Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var nog intressant, men utförandet var
på vissa händer — åtminstone i fråga
om kammarmusiken — något omoget, och
puhlikcn förhöll sig i en viss reserverad
stämning. Den andra konserten erbjöd
en i liere fall värdigare exekution — men
så hade man också förskaffat sig biträde
af konsertmästar Book, livarjemte hr
Tol-becque medverkade i ett par duetter, och
bifallet i salongen visade sig äfven
Ulligare.
Utom ofvannämde hrr halva vid
kammarmusiken medverkat hrr Zetterqvist,
Nordqvist och Schousboe. Den senare
(pianist) har äfven med hr Sjögren spelat
några ryska danser af Cirieg samt utfört
några smärre solonummer. Ett
karakters-styckc af Schytte förskaffade honom
bifall. Man har som ett betecknande drag
anfört att det var ett af fru Menters
glansnummer, och naturligtvis har man ännu
hennes briljanta tolkning deraf i friskt
minne.
Äfven med fara att beskyllas för
partiskhet vilja vi uttala vår erkänsla till
konsertarrangörerne för dessa
underhållande musikaftnar.
* *
*
tiod musik serveras nog hvarje afton
pä Nya teatern, men endast i form af
entreaktsmusik. På sista tiden har
emellertid, som en behöflig omvexling till den
frivola musiken, ä scenen gifvits en
städad treakts-operacomique af franskt
fabrikat, ny för Stockholmspubliken, vid
namn »Piccolino» (uppförd f. f. g. i
Paris 1876).
Man måste i sanning beklaga att den
eger så få förutsättningar att blifva
stadigvarande på repertoaren. Först och
främst är libretton af Victorien Sardou
och Gli. Nuitter föga roande och allt för
litet innehållsrik. Förgäfves ha en hel
del utom handlingen hörande
julfestligheter, artistupptäg och karnevalsskämt m.
m. dylikt infogats här och livar för att
hålla intresset vid lif och gifva pjesen
något slags sken af opera-comique.
Musiken, som eger till förf. den bade som
opera- och instruinentalkompositör i sitt
land högt skattade Ernest Guiraud, hör
ingalunda till Offenbachiadernas vidt
utgrenade slägte. Den representerar den
nyfranska tonsättningsriktningen, sådan
den uppenbarat sig pä operans,
opera-coiniquens eller kammar- och
orkestermusikens områden.
Den stora allmänheten har väl ännu
åtminstone något svårt att komma till
rätta med och fullt sentera denna musik,
men den torde nog — vi äro öfvertygade
derom — i sinom tid komma att göra det.
Guirauds spirituella musik utmärker sig
i främsta rummet för sin sträfvan efter
välljud och elegant form, hvilken aldrig
öfvergifver honom, äfven när inspirationen
eller den melodiska uppfinningen göra det.
I karakteristiken är Guiraud en god
mästare; hans tonmålningar erbjuda ofta
både sanning och lif, och det specifikt
tyska elementet, hvarifrån han i myckel
tagit intryck, spelar i denna musik en
rätt väsendtlig roll. Endast ett stycke i
»Piccolino» kan egentligen sägas ha
framkallat något bifall, netnligen den pikanta
och smekande Sorrentiner-visan i andra
akten, som redan vid första
representationen måste pä publikens enträgna
begäran gifvas da capo.
Nya teaterns n. v. sängkrafter äro allt
för otillräckliga för ett klanderfritt
åter-gifvande af denna pjes. Som vanligt är
det fru Horwitz och hr Arlberg som taga
priset. Den förra firar här verkliga
triumfer och synes, att nu döma af ifråga
varande parti (Piccolino), med all makt
söka tillegna sig, hvad som i så hög grad
karakteriserar en af Mindre teaterns
främsta förmågor, den qvinliga mjukheten och
behaget. Och till detta lyckönska vi på
del uppriktigaste den värderade artisten.
Hvad öfriga i pjesen uppträdande angår,
inskränka vi oss att konstatera de på de
llesta händerna goda bemödandena.
Iscensättningen är naturligtvis »of
(irst rate». —h—
Obs..’ Skalle i någon samlares gömmor
finnas något porträtt af Joseph
Martin Kr nas, anhåller Svensk
Musiktidning att få låna detsamma
till af teckning. Äfven äro vi
tacksamma för personliga meddelanden
rörande så väl denne som öfriga k.
operans kapellmästare.
––-•<?*=•–-
Från in- och utlandet.
På entrepenad siiges riksdagen komina att
utbjuda k. teatern. Dä detta enligt vår tro vore
detsamma som att alldeles offra konsten tör
affären, lio)i|ias vi i det längsta att dådet matte
kunna förhindras.
Organistvalet i 1’psala var en formlig
agitation. Vi ha läst ej mindre iin 10 insändare
i I psalatidningarna, de Hesta af olika meningar,
några skandalösa. Ilr Hedenblads förbigående
synes mindre ha orsakats af obenägenhet for
honom iin af trots, emedan han fick törsta
förslagsrummet.
Kran Ipsala skrifver A. B:s korrespondent:
I gar afton (d. 9) hade I psalapubliken tillfälle
att erhålla en konstnjutning af finaste slag. Da
upplördes nämligen af härvarande tilharmoniska
sällskap Koliert Sehumanns härliga tondikt
»Paradiset och Perin» till ord ur »Lalla Rookh» af
Tli. Moore. Konsertlokalen utgjordes af stora
t iillesalen, hvilkens alla platser redan flere dagar
pä förband voro utsålda. Bland de vid tillfället
biträdande må nämnas, förutom sällskapets egna
medlemmar, det akademiska kapellet,
medlemmar af hofkapellet, Uplands regementes
musikkår m. H. Solopartierna utfördes af fröknarna
D. Xiehoff och A. Ilultkrantz, en inom
Stockholms musikaliska kretsar för sin höga och
klangfulla tenorstiumna väl känd amatör samt
medlemmar af sällskapet, livad utförandet beträffar,
skulle man kunnat göra en liten invändning
mot nagr.i af instrumentalisternas renspelning
och takträkning. Men totalintrycket var
mycket godt, och aftonens prestationer voro hedrande
för sa viil de utförande som, framför alt, för
deras talangfulle och nitiske anförare, direktör
Hedenblad. Bland solisterna fäste sig
uppmärksamheten främst vid fröken Xiehoff, hvilkens
klangfulla, friska stämma och sant musikaliska
föredrag i förening med hennes varma, poetiska
uppfattning gjorde henne till en särdeles god
framställarinna af Perin. Fröken Ilultkrantz. sjöng
äfven sina saker mycket förtjenstfullt. Siirskildt
vilja vi framhålla hennes vackra föredrag af
Jungfruns säng. Tenorens nist syntes ieke vara fullt
så djup, som åtskilliga af hans mänga partier
förutsatte. Han hade också, i synnerhet i
början, tämligen svårt att göra sig gällande. Kör
ötrigt fullgjorde han doek sin uppgift pa ett
redbart och erkännansvärdt sätt. Men, som sagdt,
lians klangfulla, höga stämma hade föga tillfälle
att göra sig fullt gällande.
––––-
Kristiania d. V, 82.
»Man väntar aldrig för länge, när man
väntar pä något godt», och det kunna då vi
kristia-niensare säga efter att i en månads tid ha varit
bespisade med ett por hemlandskonserter och
Tivolis prestationer och sa fatt höra Sophie
Menter. Det har varit åtskilliga spöijsmal oeli
viug-lerier fram och tillbaka om huruvida hon skulle
komma eller ieke, ehuru detta kunde synas sa
naturligt, da hon ieke var längre borta än i
broderlandet. Om Warmuth, som i regeln är
alla främmande konstnärers ledande hand här
pa platsen, hade något att lieställa härmed,
känner jag ieke, men att en ung oeli driftig man,
Peter Hakonson, hvilken för icke lång tid sedan
nedsatte sig här som musikhandlare, kom att
arrangera konserten <x-h gjorde det med framgång,
lir emellertid säkert, oaktadt tiden var
temme-ligen knapp. Detta är emellertid ej någonting,
hvarvid jag skall uppehålla mig vidare, än att
om hon kommit att uppträda förr vi måhända
kunde ha fatt nöjet att höra henne en gang till.
Att tm fälla en slutlig dom om hennes
musikaliska egenskaper är knappast efter detta enda
uppträdande möjligt, i synnerhet när hon såsom
här ej sträcker programmet vidare öfver sin
repertoar, än hon gjorde denna gång. Att hon
det oaktadt visade sig i besittning af lysande
och öfverlägsna egenskaper oeli att man om
henne kan siiga: »hon kom oeli segrade», kan
[ vid svårligen någon i broderlandet tvifla på, der
] hon gjort en stor lvcka. När man hör talas
j om att »Menter vid denna enda konsert icke
j har kunnat bevisa sig ega någon djupare
musikalisk känsla eller någon skarpt utpräglad
musikalisk intelligens» oeli vidare att ätergifvandet
af hennes Sohumami’ska karnevalseener skulle
tyda på att det är en brist i hennes begåfning,
för att ej tala om den insinuation, att hon
»knappast mäktade åstadkomma den nyansering
som ligger mellan hennes tekniska virtuosité,
eldiga föredrag och hennes behandling af det pa
klangeftékt rika instrumentet», sä är detta i alla
fall på det hela ett löjligt prat, som starkt
påminner om den utpräglade lust till
kainsdyr-kan, som här i gamla Norge finnes, dä det
gäller främmande konstnärer. Den publik som var
närvarande förstod emellertid att värdera
Menter, men visade detta mindre än troligen annars
skett af det skäl, att kungen och kronprinsen
voro närvarande, livilka främmande gäster
genom sin närvaro både lade band pa applåder
och sjelfva spelade en så stor rol i publikens
nyfikenhet, att den till en del glömde sig sjelf.
Man har talat om fru Menters brädstörtade
öfvergångar, men äfven dessa gör hon, synes
det mig, pä ett sådant sätt, att hon afvinner
kompositionerna någonting nytt. Hennes
individualitet träder da och då kanhända något för
mycket tram för den som fördrar absolut
genomgående reflektion, men med en kraft och värme
såilan som fru Menters träder detta fel, om det
nu alisolut skall betraktas såsom sadant, i
bakgrunden efter som hon alltid spelar så att hon
utandas sig sjelf i kompositionen.
Den 22 Febr. hade vi konsert af en ung
norsk sångerska, som nyligen bredt ut sina
vingar till flykt, nämligen fröken Anna Smith.
Hon har utbildat sig vid ett privatinstitut i
Dresden under några år men kan knappast
stigas vara tärdig ännu. Emellertid hade
förutgående rykten ieke allenast samlat fullt hus utan
oeksti gjort att alla ahörarne kommu med
mycket stora förhoppningar. Blefvo ieke alla
bedragna trots det märkvärdigt ifriga
applåderandet, så blefvo doek i alla fall de fleste det, ty
man väntade sig, efter allt hvad som talats oeli
skrifvits, något riktigt fenomenalt. Och livad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:28 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1882/0049.html
