Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
por som egna sig för en pietetfull tolkning af
klassiska verk. Bland dem framstå
isynnerhet en utomordentligt lätt och mjuk touche,
en genom sin perlande jemnhet i hög grad
sympatisk teknisk färdighet, förmåga af ett
lika musikaliskt som fint nyanseradt
föredrag samt frånvaro af charlatanmessigt
eflektsökeri. Man njöt i fulla drag af en
sådan exekution af Beethoven som han
lem-nade. Äfven af Weber (concertstuck) gaf
han ett i inånga delar intressant föredrag,
och för det moderna pianospelet (Chopin,
Schurnann m. fl.) visade han sig långt ifrån
främmande.
Liksom Wieniawski vid början af sitt
besök här, så har äfven denne framstående
pianist icke blifvit hos oss så
uppmärksammad som han förtjenar. Dock, det inträffar
väl ett omslag äfven här.
Hr Viardot har redan en gång förut
gästat oss, hvarför vi om honom endast
behöfva nämna att han som förr väckte
lifliga sympatier för sitt varmblodiga, i en
utmärkt skola danade spel, som icke har
att bjuda pä något mirakelmessigt, men väl
desto solidare egenskaper.
Återupptagandet af hofkapellets
symfoni-konserter har naturligtvis helsats med glädje.
, En märklig nyhet å deras program var
Svendsens tredje rhapsodie norvégienne, hvari
hans genialiska formbehandling och
bländande instrumentala draperingskonst jemte
behaget af några lyckligt funna
folkvise-motiv förenade sig till något verkligt
anslående helt. På denna sin talangfulla
behandling af folkvisor har han redan förut
gifvit oss eklatanta prof genom den andra
af de fyra rhapsodierna samt de likaledes
för orkester satta isländska melodierna, båda
gifna af Meissners kapell. Af det redan
hörda väckes helt naturligt lust efter något
mera af vårt nabolands främste
instrumentalkompositör.
En annan intressant »nyhet» var
Webers första sinfoni, ett studiearbete från
ungdomsåren (1806), hvarpå han sjelf icke
satte stort värde. Icke vittnar det heller
synnerligen mycket om den blifvande
mästaren. Af dess satser torde finalen mest
anslå genom sin friska stämning och äfven
scherzot tilltalar genom älskligt behag.
Utom en på ett par decennier här ej
gif-ven Haydnsvmfoni, af bredare anläggning
och rikare orkestrering än flertalet af sina
mångtaliga syskon, ha vid dessa konserter
gifvits intressanta repriser af Mozarts
»Jupiter »-sinfoni och Beethovens åttonde.
Den polske tenoren hr Wannuth, som
är ämnad att efterträda Arnoldson, har nu
ändtligen låtit höra sig vid en konsert. Icke
ingaf han stora förväntningar, men mera
dock derom framdeles. Emellertid såge vi
gerna att hr Ivar Hallström, den aktade
tonsättaren, gåfve offentlig dementi åt de,
antagligen grundlösa, rykten som säga att
han skulle på det ifrigaste tillstyrkt hr
Westin till detta besynnerliga engagement.
—//—
Från in- och utlandet.
Paris. Af Emest Reyer väntas en nya opera
»Salambo» som är nära sin fullbordan.
— Rossini-priset är, som torde vara kändt,
bestämdt åt en författare af en kantat, som af
Akademien väljes bland de till täfling inlemnade
och åt den kompositör, som skrifvit bästa musiken
till denna kantat. Poeten erhåller 3,000 francs
och kompositören en lika stor summa. Den senast
prisbelönta kantaten bär titeln Prométhée och
har till författare M. C. du I.ocle. Denna libretto
har för några månader sedan öfverlemnats lill dem,
som begärt att utfå den samma och akademien
har nu tillkännagifvit, att hon mottagit partitur.
Dessa kompositioner öfverlemnas till sektionen för
musik för att) bedömas, hvarefter sällskapet fäller
utslag. Efter tre månader tillkännagifves detta,
och den prisbelönta kompositionen kommer sedan
nästa år att utföras.
— Ca mille Saint-Saens, som afslutat första
akten af sin opera Henri VIII, ämnar
nästkommande januari företaga en längre tur genom
Tyskland, hvarvid han kommer att låta höra sig som
virtuos och kompositör; på hvarje af de konserter
han kommer att ge, tänker han dirigera någon af
sina symfoniska kompositioner.
— M:me Augusta Holmes, hvilkens
»Ar-gonautes», såsom förut blifvit nämdt, utfördes
på Cirque d’Hiver, har afslutat ett nytt
symfoniverk: Pologne, hvilket snart kommer att gifvas
på en Pasdeloup-konsert.
— M:me Krauss’ återuppträdande på stora
operan som Hermosa i »Le Tribut de Zamora»
har varit en verklig triumf; äfvenså har Lasalle i
Ben Saids rol skördat stort bifall.
— M:ll Vanzandt har såsom Dinorah i den
på Operacomique återupptagna operan »le Pardon
de Ploermel» blifvit emottagen på det mest
entusiastiska sätt. Salongen var fullsatt af en vald
publik, som icke sparade på bifallsyttringarne,
hvilka efter »skuggarian» växte till en verklig
storm. M:lle Vanzandt var likväl ännu ej
åter-stäld från sin på hemresan ådragna förkylning,
men — vid 20 år triumferar man öfver alla
hinder — säger en recensent i »Menestrel», och detta
gjorde hon ock som Dinorah.
— Stora operans musikbibliotek är i det
närmaste inflyttadt i paviljongen till höger om
publikens foyer. Utom läse- och arbetssalen upplåtas
fyra andra salar, hvilka komma att inrymma gamla
manuskripter, som framletats och klassificerats af
hrr Nuitter och de Lajarte. Detta dyrbara
bibliotek blifver offentligt och kommer att tjena till stort
gagn för amatörer.
— Från konservatoriet klagar man, att röster
blifva allt mera sällsynta. Af omkring 200
manliga och qvinliga aspiranter till sångklassen ha
endast 34 kunnat mottagas, och af dessa är det
blott få, som ingifva högre förhoppningar. De
bästa rösterna gifva emellertid ej alltid de bästa
resultaten. M:r Besson’s förslag att upprätta en
pension för goda sångare och sångerskor, torde
ej vara så oäfvet — heter det. De vackra rösterna
från landsorten skulle söka sig väg till
konservatoriet, om lefnadskostnaderna i Paris under
studietiden härigenom minskades för resp.
röstinnehaf-vare.
— Henri Litolff, som en längre tid varit
under november månad uppträda på konserter, som
under denna månad der komma att gifvas.
Lunds studentsångförenings halfsekelfest den
21 okt. var lyckad. Invigningssången var af Nils
Flensburg med musik af Henrik Möller.
Akademiska föreningens ordförande professor Lang talade
om studentsångens magt, hvarefter han
öfverlem-nade den nya sånglokalen till sångföreningen.
Sedan sjöngs Otto Lindblads »Sangfaglarne».
Sång-anföraren lemnade en kort framställning af
sångföreningens historia, hvarpå uppstämdes »Orfeus
sjöng» af Otto Lindblad. Kl. half I middagen
hölls i akademiska föreningens festsal konsert,
der-vid omkring 1,000 personer voro till städes.
Endast sånger af svenska kompositörer utfördes.
Mänga telegrafiska helsningar från forna
medlemmar af studentsångföreningen ingingo under
festmiddagen. — Till föreningen öfverlemnades 2,200
kr. som ett Otto Lindblads stipendium, hvars
grundplåt uppkom genom två konserter 1864 till
Lindblads minne.
-<±z>-
Ivar Iledenblad är utnämd till direktor
musi-ces vid Upsala universitet.
Valborg och Tor Aulin, barn af den utaf
många musik vänner kände och värderade, numera
afiidne lektorn i Stockholm L. A. Aulin, hafva
begifvit sig ut på en konstresa i Norrland. De båda
syskonen äro elever vid Stockholms konservatorium
och framstående hvar i sitt slag, den förra,
Valborg Aulin, såsom pianist och lofvande
kompositör, bl. a. i denna tidning, den sednare, endast
14 år, såsom violinspelare. Under åtnjutande af
det lifligaste bifall hafva de redan offentligen
upp-trädt bland annat i Gefle och af kritiken på det
varmaste lofordats för rik begåfning, grundliga
studier och löftesrik samt i förhållande till åldern
sällspordt utbildad teknik.
Musikkonservatoriet i Köln har, skrifver
Frem-denblatt i Hamburg, gjort sångläraren härstädes
hr Z. Köster (f. d. medlem af Luttemanska
qvar-tetten) ett hedrande anbud, nemligen att öfvertaga
en lärareplats vid konservatoriet i Köln. Men“hr
Köster har föredragit att stanna här i sin nuvarande
ställning såsom sånglärare.
»Harald der Wiking» af Andreas Iiallén
gick första gången öfver scenen på stadtteatern d.
16 okt. 1881. Då hr Iiallén är svensk, så torde
detta evenement ha ett särskildt intresse för hans
landsmän. En Stockholmstidning uppgifver efter
tysk källa att operan mottogs med utomordentligt
bifall och att kompositören blef 3 gånger
framropad. En recensent i Die Signale, E. Bernsdorf
dömer annorlunda. Libretten — liksom musiken
naanue, ar nu mut atersiaia ocn nar atervandt till
Paris för att fullända en stor opera »Les
Tem-pliers».
När Kristina Nilsson-Rouzeaud var här,
besökte hon bland andra äfven enkan efter sin gamle
lärare, kompositören Franz Berwald, och yttrade
dervid den önskan att erhålla en af hans
opera-arior till konsertstycke. Hon fann den briljanta
arian ur Estrella di Soria, som fru Stenhammar
ofta sjungit på konserter härstädes, särdeles vacker
och lofvade sjunga den utomlands. Vi kunna ej
undgå att härtill foga den önskan, som alla
musikvänner länge hyst, att nu, då en ny chef för den
k. teatern öfvertagit ledningen af operan, publiken
måtte få höra detta, den svenska operamusikens
förnämsta verk i sin helhet. Ett rykte härom var
äfven gängse i våras, och många gladde sig deråt,
men, som det tyckes, för tidigt. Skedde
emellertid denna operas uppsättning med omsorg, skulle
reprisen säkerligen ej blifva blott till publikens,
utan äfven till teaterns fördel. (a. b.)
-4i&-
En ny del af Halfdan Kjerulfs »Sanger och
visor» utkommer till julen. Denna del kommer
att innehålla förut icke tryckta sånger bland
komponistens efterlemnade arbeten.
Fru Kristina Nilsson-Rouzeaud anlände den
15 okt. kl. 10 f. m. till Paris, hvarest hon mottogs
af sin man och en stor skara vänner. Till alla
uttalade hon sin förtjusning öfver den nyss
fullbordade resan i sitt hemland och sitt hopp att dit
ännu en gång återvända, innan hon för alltid
drager sig tillbaka till privatiifvet. Torsdagen den 20
oktober afreste konstnärinnan till London för att
i Wagnerstil — beskrifves såsom mycket
underhaltig, och musiken, ett uppkok på \Vagners, finner
han under all kritik. Man kunde vara färdig att
skratta — säger han — om man icke heldre borde
gråta öfver en sådan allt sundt menniskoförnuft
trotsande absurditet, som detta machverk företer.
-«e>-
Jönhöping d. 14 okt. 1881.
Den förflutna sommaren har härstädes varit
ovanligt fattig på musik. Den enda som
förekommit har varit konserterna i det riksbekanta
utvärds-huset Limugnen; hvilket jag här omnämnt endast
för att få tillfälle anföra, att en afdelning af kongl.
hofkapellet under någon tid på försommaren der
konserterade.
Med höstens inbrott hafva emellertid äfven
konserterna börjat. Den första gafs å härvarande
elementarläroverks högtidssal den 15 sistlidne
september af »Första Svenska Damqvartetten», Hilda
Wideberg, Amy Åberg-Stockbridge, Maria
Pettersson och Vilhelmina Söderlund. (,)vartettsängen är
alltid populär. Ingen lärer heller vilja förneka
dameqvartettens synnerligen förtjenstfulla
samsjung-ning och förmåga af en fin nyansering i
föredraget; men till rangen af verklig konst lärer ej denna
sångart kunna upphöjas. Man kan förvåna sig
öfver ett fruntimmers förmåga att utföra solo för
basbariton såsom i Witts »Tåren» eller de lågt
liggande soli för basstämman i Södermans
»Bondbröllop» —; någon sann konstnjutning lärer väl
ingen deraf kunna hemta.
Ändtligen har miss Emma Thursby, förebådad
af större och mindre i boklådor och cigarrbutiker
uthängda porträtt och lofsånger, den 12 dennes
»under direktion af mr Maurice Strakosch och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
