öfver divans föredrag af
»Ave Maria» eller
»In-flammatus». Det var
blott idolatriens kult,
beundrare quand méme,
som sågo allt i rödt.
Men — var nu än
XwAWV/-sångerskan
omtvistad — faktum är, att
efter bevitnandet af
hennes dramatiska
framställningar meningarna
icke längre voro delade
derom, att Kristina
Nilsson var ett geni. Nu
tystnade alla jemförel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
